Ibiki de Houelle klev iväg snabbt till spets och skaffade sig ett tidigt och stort försprång och öppnade första 1.200 meterna på 1.11,4, men diskades av domarna för orent trav och togs ut ur loppet 1.300 meter före mål.
Istället övertog Hanna des Molles täten kort efteråt, men 850 meter före mål gick Hirondelle du Rib till spets och i samma veva lämnade Esperanza Idole (e. Quado du Goutier-Fan Idole) och Jean-Yann Ricart fjärde ytter för att gå ut i tredjespår.
Hirondelle du Rib försvarade sig storstilat mot stallkamraten Ina du Rib och favoritspelade Flamme du Goutier på upploppet innan Noël Langlois-tränade Esperanza Idole klev in i matchen på allvar.
Hon flög fram sista biten och avgjorde kort före mål på 1.12,3/2.700 meter före Hirondelle du Rib (e. Rolling d’Heripre) och vasst avslutande Ideale du Chene (e. Bird Parker), vilka båda noterade 1.12,4.
För tioåriga Esperanza Idole var det tolfte segern under sadel och karriärens absolut största. Hon kom närmast från vinst i sadeloppet Prix Yvonnick Bodin (€90.000) för lärlingar och det var stoets största triumf innan dagens seger i världens största montélöpning med 315.000 euro till vinnaren.
Besegrade Varenne
Espeanza Idole är undan storstjärnan Fan Idole (e. Le Ham), 1.09,8/€2.184.369, vilken deltog i Elitloppet i tre gånger och slutade trea 2000 efter Victory Tilly och General du Pommeau.
Hon hade en fantastisk karriär med den ena storsegern efter den andra. Lyser starkast gör Prix de France, dubbla vinster i Prix de l’Atlantique, andraplatsen i Prix d’Amérique plus att hon besegrade självaste Varenne i hans sista start i Mondial Trot i Kanada 2002. Till skillnad mot sin dotter Esperanza Idole höll hon sig till sulky hela karriären.
Sex avkommor fick Fan Idole och samtliga har varit ute och tävlat. Vinstrikast är Esperanza Idole, 1.12,0/€853.230, följd av Cyrano d’Idole (e. Kiwi), 1.13,2/€115.120, Atome Idole (e. Quido du Goutier), 1.15,6/€69.870, och Discopolys Idole (e. Oiseaux de Feux), 1.15,5/€68.930.
Esperanza Idoles far Quido du Goutier var framgångsrik både under sadel och framför sulky. Tre semi-classique-löpningar vann han i monté – Prix Edmond Henry, Prix Philippe du Rozier och Prix Leon Tacquet – men deltog aldrig i Prix de Cornulier.
