Fokustema
Fokus: Julläsning – vi minns 2019
Läs senare

Unghästspecialist om sina framgångar

Fredrik Wallin tittar på listan över sina hästar i träning och blir nästan förvånad över siffrorna som står bakom treåringarnas namn; den kolumn som redovisar insprungna prispengar.
– Nio av elva har startat och en tionde debuterar denna vecka. Det är inte så illa, säger han utan att behöva lägga till det underförstådda:
Efter E3-finalerna på lördag kan det ha hänt ännu mer i den där kolumnen.
Av
Lars G Dahlgren
Criterion är tillbaka hos Fredrik Wallin. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Criterion är tillbaka hos Fredrik Wallin. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Sulkysports reportrar och fotografer har plockat fram sina favoritreportage ur tidningen från året som snart gått. Varje dag till nyårsdagen publicerar vi ett reportage. Gävletränaren Fredrik Wallin har ett rekordår 2019 och Lars G Dahlgren och Simon Hagen stämde träff med tränaren som plockar fram så många duktiga unghästar i Sulkysport nummer 26 den 28 juni.

***

Fredrik Wallin kvalade nämligen in Criterion (e. Joose – Nina) till hingstfinalen och Ies Elisabet (e. Super Photo Kosmos – Ies Greta) till stofinalen. Ytterligare två i raden av storloppsfinalister från 33-hästarsstallet i Huddungeby, nära Heby.

– Jag har hittat ett koncept för unghästträningen som fungerar, dessutom har jag väldigt bra personal. De är duktigare än vad jag är, säger Fredrik Wallin ödmjukt.

Fredrik Wallins unghästarmada ur Sulkysport nr 26. Foto Simon Hagen/Sulkysport

39-årige Fredrik Wallin blev proffstränare 2014, efter en lite krokig väg in i yrket. Det började med att han under grundskoletiden gjorde en prao hos en amatörtränare och blev så till den milda grad intresserad av travsport och att träna hästar att han hoppade av skolan och började jobba i stall istället. Några år senare bytte han bana, till att bli bartender, men så småningom tog den där ”travbacillen” som rotat sig i hans kropp igen överhanden.

Så nu är han där, med ett 30-hästarsstall som man med tanke på resultatet med framförallt unga hästar som inte är av den ”dyraste sorten”, borde ha potential att expandera?

– Ja, det är möjligt att jag skulle kunna hitta fler hästägare som vill satsa, men en begränsande faktor har varit personalfrågan. Det är brist på hästskötare. Samtidigt har jag i år en lite mindre tvååringskull på grund av att jag förra året fokuserade på att få allt klart på den nya gården vi då flyttade till. Men nu blir det större, jag har redan 10-15 ettåringar klara och så ska jag väl förhoppningsvis kunna hitta några till, bland annat på auktionerna i höst. Jag har hela tiden fått jobba så att jag köpt in hästar själv som jag trott på, som inte varit så dyra, som jag sedan lyckats bra med att göra andelshästar av, säger Fredrik Wallin.

Jag har mest haft ston hittills som jag tränat och tävlat och det finns en bra och enkel förklaring till det: prisbilden på unghästar

Plus att han i ökande utsträckning vill bli uppfödare själv också.

– De av mina egna bra märrar tar jag ju till avel när de tävlat klart, som Toohotforyou och Inga In Heaven. Jag har mest haft ston hittills som jag tränat och tävlat och det finns en bra och enkel förklaring till det: prisbilden på unghästar. Ston har varit billigare än hingstar och min plånbok har bäst passat till att köpa ston. Jag har fyra fölston och siktet är att komma upp i tiotalet om några år, säger Fredrik Wallin.

Att han redan gjort klart med ett betydande gäng ettåringar beror på att han förra året var med på Global Farms utförsäljning av föl.

– Hans Nelén har ett väldigt bra upplägg för det där, så nu har jag redan kunnat lägga en bra grund  med ettåringarna. Det var nytt för mig att vara med där.

Treåringarna Criterion (t.v.) och Iles Elisabeth (t.h) under ett träningspass hos Fredrik Wallin i Heby. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Fredrik  börjar dock inte med hästarna tidigt.

– Nej, det är den traditionella modellen med inkörning på höstkanten och sedan börjar uppträningen direkt. Jag ser inte riktigt vinsten med att börja jobba med hästarna innan de gått på sommarbetet utan tycker det fungerar bra att börja köra hästarna kontinuerligt direkt när de blivit inkörda. Jag har Johan Brandel som en rutinerad och väldigt bra resurs när det gäller uppträningen av unghästarna, men han gnäller varje gång jag kommer med en en ny häst som har fransk härstamning. Det tar tre veckor längre tid att få dem i vagn än de med amerikansk stam, säger han.

Men Johan får finna sig i det.

– Ja, för jag älskar det franska! Det är hästar som passar min filosofi också. Jag letar individer, inte stamtavlor. När jag väljer unghästar är starka kroppar, att de är ”rejäla”, viktigt och det hittar man ofta hos de som har fransk stam. Sedan gäller det att ha det rätta tålamodet med dem också, säger Fredrik Wallin med ett skratt.

Ston kan man i allmänhet träna lite mer än hingstar och franskstammade hästar är också lite tuffare

Att hästarna har fysiska förutsättningar att tåla mycket träning, så att de helst kommer till start redan som tvååringar, är något Wallin jobbar utifrån.

– De får börja med att träna på hårt underlag, och så fort de orkar i uppförslutning. De som är ”färdiga först” är redo att i april-maj som tvååringar gå över till min 450-metersbacke med mjukt och tyngre underlag. Även om vi bytt gård tränar jag på samma ställe som jag gjorde innan, enligt det jag utvecklade och där Toohotforyou blev den första som kom till stora unghästfinaler. Visst, jag skruvar på lite småsaker hela tiden, men grunden i upplägget har jag kört med sedan jag började som proffstränare.

– Jag vill ha hästar som tål att träna mycket. Ston kan man i allmänhet träna lite mer än hingstar och franskstammade hästar är också lite tuffare. Jag vill att hästarna ska komma till start tidigt, gärna som tvååringar.

Det har alltså gått bra. Samma år Fredrik började som proffstränare var hans Toohotforyou (e. Scarlet Knight – Västerbofromheaven) en framstående tvååring och 2015 slutade hon tvåa i korta E3 – på hemmabanan Gävletravet dessutom.

Toohotforyous lillasyster Inga In Heaven (e. Orlando Vici) – båda dessa är alltså hans egna uppfödningar – har blivit ännu bättre och var för två år sedan och nosade på segern i Drottning Silvlas Pokal, den upplaga Cash Crowe tog hem. Toohotforyou nådde 1,2 miljoner kronor insprunget, Inga In Heaven som fortfarande tävlar passerar snart två miljoner.

Så kom då Activated (e. Jocose – Marelle), köpt på Kriterieauktionen 2016 för 130.000 kronor, och satte pricken över i:et då hon för en månad sedan vann just Drottning Silvias Pokal och hon har nu fullt naturligt fokus mot Stochampionatet.

I cirka fem år har Fredrik Wallin varit proffstränare och rörelsen har vuxit till drygt 30 hästar. Förra året flyttade han till en ny gård och resultaten i E3-kvalen visar att både han och hästarna funnit sig väl tillrätta. Här är en av hans två finalister i Eskilstuna på lördag, stoet Ies Elisabeth. Foto Simon Hagen/Sulkysport

I helgen selar Fredrik alltså ut två finalister i E3-finalerna. Hingsten Criterion och stoet Ies Elisabet.

– Criterion har jag stora förväntningar på i framtiden, men ”vi skruvar inte på” honom ännu. Det blev lie tokigt också i uttagningen. Jag hade ändrat balansen till aluminiumpäronskor för första gången och någonstans i loppet, kusken Rikard N Skoglund kunde inte säga när det hände, flög en av skorna av och följden blev att hästen tappade aktionen rätt mycket till slut. Det blev därför inget riktigt svar på hur den nya balansen fungerade, och vi väljer att ”ta det lite vackert” och hoppas att skorna sitter på hela vägen den här gången, säger Fredrik.

Criterion var sin ofärdighet till trots till start i juli som tvååring och åkte till och med en sväng till Vincennes (Fredrik har samarbete med Jarmo Niskanen och i princip stadigt haft hästar stationerade i Frankrike senaste åren) för ett större årgångslopp, och han avslutade året med andraplats i Vinterfavoriten bakom Belker.

– Han hade dessutom då gått igenom en tuff sjukdomsperiod efter debuten. Criterion har jag hållit högt länge, säger Fredrik Wallin.

Stoet Ies Elisabets finalplats var mer åt det positiva överraskningshållet.

Fredrik Wallins plan med unghästarna är att köra in dem efter sommarbetet som ettåringar. Foto Simon Hagen/Sulkysport

– Snabbheten har alltid funnits där och hon hade faktiskt krafter kvar i sin uttagning. Stofinalen är nu också ett premiechanslopp, det gör det ännu mer spännande och hon ska kunna tjäna en bra peng i finalen. Men inte heller när det gäller henne ”skruvar vi på” mer än vad vi gjorde i uttagningen, barfota-
balansen. Elisabet är rätt mycket framåt till sin läggning och vi ska inte riskera att det blir för mycket av den varan…

Criterion köpte Fredrik Wallin privat, från uppfödaren Patrik Eriksson, när hästen var ett år, och Ies Elisabet ägs fortfarande av sin uppfödare Inger Edlund.

– Jag har haft flera hästar för Ies Elisabets ägare. Hon gick på ettåringsbetet hos Tomas Rosén och kom sedan till mig. Jag brukar ha flera ettåringar på Roséns bete, men de är inte med i hans upplägg med inkörning innan de släpps på betet. Jag börjar som sagt själv med inkörning och uppträning av hästarna efter sommaren istället, säger Fredrik Wallin.

Fokustema
Fokus: Nyårsläsning – vi minns 2019
Läs senare

Drömmen blev sann

BOISSY-ST-LEGER. Kurt Mohlin hade en dröm: Att någon gång komma till den franska travsportens Mecka vad gäller träning: Grosbois.
Förra året blev det verklighet, när han fick en resa dit i 80-årspresent av kompisar hemma i Nyland.
Tre månader senare är Kurt fortfarande kvar i Frankrike.
Av
Lars G Dahlgren
Kurt Mohlins livshistoria innefattar proffslicens på Solvalla, Solänget och Dannero,
segrar i storlopp som C.Th. Ericssons Memorial och E.J:s Guldsko, men också mörka stunder med djupt alkoholmissbruk. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Kurt Mohlins livshistoria innefattar proffslicens på Solvalla, Solänget och Dannero, segrar i storlopp som C.Th. Ericssons Memorial och E.J:s Guldsko, men också mörka stunder med djupt alkoholmissbruk. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Sulkysports reportrar och fotografer har plockat fram sina favoritreportage ur tidningen från året som snart gått. Varje dag till nyårsdagen publicerar vi ett reportage.

I Sulkysport nr 6 den 1 februari mötte Lars G Dahlgren och Mia Törnberg förre proffstränaren Kurt Mohlin på träningscampen Grosbois för ett långt samtal om hästar, trav och det tuffa livet. Läs Kurts rörande livshistoria här!

***

När Kurt Mohlin väl kommer hem till Dannero har han dessutom med sig en nyinköpt häst att börja träna, det tidigare ofta skenande projektet Chateau Chip.

Foto Mia Törnberg

Kurt Mohlin har varit proffstränare på Solvalla, Solänget och Dannero. Bästa hästen han hade under sin karriär var franske snabblopparen Paliron (e. Huron de Corcelle – Hesitation II) som vann en rad större svenska lopp på 1960-talet: C.Th Ericssons Memorial (Solvalla), E.J:s Guldsko (Hagmyren), Mälarpriset (Eskilstuna), Bollnäsloppet, Juliloppet (Örebro), Påskägget (Gävle).

– Paliron var en väldigt bra häst. Men det var bara ett fel; förlåt mig för att jag säger det, han ägdes av ett fruntimmer.

Kurt kan inte låta bli att rodna när han säger det, för precis intill står ju fotografen Mia Törnberg som förevigar den glada 80-åringen när han kärleksfullt putsar på Ready For More inför den kommande skritturen runt Grosbois.

Kurt förklarar:

– Alltså jag älskar kvinnor, men det är hopplöst att försöka ha en rak kommunikation gällande hästar. Jag kunde helt enkelt inte kommunicera och prata med henne på samma sätt som med mina andra hästägare. Det var bara där det satt.

Sedan drygt tre månader är Kurt Mohlin där han trivs allra bäst och på platsen han drömt om sedan 1950-
talet – tillsammans med hästar på den fantastiska träningsanläggningen Grosbois. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Paliron köptes på en charterresa som arrangerades till en auktion på Vincennes i början av 1965. 14 hästar köptes till Sverige av det gäng travhästägare – och hästhandlare – som var med på resan. Paliron var sex år, hamnade hos Kurt Mohlin som då var tränare på Solvalla, och tog innan karriären var över 23 segrar på 77 starter. Han sprang in 211.400 kronor och rekordet blev 1.17,8.

Men nu var det inte om Paliron detta skulle handla utan om hur Kurt Mohlins 80-årspresent omfattande två dagars vistelse på Grosbois slutade med att han nu varit där i tre månader och hjälpt till hos Anders Lindqvist. Och att hemresan heller inte är planerad ännu.

Historien börjar faktiskt för över 60 år sedan.

– Så här är det: Jag är född i Gävle och slutade skolan när jag var 13 år för att börja jobba hos Gösta Scott som var en av tränarna på Gävletravet på 1950-talet. Vid något tillfälle såg jag en bild i en tidning från Grosbois; det var en sommarbild och tränarna satt och körde i kortärmat i solskenet med cigaretter i mungipan. Det såg helt fantastiskt ut, och jag sade ”dit måste jag bara komma någon gång i mitt liv”.

De kände till min dröm om Grosbois och när jag fyllde jämnt förra året visade det sig att de skramlat ihop till en flygbiljett

Men Kurt kom aldrig iväg. När han förra året fyllde 80 år hade han fortfarande inte varit på Grosbois.

– Jag brukar sitta hos ATG-ombudet i Nyland, ICA Supermarket, jag bor precis nära det. Vi är liksom ett gäng som träffas där. De kände till min dröm om Grosbois och när jag fyllde jämnt förra året visade det sig att de skramlat ihop till en flygbiljett. Jag skulle få bo hos Anders Lindqvist och vara här i två dagar. Det var en fantastiskt present, min dröm skulle till slut gå i uppfyllelse, säger Kurt.

När Anders Lindqvist tvingades till sjukdomsvistelse i november-december förra året fanns hjälpen redan på plats. Förre proffstränaren Kurt Mohlin, som var nere i Frankrike på ett par dagars besök, var inte nödbedd. 80-åringen klev in i verksamheten och är fortfarande kvar. Här är veteranen ute på träningstur och pysslar om segervane Ready For More, 1,7 miljoner kronor. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Han kom till Lindqvist, men inte vid en direkt lämplig tidpunkt skulle det visa sig. Precis samtidigt hamnade Anders på sjukhus och genomgick en mycket besvärlig operation som höll honom kvar på sjukhuset i över tre veckor. Anders börjar nu komma tillbaka in i matchen efter den svåra pärsen, där han bland annat tappade mycket vikt.

– Ja, jag blev av med det mesta, inklusive alla muskler. Fortfarande måste jag ha mjuka kuddar att sitta på för det är liksom bara skinn och ben på underkroppen. Överkroppen börjar dock rätta till sig, så jag är på gång, men jobba i stallet…nej det är omöjligt. Jag är som en galopptränare, sitter på kontoret och instruerar alla vad de ska göra, säger Anders.

Det skulle dock visa sig att Kurt Mohlin var en lättfunnen räddare i nöden får Anders vad gällde behovet att täcka upp i det dagliga stallarbetet.

– Jag stannade kvar för att hjälpa till i stallet och med hästarna tills Anders skulle bli bättre. Det var inte första gången jag ryckte in på det sättet, har gjort ett par gånger hemma på Dannero de senaste åren, senast med Bo Nordins hästar när han blev sjuk. Jag är pensionär och har inget som binder mig hemma, säger Kurt Mohlin.

Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här förstår väl alla att även om det står att Kurt är 80 år i passet så är han en ytterst pigg och vital man.

– Ja, inte går det att sätta sig passiv! Det tror jag är det sämsta man kan göra. Hemma går jag på gym och tränar fem dagar i veckan. Det här att hålla på och jobba med hästarna är helt perfekt. Det har jag gjort hela mitt liv, jag älskar ju hästar. De ger så mycket tillbaka, och när jag både får jobba med hästar och hjälpa någon som kommit i en situation att det behövs hjälp, då blir det ju väldigt bra för alla parter.

Jodå, det syns att Kurt älskar hästar. Det syns också att det är ömsesidigt, att hästarna älskar när Kurt pysslar om dem.

Kurt är också öppen och rak med att han har haft ett periodvis svårt liv bakom sig.

– Jag har haft dålig karaktär som en egenskap som förstört för mig. Jag är fullblodsalkoholist. Alkoholen höll på att ta mig. Jag har genomgått perioder då hela min tillvaro kretsat runt att få tag på sprit, inget annat betydde något. Det har kostat mig två äktenskap, och att det även förstört för mig i min karriär som travtränare förstår väl alla. Men för åtta år sedan blev jag nykter, och sedan dess har jag varit en nykter fullblodsalkoholist. Jag tycker att jag har rätt att vara lite stolt över det, säger Kurt och berättar sedan att han känner att han har nytta av att låta sin omgivning veta om att det funnits ett destruktivt liv.

Jag har haft dålig karaktär som en egenskap som förstört för mig. Jag är fullblodsalkoholist. Alkoholen höll på att ta mig

– För ett tag sedan skulle Anders och jag äta en dessert, någon choklad, när vi lunchade på kantinan här, men Anders tog den ifrån mig; ”Kurt det är punsch i den där, låt bli, det ska inte du ha”, sade han. Sånt är jag jättetacksam för, att jag får hjälp med att hålla mig från allt vad alkohol är, och jag har bra hjälp och stöttning av mina barn också, de bor i Stockholm.

Två dagar på Grosbois blev alltså tre månader, en hel vinter, och kommer att bli ännu mer. Hemresan är nämligen inte planerad.

– Jag stannar så länge Anders vill ha, och tycker att han behöver, min hjälp. Jag är ju pensionär, så billig är jag också för honom, skrattar Kurt.

När han väl åker hem kommer det att följa med en häst som han ska träna på Dannero: Sjuårige Chipeur Champ (e. Prince de Charme – Odyssee d’Isques) som är uppfödd av Knutsson Trotting och som ägts av Lindqvist.

– Anders har sålt halva hästen till mig. Det är ett ”projekt”. Chipeur Champ har skenat mycket och varit besvärlig, men sedan jag kom hit och börjat pyssla med honom har han skött sig bättre och har nu tre raka felfria lopp bakom sig. När jag åker hem ska ”Chippen” med. Jag måste kontakta Jens Berglund (chefen på Dannero, reds.anm.) så att jag kan få ordnat en stallplats åt hästen, sedan ska det nog gå bra.

”Snart får du åka till Nyland”. Under sina månader på Grosbois har Kurt Mohlin också införskaffat en häst. Planen är att sjuårige fransosen Chipeur Champ ska följa med norrut när Kurt vänder tillbaka till Dannero efter vintern hos Anders Lindqvist. Hästen har tidigare varit en riktig bråkstake, men bättrat sig betydligt på den fronten tillsammans med rutinerade hästkarlen. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Chipeur Champ har en seger på 72 starter och 35.000 euro insprunget. Under 2018 gjorde Chipeur Champ tolv starter och sprang in 1.050 euro.

– Att ta hand om och pyssla med ”Chippen” varje dag, köra honom, när jag kommer hem, det blir helt perfekt. Det har varit rena brottningsmatcher tidigare att köra honom, men nu är han bättre. Det känns som en rolig utmaning att få honom så lugn och trygg att han kan tävla hemma också, med tanke på att han varit besvärlig här i Frankrike. Som sagt, att sätta sig passiv vid den här åldern tror jag är det sämsta man kan göra, säger Kurt Mohlin.

Fokustema
Fokus: Julläsning – vi minns 2019
Läs senare

Vinnare – trots att han förlorade sin mamma

Roc Star Jolis mor dog kort efter han föddes.
Treåringen reste sig väl med hjälp av en amma.
Förra veckan gjorde hästen debut på tävlingsbanan på allra bästa sätt.
– Helt fantastiskt, bubblar uppfödaren Lisa Blomqvist.
Av
Pär Gustafsson
Den svåra uppväxten till trots – treårige Roc Star Joli var redo för tävlingsdebut förra veckan i regi Sofia Aronsson och vann direkt! Den lille krabaten förlorade sin mamma vid födseln och föddes upp med hjälp av flaska och en amma i form av hopphästen Reveltic E.T. Foto Malin Albinsson/MVA Foto
Den svåra uppväxten till trots – treårige Roc Star Joli var redo för tävlingsdebut förra veckan i regi Sofia Aronsson och vann direkt! Den lille krabaten förlorade sin mamma vid födseln och föddes upp med hjälp av flaska och en amma i form av hopphästen Reveltic E.T. Foto Malin Albinsson/MVA Foto

Sulkysports reportrar och fotografer har plockat fram sina favoritreportage ur tidningen från året som snart gått. Varje dag till nyårsdagen publicerar vi ett reportage. Utan häst ingen travsport – och vissa hästar har haft det kämpigare än andra. I Sulkysport nr 8 den 20 februari berättade Pär Gustafsson historien om det lilla fölet som förlorade sin mamma och blev en vinnare ändå!

***

Roc Star Joli (e. Symphonic Hanover) är uppfödd av Jonathan och Lisa Blomqvist i Skärstadtorp strax norr om Jönköping. USA-födda stoet Rocco’s Advice (e. Malabar Man) har tidigare lämnat fuxen Star Advisor Joli (e. Look de Star) med över 2,5 miljoner kronor på kontot, men när Roc Star Joli föddes i juni 2016 hände det som inte fick hända.

Historien om Roc Star Joli i Sulkysport i februari.

Rocco’s Advices livmoder brast och hon fick avlivas akut.

– Det var ett jättefint sto som skadades av fölets ena hov, minns Lisa Blomqvist.

Roc Star Joli klarade sig och räddningen blev Reveltic E.T.

– Hon är ett belgiskt hoppsto som också fått fina avkommor som tävlat bra. Hästen fick ett dödfött föl i samband med att Roc Star Joli föddes och vi fick kontakt genom föl- och ammajouren. Vi fick låna stoet och är mycket tacksamma att ägarna utan tvekan lät oss låna Reveltic E.T. När de fick höra att Roc Star Joli skulle säljas ut i andelar hoppade de på och vi har fortfarande kontakten, berättar Lisa.

Från början fick vi mata hästen med flaska och han var van att det var vi som gav honom mat

Även om uppfödarna hittar ett fölsto när något sådant här händer är det inte givet att stoet tar till sig det nya fölet.

Roc Star Joli flaskmatas som föl av Jonathan Blomqvist. Foto Privat

– Det gick inte så smidigt och Reveltic E.T. hade mjölkstockning. Det gjorde ont när fölet diade och från början var hon lite anti, men vi hade bra hjälp av veterinär som dämpade smärtorna och fick bort mjölkstockningen. För att hästarna skulle vänja sig med varandra gick de tillsammans någon dag. När vi sedan släppte ut hästarna i hagen sprang Roc Star Joli mer efter min man än efter Reveltic E.T. Från början fick vi mata hästen med flaska och han var van att det var vi som gav honom mat.

Uppfödaren anser att Roc Star Joli har starkt psyke, vilket hjälpte honom under den jobbiga starten.

– Båda hans föräldrar var tuffingar och Roc Star Joli var en ligist i början. Han har alltid varit självständig och det kan ha varit till hans fördel.

Jonathan och Lisa Blomqvist har fött upp åtta travhästar och givetvis är Star Advisor Joli den hittills främsta. Idag har paret ett fölsto.

– Vi har tre travhästar samt barnens ponnyhästar förutom andelarna i Roc Star Joli och Star Advisor Joli. Vi försökte betäcka Elle Joli (e. Kiss Francais-Rocco’s Advice) förra året, men hon blev inte dräktig och vi ska göra ett nytt försök. Vi håller på på hobbynivå och både jag och Jonathan jobbar heltid. Det är på den här nivån vi hinner med, säger Lisa.

Roc Star Joli som föl med sin amma Reveltic E.T. Foto Privat

Precis som Star Advisor Joli har Roc Star Joli blivit en andelshäst och eftersom den förstnämnde gått så bra hos Axevallas Sofia Aronsson placerades även lillebror i samma stall.

– På Star Advisor Joli var det från början mest släkt och vänner och det är lite annorlunda ägarkonstellation på Roc Star Joli. Han växte upp hos oss och för drygt 1,5 år sedan flyttade hästen till Sofia. Vi trivs bra som hästägare där och hon är duktig, säger Lisa.

Roc Star Joli genomförde godkänt kval, 1.22,6/2.140 meter, i slutet av januari och gjorde tävlingsdebut på Åby förra veckan.

– Det har rullat på bra och det var skoj att han kom till start så pass tidigt. Sofia har sagt att hästen är lat i träningen och att vi inte skulle ha för stora förhoppningar på debuten. Vi skrek rejält när han vann och det var jätteroligt, säger Lisa Blomqvist.

Hästen blev själv och sprang rätt ut efter mål. Han skulle nästan hoppa över staket

Ja, treåringen fick en spårsnål resa i tredje inner och svarade för en stark avslutning. Valacken kopplade grepp sista biten på 1.19,1/2.140 meter och förstapriset i treåringsloppet uppgick till 60.000 kronor.

– Jag är totalt chockad. Hästen kvalade på en 1.22-tid och det var precis max vad han klarade då. Innan det här loppet körde jag ett banjobb och då var det nära olycka. Hästen blev själv och sprang rätt ut efter mål. Han skulle nästan hoppa över staket. Att Roc Star Joli tagit de här stegen med att bara varit på banan en gång mellan kval och debut är helt otroligt, sade segerkusken André Eklundh efter loppet.

Helena Halvarsson jobbar i Sofia Aronssons stall och har Roc Star Joli som passhäst.

– Jag har skött om honom sedan han kom till oss. Han är cool och har inga dumheter för sig. Redan när vi körde in honom visade hästen att han kan springa. När jag joggade Roc Star Joli själv och det kom några äldre hästar ville han hänga på så det gällde att hålla igen honom. Hästen tar inte ut sig och gör inte mer än han behöver i träningen, men han vet när det gäller och då är han en fighter, säger Helena.

Roc Star Joli och Sofia Aronsson. Foto Malin Albinsson/MVA Foto

Star Advisor Joli slog i blom hos K-G Holgersson och tränas sedan i början av 2015 av Sofia Aronsson.

– Båda syskonen är lugna och trevliga individer med stabila psyken. Star Advisor Joli är mer framåt och Roc Star Joli lugnare, men mer lekfull. I hagen är hästen en buse som fått flera smällar när hans kompisar sagt ifrån. Det gäller att hästen har leksaker att avreagera sig på och sedan i somras har han samma hagkompis. Roc Star Joli är en trevlig häst att sköta.

Helena var inte lika chockad som André Eklundh på Åby förra torsdagen.

– Jag som kört många av jobben var inte så överraskad, men samtidigt mötte han konkurrenter som startat innan och banorna har inte varit på bra på Bjertorp på sistone. Vi tänkte att Roc Star Joli skulle fått ett rundbanejobb och gå med konkurrenterna, men han visste verkligen vad som gällde direkt. Dagen efter segern var han lite loj, men han har tagit loppet bra och Sofia funderar på att starta om drygt två veckor igen. Framtiden känns verkligen spännande, säger Helena Halvarsson.

Fokustema
Fokus: Julläsning – vi minns 2019
Läs senare

Superaffären med superhingsten

Pappa till tre av fyra klassiska vinnare på Bjerke förra hösten.
Då jublade Jan-Olov Persson över att Tekno Odin skulle stallas upp i Sverige ett år till.
– Nu blir det ytterligare minst tio år! utbrister Jan-Olov.
Här är historien om kallblodshingsten som charmade alla – och som blev ”svensk” i februari.
Av
Mathias Hedlund
Tekno Odin. Foto Fredrik Fransson/Monstertrav.se
Tekno Odin. Foto Fredrik Fransson/Monstertrav.se

Sulkysports reportrar och fotografer har plockat fram sina favoritreportage ur tidningen från året som snart gått. Varje dag till nyårsdagen publicerar vi ett reportage. Här är historien om hur rasens hetaste avelshingst plötsligt blev svensk. Mathias Hedlund och fotograf Fredrik Fransson presenterade Tekno Odin i Sulkysports Avelsnummer i mars.

***

Den 13 februari slog bomben ned. Kallblodssportens kanske största affär var klar. Jan-Olov Persson – genom sitt bolag Hudik Stallion – och Jan Arnesson (Fallax AB) hade köpt norske superstjärnan och avelshingsten Tekno Odin (e. Moe Odin – Lyana e. Spang Best).

– Jag trodde aldrig att jag skulle bli ägare till Tekno Odin, men den norska ägaren hörde av sig på senhösten om det fanns intresse att köpa hingsten. Sedan har vi förhandlat, räknat på det ekonomiska och sytt ihop affären, det tog några månader, säger Jan-Olov Persson.

För Jan-Olov, vars avelshingststation Hudik Stallion firar 20-årsjubileum 2019, var det förstås bästa tänkbara. Där har Tekno Odin dessutom de två senaste säsongerna verkat som avelshingst och förra året betäckte han 69 ston.

2003 sydde han ihop affären att ha championhingsten Elding uppstallad i två säsonger. Nu är det avelsmatadorens sonson som drar till sig många blickar.

– Att få hit Elding var stort. Han var ju redan champion i Norge och dessutom fulltecknad varje år. Nu satsar vi yngre, säger Jan-Olov.

Hur långt hästen går som äldre beror på hur mycket utveckling som finns i Tekno Odin

Numera har förstås Persson synat hingsten på nära håll många gånger, men det dröjde innan den första granskningen blev av. Han hade sett och mött Tekno Odin på tävlingsbanan redan under unghäståren och kunde exempelvis se den överlägsne norske hästen på nära håll i Svenskt Kallblodsderby 2012, där Persson satt i dödens med Juni Kongen medan Tekno Odin stormade undan till överlägsen seger från ledningen på gällande löpningsrekordet 1.22,9a/2.140 meter.

– Tekno Odin är en fantastisk individ, han har otrolig, imponerande teknik. Det kommer ju fantastiska hästar med jämna mellanrum och hur långt hästen går som äldre beror på hur mycket utveckling som finns i Tekno Odin, sade Jan-Olov Persson efter Derbyt.

Tekno Odin och Öystein Tjomsland vid seger i Unionskampen på Färjestad som äldre. Foto Urban Kihlman/ALN

Några månader senare kollade han på hingsten på närmare håll för första gången. Efter att hans snabbloppare Faksen J:r besegrat den då fyraårige Tekno Odin i Arnt Haakestads Minneslopp en novemberlördag på Jarlsberg.

– Det var första gången jag såg honom uppställd och inte på tävlingsbanan. Han var liten och oansenlig när man såg honom stå ”avklädd” på stallgången då. Han har växt till sig under åren, men är fortfarande en lätt modell, och avlar lätta hästar, säger Jan-Olov om den över manken 150 centimeter höge hingsten.

Det var kärlek vid första ögonblicket. På den norska Klasselöpsauktionen hösten 2009 såg Öystein Tjomsland Tekno Odin och han ropade in den svarte hingsten till hästägaren Elfinn Edvardsen. Priset var det högsta för alla kallblod på auktionen: 130.000 norska kronor.

Det har Tekno Odin betalat tillbaka mångfalt.

Nio år senare ståtar han med över tio miljoner kronor på bankboken i form av prispengar. Lägg därtill mångmiljonbelopp för hans tjänster i avelsboxen, där Tekno Odin gjorde entré som fyraåring 2012.

Efter 122 starter och 72 segrar är det slut på tävlingsbanan.

– Vilken resa. Jag har levt drömmen och Tekno Odin har inget mer att bevisa. Det är bra att det är jag som bestämmer, nu är det slut, sade ägaren Elfinn Edvartsen till Trav- og Galopp-Nytt efter hästens start i Unionskampen på Färjestad som blev karriärens sista.

Tekno Odin visade tidigt som treåring samma värden på testerna i träning som mina elithästar

Öystein Tjomsland var Tekno Odins följeslagare under nästan hela hästens tävlingskarriär.

– Jag fastnade för hästen redan när jag bläddrade i auktionskatalogen och såg stamtavlan. Sedan gillade jag honom vid första anblicken, han var snygg och visade fin spänst, sade Tjomsland, som körde 1.34/1 600 meter med hästen i augusti som tvååring och anade vad som komma skulle, efter segern i svenska Derbyt 2012.

– Tekno Odin visade tidigt som treåring samma värden på testerna i träning som mina elithästar. Han har hjärta, lungor, perfekt rörelsemönster, snabbheten och psyket. De sakerna vet du ju inte om hästen besitter förrän det blir allvar. Tekno Odin har det. Han är en undantagshäst!

Unghäståren blev en enda lång framgångssaga. Segrar i norska Kriteriet, samt svenska och norska Derbyt, och frågan var hur Tekno Odin skulle ta klivet in i den äldre eliten. Svaret blev – gallant! Premiären i Elitkampen på Solvalla som femåring slutade förstås med seger. Listan över segrar i storlopp som äldre är lång och bland annat syns fyra raka norska mästerskap 2013–2016 och dessutom en titel i Nordiskt Mästerskap.

Som åttaåring, 2016, på Färjestad, svarade Tekno Odin för karriärens kanske allra främsta insats när han vann Unionskampen på världsrekordtiden 1.19,1a/2.140 meter efter att ha inlett första kilometern på 1.17,4.

– Det var enormt tryck på publiken och det känns att hästen är uppskattad här. Han har aldrig varit bättre än nu. Jag tycker att Tekno odin har utvecklats och blivit komplett. Vi har tränat honom för att bli starkare och han har behållt snabbheten, vilket inte är så vanligt. Tekno Odin är tålig och det viktigaste är att kunna träna hästarna. Han har inte stått över jobb, sade Öystein Tjomsland efter världsrekordet.

Tekno Odin. Foto Fredrik Fransson/Monstertrav.se

Vad gjorde Tekno Odin så bra? Inför femåringssäsongen gav Öystein Tjomsland sin förklaring. Om det unika med Tekno Odin.

– Hans bakaktion ger honom en fart, ett driv, som är extremt. Tekno Odin klarar 1.20-fart utan förbruka en kalori mer än när han travar 1.30, och hans förmåga att växla tempo hör till det mest imponerande med honom, har Tjomsland berättat.

Han utvecklade:

– Baksteget är oerhört effektivt och ger honom den där spänsten och steglängden som också gör att han ser större ut på banan än han är i verkligheten.

Tekniken, kapaciteten, löphuvudet, styrkan, speeden, uthålligheten. Tekno Odin hade allt.

Han var en otroligt sund häst och hade egentligen aldrig några bekymmer förutom just den senskidan

Det fanns bara en sak som gäckade hingsten. En uppdriven senskida i vänster bakben. Det var den som tvingade honom till tävlingsuppehåll då och då och som till slut gjorde att karriären var tvungen att avslutas.

– Han var en otroligt sund häst och hade egentligen aldrig några bekymmer förutom just den senskidan. Den skadan har han kämpat med länge, säger Jan-Olov Persson.

Efter att ha skött avelsarbetet på Perssons hingststation Hudik Stallion fick Persson dessutom Tekno Odin i träning i juli förra sommaren. Det blev två starter i Perssons regi, först seger i ett snabblopp i Gävle och sedan genomklappningen i Unionskampen i september. Då sattes punkt för Tekno Odins tävlingskarriär.

Nu kan Tekno Odin lägga all kraft på sin andra karriär. Som avelshingst. 2012 klev han in i avelsboxen och fram till förra året varvade han avelsarbete med träning och tävling. Dessutom varvade han träning på Öystein Tjomslands filial Wolmsta utanför Sundsvall med huvudbasen på Sörlandet i norska Kristiansand.

Aveln blev inte riktigt den succé som förväntades från början. I alla fall inte sett med kräsna ögon. Kraven var skyhöga och trots att dottern Tekno Lotta i första kullen vann Stokriteriet på Bjerke var det inte stående ovasioner för Tekno Odin som avelshingst.

Det ändrade sig snabbt. Året efter kom Will Prinsens tunga skalp i norska Derbyt. Sedan tog helbröderna, de svenskfödda Tekno Eld och Eld Rask, vid med tillsammans tre Kriteriesegrar och dessutom andra raka norska Derbysegern för fadern genom Tekno Eld i höstas.

Tekno Odin. Foto Fredrik Fransson/Monstertrav.se

Tekno Odin är egentligen bara i början av avelskarriären. Hans äldsta avkommor har nu fyllt sex år och förutom Will Prinsen finns i den kullen Alf Jonssons urstarka sto Granetta, 1.23,2al/978.600 kronor, och nästanmiljonären Vill Solen. I andra kullen står Tekno Eld i särklass, medan fjolårets treåringar innehöll främste hingst-
en i dubble Kriterievinnaren Eld Rask och toppstoet Brenne Blesa, som vann norska Stokriteriet och var tvåa i den svenska upplagan.
En ny avelssäsong står för dörren och sedan november har Tekno Odin sprungit runt i hagen hos Mikael Lagergren på gården Björs utanför Järvsö. Den 22 april är det tänkt att betäckningsarbetet ska börja tillsammans med åtta andra avelshingstar på stationen.

– När han ska hoppa upp på bocken för att tappas är han otroligt klok och fin. Det fina lynnet tillför han sina avkommor, säger Jan-Olov.

Jan-Olov Persson. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Att Persson gillar hingsten råder inga tvivel om. Inte heller att han har stora förhoppningar på Tekno Odin framöver.

– Tekno Odin höll alltid hela vägen i loppen, det har inte alltid avkommor till Moe Odin gjort. De var inte alltid stridslystna sista 100 meterna, men Tekno gillar att arbeta och det är något han nedärver, hans avkommor är arbetsvilliga, starka och står distans.

Jan-Olov Persson glider in på kallblodspolitik, ett kärt ämne för Hagmyrentränaren, och konstaterar snabbt att utbudet av avelshingstar i Sverige i sommar aldrig har varit bättre. Och att det är både större och bättre än vad norrmännen själva kan erbjuda. Förutom Tekno Odin har ett flertal högintressanta avelshingstar kommit till Sverige under vintern, både rena köp och för uppstallning som avelshingstar.

– Norge har fortfarande fler ston och gedignare stammar på sina märrar, men vi tar igen försprånget hela tiden. De senaste två åren har det blivit 4–4 mellan Sverige och Norge i de klassiska loppen. Det ska jämföras med 60–20 till Norge de föregående tio åren.

Jag skulle bara ha varit yngre själv, men det har varit en otrolig resa så här långt

Med kallblodsrasens hetaste avelshingst säkrad för svensk kallblodssport lång tid framöver är det positiva tongångar om att klara Sleipners mål, att vinna minst hälften av de klassiska unghästloppen.

– Att komma åt Tekno Odin så pass tidigt i avelskarriären, ja vi är nästan med från ”scratch”, betyder väldigt mycket för svensk avel. Jag skulle bara ha varit yngre själv, men det har varit en otrolig resa så här långt, säger Jan-Olov Persson.