Flera gånger under 1980-talet hade Bo William Takter inlägg i olika tidningar om hur travsporten sköttes – och hur den borde skötas – och var det något som han avskydde var det direktiv från skrivbordsbyråkrater. 1986 ansåg han att det var dags att ”ryta till” över det centrala smygande maktövertagandet i svensk travsport – en form av socialisering kallade han det för. Så här uttryckte sig Bo William i en debattartikel i Trav- och Galoppronden.
”Centralstyrning. Vilket otäckt ord. Men det är där vi befinner oss. De enskilda banorna tillåts inte få någon egen profil längre. Folk i ledande ställning drar sig in i sina moduler. Drar sig undan, vågar snart inte prata med den som tillåter sig ha en egen mening. Man är rädd om sina positioner, tänker inte på den egna banan som skall utvecklas. Utvecklas individuellt efter egna idéer, precis som jag själv vill utvecklas.”
Den bild som Bo W Takter målade upp då har blivit verklighet idag. Centralstyrningen – från såväl ATG som ST – har knäckt intresset för sporten trav. Sedan får ST:s vd Maria Croon förstås uttrycka vad hon vill i sitt vd-brev. Så här skrev Croon i det senaste:
”Vi vet att det finns omkring 1,5 miljoner människor som på ett eller annat sätt är intresserad av travsport.”
Maria Croon har också en nykter syn på tillvaron:
”Det är Svensk Travsports uppdrag (ihop med banor, aktiva och partners) att både behålla och utveckla antalet intresserade. Här finns det mycket kvar att göra och vi kan aldrig luta oss tillbaka och vara nöjda.”
”Vi är inte bara på väg dig in i mörkret. Dörrarna är inte bara öppnade. De håller på att slutas om er”, fortsatte Takter i sitt debattinlägg.
Idag sitter nog Bo W Takter uppe i sin himmel och ler åt vad han en gång i tiden skrev…
