Fokustema
Fokus: Tekno Eld
Läs senare

Från Elitloppet till Kallblodsderbyt

SANDEFJORD. Från varmt till kallt. Från skor till kostymer. Då Lennart Bäwerholm stod och krattade löv på sitt sommarställe fick han infallet att köpa en häst att tävla på Bjerke med. Han tog sig längre än så. Hästens namn var Rite On Line.
Av
Cecilia Kristoffersson
Lennart Bäwerholm på sitt kontor på Giovani. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Lennart Bäwerholm på sitt kontor på Giovani. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här bjuder vi på lite extra långläsning om Tekno Elds ägare och uppfödare – Lennart Bäwerholm – i ett längre reportage som publicerades i vår Årsrevy:

Vi fick av Lennart Bäwerholm veta att bästa sättet att ta sig från Oslo till hamnstaden Sandefjord var snabbtåget. Sagt och gjort. Efter två timmars resväg glider vi in på stationen i Sandefjord centrum. Här bor runt 40.000 personer permanent, men det är en populär semesterort och invånarantalet dubblas under sommarmånaderna. Det ser inte mycket ut för världen vid första anblicken, men vilken pittoresk stad som växer fram! De kulturmärkta husen ligger insprängda mellan nybyggen på vägen ner mot hamnen.

Här bor Lennart sedan 30 år tillsammans med frun Sissel och deras dotter Sophie. Han började tidigt inom textilbranschen genom att efter skolan jobba på Peters byxshop i Göteborg. Efter militärtjänstgöring i Kalmar startade Lennart Peters Dandy, den första skinn- och skobutiken i Göteborg. Per-Olof Ahl var en av kunderna och han blev så imponerad av Lennart att han bad Lennart söka en ledig tjänst inom KappAhl-koncernen.

– Jag fick jobbet och då jag varit på Kapp-Ahl en längre tid fick jag i samma veva jobberbjudanden från Hong Kong, Helsingborg, Stockholm och härifrån Sandefjord, säger han.

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början

Valet föll på Sandefjord och Lennart blev anställd chef på textilföretaget Giovani.

Slipsar, Lennart Bäwerholm, Sulkysport

– Jag började arbeta här i april 1987 och i februari 1988 köpte jag det. Av andra har jag flera gånger hört att jag var med och skapade ett nytt mode i Norge under den perioden. Omsättningen sköt i höjden i en rasande fart och jag utökade med Skandia som gör slipsar och accessoarer för män. Då hade vi egen slipsfabrik och jag ritade och designade kläderna till Giovani själv, även fast jag inte är utbildad designer. Nu gör jag inte det längre, men min fru Sissel är designer och hon jobbade tidigare på BikBok. För elva år sedan startade vi ett eget märke, Ane Mone, för damer och hon ritar de kollektionerna själv.

Fakta

LENNART BÄWERHOLM

Ålder: 68 år.

Familj: Frun Sissel, 53 år, gemensamma dottern Sophie 17 år, Isabelle 29 år och bonusdottern Celina, 50 år. Berner sennenhunden Molly, 4 år. 

Hobby: Det blir mest jobb, men alla former av sport. Företaget Giovani sponsrar det norska landslaget i fotboll sedan 19 år, sponsrade tidigare det norska landslaget i handboll och Sandefjords handbollslag Runar, där Lennart var ordförande i fyra år. Tidigare var norske toppkusken Vidar Hop också sponsrad av Giovani. 

Äter: Allra helst hemma omgiven av familj och vänner. En fin grillad köttbit, bakad potatis och goda grönsaker med ett glas rött vin till. Vi är en väldigt social familj 

Reser: Två gånger per år. Gran Canaria över jul och nyår varje år och påsken spenderas i Phuket i Thailand.

Expandera

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början.

– Jag är född på en gård i Dalsland och där hade vi alltid hästar, inte travhästar då, men arbetshästar. När jag var sex flyttade hela familjen till Göteborg och pappa tog då med mig till Åbytravet för första gången. Där och då föddes mitt travintresse, men pappa ägde aldrig några travhästar själv utan han och min farbror var på plats för sporten och spelade i liten skala.

va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?

Den första travhäst Lennart ägde själv var Lasse Scott (vann 19 av 295 starter och tjänade 231.985 kronor, reds. anm.). Med på hästen var även Pieter Ahl.

– Jag kan inte ta gift på detta, men om jag inte missminner mig var han den vinstrikaste hästen på Åby 1976? Eller jo, jag är rätt säker på att han var vinstrikast, men inte på det exakta året…

Lennarts minne är skarpt, sånär som på ett år. 1975 var Lasse Scott som fyraåring vinstrikaste häst alla kategorier på Mölndalsbanan.

Under tiden i Göteborg låg Halmstad nära till hands. Där spenderade Lennart mycket tid i sällskap med en annan Lennart, Forsgren, och han hade häst i träning hos Gunnar Hallberg.

– Där gick vi runt mycket i stallarna och man lärde kände folket bakom kulisserna. Jag har investerat flera miljoner i travet tack vare den gemenskap och den positiva känslan som finns inom travfamiljen. Det är mycket ge och ta, precis som i ledarskapet inom företagslivet. Det är ingen som slutat hos mig på Giovani förrän det är dags att gå i pension och jag tror den som jobbat kortast tid hos mig i dagsläget har varit här i 17 år.

Fakta

Kuriosa

Lennart Bäwerholm var med och instiftade samt sponsrar Ulf Thoresens Minneslöpning på Jarlsberg. 
– Ulf var hos mig när jag ville att han skulle köra Prince Mystic. Jag sade till honom att när han vunnit 5.000 lopp kunde han vinna 5.000 till. ”Nej, jag är slut”, svarade han mig då. Jag klädde upp honom i en fin kostym innan han åkte härifrån. Två veckor senare gick Ulf bort, säger Lennart. 

Ulf Thoresen är Norges främste kusk genom tiderna och  avled 1992, blott 46 år gammal. Bland många stora segrar märks Hambletonian Stakes och VM-loppet. Ulf blev kuskchampion i Norge 16 gånger.

Expandera

Medan snön yr runt fönsterna visas vi runt i Giovanis och Ane Mones lokaler. Här sker inte längre någon egen produktion de är bara grossister som jobbar mot återförsäljare.

Elitloppet är ett lopp Lennart aldrig missar att uppleva på plats och de är ett gäng på tio personer som varit på Solvalla de senaste 25 åren. Däremot åker han inte lika ofta på ”vardagstrav” längre.

– Det är många som säger att de inte har tid att åka runt, men man tar sig alltid tid till att göra det man vill, så det kan jag inte skylla på. Några av dessa tio som är med på Elitloppet har bytts ut under åren, men är i stort sett de samma. Vi reser på fredagsmorgonen härifrån och åker sedan till Bo Hjertsson och ser lunchtravet, grillar, kastar boule och kosar oss. En av de bästa upplevelserna vi haft under Elitloppshelgen var när Harpers Joker vann fyraåringseliten 2008. Han var inte någon av de mer betrodda och Björn Goop, som körde honom då, sade att han aldrig kört så fort med en häst sista biten tidigare.

Foto Jeannie Karlsson

Tidigare år har Lennart varit på plats på Elitauktionen, men de senaste åren har det inte blivit av. Framöver kommer han dock att fortsätta gå på varmblodsauktioner både i Norge och Sverige för att köpa och tävla med varmblod, medan uppfödardelen fokuseras på kallbloden.

– Jag kommer ihåg en gång då jag hade bestämt mig för att köpa en häst och det är någon som sitter och bjuder emot mig. Efter ett tag ser jag att det är en av mina kompisar, han hade druckit lite, och jag frågade ”Vad håller du på med, varför ska du ha upp priset?”, berättar Lennart med ett skratt och även om han till största delen pratar svenska smyger det sig in ett och annat norskt ord här och där.

– Året efter ropade samma kille in en häst utan att ha kredit och de fick kalla på mig i högtalarna för att komma och lösa ut hästen.

1997 hade Lennart nyss sålt en häst och ville återinvestera pengarna i en ettåring. Han hade hittat den han ville ha och åkte till Derbyauktionen i Malmö.

– Jag kan inte räkna Revenue som att jag ropat in honom på auktion, då det blev något strul. Jag undrar om det inte var något bombhot mot auktionen? I varje fall kom han aldrig upp i ringen. Jag ringde upp ”Ludde” (Kolgjini) dagen efter och sa att jag ville köpa Revenue. Han svarade nej och jag sade att ”va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?” Okej, svarade Ludde, men då ska hästen vara kvar i min träning, berättar Lennart och fortsätter:

– Han framhöll hela tiden Revenue som en stjärna och de vann Svensk Uppfödningslöpning under den tiden jag hade honom i min ägo, men hästen hade problem med framknäna och då jag senare fick ett bud från en tysk hästägare antog jag det. Men det kom aldrig några pengar och jag sa till ”Ludde” att om hästen nu är så bra som du säger, varför köper du inte honom själv…? Det gjorde han för samma pris som jag fått av tysken och det blev en väldigt bra affär för dem. Det är väldigt glädjande att sälja en häst som fortsätter att utvecklas och gå bra.

Den andra visade sig vara Rite On Line

Roligaste köpet då?

– Helt klart Rite On Line. Jag krattade löv på vårt sommarställe och fick för mig att jag ville köpa en häst som kunde starta på Bjerke. Jag ringde Atle Hamre och fick då veta att han visste av två hästar som kunde vara aktuella. Den ena hette L.B. Elit. Jag sa att jag kunde ju inte ha en häst som hette Lennart Bäwerholm Elit och sa att jag tar den andra.

Fakta

Rite On Line

Hingst född 1991 

Stam: e. Supergill – Emerald City e. Nevele Pride

Resultat: 119 st: 47-18-14

Prissumma: 11.863.006 kronor

Rekord: 1.11,0ak

Meriter: Segrar i Åby Stora Pris 1998, Hugo Åbergs Memorial 1998 och 1997, Forus Open 1999, Haralds Westlins minneslopp, Palio dei Comuni, Treåringseliten på Solvalla.

Fem vinstrikaste svenskregistrerade avkommor: Harry Haythrow 1.09,7ak/4.703.300 kr, Rite on Track 1.11,8am/4.245.964 kr, Conrads Epilog 1.10,4ak/3.693.553 kr, Art on Line 1.11,2ak/3.494.575 kr, Born to Dance 1.11,5ak/2.524.216 kr.

Expandera

Den andra visade sig vara Rite On Line och han skulle starta samma kväll som Lennart tog kontakt med den dåvarande ägaren.

– Jag sa till honom att låt hästen starta. Du får behålla eventuella prispengar från ikväll, jag tar risken om det händer något och gör en direktöverföring av pengarna. Så blev det, jag minns inte vad han gjorde i loppet, men när jag kom till Bjerke och fick se honom var det precis vad jag ville ha. En svart och fin racermodell av häst. Efter det fixade vi till honom lite och vilken fantastiskt rolig resa han gav oss sen…

Rite On Line segrade i 47 av sina 119 starter och tjänade 11.863.006 kronor, men det är två segrar med omständigheter runt omkring som sticker ut lite extra för Lennart.

– Inför Åby Stora Pris 1998 stod vi uppe på läktaren på Åby och nedanför oss stod hela Zoogins hejaklack i sina gröna tröjor och hattar. Då var det en kille som ropade upp till oss ”Spela Zoogin” varvid jag svarade på plats eller? Sen sa jag att han skulle få min kavaj om min häst vann, men att jag ville ha hans utstyrsel om Zoogin vann. Rite On Line vann och jag höll mitt ord. Han fick min kavaj, men jag hade glömt bort att min totobong, där jag spelat 10.000 kronor vinnare på Rite On Line, låg kvar i innerfickan… Och jag hade ingen aning om vem killen var. Min dotter lyckades dock hitta honom och sa ursäktande att hennes pappa hade en bong i kavajfickan. Han tog upp den, stirrade på den och sa ”fy fan, FY FAN!” innan han välvilligt lämnade över den. Jag träffade personen på Dannero i somras, han kom fram och frågade mig om jag kom ihåg den historien.

Fakta

Stora unghästsegrar i Sverige

 

Oaks: Sissela Ås – 1995

Breeders Crown: Sissela Ås – 1995

Derbystoet: Princip Ås – 1996

Långa E3: Mack Action Ås – 1997

Korta E3: Mack Action Ås – 1997

Derbystoet: Mack Action Ås – 1998

Uppfödningslöpningen: Revenue – 1998

Expandera

Ett annat lopp som speciellt satt sina spår i Lennarts minne är Hugo Åbergs Memorial samma år.

– Jag brukar roa mig med att kolla på värmningarna då jag är på plats. Så även denna dag. Atle kom och frågade mig inför loppet ”Jaha Lennart, vad hittar vi på idag?”. Jag sa att du gör precis som du vill, men enligt mig är det bara att köra till spets, för den vet vi att ni får och sedan släpper du inte till någon som inte har nummer 8, 9 eller 10 på vojlocken.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas

Axel Jacobsen kom fram utvändigt om Rite On Line och ställde frågan. Atle bara kikade ut över högeraxeln och skakade på huvudet. Frisky Frazer hade startat från bricka sju. 900 meter från mål kom Jim Frick fram på utsidan med Running Sea för att ta lugn dödens.

– Då sade Atle ”Kör!”. Kör? frågade Frick förvånat med så kort bit kvar av loppet, men gled gladeligen fram och övertog. När de svängde in på upploppet möttes de av publikens jubel. Frick körde undan och gav på så sätt Rite On Line luckan. Atle vann sedan med några längder och blev geniförklarad för den styrningen.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas.

– Prince Mystic skulle starta från innerspår i Åby Stora Pris mot Peace Corps. Kvällen innan var det en tillställning för alla i kretsen kring hästarna och de tog upp alla ägare för en intervju om deras häst. Då Leif ”Loket” Olsson frågade mig vad jag trodde om Prince Mystics chanser sa jag att han leder runt om och att det kunde vara kul för Peace Corps ägare att få gratulera mig någon gång. Dagen efter kom en journalist fram till mig och frågade om jag verkligen trodde att det var värt att spela Prince Mystic. Mitt svar var ja och jag hade rätt.

Fakta

Prince Mystic

Hingst född 1986 

Stam: e. Mystic Park – Princess Crown e. Speedy Crown

Resultat: 48 st: 22-7-0

Prissumma: 2.618.189 kronor

Rekord: 1.12,2ak

Meriter: Segrar i Momarkens Grand Prix och Åby Stora Pris.

Fem vinstrikaste svenskregistrerade avkommor: Carmolas Prince 1.13,3ak/1.686.973 kr, Prince Valliant 1.12,3ak/1.433.723 kr, Harpos King of Pop 1.12,3ak/1.013.200 kr, Masterpiece 1.12,4ak/871.000 kr, Space Race 1.13,2ak/839.200 kr.

Expandera

Att dessa framgångar skulle stigit Lennart åt huvudet är inget man märker av utan han framhäver hela tiden att gemenskapen och den sociala biten är vad som gjort att han stannat och fortsatt att satsa.

– Jag unnar alla ägare att få uppleva segrar och gratulerar alltid de andra om de slår mina hästar. Denna glädje runt omkring allt är vad som hållit mig kvar. De hästar jag haft som inte fungerat ger jag hellre bort till ett bra hem istället för att ta bort dem eller byta tränare. Jag anser att tränaren ska ha den respekten gentemot hästägaren att han ska vara ärlig och ge all information som krävs och veta att de alltid gjort sitt yttersta för hästen.

Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin

En hel del fina ston har funnits i Lennarts ägo och framgångar har även nåtts på andra sidan Atlanten.

– Jag har haft trevliga upplevelser med Sissela Ås, Princip Ås och Mack Action Ås, men dessa köpte John-Erik Magnusson tillbaka som fölston efter avslutade tävlingskarriärer. Uppfödning har inte varit ett jätteintresse tidigare, även om det blivit några varmblodsavkommor under åren. Jag har oftast valt att köpa mina hästar istället.

Finns det inga motgångar alls på hästägarsidan?

– Absolut. Det gick så otroligt dåligt ett tag att jag behövde ändra något. Jag tog då kontakt med Jan-Olov Persson, då jag tänkte att spänningen varar lite längre i kallblodsloppen i alla fall. Jag köpte två kallblod av honom, men de var riktigt dåliga. Då ringde jag Persson igen och sa att det här håller inte om jag ska fastna för kallblodssporten. Spänningen blev onödigt lång då de aldrig kom i mål. Då gjorde jag mig av med de två dåliga kallbloden och fick köpa Eldsiri.

Eldsiri (e. Järvsöfaks-Stjernesiri e. Elding) gjorde det väldigt bra, vann 17 av sina 32 starter och tjänade 1.826.250 kronor. Hon var överlägsen kulletta bland stona.

– Jag hade inga planer på att börja med uppfödning, men min dotter Sophie tyckte att Eldsiri var så söt och ville ha ett föl efter henne då hon slutade tävla. Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin. Jag tyckte även att det var ett bra sätt att engagera hela familjen i travet.

Fakta

Eldsiri

Sto född 2006 

Stam: e. Järvsöfaks-Stjernesiri e. Elding
Resultat: 32 st: 17-7-1
Startprissumma: 1.826.250 kronor
Rekord: 1.24,6ak
Meriter: Kriteriestoet (Sverige), Stokriteriet (Norge), Oaks (Norge), Stoderbyt (Norge) samt tvåa i Derbystoet i Sverige.
Avkommor: Sirifaxa (sto 5 år e. Moe Odin) 1.27,7m/369.976 kr, Tekno Eld (hingst 4 år e. Tekno Odin) 1.25,4k*/891.565 kr, Eld Rask (hingst 3 år e. Tekno Odin), Eldborken (hingst 2 år e. Bork Odin), Eld Tekno (hingst 1 år e. Tekno Odin).

Expandera

Den första avkomman blev Sirifaxa, 1.27,7m/369.976 kronor, och då Lennart väl låtit betäcka Eldsiri tänkte han att det skulle vara kul att få en hingst. Tekno Odin blev nästa partner i avelsboxen och fjolårets svenske Kriterievinnaren Tekno Eld, 1.25,4k/891.565 kronor, blev resultatet.

– Han fick tyvärr en hovbensfraktur i höstas och har simtränats två gånger i veckan sedan dess. Årets huvudmål är Kallblodsderbyt i Östersund och det går inte förrän slutet av juli så vi har gott om tid på oss. Precis innan jul fick jag glädjande nyheter att allt verkar läka ihop fint och han kan nog börja tränas som vanligt i början av februari. Denna säsong är väldigt viktig för honom och vi väntar med att avelsvärdera honom, säger Lennart.

Och tillägger snabbt:

– Men ni skulle se treåringen! Han är också efter Tekno Odin och är riktigt fin. Med honom kommer vi försöka gå samma väg som Tekno Eld tog till Kriteriet. Han är lika talangfull och tidig som Tekno Eld och det kan bli ett roligt år.

Tekno Eld efter segern i Zorn-loppet, Travsport, Sulkysport
Tekno Eld. Foto Jeannie Karlsson

I samband med Kriteriet på Dannero i somras var Lennart och hälsade på sina kallblod.

– Handen på hjärtat så är ettåringen efter Tekno Odin den snyggaste hittills. Han  är vacker som en tavla, säger han om Eld Tekno.

Vistelsen i Sandefjord lider mot sitt slut och efter en sightseeingtur genom staden kör Lennart till stationen. Väl där ser han en bekant och efter vårt avsked ropar han glatt till herren som står i taxikön:

– Vart ska du? Hoppa in jag skjutsar dig!

Framgångar och ett gott liv till trots. En varmare och mer ödmjuk människa får man nog leta efter.

Från något han sagt han aldrig skulle syssla med till att ha flera lovande kallblod.

Klädhandlaren har blivit kallblodskung och blickar mot nya klassiska segrar.

 

Fokustema
Fokus: Från Sulkysport nr 6-2017
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Min bästa tid är nu”

UMEÅ. En nystart vid 71 års ålder är få förunnat.
Men Jan Norberg är ingen vanlig folkpensionär.
Numera nyttjas hans tjänster av en av Sveriges främsta tränare.
– Ett tag till ska de få dras med mig. Ännu är jag inte färdig med det här. Jag är fortfarande pigg, säger Jan Norberg.
Av
Claes Freidenvall
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Umåkerkusken Jan Norberg beslutade förra veckan att sluta köra lopp. Här är Sulkysports reportage om Norberg som publicerades i tidningen i april 2017:

***

Tränarlicensen lämnade Jan Norberg in vid årsskiftet 2014-2015, men ett liv som pensionär lockade inte alls.

– Att sitta vid köksbordet och kanske gå en kort promenad? Nej, det har aldrig varit någonting för mig.

Även om tränarlicensen är ett minne blott har Jan Norberg inte släppt hästarna. Dessutom kör han inte bara i norra delen av Sverige, utan numera är nästan hela landet hans spelplan tack vare Robert Bergh. Det finns också en vardag och den tillbringar Jan för det mesta hos Stefan Johansson på Umåker.

– Stefan arbetade för mig i sju-åtta år och vi pratade många gånger om att han skulle ta över när jag slutade som tränare. Idag har jag tre hästar i träning hos honom och jag hjälper till i stallet.

Jan Norberg trivs med sin nya tillvaro.

– Jag har nog aldrig haft det bättre än jag har det idag. Som egen tränare hade jag ett stort ansvar. Jag skulle se till att personalen hade lön och för egen del slipper jag alla räkningar i min brevlåda. För mig är det fantastiska dagar och jag gör precis som jag själv vill. Jag kommer till stallet vid halv åtta-tiden och på eftermiddagen åker jag och guldklimpen hem.

Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag fick sätta mig och vila

Guldklimpen är hunden Danne av rasen chevalier.

– Janne och Danne…han är alltid med mig i bilen när jag åker på trav.

Jan Norberg och hunden Danne av rasen chevalier. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

För ett år sedan höll dock karriären på att rinna ut i sanden. Jan Norberg blev sjuk och tvingades uppsöka läkarvård.

– Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag var tvungen att sätta mig och vila. För första gången i mitt liv tog jag mig till en vårdcentral. Alla möjliga prover togs, men det hittades inga fel, utan sjuksköterskan ville att jag skulle åka hem och komma tillbaka om en månad. De borde väl förstått att det var något allvarligt, de hade ju inte ens en journal på mig…

Jan Norberg kom tillbaka en månad senare till vårdcentralen, men han fick samma svar.

– Då gav jag upp och det enda besöken på vårdcentralen innebar var att jag blev lite fattigare på blod. Som tur var blev jag bättre och bättre, men jag har förstås funderat flera gånger varför det blev så här. Förmodligen hade jag inte varit snäll mot kroppen. På hösten råkade jag ut för en förkylning  och körde lopp på Bergsåker med feber. Det var nog inte så lyckat…

Nu syns inte ett spår av detta, Jan Norberg är en pigg ”pensionär” och det är svårt att tro att han passerat 70 år.

– Hästarna har gjort mig pigg och jag har aldrig haft något annat än hästar i huvudet, förutom tjejer då… När polarna drog till badstranden åkte jag och tränade våra hästar. Sju år i folkskola plus söndagsskola och sedan var det trav för hela slanten.

Fadern Helge var lantbrukare till professionen och det fanns flera kallblod hemma på gården i Nordingrå i Kramfors kommun.

– Precis som alla andra bönder använde vi hästarna i jordbruket, men till skillnad från många andra så tränade vi dem rationellt. Vi var lite före vår tid i det avseendet.

Under den här perioden hade Helge Norberg ett kallblodssto vid namn Elsana (e. Elsass-Banopärla). Hon vann många lopp under 1950-1960-talet och tjänade 73.745 kronor.

– Men hon tävlade mot flera fuskbyggen, hästar som Kvisslebrun, Remvikson och Solpatrik. Oj, vad hon fick slita hårt och det var en jäkla soppa innan dessa hästar slogs ut. Det var mycket pengar som dessa hästar stal från Elsana.

Kallblod har alltid legat Jan Norberg varmt om hjärtat och de fyra hästar som han äger idag är alla av den rasen. Även hans första häst var en nordsvensk.

– Jag fick Figge som föl av pappa och med honom vann jag mitt första lopp.

Den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var

Platsen var isbanan Skog den 10 februari 1963.

– Men jag hade inte åldern inne. Jag ville förstås köra den hästen själv, men var bara 17 år. Som tur gick det bra för banans ordförande och jag löste licensen för fem kronor.

På den tiden hade Skog istrav fyra gånger om året. Jan Norberg var trea första dagen med Figge, tvåa den andra och sedan vann Figge.

– Det stod många fina hederspriser på spel och den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var”, men Skogs ordförande stod på sig och avslöjade inte min rätta ålder. Konkurrenten vann sitt lopp och jag var tvungen att vara minst tvåa med Figge för att ta hem alla priser, vilket vi klarade av.

Det var på Skog och Nylands is som det tävlades på i Jan Norbergs hembygder innan Dannero travbana invigdes i februari 1958. Numera är istravet ett minne blott, men det var på isen som Norberg tog sin första seger. Första landmarksvinsten togs drygt fyra år senare på Dannero, även då bakom nordsvensken Figge.

Fyra syskon fanns det i familjen Norberg, men det var bara Jan som fattade tycke för travet.

– När det gällde hästarna fick jag allt. Ingen av mina syskon har varit intresserad. Däremot var det inte så lätt att arbeta med pappa. Sällan kunde vi jobba tillsammans, utan vi råkade nästan alltid i luven på varandra om allting.

Jan Norberg är känd för sitt humör…

– Det har jag från pappa. Men jag är inte lika arg som tidigare, även om jag fortfarande har tävlingsdjävulen i mig när jag kör lopp.

Första championatet tog han 1973 på Dannerotravet, men hans professionella bana fick ett snabbt slut. Efter några år lämnade Jan Norberg in licensen.

– Jag höll faktiskt uppe som proffs i tio år och körde buss, mest mellan Ö-vik och Stockholm. Trots att det gick bra för mig på tävlingsbanan tvingades jag låna pengar av min pappa för att hålla igång rörelsen och jag skämdes som en hund varje gång jag frågade om mer.

Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Och proffs hade han egentligen inte tänkt bli, men efter ha vunnit ett lopp på Bergsåker med King Fiore den 19 november 1972 blev det stort rabalder.

– På den tiden byttes amatör mot amatör och proffs mot proffs när det skedde körsvensbyte och jag var väl något mittemellan. Jag hade hästar i träning utan att vara proffs. Vi hade köpt en häst från Ingemar Rindestad en onsdag och hästen var redan anmäld för att starta på Bergsåker fyra dagar senare. Jag körde loppet och vann och det blev jäkla liv i pressen. När jag kom tillbaka till Dannero dagen efter sade Bosse Sahlén (sekreterare, reds. anm.), att nu måste vi ordna med din proffslicens.

Jan Norberg började om som proffstränare 1985.

– Det har jag TDS att tacka för. STC hade mycket lättare att driva in pengar än jag och det var många tränare som fastnat i ekorrhjulet innan tränardebiteringssystemet infördes.

När Jan Noberg gjorde omstart hade han lämnat Dannero. Han flyttade sin rörelse till den nya ”mellanbanan” Umeå och den har han varit trogen i alla år sedan dess.

– Jag hatar isbana och var faktiskt på väg att flytta en gång till Bergsåker av den anledningen, men det rann snabbt ut i sanden.

På Umåker växte Jan Norbergs verksamhet och han hade – som han uttrycker saken – hästar över hela stallbacken.

– När jag var som störst hade jag 50-60 hästar.

Även om det aldrig blev Bergsåker som hemmaplan för Jan Norberg är Sundsvallsbanan hans favorit.

– Jag har alltid gillat Bergsåker skarpt och förr i tiden var det också stort att åka till Solvalla. Så är det inte idag, de stora pengarna är borta och charmen också.

På senare år har också Jan Norberg fått pricka av några nya banor i Sverige. Detta genom samarbetet med Robert Bergh.

– Jag har ju fått lite av en ny karriär tack vare Robert. Även när han bodde i Sundsvall körde jag en del åt honom. Egentligen har vi inte snackat så mycket genom årens lopp, men kemin fungerar oss emellan och jag tror att vi har samma tankesätt. Han är en fantastisk människa som dessutom valt rätt yrke i livet. Få har den blicken för hästar som Robert har.

Mantorp, Visby och Örebro var tre banor som Jan Norberg besökte för första gången ifjol.

– Extra roligt var det att komma till Mantorp. Jag fick träffa Lennart ”Foppa” Forsberg som jag gjorde lumpen med i Sollefteå. Honom hade jag inte sett sedan jag muckade 1965. Han hade med sig bilder från den tiden och vi hade en rolig stund tillsammans.

Säkert tjänar de på Volvofabriken bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är

Jan Norberg har mest tävlat norr om Dalälven, några besök har det också blivit i Finland och Norge. Han har vunnit drygt 2.300 lopp under sin karriär.

– Det är inte så dåligt med tanke på att det bara var söndagar som det tävlades på när jag började med det här. Sedan kom Bergsåker med sina torsdagar och idag tävlas det ju flera gånger om dagen. Förr var det lugnare på alla plan och det kan jag sakna många gånger. Tempot är helt annat idag, men det är lika roligt att varje morgon få möta glada och pigga hästar i stallet. Jag tänker ofta på alla de människor som arbetar på Volvofabriken i Umeå när jag passerar den varje morgon. Säkert tjänar de bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är. Utan att veta, men jag tror att det är en helt annan tillfredsställelse att få vara i närheten av hästar, säger Jan Norberg.

Några storsegrar har det också blivit genom årens lopp och det är med kallbloden som de största triumferna tagits. Två vinster i Kriteriet och en i Derbyt finns i meritbältet.

– Det har alltid varit en pojkdröm att få vinna Derbyt eller Kriteriet och första segern i Kallblodskriteriet på hemmaplan (Dannero, reds. anm.) väger tyngst känslomässigt. Dessutom hade jag turen att få vinna de här loppen med avkommor till samma fölsto.

Gudsonen Kevin Bäckström var delägare i Troll Kevin och hoppade upp på hästens rygg efter Derbysegern i Östersund 2003. Foto Martin Langels/ALN

Att fölstoet Farmesona – mor till Troll Kevin och Eld Kevin – hamnade i Jan Norbergs ägo var mest en tillfällighet.

– Jag var på jippotrav i Malå och på kvällen var det bankett. Där träffade jag Arne Hellsten och han tyckte att jag skulle köpa en häst av honom. När vi kom ut i stallet var det en häst som tittade ut ur sin box med väldigt fint huvud. Den är inget att ha sa Arne, du ska titta på den här efter Viggo Best. Jag öppnade inte ens boxdörren till den hästen, utan det var Farmesona som jag ville ha.

Fakta

Jan Norberg

Bor: Umeå.

Ålder: 71 år.

Familj: Ensamstående, dotter och hunden Danne.

Segrar: 2.337.

Antal V65/V75-segrar: 31.

Första segern: Figge 10 februari 1963 på isbanan Skog.

1.000:e segern: Orriman 22 maj 1998 på Umåker.

2.000:e segern: Nice Way 25 maj 2012 i Skellefteå.

Antal championat: 39 (Lycksele 11, Solänget 8, Hoting 6, Dannero 5, Umåker 5, Skellefteå 4).

Största segrarna: Kallblodsderbyt (Troll Kevin 2003), Kallblodskriteriet (Troll Kevin 2002, Eld Kevin 2007).

Hobby: Fiske. Jag brukar åka iväg två gånger om året till Tärna med två travintresserade kompisar. Det är bara röding som gäller och ifjol tog jag en på fem kilo och det hör inte till vanligheterna med så stora fiskar. Det tog lång tid innan jag fick upp den i båten.

Expandera

Farmesona (e. Barrison- Lill Pella), 1.37,6m/13.350 kr, gjorde bara fyra starter och vann ett lopp innan hon skadade ett kotsesamben. Eld Kevin (e. Elding), 1.24,4m/1.523.955 kr, och Troll Kevin (e. Troll Jahn), 1.25,1m/1.133.500 kr, blev hennes två främsta avkommor.

– Troll Kevin vann både Kriteriet och Derbyt. Eld Kevin segrade i Kriteriet, men i Derbyt fick han stryk med huvud av Järvsöviking.

Varken Eld Kevin eller Troll Kevin finns längre i livet.

– Ska du ha hingstar i aveln ska det vara toppklass. Eld Kevin, efter Elding, borde ha varit intressant, men han blev tokig av att betäcka och drog på sig en gaffelbandsskada. Även om det inte slutade som jag hoppades med dessa två hästar kan jag ha fortfarande glädja mig åt att haft två sådana toppar i stallet. Det är ju ett mål som alla i den här branschen strävar emot. Att få fram den ultimata stjärnan och jag gläds alltid med dem som lyckas.

Kallbloden har legat Jan Norberg mest varmt om hjärtat, men hans tre mestvinnande travare är varmblod: Oki Smoke, Yankee Slugger J:r och Shing Noon.

– Oki Smoke vann 44 lopp, men den värste är nog ändå Shing Noon. Shing Noon fanns i träning hos Stig H Johansson och ägdes av Gotte Byberg, som jag körde buss åt i två år. På den tiden skulle det alltid plockas bort lösa benbitar i hästarna som ettåringar även om de inte störde dem. Shing Noon hade under hela sin karriär en bakkota som spökade och jag fick köpa honom av Gotte Byberg. Hästen kunde vara två grader halt när vi gjorde böjprov, men han sprang ändå. Shing Noon var stenhård.

Shing Noon och Jan Norberg. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Jan Norberg minns speciellt ett V65-lopp med honom i Boden.

– Shing Noon var stor, men smidig som en katt. Vi ”tjuvade” i den första starten, jag laddade lika hårt i den andra, men då lät de starten gå. Efter loppet kom Kjell P Dahlström fram till mig och sa att det var det fräckaste han varit med om; ”det är inte tennis vi håller på med och du gjorde dubbelfel”. Jag kan sakna Kjell P och den typen av färgstarka profiler. Idag finns det inte utrymme för dem i travsporten.

Oki Smoke var den stora segermaskinen hos Jan Norberg, men hästen började sin karriär hos ägaren och amatören Gösta Carlsson.

– Jag såg Oki Smoke träna mycket på Umåker och som treåring galopperade han ofta. Då sade jag till Gösta att jag tar honom i träning en månad och det tyckte han var okej. Vi började ridträna Oki Smoke, plockade av mycket vikt och han inledde med sju raka segrar.

En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden

Idag är det fortsatt kallblod som gäller för Jan Norberg och den stora stjärnan är Faks Kevin (e. Moe Odin), 1.25,3k*/278.500 kr, som han själv fött upp och äger. Modern Faksanna (e. Järvsöfaks) är halvsyster med Eld Kevin och Troll Kevin.

– Det är min Nuncio! Likt Tarzans stjärna springer han snett med huvudet utan att hänga töm. Jag har provat med murphybländare, men det spelar ingen roll. Att få en sådan häst i slutet av karriären är helt fantastiskt och det är verkligen roligt att aveln gått fram som den gjort på kallblodssidan, säger Norberg, och fortsätter:

– När jag började skulle kallbloden köras in som tvååringar. Det var ofta väldigt hårda hästar och mycket svåra att ha att göra med. Inte heller var det lätt att få dem trava, det var mycket arbete med balansen, men också en tillfredsställelse att få till dem. Att aveln har gjort sitt är jag glad för idag.

Jan Norberg han äger fyra kallblod och deltar dagligen i Umåkertränaren Stefan Johanssons verksamhet. Här är Janne och Faks Kevin. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

En lång karriär börjar snart lida mot sitt slut, men Jan Norberg tänker inte ge upp i första taget.

– Men den dag jag känner att jag inte hänger med slutar jag direkt att köra lopp.

Hästarna och travet är hans morot här i livet.

– Jag har fått ut så mycket av mitt jobb, att jag aldrig känt för att åka ut och resa eller göra något annat. En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden. Det är helt enkelt inte min grej. Genom travet har jag fått vänner från Malmö i söder till Haparanda i norr och det räcker för mig.

Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Skriket” på plats

BOISSY-SAINT-LEGER. Stefano Simonelli kom i fredags eftermiddag med Urlo dei Venti till Grosbois och under lördagsmorgonen fick han luffa på lite i skogen.
Av
Cecilia Kristoffersson

Idag ska Urlo dei Venti (e. Mago d’Amore) ut i sitt livs största lopp och rapporterna från stallet låter positiva. Klockan 17 var de framme i fredags efter den 13 timmar långa resan från San Giuliani Terme utanför Parma i Italien och de står hos Anders Lindqvist på Grosbois.

– Allt gick bra under resan och han har ätit och druckit som han ska, säger tränaren och uppfödaren Stefano Simonelli.

Igår åkte Simonelli ut i skogen på en joggingtur med det röda bandet i manen fladdrande i duggregnet.

– Den har han alltid i manen när vi är iväg, italienare är lite vidskepliga och den ska skydda och ge tur. Det är så stort att bara vara med i Prix d’Amérique och så länge han inte blir sist är jag glad, säger Urlo dei Ventis ständiga följeslagare Nina Pursiainen med ett skratt.

 

Urlo dei Venti laddar de sista dygnen upp i Anders Lindqvist borg på Grosbois. Foto Mia Törnberg

Simonelli låter mer än nöjd med sin häst efter att han varit ute lite mer än en timme med honom.

– Han var jättefin. Det är första gången han är ute över lång distans, men jag tror att det ska gå bra. Han är hård. Prix d’Amérique är ett tufft lopp, men det är stort att vara med och upplevelsen i sig kommer att bli magnifik, säger han och hela familjen är på plats för att se Urlo dei Venti återigen inta Vincennes kolstybb.

Senast Urlo dei Venti var här är ganska exakt ett år sedan – då blev det seger i Prix du Luxembourg på fina 1.10,6a/2.100 meter.

Fokustema
Fokus: Elitloppsvinnaren återvänder
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Vill du ha Steinlager?

För drygt tre veckor sedan ringde Anne Turid Thales telefon. På displayen framgick det att det var hennes tidigare arbetsgivare under många år som sökte henne i ett angeläget ärende: – Vill du ha Steinlager..? frågade Per Oleg Midtfjeld när hon svarade.
Av
Mia Törnberg
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN
Anne Turid Thales med Steinlager och Tore Björn Diskerud efter segern i Elitloppsfinalen 2005. Foto Leif Norberg/ALN

 

Svenskfödde Steinlager (e. Good As Gold) tävlade i den absoluta världstoppen under norsk flagg för Per Oleg Midtfjeld i mitten av 2000-talet, med seger i både Oslo Grand Prix och Elitloppet 2005. Jörgen Westholm sålde den Lars Åberg-uppfödde hingsten till norrmannen Knut Olausson som treåring. Steinlagers karriär, som avslutades för tio år sedan, inbringade över 14,5 miljoner kronor. När Knut Olausson gick bort i cancer 2010 fick Midtfjeld Steinlager i sin ägo. 2017 blev han invald i Hall of Fame.

Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg menade allvar…

Nu har hästen fått ny ägare igen.
– Jag blev väldigt förvånad! Jag blev tvungen att sätta mig ned och fundera över om Oleg verkligen menade allvar..? Men han tyckte verkligen att jag skulle ha Steinlager, säger Anne Turid Thales.

Anne Turid Thales var skötare till Steinlager från fyraårssäsongen tillsammans med Tore Björn Diskerud.
– Steinlagers karriär och allt vi upplevde var fantastiskt. Det största var Elitloppet – även om segern i Oslo Grand Prix var häftig på hemmaplan. Men Elitloppet var vansinnigt! Jag minns allt. Från trummorna på morgonen – för jag sov alltid i en fällbar solstol utanför Steinlagers box när vi reste ska du veta, skrattar Turid Thales.
– Redan vid sju på morgonen började trummorna ljuda, och jag minns att jag tänkte ”nu är det på allvar”.

Steinlager. Foto Claes Kärrstrand/Hingstfotografen

Steinlager tog dock det mesta med ro, även uppståndelsen under Elitloppssöndagen. Han lade sig till och med och vilade i boxen mellan försök och final, berättar Anne.
– Oleg sade att han kunnat köra fortare (1.10,0 reds. anm.). Steinlager var i toppform. Han såg så ut, det här skulle han bara vinna! Steinlager hade alla goda egenskaper; iskallt psyke, vinnarskalle och enorm lungkapacitet. Det var ingen häst som kunde träna som honom…

Tjugoårige Steinlager är nu åter på svensk mark sedan Turid Thales hämtat honom från Norge i onsdags.
– Han kommer att tjänstgöra i aveln under våren, och sedan flyttar han hem till mig utanför Kristinehamn i Värmland för att bara gå här och mysa på fältet som mina andra två pensionärer.

För att bara gå här och mysa på fältet

Steinlager gjorde 88 starter (35–15–12), rekordet 1.10,0ak* sattes vid Elitloppssegern och totalt sprang hästen in 14.628.677 kronor.
2007 klev han in i avelsboxen och bästa avkomman är norskfödda stoet I Love Paris, 1.10,0ak/3 419 265 kr, som förra året bland annat vann Sto-EM på Solvalla. West Wing och Bon Frecia är två andra dubbelmiljonärer ur hans produktion.

 

Sport