Fokustema
Fokus: Gay Noon
Läs senare

Tvåa blev ”vinnare”

En andraplats bakom Gelinotte betraktades oftast som en seger och tvåa var Gay Noon bakom henne i Prix de Paris 1956. Sedan dröjde det till 1990 innan den första svenskfödda travaren skar linjen som etta i det sista av de tre stora loppen under Vincennes vintermeeting.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Om en svenskfödd travare – Short In Cash eller Usain Henna – skulle vinna dagens upplaga av Prix de Paris (€350.000) skulle det vara en stor sensation, men faktum är att det tidigare svenska triumferna inte varit några högoddsare.

Fakta

Gay Noon

hingst född 1949 e. Big Noon-Nancy Gay e. Guardsman
Rekord: 1.17,0k
Prissumma: 307.145 kr
Resultat: 83 st: 25-24-13
Ägare: Stall Bepe
Uppfödare: Bernt Persson, Sjöbo
Tränare: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Körsven: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Ett axplock av större meriter:
Segrar: Preis der Besten 1955, Skandinaviskt Mästerskap 1958, Svenskt Travderby 1953, Svenskt Travkriterium 1952, Walter Lundbergs Memorial 1954, 1955, 1956, Graf Kalman 1955, Ryssgalan 1954, Åby Stora Aveslopp (4 år) 1953.
Andraplatser: Prix de Paris 1956, Åby Stora Pris 1954, 1955, 1956, Svenskt Mästerskap 1958
Tredjeplatser: Elitloppet 1955, Elite-Rennen 1956.

Expandera

Piper Cub och Stig H Johansson delade ut 5,40 i odds 1990, Remington Crown gav 2,30 när han vann 1999 för Jos Verbeeck och Maharajah var favoritspelad till 16 för tio med Örjan Kihlström i sulkyn.

För svenskt vidkommande startade allting i Prix de Paris 1956 och signaturen Sannlunns rubrik i Trav- och Galoppronden talade sitt tydliga språk:

”Gay Noon slog allt i Paris med undantag av Gelinotte”

Vid den tidpunkten var Gelinotte världens bästa travare. Två år i rad vann hon trippeln Elitloppet, Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris. Därutöver en rad andra storsegrar som dubbla upplagor av Åby Stora Pris och en tredje gång toppade hon också i Prix de Paris.

Totalt gjorde dottern till Kairos 87 starter, vann 54 lopp, tog rekordet 1.16,7k* och tjänade 955.990 franc under Charlie Mills beskydd. När hon lade tävlingsskorna på hyllan efter 1957 års säsong var hon den vinstrikaste travaren i världen.

Fakta

Prix de Paris i siffror:

  • Tre svenskfödda travare har vunnit Prix de Paris. Stig H Johansson var först ut med Piper Cub 1990. Därefter har Remington Crown (1998) och Maharajah (2011) vunnit. Örjan Kihlström satt i sulkyn bakom Maharajah och han körde också 2016 års vinnare Lionel.
  • Fyra travare har vunnit Prix de Paris tre gånger. Gelinotte (1955-1957), Bellino II (1975-1977), Vourasie (1993-1995) och Jardy (2005-2007). Trippeln Prix d'Amérique, Prix de France och Prix de Paris har tre hästar lyckats med: Gelinotte (1956-1957), Jamin (1959) och Bellino II (1976).
  • Två hästägare kan räkna in fyra segrar. Pierre de Montesson ägde Toscan (1969, 1971) och Une de Mai (1970, 1973), medan Raoul Ostheimer ägde Vourasi (1993-1995) och Ourasi (1989).
  • När Antinea II fråntogs segern i Prix de Paris 1950 handlade det inte om orent trav eller snäv körning, utan det första positiva dopingprovet i större sammanhang i Frankrike.
  • Distansen i Prix de Paris har varierat genom årens lopp. Från 3.000 till dagens 4.150 meter.
  • Snabbast i löpningens historia är Up And Quick. Han sänkte sitt eget rekord från 2014 med tre tiondelar när han året efter travade 1.13,5 över 4.150 meter.
  • Åtta segrar kan tillskrivas Jean-René Gougeon. Första triumfen tog han 1970 med Une de Mai och den sista med Ourasi 1989.
  • Flerfaldige championhingsten Kerjacques är vassast med åtta vinnare i Prix de Paris: Toscan (1969), Une de Mai (1970), Toscan (1971), Une de Mai (1973), Eleazar (1978), Eleazar (1979), Jorky (1981) och Katinka (1983).
Expandera

Med det som utgångspunkt kan nog de flesta förstå att lille Gay Noons andraplats i Prix de Paris inte var något annat än en bragd. Nu ska det också sägas att Gelinotte var belastad med 50 meters tillägg eftersom hon vunnit både Prix d’Amérique och Prix de France.

På den tiden gav en seger i Prix d’Amérique 50 meters tillägg i Prix de Paris, medan Prix de France bara var ”värt” 25 meters handicap. Egentligen skulle hon haft 75 meters tillägg, men enligt propositionen gällde endast det största tillägget i Prix de Paris. Alltså 50 meter…

Gay Noon var chanslös att hålla undan 50 meter mot Gelinotte, men slog de andra motståndarna med säker marginal. Därmed hade en ny svensk internationell stjärna sett dagens ljus efter Big Noon, Balett och Frances Bulwark.

Teckning: Olle Gabrielsson

Gay Noons andraplats var värd 1,8 miljoner gamla franska franc, vilket motsvarade 27.000 kronor vid denna tidpunkt. Det betydde att Gunnar Nordins travare tog sig upp som den näst vinstrikaste svenskfödda travaren genom tiderna med drygt 190.000 kronor. Bara Frances Bulwark var värre med 535.320 kronor.

Det kan också i sammanhaget nämnas att italienske Birbone var vinstrikast i Europa vid den här tidpunkten med 800.000 kronor, följd av Gelinotte med 770.000 kronor och trion Cancanniere, Frances Bulwark och Permit – samtliga över en halv miljon kronor.

Senare under 1956 började Gay Noon närma sig Gelinotte – i Åby Stora Pris gav han henne en match till linjen. Gay Noon hade nog kunnat besegra Gelinotte i Elite-Rennen samma säsong om han inte ”krockat” med Carné.

– Annars hade jag tagit Gelinotte den gången, sade Gunnar Nordin efter loppet i Gelsenkirchen.

Nu blev ingen seger heller för Gay Noon över Gelinotte i Åby Stora Pris, men aldrig hade han varit närmare henne i mål och dessutom startade hästarna från samma distans den gången och båda noterade 1.20,0 över 2.640 meter.

Gay Noon och Gunnar Nordin. Foto: stalltz.se

– Jag trodde nog att jag hade henne där, men det var kolossalt hårt och en liten ansats till fel var nog för att avgöra det hela, sade Gunnar Nordin efter Gay Noons tredje raka andraplats i Åby Stora Pris.

Gay Noon vann en rad storlopp (se faktaruta!), men idag hyllar vi honom för hans andraplats i Prix de Paris 1956 – det första stora svenska ögonblicket i löpningens historia.

Sedan skulle det dröja 34 år (!) innan den första svenskfödda vinnaren tog hem Prix de Paris, men innan dess hade vi två tredjeplatser genom Smaragd 1958 och Grande Frances 1979 innan Piper Cub och Stig H Johansson slog till 1990.

Fakta

Prix de Paris 1942 – 2022

År – Namn – Kusk – Segertid 1942 – Ovidus Naso hingst 6 e. Hellenvilliers – Roger Ceran-Maillard – 1.26,8/3.450 meter 1943 – Quinauderie* sto 5 e. Gaël – Pierre Forcinal – 1.29,6/3.350 meter 1943 – Ogaden* hingst 7 e. The Great McKinney – Mario Capovilla – 1.28,9/3.375 meter 1944 – Profane hingst 7 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.28,0/3.400 meter 1945 – Profane hingst 8 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.30,7/4.075 meter 1946 – Son Petit Fils hingst 6 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,0/4.000 meter 1947 – Qui Qui IV hingst 9 e. Dumbea – Aimable Forcinal – 1.32,6/4.050 meter 1948 – Mistero hingst 8 e. Prince Hall – Romolo Ossani – 1.26,4/3.425 meter 1949 – Tira sto 8 e. Messidor – A Deheegher – 1.27,3/3.375 meter 1950 – Son Petit Fils** hingst 10 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,1/3.400 meter 1951 – Berranger hingst 6 e. Fool Flyer – Robert Simonard – 1.24,7/3.400 meter 1952 – Scotch Thistle hingst 8 e. Scotland – Alexander Finn – 1.24,8/3.425 meter 1953 – Cancanniere sto 7 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.25,9/1.25,9/3.425 meter 1954 – Cancanniere sto 8 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.23,8/3.425 meter 1955 – Gelinotte sto 5 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,9/3.425 meter 1956 – Gelinotte sto 6 e. Kairos – Charlie Mills – 1.21,4/3.400 meter 1957 – Gelinotte sto 7 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,8/3.425 meter 1958 – Jariolain hingst 5 e. Carioca II – Orlando Zamboni – 1.22,1/3.375 meter 1959 – Jamin hingst 6 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter 1960 – Jamin hingst 7 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,6/3.400 meter 1961 – Jannot III hingst 8 e. Quiroga II – R Bais – 1.20,6/3.375 meter 1962 – Masina sto 6 e. Quinio – Francois Brohier – 1.20,3/3.150 meter 1963 – Narvick D J hingst 6 e. Fandango – Gerhard Krüger – 1.22,9/3.150 meter 1964 – Picardy hingst 5 e. Quinio – Laurent della Rocca – 1.21,2/3.150 meter 1965 – Apex Hanover hingst 6 e. Star’s Pride – Pavel Litkin – 1.21,1/3.000 meter 1966 – Querido II hingst 6 e. Fandango – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter 1967 – Querido II hingst 7 e. Fandango – Roger Baudron – 1.20,3/3.025 meter 1968 – Oscar R L hingst 10 e. Dubonnet – Henri Levesque – 1.20,1/3.150 meter 1969 – Toscan hingst 6 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.20,8/3.150 meter 1970 – Une de Mai sto 6 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter 1971 – Toscan hingst 8 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.19,7/3.150 meter 1972 – Tony M hingst 9 e. Horus L – Leopold Verroken – 1.20,2/3.150 meter 1973 – Une de Mai sto 9 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter 1974 – Timothy T hingst 7 e. Ayres – Giancarlo Baldi – 1.21,2/3.150 meter 1975 – Bellino II hingst 8 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.200 meter 1976 – Bellino II hingst 9 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.21,3/3.225 meter 1977 – Bellino II hingst 10 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.20,2/3.200 meter 1978 – Eleazar hingst 8 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,4/3.175 meter 1979 – Eleazar hingst 9 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,2/3.150 meter 1980 – Fleuronne hingst 9 e. Quirinius III – Roger Baudron – 1.23,1/3.150 meter 1981 – Jorky hingst 6 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.18,7/3.175 meter 1982 – Ideal du Gazeau hingst 8 e. Alexis III – Eugene Lefevre – 1.18,7/3.150 meter 1983 – Katinka sto 7 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.18,5/3.150 meter 1984 – Lutin d’Isigny hingst 7 e. Firstly – Jean-Paul Andre – 1.17,6/3.150 meter 1985 – Malouin hingst 7 e. Dianthus – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.175 meter 1986 – Neric Barbes hingst 8 e. Caprior – Jean-Luc Bigeon – 1.18,0/3.200 meter 1987 – Noble Atout hingst 8 e. Ura – Jan Kruithof – 1.18,5/3.225 meter 1988 – Poroto hingst 7 e. Esquirol – Louis Boulard – 1.18,3/3.200 meter 1989 – Ourasi hingst 9 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.17,0/3.225 meter 1990 – Piper Cub hingst 7 e. Tibur – Stig H Johansson – 1.16,8/3.200 meter 1991 – Ultra Ducal hingst 5 e. Buffet II – Paul Viel – 1.16.0/3.225 meter 1992 – Vivier de Montfort hingst 5 e. Kronos du Vivier – Christian Bigeon – 1.17,7/3.200 1993 – Vourasie sto 6 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,5/3.200 meter 1994 – Vourasie sto 7 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.18,3/4.150 meter 1995 – Vourasie sto 8 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,9/4.150 meter 1996 – Abo Volo hingst 8 e. Lurabo – Jos Verbeeck – 1.16,5/4.150 meter 1997 – Defi d’Aunou hingst 6 e. Armbro Goal – Jean-Etienne Dubois – 1.15,8/4.150 meter 1998 – Dream With Me hingst 7 e. Tarass Bouba – Nicolas Roussel – 1.16,1/4.125 meter 1999 – Remington Crown hingst 6 e. Lord Of All – Jos Verbeeck – 1.17,3/4.125 meter 2000 – Galopin du Ravary hingst 6 e. Arzel de Gournay – Dominik Cordeau – 1.15,2/4.125 2001 – Gobernador hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Dominik Locqueneux – 1.14,1/4.150 meter 2002 – General du Pommeau hingst 8 e. Sebrazac – Jules Lepennetier – 1.14,5/4.125 meter 2003 – Insert Gede hingst 7 e. Jet du Vivier – Yves Dreux – 1.14,1/4.125 meter 2004 – Jag de Bellouet hingst 7 e. Viking’s Way – Christophe Gallier – 1.15,0/4.125 meter 2005 – Jardy hingst 8 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter 2006 – Jardy hingst 9 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter 2007 – Jardy hingst 10 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,6/4.125 meter 2008 – Orla Fun sto 6 e. Fleuron Perrine – Loic Guinoiseau – 1.16,2/4.125 meter 2009 – Prince Gede hingst 6 e. Sancho Panca – Thierry Duvaldestin – 1.15,2/4.125 meter 2010 – Private Love sto 7 e. Goetmals Wood – Matthieu Abrivard – 1.14,3/4.125 meter 2011 – Maharajah hingst 6 e. Viking Kronos – Örjan Kihlström – 1.15,7/4.125 meter 2012 – Roxane Griff sto 7 e. Tenor de Baune – Eric Raffin – 1.15,5/4.150 meter 2013 – Ready Cash hingst 8 e. Indy de Vive – Franck Nivard – 1.14.8/4.150 meter 2014 – Up and Quick hingst 6 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,8/4.150 meter 2015 – Up and Quick hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,5/4.150 meter 2016 – Lionel hingst 6 e. Look de Star – Örjan Kihlström – 1.14.8/4.150 meter 2017 – Bold Eagle hingst 6 e. Ready Cash – Franck Nivard – 1.14,0/4.150 m 2018 – Bird Parker hingst 7 e. Ready Cash – Jean-Philippe Monclin – 1.14,3/4.150 m 2019 – Belina Josselyn sto 8 e. Love You – Jean-Michel Bazire – 1.13,9/4.150 m 2020 – Belina Josselyn sto 8 e. Love You – Jean-Michel Bazire – 1.14,4/4.150 m 2021 – Etonnant hingst 7 e. Timoko – Anthony Barrier – 1.14,7/4.150 m 2022 – Diable de Vauvert hingst 9 e. Prince d'Espace – Tony le Beller – 1.13,3/4.150 mFotnot: * dött lopp mellan Quinauderie och Ogaden 1943. **Antinea II diskad etta 1950.
Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Lill Zacke” hoppas på Zuccezz

Morfar Peter Johansson och pappa Tommy Zackrisson har huserat på Fredriksströms gård i Trekanten med stor framgång.
Nu är det Anders Zackrisson som är boss på gården, två mil väster om Kalmar.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Zackrisson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Anders Zackrisson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

– Jag har mycket kvar att bevisa innan jag kommer upp till vad de presterade på travbanorna. Men vi kämpar på och gör så gott vi kan med vårt lilla material, säger 45-årige Anders, som alltså har travblod i ådrorna.

Men det var ingen självklarhet att det skulle bli trav för Anders i unga år. Han var nämligen duktig i handboll och kom in på handbollsgymnasiet i Göteborg och var där i tre år.

– Jag spelade för Wasaiterna (gick upp i elitserien 1999/2000), men konkurrensen som högersexa var tuff och jag var kvar där i ett halvår innan jag flyttade hem och hade turen att en anställd precis hade slutat. Så jag började jobba i stallet. Först mockade jag skit i tre år, men när jag sedan fick börja att köra jobb tändes en gnista för sporten.

Det är alltså tredje generationen som är verksam på gården. Morfar Peter höll på med grisar, kor och hästar. Pappa Tommy skulle ha ett sommarjobb efter lumpen och flyttade ned till Småland där träffade Maria och förälskelse uppstod som håller än idag.

– Det är över 50 år sedan, så det var en lyckad flytt.

Tommy vann Travderbyt

Pappa Tommy – som vann Travderbyt 1994 med Zenit F. (e. Historic Freight) före storfavoriten Zoogin (e.Zoot Suit) – har tagit över 2.700 segrar och även vunnit 28 banchampionat på sin digra meritlista. ”Stor Zacke” och mamma Maria bor kvar på gården i Trekanten men är fortsatt involverade i sonens rörelse.

Tommy Zackrisson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

– Pappa, som blivit 75 år, lade av som kusk vid årsskiftet, hjälper till och kör fort på förmiddagarna och sitter även i traktorn och ser till att banorna är i toppskick. Mamma sköter matlagningen och lunchen serveras 12.00 varje dag. De hjälper även till att fodra hästarna både morgon och kväll. Jag har service på högsta nivå, understryker ”Lill Zacke”, som är nöjd med träningsmöjligheterna på gården.

– Vi har en slinga på 1200 meter och en annan slinga på 1000 meter som ligger i anslutning till rakbanan som är på 700 meter. Dessutom har vi en galoppbana i djupsand på 500 meter. Så jag har absolut inget att klaga på.

På gården driver Anders dessutom även en egen uppfödning, där de fyra fölstona som vandrar runt i hagarna faktiskt samtliga är dräktiga.

– Jag tycker det är roligt och drömmen är ju att få fram en fixstjärna. Det har ju funnits framgångsrika travare på den här gården genom årens lopp, så chansen finns.

Tio år som proffs

När blev du proffstränare?

– 2015. Så det har gått tio år sedan och den tiden har verkligen gått fort. Det gick bra rätt ganska länge, men efter pandemin bröt ut (2020) har det inte varit samma tryck längre.

2024 tog du 19 segrar och körde in 1,4 miljoner kronor inkört som var det bästa siffrorna på några år. Det finns 20 hästar på träningslistan som innehåller fem tvååringar och tre treåringar. Hur tycker du framtiden ser ut?

– Det känns som vi är på rätt väg. Treåringarna kommer ut när de är redo och tvååringarna känns faktiskt lite extra. Är det någon som är mogen att starta redan i år är jag inte främmande för det.

Vad hittar du på när du är ledig?

– Jag fikar på lördagar med ett kompisgäng i tre timmar, med start 12.00. En tradition vi hållit på med i tio år och det är något jag värdesätter högt. Jag spelar även padel två gånger i veckan samt tränar på gym i en grupp. Jag gillar att hålla igång.

Fyra värdeord

Team Zackrisson drivs med hjälp av fyra värdeord som fått samlingsnamnet GENI. Där står det följande att läsa.

Glädje – Team Zackrisson drivs med glädje. Det ska genomsyra hela vår verksamhet och är något som både vår personal och våra hästägare ska känna.

Etik – Både som kund och leverantör ska du alltid bemötas på ett professionellt sätt av oss. Innan du väljer att sätta din häst i träning hos oss kommer vi ha ett möte där vi går igenom målet med ditt hästägande. Vårt fortsatta samarbete kommer att fortskrida och vidareutvecklas efter just ditt mål. Vill du exempelvis ha en häst för de stora unghästloppen och vi märker att det inte kommer att gå med just din häst så kommer du få veta det.

Närhet – Som kund eller medarbetare i Team Zackrisson vill vi att du alltid ska känna närhet. Dörren är ständigt öppen vare sig det gäller den till chefens kontor eller den till vår hästägarlounge.

Innovation – I Team Zackrisson är vi vetgiriga och nyfikna. Vi vill hela tiden utveckla vår verksamhet och testa nytt. Det kan gälla allt från hur vi marknadsför oss till vilket foder vi använder eller hur vi bedriver träningen för din häst.

– Inga konstigheter utan ganska självklara saker för mig, inflikar-45-åringen, som dock medger att det är svårt att rekrytera nya hästägare till stallet då man är en liten tränare.

– Efter pandemin har det blivit allt tuffare.

Zuccezz Zack och Anders Zackrisson startar från bricka ett bakom bilen i V75-5. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

V75-genomgången

Anders plocka ut sex hästar på hemmabanan på lördag, varav tre kommer att vara med på V75.

Trimmas det lite extra inför V75-omgångarna, där er största dag annars är midsommarhelgen?

– Så är det ju. Alla vill ju visa upp sig på den stora V75-scenen. Men när jag gör det brukar det gå åt h-e. Får hoppas att det vänder nu.

V75-4: 5 Fiddle Faddle (e. Nuncio) körs av Joakim Lövgren och har vunnit en gång på 31 starter.

– André Eklundh skulle kört egentligen, men han blev sparkad av en häst i veckan så att fotknölen flyttades så han ska opereras nästa vecka. Hon är bättre än raden, men ska smygas för att slita åt sig en liten slant. Det blir vanlig vagn nu och eventuellt ska vi byta bett. Ska smygas och gå för en slant. Bättre än raden. Vanlig vagn. Eventuellt bett.

V75-4: 9 Volitare Express (e. Readly Express) står 20 meter bakom stallkamraten och har en etta längst upp i raden.

– Hon galopperade i årsdebuten och är likvärdig med min andra häst. Hon är ojämn i sina prestationer men när hon fungerar brukar det gå bra. Hon får smyga med och speeda till slut för att plocka så många som möjligt över upploppet. Vanlig vagn.

V75-5: 1 Zuccezz Zack (e. Maharajah) visade fina fartresurser som treåring och vann direkt i årsdebuten trots tre månaders vila.

– Han var dålig i höstas utan att vi hittade orsaken, så det fick bli riktig vinterträning i tryckvagn. Det är en häst jag håller högt och han hade gått ett jobb efter 1.15/2.100 meter inne på banan innan årsdebuten, så han var väl förberedd. Han vann enkelt trots att jag körde som en idiot, men kändes ruggigt fin trots att han hade en 1.07-speed inbakad mitt i loppet.

– Det kommer att bli en del ändringar på honom till den här starten. Han har gått med järnskor och sulor fram tidigare, men nu lättar jag honom till aluminiumskor och plockar bort bootsen. Dessutom sätter jag på en jänkarvagn och han går meden murphy. Mycket kan avgöras i starten och han har lärt sig öppna allt bättre. Skulle jag hålla upp ledningen ökar segermöjligheterna förstås, men han kan vinna från andra positioner också. Jag tycker han ska streckas ganska tidigt.

Hur Anders Zackrisson firar om han vinner på V75? Kanske en fika med polarna?

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Henrik vill inte dra Svarte Petter igen

Henrik Svensson började som elektriker, men sadlade om och blev travtränare. Han har varit proffs i 20 år och på V75 på Romme har han två egentränade hästar som båda ska streckas.
– Jag har försökt efterlikna Svanstedt allra mest med hans framgångsrika backträning, säger Henrik.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Förre elektrikern Henrik Svensson har med två hästar på V75 och båda ska streckas enligt Bergsåkertränaren. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Förre elektrikern Henrik Svensson har med två hästar på V75 och båda ska streckas enligt Bergsåkertränaren. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Henrik Svensson, som driver verksamheten tillsammans med sambon och livskamraten Maria-Lena Nordin, håller till på gården Östansjö utanför Matfors norr om Sundsvall. Proffslicensen plockade han ut 2005 och det har varit både upp- och nedgångar inom yrket.

– Jag hamnade i travet via en kompis när vi var på Bergsåker då jag var 13 år, säger Henrik, som utbildade sig till elektriker efter grundskolan.

– Men jobben uteblev och jag började hjälpa till hos Thomas Kårvall lite grann. Min första anställning fick jag hos Robert Bergh och efter det var jag även hos Åke Svanstedt, Anders Wallin och Lars Wikström. Duktiga tränare där jag snappade upp en del och främst försökt efterlikna Svanstedt allra mest med hans framgångsrika backträning.

Bra start som proffs

Och som nybliven proffstränare fick Henrik en bra start då det blev en V75-seger på Dannero.

– Det var med Disco Ås som jag leasade och han delade ut 30 gånger pengarna, minns Henrik, som även nådde stora framgångar med Parkin och Fredrik Laday från det egna stallet.

I takt med att det gick bättre och bättre växte stallet och som mest fanns det drygt 60 hästar på träningslistan. Nu har Henrik halverat det antalet och trivs bra med tillvaron.

– Ett lagom antal. Men det är klart, vill någon lämna in en bra häst i vår träning finns det lediga boxar.

Tung förlust

I stallet finns det sju treåringar och nyligen fick Henrik uppleva en tung förlust då livet på talangfulle Ma Cherie (e. Greenshoe) inte gick att rädda.

– Hon skadade sig i boxen och råkade ut för en bäckenfraktur, så hon var tvungen att avlivas.

Ma Cherie var lillasyster till Senorita Tokio (e. Southwind Frank), 1.11,3am/1.758.500 kr, som vann sex av elva starter. Hon slutade tvåa i Derbystoet efter att ha vunnit försöket. Hon vann även försök till Oaks och slutade fyra i Breeders Crown-final.

Hur ser det ut i övrigt i stallet?

– Treåringarna ser bra ut överlag och det visar sig hur bra de är när vi plockar ut dem. Vi har även en del starthästar som jag hoppas ska duga och vara med i V75 på lördagar.

Ava Modde, som vunnit tolv av 31 starter, är ett av sex kallblod på Henrik Svenssons träningslista. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Du har även sex kallblod som du tränar. Hur är det?

– Jag gillar kallblod och alla är sina egna personligheter. Det är helt enkelt sköna individer som i stort tränas på samma sätt som varmbloden.

Fint fjolår

Henrik hade ett starkt fjolår som tränare där han tog 30 segrar på 229 starter och körde in 2,5 miljoner kronor.

– Det bästa resultatet på senare år och målsättningen är givetvis att förbättra de siffrorna. Men mycket hänger förstås på om hästarna får vara friska.

Starten på 2025 har i alla fall varit bra som både tränare och kusk.

– Det är ju ett blankt papper när man drar igång ett nytt år. Men jag tog en kusktrippel på nyårsdagen hemma på Bergsåker och den känslan var skön. Nu gäller det bara att hålla i resten av året…

Avslutningsvis. Vad gör du en dag/kväll när du är ledig?

– Jag är allmänt idrottsintresserad, men gillar främst ishockey och fotboll. Jag tittar gärna på Timrå i SHL tillsammans med kompisar. Ibland blir det live, men även från tv-soffan. Jag följer även Giffarna (GIF Sundsvall) i Superettan och favoritlaget i England är Queens Park Rangers, som ligger i Championship men kanske kan ta sig tillbaka till Premier League.

V75-genomgången

På lördag är det alltså V75 på Romme och Henrik Svensson kommer med en duo i transporten.

– Vi åker klockan 10.00 och det brukar ta runt fyra timmar att ta sig dit. Jag tycker banan ligger lite avsides och åker sällan dit vanliga tävlingsdagar, men däremot när det är V75 försöker jag vara på plats, säger Henrik och lämnar följande rapport om sina V75-hästar.

Forne Derbyfinalisten Svarte Petter tränas numera av Henrik Svensson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

V75-2: 11 Svarte Petter (e. B.W.Modde) gjorde ett jättebra lopp efter galopp senast och slutade tvåa på V75. Galoppen tar jag på mig då jag slappnade av då han gick iväg i starten och den kom oväntat. Allt verkar bra med honom i jobben inför den här uppgiften, men han möter tuffare motstånd nu. Bakspår med bilstart bör göra att han går felfritt och i så fall ska han vara med i segerstriden, även om jag inte kan vad de norska hästarna besitter för kapacitet. Inga ändringar är aktuella.

V75-6: 5 Barolo Gel (e. Uncle Lasse) låg jag lågt med inför senaste starten på V75, men han överraskade mig positivt och satt faktiskt fast som femma efter ett riktigt strullopp. Han har varit lte feg tidigare, men har utvecklats på sistone och spåret ska han klara då han känns stabil. Har gått med helstängt huvudlag, men eventuellt provar jag ett öppet och bestämmer mig efter värmningen. Han är lite streckad men är värd en varning på sin fina form.

Hur summer du möjligheterna?

– Jag tycker båda ska streckas, avrundar Henrik Svensson.

Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Tillfälligheternas travare

När alla pusselbitar faller på plats så kan man få en världsstjärna. På många olika sätt är det inte fel att kalla San Moteur för ”tillfälligheternas travare”.
På söndag tävlar han om segern i Prix d’Amérique.
Här är hela historien om den svenske stjärnan!
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
San Moteur. Foto Adam Ström/Stalltz.se
San Moteur. Foto Adam Ström/Stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Rent historiskt har San Moteur varit oerhört bra när han varit borta under längre perioder, men till skillnad från tidigare har det varit på grund av olika problem.

– Den här gången har vi kunnat träna honom hela tiden och på det sättet känns det väldigt skönt. Allt har dessutom gått som på räls för San Moteur, säger Håkan Arvidsson.

Det var mycket funderingar fram och tillbaka innan den slutliga planen skissades upp för Prix d’Amérique efter att Björn Goops häst kvalat in som tvåa i Prix de Bretagne efter Hussard du Landret.

– Flera olika scenarion målade vi upp, men bestämde oss några dagar efter starten på Åby – Legolas Minne – att vänta till Prix d’Amérique eftersom San Moteur ska starta i Prix de France 14 dagar senare. Vi ville inte riskera att det skulle bli ett lopp för mycket.

Håkan Arvidsson, San Moteur och Jessica Jonsson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

San Moteur är en ren familjeangelägenhet. Håkans pappa Berndt Arvisson satt själv i sulkyn när mormors mor Tiba Lavec vann Breeders Crown för treåringar i Halmstad 1994.

Det är Ata Star L-dottern som lett fram till San Moteur och detta via ostartade mormor Kissy Suzuky (e. Tenor de Baune) och modern Aung San Suu Kyi (e. Ready Cash), 1.13,6am/174.300 kr.

Tiba Lavec med Berndt I Arvidsson. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Tiba Lavec sprang in 1.382.450 kronor och tog rekordet 1.14,5am, medan hennes dotter Kissy Suzuky aldrig kom till start. Hon kvalade på 1.25,5 över full distans som tvååring.

– Hon var fin till 1.30-tempo, men sen var hon inget fin länge. Helt enkelt var det för mycket franskt i henne, men det har vi fått igen nu istället. Att San Moteur har Ready Cash, Tenor de Baune och Tibur i stamtavlan är lite roligt. Men det var en liten tabbe från min sida att välja Tenor de Baune och det hade vi inte gjort om Mattias Lind varit med då.

Till Mattias Lind återkommer vi senare…

Även om Kissy Suzuky inte kom till start blev Tiba Lavec lyckosam i avelsboxen med i första hand miljonvinnande duon Psycho (e. From Above), 1.12,4am/1.829.017 kr, och You Talking to Me (e. Credit Winner), 1.11,7ak/1.771.556 kr.

Modern Aung San Suu Kyi (e. Ready Cash) kom däremot ut på tävlingsbanan och vann tre av elva starter.

– Hon hade råstyrka, men tyvärr var hon alldeles för stimmig i huvudet och vi tog henne till avel. Jag har aldrig trott så mycket på en häst som henne i aveln. En otroligt fin häst och lite storlek för att vara en avkomma till Ready Cash. Jag tror hon mäter runt 165 centimeter i mankhöjd.

Panne de Moteur och Örjan Kihlström. Foto: stalltz.se

Då kanske det var konstigt att Håkan Arvidsson valde en oprovad hingst som Panne de Moteur

– Jag har ju tyckt själv att jag varit skapligt duktig på stammar, men tog hjälp av Mattias Lind som jag haft häst i lag med och som är otroligt vass på att se på det mer matematiskt. Han ville att vi skulle gå till Raja Mirchi, men det satte jag stopp för eftersom Aung San Suu Kyi var ganska tung och då kom Credit Winner upp som förslag, men jag tyckte att det var lite för gammalt.

En kort tid efteråt ringde Mattias och gav förslaget Panne de Moteur.

– Han tyckte att vi skulle välja honom framför Muscle Hill och alla andra topphingstar och det förslaget köpte jag direkt eftersom vi skulle få både Credit Winner och American Winner och en återknytning på Valley Victory på modersidan. Panne de Moteur var en billig hingst och tror att jag betalade 25.000 eller 30.000 kronor.

Utan Mattias ingen San Moteur

Mattias Lind har varit värdefull för Håkan Arvidsson när det gäller uppfödning och hitta rätt avelshingst till hans fölston.

– Utan Mattias Lind ingen San Moteur och så är det bara. Mattias har hjälpt oss under senare år med vilka hingstar vi ska betäcka våra ston med och det har blivit ett riktigt lyft sedan han kom in i bilden. Lite komiskt i sammanhanget är att Mattias Lind började ringa till mig nästan var 14:e dag när jag började köra San Moteur och han frågade hela tiden ”hur går det med din nästa stjärna?”

Aung San Suu Kyi har bara fått tre avkommor, varav två är i startbar ålder och den tredje föddes ifjol. En hingst efter Maharajah döpt till Mugshot.

Florence och Björn Goop. Foto: Adam Ström/stalltz.se

– Vi betäckte ytterligare en gång med Panne de Moteur och fick Florence. Hon började väldigt starkt, men gjorde sig illa i hagen och fick inte visa hur bra hon var.

Fem segrar på tolv starter, rekordet 1.13,0am och 358.000 kronor gav hennes korta karriär i utbyte.

– Ifjol betäcktes Florence första gången och hon är dräktig efter Calgary Games.

Däremot har Aung San Suu Kyi har bara två avkommor efter att San Moteur föddes 2017.

– Tyvärr har hon varit svår att få dräktig och hon har även kastat någon gång. I år var tanken att hon skulle betäckas med Tactical Landing, men eftersom det inte fungerade med honom tidigare valde vi hans son Fame and Glory och får en generationsväxling till. Ungefär på samma sätt som det blev när San Moteur kom till världen.

Tyckte namnet lät häftigt

Och så var det här med namnen. Kissy Suzuky är namngiven efter en karaktär i James Bond-filmen ”You Only Live Twice.”

– Det var Anders Ström som kom med det förslaget och jag känner honom sedan vi var unga. Aung San Suu Kyi kom jag på själv och när jag hörde namnet tyckte jag att det lät häftigt. Sedan fick hon ju ta emot Nobels Fredspris, men jag tyckte också det var lite roligt eftersom det var krångligt att uttala, men landets referenter behövde ju inte bry sig eftersom hon aldrig kom till start.

Tittar vi tillbaka riktigt långt i San Moteurs stamtavla hittar vi Margaret Parrish. Hon föddes 1908 och var en dotter till Vice Commodore och Lady Leyburn. Snabb på tävlingsbanan – tog rekordet 1.18,5 i time trial – och blev odödlig som avelssto. En av hennes första avkommor var Arion Guy (e. Guy Axworthy), 1.14,3*, som satte världsrekord för fyraåriga hingstar 1921 i Lexington.

Margaret Arion.

En annan berömd häst i hennes barnaskara var dottern Margaret Arion (e. Guy Axworthy) – född 1923 – med rekordet 1.21,1 i time trial. I avelsboxen blev hon en pyramidal succé. Hon var det första stoet att producera två Hambletonian-vinnare och tre segrare i Kentucky Futurity.

I avelsboxen levererade hon in i det sista och vid 25 års ålder 1933 blev hon mor till Margaret Castleton (e. Guy Castleton), 1.14,2*, på Walnut Hall Farm.

The Marchioness.

The Marchioness (e. Peter Volo), 1.14,1/$55.721, vann både Hambletonian Stakes och Kentucky Futurity 1932. The Ambassador (e. Scotland), TT 1.15,8/$21.014, tog hem Hambletonian 1942. Vidare segrade Protector (e. Peter Volo), 1.14,1/$34.319, och Princess Peg (e. Volomite), 1.15,0*/$12.350, i Kentucky Futurity 1931 respektive 1934.

The Protector var aldrig anmäld till Hambletonian Stakes var bäst i sin årgång och enligt den tidens experter hade Peter Volo-sonen vunnit loppet med längder.

Protector.

Margaret Arion dog 1946 på Walnut Hall Farm och hennes största bedrift leder till Valley Victory via dottern Princess Peg. Och så – med svenska ögon – förstås San Moteur!

Princess Peg (e. Volomite) såldes på Walnut Hall Farms auktion som ettåring i november 1932 för 3.300 dollar och det året snittade stuteriet ettåringar 360 dollar och 67 cent och att inte priserna i stack iväg berodde mycket på efterdyningarna efter börskraschen några år tidigare på Wall Steet i New York.

Princess Peg.

Princess Peg ingick i Volomites första årgång och hon tränades av Fred Egan. Segern i Kentucky Futurity var den största, men hon gick också till skiljeheat i Hambletonian Stakes. Det blev dock galopp utvändigt ledaren på målrakan i ett lopp där hon ställdes mot stallkamraterna Lord Jim och Muscletone. Den senare gick vidare och vann Prix d’Amerique både som fyra- och sexåring, 1935 och 1937.

Princess Peg blev mor till Lucy Abbey (e. Guy Abbey), vilken aldrig kom till start utan sattes i avelsboxen. När Lucy Abbey var 18 år när hon födde sin 15:e och sista avkomma och det blev Lou Sidney (e. Darnley). Inte heller hon hittade till tävlingsbanan utan gick till avel som fyraåring. Hennes femte avkomma Noble Action (e. Noble Victory) – född 1968 – står med 120 insprungna dollar i den amerikanska stamboken, men det är inte med sanningen överensstämmande.

Lou Sidney.

Till Sverige och Sören Nordin kom han som treåring och totalt blev det 20 vinster på 62 starter, rekordet 1.15,3ak och 318.505 kronor. Största segrarna togs i Hugo Åbergs Memorial, Oslo Grand Prix, Arvid Stjernswärds Minneslöpning, Gävle Stora Pris, N.J. Koster Memorial och Big Noon-Pokalen.

Noble Action och Sören Nordin. Foto: stalltz.se

Senare blev Lou Sidney mor till världsrekordhållaren Superlou (e. Super Bowl), 1.13,0/$278.465, vilken vann 32 lopp, varav flera penningstinna stakes och slutade dessutom tvåa i Hambletonian Oaks.

Nämnas ska också trion Special Notice, 1.14,0/$150.331, Pete Sidney, 1.16,8/$134.190, och heatvinnaren i Hambletonian Stakes Formal Notice, 1.13,6/$79.193 – samtliga med Kimberly Kid som far. Som kuriosa kan sägas att Special Notice vann lopp både i trav och passgång.

1972 föddes Victorious Lou (e. Noble Victory), 1.14,0*/$48.836, och hon skolades in av Ned Bower på Ben White Raceway i Florida. Som tvååring vann hon Arden Downs, båda heaten i Review Futurity i Springfield med catchdrivern Glen Garnsey i sulkyn.

Victorious Lou och Ned Brower.

Under treåringssäsongen blev det tuffare när hon mötte travare som Keystone Pioneer, Meadow Bright och Brilliance. Rekordet 1.14,0 sattes i time trial och det blev endast en vinst i ett vanligt lopp på 17 starter.

Hon lämnade tävlingsbanan med 48.836 dollar och kort efteråt gick hon till avel. Ägaren Bill Hayes sålde henne till Castleton Farm. Hennes tre första föl var efter Super Bowl och därefter ett sto efter Bonefish vid namn Valley Victoria.

Valley Victoria köptes som ettåring av Bill Weaver för 135.000 dollar, men blev ingen succé på tävlingsbanan. Vinnarrekordet 1.15,0* och intjänade 6.719 dollar blev facit efter två säsonger. Hon kvalade en gång som fyraåring, men gick till avel samma år och betäcktes med Baltic Speed och resultat blev Valley Victory.

Valley Victory och Steve Elliot.

När den ettårige hingsten Valley Victory bjöds ut på auktion hade Arlene Traub satt en limit på 30.000 dollar, men hästen gick upp i 60.000 dollar och Traub ändrade sig. Hästen gick i träning till Jan Johnsson och Continental Stable. Träningsrapporterna från Jan Johnson var positiva, men i slutet av januari som nybliven tvååring fick hon ett samtal från Jan Johnson.

– Din häst är på väg till University och Florida i Gainesville med tarmvred. Förvänta inte dig att du får se honom i livet igen. Normalt brukar inte hästar överleva den här typen operationer, var Jan Johnsons besked till Arlene Traub.

Valley Victory lyckades överleva, bli en framgångsrik tävlingshäst och en ännu vassare avelshingst. Han ingick i samma årgång som Peace Corps och det året såldes Hamblentoian Stakes in som ”The Baltic Battle”, men Valley Victory kom inte till start och Peace Corps tävlade under pari.

Valley Victory var nära att dö efter ett snabbjobb inför Beacon Course – numera Stanley Dancer Memorial – och därmed hade han gjort sitt efter 14 starter, elva segrar, rekordet 1.11,8 och 485.307 dollar.

Vägen till San Moteur går inte via Valley Victorys mor Valley Victoria utan via Victory Lou’s vinstrikaste dotter Victorious Tail (e. Bonefish), 1.11,6*/$142.996, vilken tränades av Jan Johnson, Berndt Lindstedt och Håkan Walner. I USA hade hon vunnit 13 lopp och däribland Arden Downs, Zweig Memorial Filly, dubbla försök och final i Kentucky Sire Stakes, varit tvåa i såväl försök som final i Kentucky Futurity som Maple Leaf Trot.

Att Victorious Tail kom till Sverige var mycket av en tillfällighet genom Svenska Dagbladets travjournalist Peep Kask och Solvallas mest berömde referent Bo Rydgren.

Bo Rydgren. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

– Peep Kask liftade alltid till Solvallas tävlingar med Berndt Lindstedt och med mig hem efter loppen. Peep hade sett Victorius Tail tävla i Lexington och imponerats och lite senare läste jag en artikel i Canadian Sportsman att hästens ägare Al Libfeld bestämt sig för att inte hålla några tävlingshästar längre. På den tiden var jag lite av bollplank till Björn Pettersson (Stall Pieder) och jag var väl inte heller helt oskyldig till att Björn köpte Peace Corps, säger Bo Rydgren, och fortsätter:

– Om jag inte minns helt fel var Victorius Tail väldigt lite stakad i USA som äldre och därför fanns det också möjlighet att köpa loss henne

Sagt och gjort blev det affär och Stall Pieder handlade Victorious Tail. Hon gick i träning till Stig H Johansson och gjorde sin första start för honom i maj 1988 i München – fortfarande under Continental Farms flagg – och slutade oplacerad. Ytterligare en start blev det under Elitloppshelgen samma år, men där galopperade hon bort sig.

Victorious Tail och Berndt Lindstedt. Foto: stalltz.se

Senare flyttades hon till Axel Jacobsen. Hos honom blev det fyra starter och ett tredjepris som bäst. Vid en av starterna, på numera nerlagda Skovbo-banan, satt Olle Goop i sulkyn och det resulterade i ett femtepris.

Björn Pettersson hade inget större intresse för avel utan sålde Victorious Tail till Johan Dieden och då var hon dräktig med Sugarcane Hanover.

– Jag kom inte ihåg exakt vad Björn betalade för Victorious Tail, men jag tror att han fick tillbaka sina pengar, gissar Rydgren.

Johan Dieden lade upp 1.250.000 kronor för Victorious Tail och hennes första avkomma blev Victor Lavec (e. Sugarcane Hanover), 1.13,9ak/329.200 kr. Året efter föddes Tiba Lavec (e. Ata Star L.) och hon tränades upp av Svante Båth på Irland.

Johan Dieden är uppfödare till Tiba Lavec.Foto Mia Törnberg

På våren som tvååring testades hon av Jimmy Takter, som Johan hade ett nära samarbete med, men Takter bedömde att stoet inte hade den potential som krävdes för att vara med och slåss i den amerikanska unghästcirkusen.

Istället bjöds hon ut på Elitauktionen 1992 och Bertil Rogell skulle bevaka stoet för Diedens räkning och när hon kom upp i ringen hade Rogell annat för sig och då slog Håkan Arvidsson till. Stoet var inte helt obekant för honom och någon vecka innan auktionen såg han henne hos Bertil Rogell på Färjestad.

– När jag kollade upp stammen tände jag till på alla cylindrar, har Håkan Arvidsson berättat tidigare.

Hans far Berndt var inte heller speciellt svårövertalad och när klubban slogs på 90.000 kronor hade Håkan sista budet på Tiba Lavec.

Utdrag ur Rystadius auktionskatalog från Elithästauktionen 1993.

Ytterligare ett föl fick Victorius Tail för Johan Dieden – Kramer Bahama (e. Sugarcane Hanover), 1.15,2ak/59.200 kr – innan hon såldes tillbaka till andra sidan Atlanten och till sin tidigare ägare Al Libeld.

Al fick också skörda frukterna av Victorious Tail med avkommor som Chasing Tail (e. Donerail), 1.10,2/$800.056, Kick Tail (e. Sierra Kosmos), 1.10,2/$730.482, Day For Night (e. Donerial), 1.11,0/$616.907, och Comets Tail (e. Pine Chip), 1.10,6/$303.740, men det är en helt annan historia.

Stamtavla San Moteur. Källa: breedersbible.com