Johan Untersteiner anmälde en kvintett vassa kort till Mantorps V75-tävlingar på uppesittarkvällen, men valde själv att stå över körningarna till förmån för pappa Peter och lärlingen Wilma Karlsson.

Och förutsättningarna på förhand – de fina hästarna till trots – kunde varit bättre när spårtombolan gav startspåren 11, 12, 3, 12 och 12…
Fast vad gjorde väl det? 11 och 12 stod det på nummerbrickorna på kvällens första två V75-vinnnare.

Fyraårige Winner Brodde (e. Raja Mirchi) kammade noll i Derbykval och Breeders Crown-final, men i bronsdivisionsförsöket visade han att det blir en häst att räkna med i STL-sammanhang nästa år. Peter Untersteiner kastade loss från sjätte utvändigt 1.300 kvar och fick gå en rejäl repa för att nå ned utvändigt om ledaren Midnight Special (e. Readly Express). Loppets tredje ”femhundring” travades efter 1.10,4 och då passade Untersteiner på att glida ned i rygg och vila genom slutsvängen.

200 kvar sattes slutstöten in och Winner Brodde tog in decimeter för decimeter. Precis före mållinjen satte han nosen först.
– Från spår elva blir det lätt trafikproblem och jag valde att gå fram tidigt. Sedan fick jag köra järnet för att komma ned utvändigt ledaren, men tack och lov kom jag ned i rygg på ledaren en bit. Det räddade segern, sade Peter Untersteiner i vinnarcirkeln.

Han fortsatte:
– Har man lagt en sådan speed som han gjorde är det bra gjort att ha en speed till. Hästen har utvecklats fint, han har inte räckt mot de bästa i kullen men tillhör snäppet under och kan bli en trevlig V75-häst.

För Winner Brodde var det nionde (!) segern för året på 16 starter och han står fortsatt kvar i bronsdivisionen vars final körs den 3 februari på Solvalla.

Wilmas första V75-seger

Johan Untersteiner-lärlingen Wilma Karlsson kan snart summera karriärens bästa år i sulkyn, där segern i Dam-SM på Solvalla i oktober är höjdaren. Nu bockade hon av karriärens första V75-seger, detta tillsammans med fyraåriga Safira Diablo (e. Propulsion) i diamantstoförsöket.

”12” stod det på hästens vojlock, men när tempot bedarrat kraftigt efter startrusningen gjorde Wilma slag i saken redan efter 750 meter från köposition och styrde fram utvändigt om ledarinnan High Hope Face (e. Propulsion).
– Det gick väldigt långsamt och då tänkte jag köra till för att ha någon chans att vinna, sade Wilma i vinnarcirkeln.

Ja, hon tryckte inte upp farten förrän på sista bortre långsidan och i ett naft tog hon sig förbi High Hope Face och fick genast ett litet försprång till de övriga. Sedan växte det hela vägen in i mål och segern blev närmast överlägsen.
– Safira hade gjort tre väldigt bra lopp på sistone och kändes väldigt bra idag, så det var bara att tuta och köra, sade Wilma.

Segern var hennes 18:e för året och i prispengar passerade hon 1,5 miljoner kronor.
– Det har gått jättebra. Jag har fått köra många fina hästar och fått resultat också. Ju bättre resultat, desto fler fina hästar att köra, summerade Wilma.

Major tuffast trots hård löpning

I övrigt från Mantorps uppesittarkväll noteras:

Axevallatränaren Ville Karhulahtis sto Heartbeat Julie (e. Django Riff) är ett riktigt effektivt sto i ledningen och det rådde inga tvivel om att det var dit Karhulahti ville nå. Öppningen blev hård, men spetsstriden var ändå tidigt avgjord. Utmanaren Daytona Roc (e. Filipp Roc) satt i rygg och fick chansen 250 kvar, men kunde inte hota om segern. Heartbeat Julie sträckte på sig och vann med säker halv längd.
– Jag hade en bra häst i rygg, men Heartbeat Julie kändes bra hela vägen. Hon slog i vagnen i sista sväng så jag kunde inte hålla i henne så mycket, utan jag fick köra på min häst, men det kändes ganska lugnt ändå, sade Ville Karhulahti.

***

Andra utvändigt i bra fart och attack 250 kvar. Den resan serverade Petter Karlsson treåriga stoet Vikens Bonjour (e. Bold Eagle), som tackade genom att kort före mål kliva förbi tappre dödenstravaren Kapten Nemo (e. G.H.Nemo).
– Det var mest att åka med, bra rygg och bra tempo. Jag har kört henne en gång tidigare, men då blev hon alldeles för het i ledningen. Nu gick hon bra i ryggar, sade Petter Karlsson.

– Det är en otroligt bra häst, men det har krånglat mycket i år. Vi ska ta en paus nu och komma tillbaka nästa år. Hon är ju bara tre år, sade tränaren Mikael Fellbrandt. 

***

Tredjespår första 500 meterna och resten av loppet utvändigt ledande Joe Dalton (e. Father Patrick). Den tuffa uppgiften var allt annan än övermäktig för tyskfödde Major Ass (e. Varenne), som var bara bäst i silverdivisionsförsöket när han avgjorde i blrjan av upploppet tillsammans med sin tränare Rick Ebbinge. Det var andra starten i Ebbinges regi för hästen som tjänat drygt 1,3 miljoner före dagens triumf.
– På sista bortre kändes det riktigt bra och han gjorde det väldigt bra, sade Rick Ebbinge.

***

Efter två mycket knappa förluster inom V75 för Midnight Special och Kapten Nemo fick Erik Adielsson äntligen vända upp som en vinnare i sista avdelningen. Och det var efter en toppinsats av André Eklundh-tränade Jalapeno K. (e. Propulsion), som kördes till ledningen efter 400 meter och fick dra i tufft tempo. Mitt i slutsvängen kom Moses Boko (e. Chelsea Boko) fram på utsidan och utmanade upploppet ned, men Jalapeno K. var den starkaste.
– Hästen var lite framåt och jag kunde inte riktigt bestämma tempot. Samtidigt är det tufft för de andra också som måste springa fort, sade Erik Adielsson.