Arne R Eriksson blev 90 år. Han deltog i travsällskapets höstmöte för några veckor sedan och var i juni i år prisutdelare i det stolopp han fått instiftat på Mantorp.

Arne R Eriksson var med och skapade Mantorptravet vilket invigdes 1965. Det var inte självklart att banan som planerades  i Östergötland skulle hamna vid E4:an på den sidan om Linköping, mot Mjölby. Det fanns även ett förslag om att placera den mellan Linköping och Norrköping. Arne R Eriksson var vid denna tid hästägare hos Knut Lindblom. Första hästen var Liard, född 1962, efter Bobby Boy och Alpina, vilken vann tre lopp. Han hade även hästar hos Sören Nordin.

Bara ett år efter att Mantorptravet invigts blev det kris; banan hade byggts utan ordentliga kontrakt med entreprenörerna och nu hotade stora ekonomiska krav från ett byggbolag. Hela den första styrelsen blev avsatt 1966. Arne R Eriksson tog över som ordförande. Och stannade på den posten ända till 1987, alltså i 21 år.

– Det var tufft under ­flera år där i början när banan hade byggts. Du vet, de skrev ju inga kontrakt, utan bara byggde på och vi fick en jäkla rättsprocess över oss som vi höll på med under flera år i tingsrätten. Men vi hade tur som fick tag i en advokat som hette Pedersen så vi klarade oss till slut. Men det hängde på håret, vi var riktigt illa ute, sade Arne R Eriksson i en intervju med tidningen ÖstgötaCorrespondenten när Mantorptravet 50-årsjubilerade år 2015.

Arne R Eriksson var en av dessa travsportseldsjälar som satt som banordförande, vilka under ATG:s starka utveckling var bärande kugghjul i travsportens stora expansion och framgångsvåg under 1970- och 80-talet.

Utöver att vara engagerad som ordförande i Östergötlands Travsällskap var Arne R Eriksson också under många år ordförande i Trav och Galoppronden.

Arne R Eriksson låg bakom vad som nu framstår som en märklig historisk relik, men som då var något stort och banbrytande: direktspel till V65-banan från en centralt belägen affärslokal i Linköping. Det var en ren försöksverksamhet med  ”off-track-betting” innan totomaterna började ta över förtidsspelandet från posten.

– Det blev enormt stort. Direktspelslokalen var proppfull varje lördag och de som var där fick lyssna på telefonreferat från V65-banan. Ingen tv-sändning…Jag var en liten pojk, fick hjälpa till med att sköta garderoben. Men det blev aldrig något över av garderobsavgifterna, för dem spelade jag alltid bort, minns Arne R Erikssons son Per K Eriksson.

Arne R Eriksson drev med amatörtränarlicens, tillsammans med sönerna Per (innan denne flyttade till USA och blev topptränare där med tre segrar i Hambletonian) och Ted, Stall Carre vidare med egen uppfödning. Grundbulten var stoet Barracuda (född 1962 e. Safari The Great – Cairene e. Locomotive) som visserligen inte tog mer än fyra segrar på 66 starter, men i aveln var hon lyckosam med fem avkommor som sprang in över 100.000 kronor.

Stall Carre hade också egen avelshingst: Diamond Star (född 1967 e. Star’s Pride – Tiny D.). En USA-import Håkan Wallner tog hit, Arne R Eriksson köpte och Diamond Star (29 segrar på 195 starter, 419.000 kronor insprunget) tävlade ihop till att bli premierad avelshingst.

Arne R Erikssons vinstrikaste avkomma som uppfödare blev Uncle Carre (född 1988 e. Lord of All – Fia Carre), med Barracuda som mormor, med 864.000 kronor insprunget. Bäst var dock den redan 20 år tidigare födde Per Carre (e. Dempsey – Reina), vilken Arne dock sålde tidigt,  med hela 74 segrar på 313 starter och för sin tid starka 787.000 kronor intjänat.

Arne R Eriksson var även verksam som amatörkusk. I Svensk Travsports register står han noterad för 20 kusksegrar, den sista 1994.