Det finns till och med de som anser att Ready Cash är den ultimata modellen som ska hålla den franska fanan. Det är i så fall nämnvärt att Ready Cash faktiskt har Star’s Pride på fyra platser i sin stamtavla, något som mitt alltid lika pålästa bollplank Stefan Fredriksson påpekat för mig.
Det har också Face Time Bourbons mamma Vita Bourbon. Lägg till att Face TIme Bourbon via mamma har Speedy Crown på fyra ställen, som även bidrar med Hoot Moon och Speedster på tre platser i sin för övrigt prydliga stamtavla.
Ready Cash firar förstås framgångar även utanför Prix d’Amérique och han är i allra högsta grad verksam som avelshingst, vilket ger honom möjligheten att månne rucka på de främsta avelshingstarna genom tiderna. Eller åtminstone i ett uttryck jag hatar; ”modern tid”.
När började den? Eller när slutar ”modern tid”? Att tvista om Muscle Hill eller Ready Cash går förstås, men att placera in dem i historiskt perspektiv ger ytterligare en dimension.
Den ende avelshingst som lämnat segrande avkommor i Hambletonian, Elitloppet och Prix d’Amérique är Speedy Crown (Moni Maker, Gum Ball i Elitoppet, Moni Maker i Prix d’Amérique och så Armbro Goal, Prakas och Speedy Somolli i Hambletonian).
En hingst har dessutom vunnit alla tre ”stora” som morfar: Super Bowl (Alf Palema och Harmonious i Hambot, Coktail Jet och Peace Corps i Elitloppet samt Coktail Jet i Prix d’Amérique).
Men inte ens det räcker för förstaplatsen på min lista – förutsatt att modern tid innefattar 1947. Det var nämligen då Star’s Pride föddes.
Han såldes som ettåring för 2.950 dollar, tävlade och var bland annat tvåa i Hambot, samt vann Kentucky Futurity – oftast i kamp med stallkamraten Florican. Men när han avelsdebuterade 1953 var det inte direkt något sug efter Worthy Boy-sonen som inledde med 21-16 och nio föl i sina tre första årgångar!
Av dessa 46 hästar blev det två Hambo-vinnare (Diller Hanover, Emily’s Pride) och heatvinnaren Little Rocky. Intresset ökade förstås markant.
Star’s Pride hann med att lämna åtta Hambo-vinnare, fyra Triple Crown-vinnare (Ayres, Nevele Pride, Lindy’s Pride, Super Bowl). Som farfar/morfar räcker inte en sådan här blogg till för att rymma hans gärning i aveln.
Jag nöjer mig med att konstatera att Face Time Bourbon alltså har Star’s Pride på åtta platser i sin stamtavla. För övrigt exakt lika många gånger som Maharajah.
Star’s Pride har även lämnat en Prix d’Amérique-vinnare: 1964 vann Johannes Frömming med Nike Hanover. Han saknar, smått makalöst, en Elitloppsvinnare, trots mängder med chanser.
Wiretapper var tvåa för Sören Nordin, Nike Hanover vann sitt försök 1964, men var femma i finalen.
Som farfar/farfars far har Star’s Pride förstås vunnit allt och lite till, vilket bland annat sönerna Nevele Pride, Super Bowl, Lindy’s Pride, Quick Pay – och franske Florestan – har fixat till.
Ready Cash har kanske möjligheten. Men det är i min värld fortfarande många längder fram till Star’s Pride.