Sulkysport.

Hur länge ska ATG styrelse sitta still och titta på medan V85 fortsätter att rasa?
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Igår backade spelet med 8,3 miljoner kronor. Idag ytterligare 5,2 miljoner.

Det finns ett ord som borde oroa svensk travsport mer än något annat och det är förmynderi.
Alltid börjar det med goda avsikter. Sedan kommer reglerna och därefter kontrollerna.
Men alla behandlas inte lika utan det är skillnad på folk och folk...

Travet har tappat något på vägen. Inte sporten. Inte hästarna. Inte kuskarna. Inte tränarna. Men känslan av att det finns en självklar höjdpunkt varje vecka.
Den höjdpunkten hette lördag.

Vad är en värdegrund egentligen värd?
Den frågan borde eka långt utanför Travhästägarnas medlemsled. Den måste också ställas till Svensk Travsport.

Kanske är det snart dags att stämma upp i ”We Shall Overcome”. Inte för att travsporten står inför någon historisk frihetskamp utan för att ATG:s styrelse verkar behöva lite musikalisk tröst innan verkligheten slutligen hinner ikapp V85.

Svensk travsport behöver ett tävlingsprogram som åter bygger sporten underifrån. I nämnd ordning, men också i betydelse för sportens utveckling och publika attraktionskraft måste fokus flyttas från förvaltning till rekrytering.

Hästsportens största problem är inte bristen på publik utan bristen på tydlighet.
Det framgår av en nyligen publicerad internationell rapport.

Anna Romboli tar över ATG vid en tidpunkt då bolaget står och stampar och vars kärnaffär omsättningsmässigt stått stilla sedan 2010.
Hennes verkliga prövning blir inte att förstå spelarna utan att förstå sporten som gör spelet möjligt.

Hur länge dröjer det innan någon vågar fatta beslut om framtiden för V85?
Efter ännu ett omsättningstapp, denna gång i skuggan av Elitloppshelgens svaga siffror, blir frågan allt svårare att undvika.

Arvet från ATG:s tidigare vd – Hasse Lord Skarplöth – är något som svensk travsport kommer att få leva med under lång tid framöver.
Det är ett arv präglat av digitalisering, men också av en tilltagande distans till själva kärnan i verksamheten: hästen, publiken och upplevelsen på plats.