Synen på kvinnors deltagande har faktiskt skiljt sig under årens lopp och från bana till bana. Kom och tänka på detta efter gårdagens kvinnliga tränarfemling – varav fyra inom V75 – på Umåker. Länge var kvinnors deltagande i travlopp ett hett diskussionsämne både i Sverige och utanför landets gränser.

Travförbundets inställning var klar, i alla fall var STC:s generalsekreterare Einar Sörensen tydlig i frågan när det gällde huvudstadsbanan:

– Solvalla skulle ha en alltigenom professionell travsport. Inga kvinnliga kuskar.

Var Sörensen fått sina idéer ifrån vet jag inte. Kanske Danmark? Där var kvinnor förbjudna att utöva travsporten i mer än ett kvarts sekel. 1928 ansågs det att travbanorna skulle vara ”en feminifri tilvaerelse”, alltså utan kvinnlig existens.

En av de tuffaste kritikerna var stortränaren Jan Koster:

– De hör hemma på boskapsmarknader.

En annan dansk travsportsman uttryckte saken:

– Nu tar hemmets härskarinnor över travbanorna.

Men danskarna ändrade ståndpunkt sedan den franska travbanan Rambouillet börjat köra damlopp, vilket gav eko världen över. Det noterades – skriver Flemming Ettrup i den utmärkta boken ”Gå med i Lunden” – att idén med damtrav var att försöka göra travsporten mer populär.

Vi vet ju senare hur det blev med den saken; ryskan Maria Burdova nekades köra Prix d’Amérique på Vincennes med Apex Hanover 1965 och 1966, men däremot satt hon bakom honom i sulkyn både på Solvalla och Charlottenlund i samma veva. Kan väl nämnas att det fanns sju kvinnliga proffstränare i Sovjetunionen (!) vid den här tidpunkten.

Tillbaka till 1928. Redan då kämpade barristen Karen Linstow för att det skulle köras damlopp i Danmark, men det tog tio år innan hon blev bönhörd. Den 17 juli 1938 hölls det första damloppet på Charlottenlund – den 4 september samma år reds det första damloppet – och vann gjorde svenskan Margareta Cronhielm med Majkat.

Stopp efter fyra år

Under fyra år fick kvinnor köra och rida travlopp i Danmark, men efter en löpning 1942 var det stopp. Efter ett lopp – där det aldrig gick bevisa att en kvinnlig kusk var upphov till en olycka – beslutade det danska travförbundet att förbjuda kvinnligt deltagande.

I Sverige – eller rättare sagt Jägersro – var det andra tankegångar som gällde. 1939 blev Margareta Cronhielm (amatörlicens) den första kvinnan som fick köra proffslopp. Några år tidigare (1936) arrangerades det amatörlopp i Östersund och ett av loppen vanns av Märta Mårtensson och Fager Fast. Men redan Hanna Hedman (Bollnäs) och Signe Jonsson (Delsbo) tillhörde pionjärerna. Istrav på hemmaplan och senare Brunnsviken (1923) med Kuula respektive Urban.

Bergsåker – har Harper Carlström skrivit – fick tidigt dela damlopp efter massanmälningar och på Färjestad – året var 1940 – vikarierade Signe Björnberg för sin man Gösta Björnberg (inkallad) och slutade etta, tvåa och fyra med El Paso, Pila Britta och Helén. Signe Björnberg var författarinna och skrev under psedonymen ”Sigge Stark”.

Monica Z först ut!

Den första kvinnan på Solvalla som vann totolopp var ingen mindre än Monica Zetterlund. Ni läste rätt, jazzsångerskan. Den 23 september 1967 och det var i ett kändislopp där Sylva Österberg (bilsport) var tvåa med Omorice B och sångerskan Towa Carson fyra med Gay First.

Första tjejen som vann på Solvalla mot proffskuskar var Eva Forsberg. Den 29 februari 1976 blev hon historisk bakom Beefeater. Sex år tidigare – den 26 maj 1970 – hade travförbundet (STC) givit grönt ljus för kvinnliga proffstränare. Ann-Mari Härdin var först ut.

Sedan har det förstås hänt mycket på den kvinnliga fronten. Helen Ann Johanssons seger med Ina Scot i Prix d’Amérique 1995 slår väl ut det mesta i travsportens värld och hon har ju till och med tilldelats ett eget lopp på den franska huvudstadsovalen efter den bravaden. Att kvinnor numera är en självklar företeelse på travbanorna inte bara i Sverige utan i andra delar av världen var inte lika naturligt tidigare.

Var det någon som sade att det var bättre förr?