Fokustema
Krönika
Läs senare

Lite tokig har man allt varit

– Jaså, den nya tidningen kommer ut i mars säger du? Jaha, då blir det en stor tidning då, skrattar Einar Andersson och lägger snabbt till:
– När kan jag börja...?
Av
Mia Törnberg
Einar Andersson gick bort idag, 91 år gammal. Foto Mia Törnberg
Einar Andersson gick bort idag, 91 år gammal. Foto Mia Törnberg

Min vän Einar Andersson, legendarisk hästfotograf med lång meritlista, valdes in i travets ”Hall of Fame” i somras för hans livsgärning inom sporten. Med enorm drivkraft, nyfikenhet och vilja dokumenterade Einar hästsporten under ett halvt sekel.

Hans förmåga att fånga just ”det rätta ögonblicket” gör att hans bilder berör, väcker känslor, och har många gånger tagit hästsporten till en bredare publik som när Einar Andersson tog ”Årets Bild” 1960.

– Större än så blir det väl inte?, frågar Einar och syftar på Hall of Fame. Han är både rörd och stolt över den utmärkelsen.

Einar har varit min mentor och inspirationskälla sedan våra vägar korsades vid Solvallas mållinje för snart 17 år sedan och vi har samarbetat nästan lika länge. Han lät mig hänga med som ”elev” på fotograferingar för att lära mig mer om själva hantverket mot att jag undervisade honom grunderna i Photoshop och digital bildhantering. 2003 började vi arbeta tillsammans med Einars Hästkalender i samband med att bildbyrån P&R lades ner och Kanal75 tog över Svensk Travsports fantastiska bildarkiv.

I fredags träffades vi över en saffranslängd tillsammans med hans fru Inga, dotter Monica och Claes Freidenvall för att prata om framtiden och Sulkysport.

Jag vet hur gärna Einar fortfarande skulle vilja vara aktiv med kameran. Einar fyller 91 år i februari, men skaparlusten och passionen för hästar är näst intill intakt.

Nu fotograferar Einar inte så ofta längre, men förlorar sig gärna i alla gamla bilder och historierna kring dem. Vi pratar om alla resor han gjort, många tillsammans med sin fru Inga.
– Men jag väntade ofta i bilen och löste korsord, säger Inga. Det var lugnast så…

Inga berättar om resan till Nevadas öken där Einars skulle fotografera vilda mustanger. De hade förberett sig med ett par flaskor juice i bilen och köpt ökenkängor för att skydda sig mot ormbett

När paret kom till ”sista utposten” och stannade för att äta frukost där, fick de hjälp att fylla bilen med diverse vattendunkar.

– Människorna där tyckte vi var tokiga och berättade att man kunde få vänta i dagar innan någon kom till undsättning om man blev stående med bilen ute i öknen, säger Inga och skakar på huvudet.
– Och varmt blev det! Jag väntade som vanligt i bilen på Einar, men det gick så lång tid att jag började bli orolig och bestämde mig för att gå ut och leta efter honom. Jag kom inte långt innan jag mötte Einar på väg tillbaka. Då hade han alla kläder han haft på överkroppen på huvudet..!

– Ja, lite tokig har man nog allt varit, säger Einar.

…och så förlorar vi oss i travets historia genom Einars fotografier och upplevelser. Vi talar om favorithästen genom alla tider – fransyskan Une de Mai – och bilden av henne som Salvador Dali använde i sin konst utan lov, galoppbanan på Bahamas där lagerkransen endast var till låns i loppen och hängdes tillbaka i ett låst skåp efter varje segerceremoni.

Einar pratar med inlevelse och gestikulerar ofta för att illustrera ännu tydligare. Han berättar om Du Quoin-banan i Illinois, USA, stallkaninen döpt till ”Dricks” och Carl-Fredrik Reuterswärd som även han gjorde konst med en av Einars bilder som förlaga.

– Ja, lite tokig har man nog allt varit, säger Einar igen med ett skratt och lovar till min stora glädje höra av sig med tokiga idéer till Sulkysport. Det är jag tacksam för. Och säkert många med mig!

Några av Einar Anderssons bilder finns tillgängliga som glasunderlägg, brickor med mera på webbsajten einarsbilder.se som Einars dotter Monica driver.

Einar Andersson, Hall of Fame, Årets Bild, Une de Mai, Salvador Dali, fotografi, hästsportfotograf