Ingen kan klaga på underhållningen i Silverdivisionens final. På förhand var det många som trodde att loppet skulle bli ett krypcasino med Sweetman (e. Gift Kronos) i ledningen och begränsad fart, men så gjorde Conrad Lugauer ett hastigt speedryck med Nero Maximus (e. November) mitt i loppet som överrumplade Johnny Takter så pass att Sweetman blev av med frontpositionen.
Carl Johan Jepson hamnade därmed som trea längs sargen för en kort stund innan Sweetman togs ut i dödens och det var just den ryggen Jepson valde att söka på sista bortre långsidan. Ett val som kunde kostat honom segern då Sweetman hissade nödflagg i slutkurvan, men Jepson fick chansen att åter glida ner invändigt och därifrån komma ut i fritt läge in mot upploppet.
Beartime växlade ner sina konkurrenter och höll en halv längd som segermarginal gentemot starkt avslutande Four Guys Dream (e. Dream Vacation).
– Det händer nästan aldrig att du kan vinna om du gör ett felval som kusk på V75, men nu gick det bra. Hästen tävlar i princip på V75 varje gång han startar och gör det jättebra, sade Carl Johan Jepson i Solvallas vinnarcirkel.
”Häst för sommaren”
Helena Edlund har tränat Beartime karriären igenom och Pastor Stephen-sonen gjorde sitt första framträdande i STL-sammanhang den 31 augusti 2019.
Då blev han diskvalificerad i ett Klass II-försök, men drygt tre månader senare vann han ett Klass I-försök på Åby och har fortsatt vandra steg för steg genom klasserna.
– Det här känns helt fantastiskt. Så mycket glädje den här hästen ger oss. I och med den här segern har han gått upp i Gulddivisionen; det känns jättestort, sade Edlund.
Joakim Lövgren satt mest och höll i bakom Piemonte (e. Trixton) loppet igenom och litade på att hans häst bara var bäst i Klass II-finalen. Det tänket hade han fog för då hästen löste sin uppgift trots en tredjetagg fram till dödens där de avslutande 800 meterna avverkades på 1.11,5 på den allt annat än snabba ovalen. Klassklättringen har bara börjat; var så säker!
– Jag hade hela tiden tron på att jag hade bästa hästen och körde därefter. Han visade att han kunde åka en bit, komma till en ny bana, men ändå ha med sig sitt register. Nu packar vi in honom och ser hur det ser ut i april; jag tror det här är en häst även för sommaren, sade Joakim Lövgren.
Jägersrotränad vinnare blev det även i Diamantstoets final. Bold Eagles helsyster It’s A Girl (e. Ready Cash) spårade hem varje meter av sitt lopp och verkade fjärran från bottnad på 1.15,0/2.10 meter vilket var en stark tidsnotering denna eftermiddag.
– Hon har börjat ta i lite grann i loppen och då utvecklas hon. I ledningen kändes det lugnt och jag koncentrerade mig mest på att inte släppa ut Magnus Jakobsson i rygg. Hon är mycket bättre än man tror och jag hoppas hon kommer utvecklas till något riktigt bra, sade Adrian Kolgjini.
Hälften segrar
När Amalencius B.B. (e. Amaru Boko) tagit sig 20 starter in i karriären har hälften av dem utmynnat i segrar. Trots att Timo Nurmos häst blev kvar ute i tredjespår de första 750 meterna av Klass I-finalen släpptes han till tät av Antti Veteläinen bakom Astrum (e. Lexus Font) och hade därefter loppet i sin hand.
– Han kändes så bra förra gången att det kändes ganska bra trots att vi inte kom ner i första kurvan. Jag körde undan lite så att den bakom fick chansen, sade Örjan Kihlström.
Mer från just duon Nurmos/Kihlström kom i Bronsdivisionens final. Champ Lane (e. Bold Eagle) bombade till tät och var aldrig när att lägga loppet på den för dagen goda sluttiden 1.13,4a/2.140 meter.
Sexåringen som vann ett uttagningslopp till Svenskt Travderby 2020 har tveklöst fått upp ångan på nytt och hämtar ikapp de inkomster som uteblev under ett fjolår med sporadiskt startande.
