Rikstotons klassystem är gjort för att (riktigt bra) hästar ska vandra genom klasserna och i mogen ålder sluta i gulddivisionen som kända profiler och namn hos alla V75-spelare. Zenit Brick har gjort 29 av sin karriärs 55 starter i rikstotolopp och vunnit två lopp i bronsdivisionen, fem i silverdivisionen varav en final och nu två i gulddivisionen varav en final.

Utvecklingen har pekat stadigt uppåt denna säsong och steget från silverfinalvinsten Kriteriehelgen till gulddivisionen var hur lätt som helst för Timo Nurmos-hästen.

Björn Goop inledde försiktigt från innerspåret bakom bilen till vad som blev fjärde par utvändigt och därifrån fick han kasta loss allt som gick genom slutsvängen. Han petades på vägen runt fältet dessutom ut i fjärdespår av Digital Ink, och höll säkert undan för Nadal Broline.

–  Det var ett litet fält, Zenit Brick är inte speciellt startsnabb och de som gått där framme har blivit trötta idag på det här underlaget, så taktiken var given. Även om det var långt fram till täten på sista bortre långsidan tyckte jag ändå att värsta hotet satt i min rygg, Nadal Broline, och jag försökte skaka av honom genom slutkurvan. Det lyckades inte riktigt, han bet sig fast, men Zenit Brick är riktigt tuff och tål att gå ute i spåren, så han grejade det, sade Björn Goop,

Två omstarter bakom bilen och materialfel innan V75-1 kom iväg, lös häst, en bana som blev allt kladdigare och tyngre ju längre eftermiddagen gled över i annandagjul-kväll. V75-finalerna på Solvalla blev inget som kommer att hamna i historieböckerna, och det gör heller inte V75-omsättningen. 51 miljoner kronor var 12 miljoner sämre än motsvarande dag förra året.

Att köra i ledningen och forcera mitt i loppen var ingen bra taktik på det allt tyngre underlag som stod till buds. Kuskar med förmåga att spara sina hästar till upploppet fick bra utdelning.

Så gjorde Örjan Kihlström med Daniel Redén-tränade fyraåriga amerikanskan Double Exposure (e. Donato Hanover – K.D.Girl) i stoeliten när hon tog sin första seger i Sverige, så gjorde Nicklas Westerholm med Nakoda Goj (e. Juliano Star – Timeless Sakra) i Hästägarkannan över 3.140 meter, så gjorde Wilhelm Paal med femårige italienfödde Trinity Lux (e. Love You – Eternidad) i bronsdivisionsfinalen.

Här blev de svåra banförhållandena indirekt orsak till att Joe Martini efter loppet kom lös och tog några varv runt banan innan hästen fångades in.

– Jag skulle dra ner glasögonen som var helt igenmurade och hade tagit tömmarna i en hand medan min häst fortfarande ”bulade på” framåt efter finishkörningen. Jag såg inte att en medtävlare var precis framför, hann inte styra undan, så vi krokade ihop och jag ramlade ur sulkyn, förklarade Kaj Widell det som hände.

Även Rawindski (e. Raja Mirchi – Wind Glider) och Veijo Heiskanen vann klass I-finalen efter en avvaktande löpning och fyraåringen fick utnyttja sin fina styrka.

Finaldubbel för Ingves

En som dock inte körde på väntan och vann var Peter Ingves med Mats Rånlund-tränade Olle Rols (e. Ready Cash – Killer Queen) i klass II-finalen. Från tolftespår styrde han fram utvändigt ledande Eelis så snart han kunde och Olle Rols tog ner spetshästen i en hård slutstrid, där dock ingen av de segerstridande hästarna verkade helt körbar. Hur som helst – en högkaratig insats av Olle Rols som i åtta av sina nio starter som fyraåring tagit fyra segrar och fyra andraplatser.

Med Joakim Lövgren-tränade tyskfödde Jairo (e. Love You – Picardie) satt Ingves i rygg på ledande Cab Hornline i silverdivisionsfinalen. Den senare fick köra så sakta – det handlade alltså om silverdivisionsfinal! – som 1.16,7 första 1.500 meterna men var ändå chanslös att stå emot när Jairo kom loss.