Krångla inte till det. Prispengarna är för låga i förhållande till de höga kostnaderna för att äga och träna häst. Den moderna travsporten är näringsverksamhet sedan ”hobby-hästen” avvecklades för cirka 35 år sedan.
Började travets dödsdans i det fördolda redan då, eller var övergången till näringsverksamhet en välsignelse? Det får andra mer kunniga i frågan debattera utan mening ty ett återinförande av ”hobby-häst” kommer inte att ske, gissar jag.
I all näringsverksamhet gäller att kostnader ska understiga intäkter och ge vinst. Nu är hästägarnas avkastning så dålig att Skatteverket ifrågasatt om det är näringsverksamhet med vinstsyfte eller inte?!
Frågor att lösa är:
- Spelares situation, trivsel och att de satsar…inget spel, inga prismedel, då kan vi slå igen verksamheten. Den omedelbara frågan vad gör ATG åt lördagarna och det fiasko som V85 trots alla goda intentioner blivit? ATG har vuxit och har dubbelt så många avlönade som för 15 år sedan, men spelomsättningen ligger på samma nivå nu som då, inflationen ej inräknad. Vad gör alla dessa avlönade? Behövs de? Resultatet är för svagt. Oskickligheten uppenbar. Vad avser ATG förändra och förbättra?
- Hästägarnas situation, trivsel och att de satsar…vad gör ATG/ST åt hästägarnas ekonomi när en andraplacering på det som förr var en storbana (Jägersro) idag är en ”matlapp”?
Travsporten har som bekant två nyckelspelare som måste tycka trav är kul och satsa pengar. Det är spelare och hästägare. Om den förstnämnda gruppen står för spelinsatser och får underhållning/utdelning, och att överskottet går till prismedel så hästägare satsar. Då frodas näringsverksamheten travsport så att tränare har hästar att träna, hästar i loppen att spela på, uppfödare får avsättning och kostnadstäckning för sin produkt och så vidare.
Kort sagt: trivs och satsar spelare och hästägare, då har tränare, uppfödare, foderleverantörer, veterinärer och andra lika skickliga behandlare, hovslagare med flera en marknad.
Med mer prispengar kan villkoren för hästskötare förbättras så att de trivs och stannar kvar i yrket även några år efter de fyllt 30 och samlat på sig rutin och erfarenhet från branschen som de i den åldern ofta lämnar.
Amatörerna är också hästägare som tränar främst egenägda hästar och lägger av dels av åldersskäl då många kom in i sporten då det var en stor sport, men också av kostnadsskäl. Prispengarna ger inte kostnadstäckning för veterinärvård, annan behandling, foder, hovvård, boxplats/gård och inte minst transportkostnader trots att de gör arbetet ”gratis”.
För den som vill och orkar ta tag i detta finns hur mycket som helst att prova att ändra. Sista tåget har inte gått ännu, förhoppningsvis…
Pengar är inte allt men toto-insatser och prispengar är en inte oviktig faktor för en välmående och fungerande travsport.
