Att rekordet från vintermeetinget 2014-2015 kommer att slås är ingen högoddsare. Det återstår 16 lopp öppna för europeiska travare innan vintermeetinget 2021-2022 gör bokslut lördagen den 5 mars på den franska huvudstadsovalen.
Italienskfödda travare har dominerat scenen så här långt på Vincennes med 31 vinster, följd av Sverige med 18, Holland och Norge med två triumfer, medan Danmark och Finland står med en seger vardera.
Glädjande förstås, men Frankrike har inte varit speciellt gästfria när det gäller att tävla om euro i trikolorens land. I Sverige har vi ett motsatt förhållande till prispengar och 80 procent av den totala priskakan är öppen för hästar födda i Europa.
I Frankrike fick utländska travare tävla om 15,89 procent av den utdelade prispotten förra året. En viss skillnad…
Nu är det så att det gjordes en överenskommelse i UET:s generalförsamling 1993, att från 1996 skulle 16 procent av de prismedel som delades ut i Frankrike vara öppet att tävla om för hästar födda i Europa.
Första gången Frankrike levde upp till överenskommelsen om 16 procent var 2001 och sedan har man lyckats med det ytterligare fyra gånger. Sedan 2006 har Frankrike varje året varit på fel sida om beslutade 16 procent-strecket. Varför kan man förstås undra…?
Under den här tiden har ingen bevakat dessa ”intressen” från svensk sida utan låtit Frankrike fått härja fritt. Detta trots att Sverige innehaft ordförandeskapet i UET och nu senast genom ST:s ordförande Marjaana Alaviuhkola.
Låt oss hoppas den person som tar över ordförandeklubban efter Alaviuhkola i Svensk Travsport kan driva den här frågan med full kraft – och inte heller för den delen nöja sig med löjeväckande 16 procent!
Ur ett EU-perspektiv är det självklart att frågan ska upp på bordet vid varje möte i UET:s generalförsamling till att Frankrike lever upp till den allmänna avtalsrättsliga principen att ingångna avtal ska hållas. Annars får väl frågan drivas rättsligt i EU.
Men det här verkar ju vara en nullitet bland svenska makthavare inom travsporten – prispengar tycks ju inte vara så ”viktiga”… Eller hur ska man tolka den undfallenhet som råder bland travets höjdare?
