Fokustema
Krönika
Läs senare

Med Frisky Bieffe i Italien

Bara att läsa rubriken får mig att drömma mig tillbaka till hästarna, maten, människorna och vädret. De sju åren vi var i Italien var lite av en mellantid i italiensk travsport. Prispengarna hade ännu inte rasat, även om de inte var lika höga som förr, men de var bättre än i Sverige och de betalades fortfarande ut. Det värmer mitt hjärta att höra att italienarna är på väg tillbaka upp.
Av
Cecilia Kristoffersson

Efter nästan sex år utan hästarna kändes det som att jag hittat hem då jag började jobba i stallet igen. För någon som är så morgontrött som jag är lirar de tidiga morgnar som hästskötarjobbet innebär väldigt dåligt. Men inte ens detta kändes tungt då. Att säga att jag studsade upp är väl att dra det till sin spets, men det gick med tanke på omständigheterna bra. Att få komma ner lite lätt nyvaken till stallet och mötas av pigga glada hästar som bara väntar på att få starta sin dag är extremt uppiggande och kan väcka även den tröttaste zombie.

Sedan hände det ju att dagarna började lite sämre och man fick sig ett bryskare uppvaknande på grund av denna yrvakenhet ibland… Som den dagen då jag bara lite snabbt skulle slänga ut Dahlak i hagen innan jag bytte om. Stod och slumrade lite mot hans bakdel medan jag tog tempen och han tog ett litet litet steg mot mig, ställde sig rakt på min fot (som i sin nakenhet bara var skyddad av en toffel) och lade hela sin vikt mot mig. Inget att rekommendera då två härligt mosade och brutna tår tittade fram då han slutligen behagade att flytta på sig. Den kvällen var det jobbigt att åka och sela ut Charis del Ronco till start.

Nåväl, tillbaka den roligare delen. Med Frisky Bieffe fick jag uppleva vad många hästskötare bara drömmer om. Vi reste Europa runt och jag levde för denna varelse, sju dagar i veckan, året om. Jag säger inte att detta är unikt för just mig, utan de flesta som jobbar med hästar har jobbet mer som sin livsstil än sitt arbete och allt annat får naturligt stå tillbaka. Sedan att hela familjen fick uppleva denna tid tillsammans gjorde det inte sämre.

Frisky värmer upp inför Lotterian Foto: Adam Ström/Stall TZ

Många gånger får man frågan ”Vilket lopp har varit störst?”, men det är omöjligt att säga. Frisky hade sådana problem med fysiken att det var otroligt att han kunde tävla på den nivå han ändå gjorde under så många säsonger, där storloppssegrarna blandades hej vilt med flopparna. Ena loppet var han oslagbar och nästa kunde han stanna utan förklaring. Det tog lång tid innan vi hittade vad som störde honom. Som föl hade Frisky tydligen haft någon form av allvarlig blodmask som ärrat hans inre organ och därför hade han många gånger kramp i magen. Han krävde ständig behandling för detta och klarade inte av att göra mer än ett lopp i månaden, men kunde då leva med detta utan större problem.

Vi fick anpassa arbetstiderna utifrån vilken årstid det var. På sommaren gick det knappt att ha en häst ute efter klockan 9 på morgonen. Solen värmde obönhörligt, småflugorna var överallt och bromsarna tog hänsynslösa bett som kunde få även den snällaste hästen att bli galen. Tävlingarna kördes framåt eftermiddagen och kvällarna och ett av starkaste minnena från kvällstravet på San Siro var när vi stod och selade i mörkret för att dra till oss så få insekter som möjligt samtidigt som det smattrade i taket när myggen flög in i någon form av grillande dödsmaskin som fick hela stallet att lukta vidbränt kött.

Kvällstravet i Cesena var däremot något man alltid såg fram emot. Där fanns det en pool man kunde svalka sig i innan tävlingarna drog igång och det är en fantastiskt mysig sommarbana. Har man dåligt med idéer om vart man ska styra kosan för årets sommartravresa är ett besök i Cesena något jag varmt rekommenderar.

En tur på tre månader till Sverige hann jag och Frisky också med. Allt gick fel på den resan för honom. Barfotadansande galopp i Fyraåringseliten under Elitloppshelgen, målgalopp som vinnare på Lunden i Köpenhamn och vansinneskörning i försöket till Sprintermästaren… Men fick i alla fall avsluta Sverigevistelsen med att en av de andra hästarna jag hade med mig, Muscle Bound, sprang världsrekord under Åbergskvällen. Det var stort!

Fakta

Frisky Bieffe

e. Indro Park – Salade di Rosa e. Park Avenue Joe
Startprissumma: 444 077 euro
Rekord: 1.11,2ak
Största seger: Gran Premio Europa
Ägare: Scuderia San Barnaba
Uppfödare: Nicola Benini

Expandera

Det sista loppet jag selade ut Frisky i var Gran Premio Lotteria. Han vann sitt försök tämligen enkelt och kom ut som storfavorit till finalen. Krafterna tog tidigt slut och han blev femma. Pippo (alltså Pietro Gubellini) var rasande då flera av stallets hästar underpresterat ett tag, utan någon synlig anledning. Efter flera tester kom vår veterinär efter ett tag fram till att hästarna drabbats av rhinovirus och det var bara att sätta alla hästarna på vila. Sommaren det året tävlade inga av stallets hästar, men samma dag pappa fick beskedet att de ville att han skulle sluta tog vi tre segrar!

De flesta sagor har ett slut och min och Friskys tog slut i samband med detta rhinovirus

Jag åkte relativt omgående efter detta till min farbror Oves stall i Turin med två hästar i väntan på att det skulle bli klart med något nytt ställe för oss. Vi stod då i det stall som tragiskt brann ner på julaftonskvällen senare samma år.

Pappa fick anställning hos Mondial Sports i Rom och vi flyttade ner dit, men det var aldrig någon av oss som riktigt trivdes där och pappa började inom kort söka sig vidare. Travsporten i Italien var nu ordentligt på dekis och han började istället kika på möjligheten att hitta ett jobb i Frankrike. Han fick anställning hos Ecurie Quick Star och jag bestämde mig i samma veva för att det var dags för mig att åka hem till Sverige. Jag hade tappat motivationen och lusten efter att ha lämnat min stora svarta kärlek i Milano och flyttade istället till Halmstad för att börja sommarjobba hos Kari Lähdekorpi.

Där fick jag ett litet bryskt uppvaknande efter tiden i Italien, men det får jag ta nästa gång…

För dig som vill läsa mer om rhinovirus, klicka på länken nedan (OBS extern länk)
http://hippocampus.slu.se/bibliotek/lasmer.cfm?call=bibliotek&id=39

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Invigningen gav mersmak

MÖLNDAL. Igår invigdes hela nya Åbyarena och deras hotell. Känslan var att detta kan bli riktigt, riktigt bra.
Av
Cecilia Kristoffersson

Vyn från hotellrummet sträcker sig över stallbacken där man kan se bussarna rulla in och hästarna lastas av med banan i bakgrunden. Ett mässområde ligger i direkt anslutning både till banan och hotellet. Här finns en kiosk och spelbutik och även ett gym för den som vill hinna med ett pass.

Hotellet har ett tivoli-tema då ägarna tänkte sig att samma känsla väcks med förväntningar och pirr i magen inför den mässa, de tävlingar eller vilket event man nu än är på Åbyarena för att uppleva. Rummen känns fräscha med sin limegröna och ljusrosa inredning, okej kanske inte jättemärkligt då det är helt nytt, men det har inte sparats på kvaliteten och helgen till ära har röda mattan rullas fram i entrén.

Jag älskar dessa kvällar med kvalloppen, förväntningarna hos alla, de flesta som är med här har en chans att gå vidare. Allt kan hända i ett lopp och det ”räcker” att vara bland de fyra främsta för att ta sig till finalen.

Åbys stallbacke är smidig som tusan att jobba på, både för de aktiva och för oss som ska jaga runt efter folk för en kommentar. Allt är sammanbyggt med en smart lösning som knyter samman stallarna med stallfik och banan. Sätter man sig på bänken utanför omklädningsrummet är det nästan omöjligt att inte stöta ihop med den man söker.

Då man jobbat klart och var så där lagom mör var det oerhört skönt att bara ta de få stegen genom Lyon till hotellobbyn och ta hissen upp till rummet. Närheten till banan känns oslagbar. Det är även på Lyon frukosten intas, intresserad av trav eller inte, är du i gott sällskap med fotografier på gamla travstjärnor.

Hos de besökare som inte var travintresserade tidigare hoppas jag att detta i alla fall kan väcka i alla fall ett uns av nyfikenhet hos någon.

Då har Åbytravet tagit ett stort steg i rätt riktning och fler kanske följer efter.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

En dag på Grosbois

BOISSY-SAINT LEGER. Dimman ligger på så många sätt tung över träningscentret Grosbois denna fredag, även om det är full fart i alla stallar och på alla träningsbanor redan innan det blivit ljust.
Av
Cecilia Kristoffersson

Prix d’Amérique. Ett lopp jag sett på plats de senaste i alla fall elva åren vill jag drista mig att säga. Men de första åren framkallade inte alls samma känsla som på senare år.

I början åkte jag hit över helgen, hade inte full koll på alla franska ekipage och hade inte slaviskt följt de förberedande B-loppen. Superhäftigt lopp, javisst, och helgen i sig har alltid varit underbar med allt folk, men det där lilla extra kom senare.

Detta efter att vi flyttat till Frankrike och installerat oss på Grosbois. Upplevelsen blev en helt annan. B-loppen sågs på plats och man kunde följa allt uppsnack och eftersnack genom tidningar, tv och på stallfiken. Vem körde bara ett förberedande lopp med skor och öppet huvudlag för att bygga form. Vem var tvungen att kvala för att komma med? Vilka var redan klara på pengar? Listorna skrevs inför och skrevs om efter varje lopp.

hon blir bara bättre och bättre med åren

Stämning började byggas redan i början av december.

Man kunde finna sig själv joggandes med sin vanliga bruna häst bredvid en Pd’A-deltagare i skogen eller skritta i bakvarv på den 2.000 meter långa banan och njuta när ett uppvässande snabbjobb susade förbi.

Årets upplaga är för mig relativt öppen. Tidigare år har man allt som oftast haft en häst som stuckit ut med det där lilla extra.

Bold Eagle visade att han inte gjort sitt med rätt lopp serverat, trots olyckskorparnas kraxande.

Timo Nurmos har låtit läskigt nöjd med Readly Express.

Belina Josselyn i måndagens jobb. Foto SCOOPDYGA

Jean Michel Bazire tränade sina tre deltagare Belina Josselyn, Davidson du Pont och Looking Superb på Grosbois tidigare i morse. Han hade inget att anmärka på och sa efter Prix de Belgique att han bara satt och åkte bakom Belina. Ingen har väl glömt loppet hon gjorde som fyra förra året..? Denna röda supermerca verkar vara lite som ett fint vin, hon blir bara bättre och bättre med åren.

Propulsion är på plats och Daniel Redén har via twitter sagt att de är redo för match.

Nu tappade jag tråden en sväng, Grosbois.

Detta fantastiska ställe där man kan börja dagen med att bevaka den stora banan för att se vilka hästar som kommer ut och sedan gå mellan borgarna som ligger utplacerade med bara några meters mellanrum över hela området och få senaste nytt.

Lunch på området där du äter en prima trerätters lunch (med eller utan vin) till ett humant pris, men se till att ha koll på vad de olika rätterna innehållandes inälvsmat heter om du som mig inte är dess största fantast… Sedan är det bara att börja planera hur du ska ta dig till och framförallt från mässan och auktionen där champagnen och ostronen brukar flöda. Denna hålls varje år under fredagen på Vincennes.

Bästa sättet att uppleva anläggningen – som jag skulle vilja dryfta mig till att säga är den enda i sitt slag – på är dock bakom en hästrumpa då körvägarna slingrar sig i en för den oinvigda ogenomtränglig labyrint inne i skogen och runt alla stallar.

Denna helg är det som en myrstack på Grosbois. Turistbussar står parkerade utanför utvalda borgar. Stora grupper med folk flanerar på bilvägarna, alla med en förhoppning om att få se sin favorit köra förbi eller gå jobb.

Här hittar du alltid någon att småtjöta med då du är ute och kör eller snabbta en kopp kaffe med mellan turerna om du står redo i stallet och väntar då hästarna ska skiftas.

I vanliga fall kanske inget alla tar sig tid med, men denna helg är det lite som att ingen har någon stress med jobbet utan alla bjuder till då man är förberedd på att ”alla” är här och en del människor träffar man bara just denna helg.

Förutom Bazires stall tog jag även svängen förbi Jörgen Westholm som kört fort med Unique Juni och enligt honom var det stenklart, fram till dess att man fick spår nio (längst ut bakom Vincennes startbilsvinge som tar nio i första led). Hon kommer i alla fall med toppform och Prix Helen Johansson har varit Frankrikevistelsens huvudmål.

Trots att dimman låg tät över Grosbois imorse lättade den i takt med att dagen gick.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

”I’ll be back!”

DELAWARE. Mycket har man hört under flera år av väldigt många och the excitement har bara stegrats under dagarna vi varit i USA innan Little Brown Jug. Besvikelsen låg nära till hands efter dessa högt uppbyggda förväntningar. Tro mig – besviken var det sista jag blev!
Av
Cecilia Kristoffersson

Little Brown Jug. Ett event jag bara hört talas om på avstånd och aldrig trott skulle bli verklighet att besöka. Äntligen var det dags efter ett halvårs uppladdning! Folk utbrister att det är det häftigaste de varit på och att vi kommer få vårt livs upplevelse. Förväntningarna var således skyhöga och jag gick nästan dit med en känsla av rädsla att bli besviken efter allt detta uppsnack.

Gårdagen spenderades på banan för att studera hur vi bäst skulle ta oss an denna dag. Upplägget var enkelt. Antingen köper man sittplatsbiljetter eller så hänger man på publikplats eller stallbacke. Stallbacken låg för övrigt tio meter från bankanten och där var det folk parkerade i campingstolar i rader som lämnade just så pass mycket plats att hästarna kunde passera på väg till banan, inga pass dit krävdes utan det räckte att du betalat entré till ”marknadsområdet”.

Folket kommer otroligt nära hästen här och detta verkar uppskattas av alla. Det blir en helt annan känsla då man först fått vara och klappa om sin favorit för att sedan lägga sitt lir. En helt annan grej än att peka på ett namn i ett program efter att sett dem på avstånd på banan.

Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt

Närheten till djuren ska aldrig förringas för att väcka intresse för sporten… Att bjuda in för att få folk att bjuda tillbaka verkar vara ett vinnande koncept här. Utan att vara det minsta insatt i hur själva eventet fungerar så är känslan att man med små medel och lokalbefolkning ror hem detta med bravur.

Tivoli, en hel gata med matstånd där frityrdoften ligger som en tät dimma i luften (you name it – allt finns att få friterat här, från snickers till chokladdragérad bacon, jag provade båda och kan dock inte rekommendera någon), alla de djur du kan tänka dig hör hemma på en marknad och mitt bland alla husbilar som legat här hela veckan ligger en 800 meter lång travbana omgärdad av publik i campingstolar. Detta känns som den naturliga samlingspunkten och de folk man träffar på har utsmyckat sina vagnar och tält med flaggan för ”The Jug”. En gul flagga med ett brunt lerkrus man vanligtvis dricker whiskey ur. Det är dock inte detta loppet fått sitt namn från, men detta får ni läsa mer om framöver.

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt

Till vardags står det runt 300 hästar permanent uppstallade här och nu är även eliten på plats för deras korta meeting. Denna vecka är de enda tävlingsdagar som körs på banan i Ohio och igår var avslutningen på detta meeting med hela 22 lopp. Fyra var tillägnade travare och resterande lopp var reserverade för passgångare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just passgångare, men så häftig upplevelse! Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt.

Det gick så fort att kuskarna nästan låg ner i kurvorna som speedwayförare och finalen vanns på 1.08,2 av Courtly Choice som slog på en galopp i starten i sitt försök. Tränaren sade till kusken innan loppet att detta vinner du – så länge du inte du ramlar ur. Courtly Choice var för övrigt den ende som i efterhand betalat 45.000 dollar för att vara med i finalen. Det betalade sig väl…

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt med 42 lopp på två dagar även för den mest inbitna? Jag såg alla lopp med glädje, men det blev ändå en sex timmars tävlingsdag i förrgår och en åttatimmars igår där man väntade med huvudloppet som avslutande crescendo. Det började tunna ut med folk redan innan finalen av Little Brown Jug kördes och strax efter det var det folktomt på området.

I’ll be back

Med 46.126 besökare på plats trodde jag att det skulle kännas fullt, att köerna skulle ringla sig långa och priserna skjuta i höjden från gårdagens tävlingar. Så var inte fallet. En County Fair med matstånd så långt ögat kunde nå och ett system med betalningar på plats gjorde att allt flöt smidigt som det smör man kunnat steka på marken efter att termometern för andra dagen visat på över 30 grader och luftfuktigheten var något utöver det vanliga tack vare stormen Florences framfart i de östra delarna av landet.

Har ni chansen, åk hit, ät Funnel Cake, ta en Bud Light och kolla på fantastiska tävlingar i en gemytlig miljö med supertrevliga likasinnade.

Little Brown Jug – I’ll be back.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Sport