En solig, men kylslagen januarimorgon möter jag upp Matthieu Abrivard i hans borg på träningsanläggningen Grosbois. Han är som vanligt sprudlande glad och tar emot med ett stort leende, trots att detta är en av de franska tränarnas mest hektiska veckor och han samma dag ska in till Vincennes för att köra sex lopp. Han och hans far Loïc Désiré Abrivard delar både stallet och ansvaret i det dagliga arbetet lika och äger hälften var, men från och med 2008 står Matthieu som ensam tränare. Därav kommer sig stallnamnet på alla hästar, LD-M. Abrivard, som är en hopslagning av deras namn. Matthieu har en storasyster som jobbar som frisörska och en lillebror som kör lopp lite då och då.

– Min lillebror Jean Etienne rider inget då han är för lång, men han har kört runt 180 lopp. Varken han eller min syster har något med den dagliga verksamheten att göra, men min mamma sköter allt pappersarbete i företaget. Pappa är fortfarande aktiv och kör häst varje dag och han och min mor bor på vår gård som ligger i närheten av Angers, medan jag och Nathalie är här på Grosbois under vintermeetinget med 13 hästar. När meetinget är slut åker vi ut med hästarna till gården igen. Tidigare hade vi borgen på Grosbois själva, men nu hyr vi ut halva och har större delen av verksamheten på gården. Jag tror att vi har runt 100 hästar totalt nu med alla fölston och unghästar.

Detta kan bli en helt fantastisk vecka för Matthieu då han i söndags vann Prix de Cornulier med egentränade och -ägda Bellissima France och nu på söndag kör Lionel i Prix d’Amérique. Familjen leasade Bellissima Frances mor Quanta Rosa Sun (e. Kiwi) från en vän till familjen då hon var dräktig med Blue Dream. Quanta Rosa Sun hade sedan tidigare en avkomma efter Nil du Rib (som precis som sin mor inte heller lyckats ta sig till tävlingsbanan). Då jag frågar Matthieu om varför de leasade henne trots att hon var ostartad och dräktig med en hingst som inte var så het inom aveln får jag direkt en motfråga:

– Jasså, startade hon aldrig?

– Det visste jag inte. Vi tog Quanta Rosa Sun för att hennes ägare och uppfödare tänkte sälja henne på auktion, men visste att hon inte skulle få något betalt för henne med tanke på omständigheterna och frågade därför oss om vi kunde leasa henne mot att vi fick hennes föl. Vi tog den dealen och det visade sig vara ett bra drag, säger Matthieu med en blinkning.

Bellisssima France var en stor märr med grov gång redan från unga år och samtidigt lite vass. Hon har alltid tränats för vagn, men i lopp har det inte fungerat alls. Fyra sulkystarter har resulterat i fyra galopper med diskning som följd och Matthieu har nu insett slaget förlorat om att starta henne i sulky. Kvalet avklarades under sadel och i monté har ekipaget lyckats bättre. I de senaste sju starterna har det blivit fem segrar och två andraplatser.

– Bellissima France har aldrig varit dum att köra, men hon passar inte riktigt i en sulky. Det blir att hon tar i för mycket och trasslar ihop benen. Då man sitter på ryggen kan man hålla henne bättre i handen och få henne mer fokuserad samtidigt som hon har fullt utrymme för sin grova aktion.

Det var inte första gången denne sympatiske 31-åring vann Prix de Cornulier; han tog en trippel med Jag de Bellouet redan mellan åren 2004 och 2006, vilket var historiskt på mer än sätt. Jag de Bellouet och Abrivard är de enda som lyckats ta hem titeln tre gånger och Abrivards blev de senaste (sista?) segrarna där jockeyn hade långa stigläder.

– Jag började rida med korta stigläder redan 2005, men Jag de Bellouets tränare Christophe Gallier ville inte att vi skulle ändra något från tidigare år och vi blev de sista att vinna loppet med den ”gamla stilen”.

– Det var stort att få rida en så pass bra häst som Jag de Bellouet på den tiden det begav sig, men att få vinna Prix de Cornulier med en häst som vi haft själva från start var ändå större. Nästa start för henne blir den 5 februari i Prix de L’Ile-de-France på Vincennes och efter det får hon vila inför nästa meeting.

Passande nog passerar Lionel och hans skötare förbi Matthieus borg under vårt samtal och han skiner upp samtidigt som han joggar ner till banan för att kolla läget med hästen. Rapporten verkar ha gått i dur för Matthieu har ett ännu större leende på läpparna när han kommer joggandes tillbaka och på söndag sitter han för fjärde gången upp bakom norske Lionel. Hittills har det inte blivit någon seger, men de var inte hiskeligt långt bakom Bold Eagle som tvåa i  Prix du Bourbonnais.

– Jag tror att Daniel Redén har Lionel i toppform till Prix d’Amérique. Hästen kommer gå barfota runt om och det blir som vanligt ett taktiklopp på söndag. Enligt mig går Lionel bättre med en ryggresa då han får spara spurten till slut, men samtidigt är han väldigt stark också. I de senaste loppen har även Bold Eagle sett bäst ut bakifrån så det blir spännande att se vilken taktik Franck Nivard tänkt sig. Det är inte många hästar som vill trycka på Bold Eagle då han ligger i spets heller… Lionel är lite speciell i munnen och man måste låta honom sköta sig själv lite i starten. Senast var det nära att han galopperade för mig, så det blir att ta det lite lugnt den första biten nu och sedan får vi helt enkelt se hur loppet artar sig. Det skulle vara kul att kunna svara Prix d’Amérique på frågan om vad som varit störst hittills efter helgen!

Daniel Redén säger själv att Lionel ska vara som bäst till  Prix de Paris som körs den 26 februari, men nog skulle det vara spännande att se denne vackre fux på topp redan på söndag för att utmana Örnen på en riktig duell..?