NOCETO. Alessandro Gocciadoro är tillbaka på gården där han är född och uppväxt.
Resultaten har inte låtit vänta på sig sedan han började träna som Åke Svanstedt i djupsand.
Italiens dominerande tränare kommer nu med en armada till Elitloppshelgen.

I natursköna Noceto, en bit utanför Parma, hyr Alessandro Gocciadoro sedan fem år tillbaka in sig på Casa Rossa. Det var här Jerry Riordan höll till tiden innan han flyttade sin rörelse till Sverige.

Det första man möts av när man ska köra in på gården är en rakbana med väldigt djup sand. Vi fäller upp bommarna för att ta oss över, men får vackert vänta utanför då hela heatet med sex hästar dundrar förbi. Alessandro kör själv mitt i klungan och hälsar glatt med en tumme upp.

Hästarna orkade bara en intervall innan de blev helt genomsvettiga

För fem år sedan var Alessandro en sväng i Sverige, men som han själv uttrycker det var den svenska vintern inte något för en italienare och han flyttade tillbaka rörelsen, som han driver tillsammans med pappa Enrico, till Italien.

– Då jag var i Sverige åkte jag sex, sju gånger till Åke Svanstedt på Bjertorp för att köra snabbjobb tillsammans med honom. Han var väldigt hjälpsam och villig att berätta hur han tränade i djupsanden. Jag lärde mig mycket om hur man skulle sköta om sandbanan och om de olika materialen.

Detta var något som Alessandro anammade då han kom tillbaka till Italien och i takt med att han fick in fler hästar, och därav bättre ekonomi, byggdes en egen sandbana med liten lutning i 100 meter och 500 meters körväg på plan mark. Även på den 800 meter långa rundbanan ligger det väldigt mycket material.

Det är måndag och personalen är i vanliga fall ledig, men då just idag var enda dagen veterinären kunde komma jobbas det för fullt och hästarna från det första heatet selas av samtidigt som nästa set börjar förberedas. Det är ordentliga jobb som körs varje vända.

– Vi värmer upp på rakbanan, kör fyra intervaller på rakbanan, kör några lugna varv på rundbanan medan rakbanan harvas för att sedan åka ut och köra fyra intervaller till. Efter det joggas hästarna av i 10-15 minuter på rundbanan innan det är klart. Dessa jobb kör vi två gånger i veckan och däremellan går hästarna i hagen och joggas.

Snabbjobb på rundbana är inget som körs, undantaget eventuellt någon debutant, utan alla hästar går bara sina rutinjobb på rakan, men som Alessandro själv säger är det ett aber att underhålla sanden under de varma sommarmånaderna.

– Vi har en person som sköter banorna och det går bra för det mesta, men inte på sommaren… Då det blir så varmt krävs det väldigt mycket vatten för att hålla dem bra och vi hade riktigt dåliga resultat förra sommaren, suckar Alessandro och konstaterar att risken finns att det blir samma i år då värmen kommer.

– Hästarna orkade bara en intervall innan de blev helt genomsvettiga. Man kan inte träna dem så.

Det går verkligen att säga att Alessandro är född in i travet. Hans pappa Enrico, som fortfarande är en stor del i den dagliga rörelsen, körde på tiden då Alessandro föddes för 43 år sedan in unghästar just på denna gård.

Efter att de kom tillbaka från Sverige började de med att hyra sex boxar och utökade efterhand med lika många åt gången. Då det blev fullt på gården – där det finns plats för 45 hästar och idag inhyser mestadels unghästar – utökade Gocciadoro rörelsen och hyr idag även 35 boxar på Azienda Agricola Mariano. Ett anrikt stuteri som är inramat av stora gröna hagar så långt ögat kan nå och som ligger vägg i vägg med den andra gården. Hästarna körs genom skogen till rundbanan och sammanstrålar med hästarna från den nedre gården.

Den hästen vill jag ha, men du måste ta en del i honom

Här verkade Lemon Dra under sin tid som avelshingst innan han sorgligt nog blev kidnappad. Även avelshingstar som S.J.’s Photo och Atas Fighter L. stod här och efter kidnappningen av Lemon Dra installerades lås på avelshingstarnas boxdörrar. Videokameror har satts upp med bevakning på varje box och järnbommar omgärdar Gocciadoros stall för att försvåra ytterligare kidnappningar.

Här finns även tiofaldige Grupp I-vinnaren Timone Ek, som fick följa med till Alessandro efter det misslyckade framträdandet i Lotterialoppet i början av maj i regi Philippe Billard. Ägarna är oroliga för att någon ska hitta på något med hästen och även han står nu under videobevakning.

– Han var dålig i halsen, därav den dåliga prestationen senast. Sedan trampade han sig väldigt illa på en kota och står nu på antibiotika så någon start är inte inplanerad för hans del ännu, berättar Alessandro medan Timone Ek ”spelar Allan” för att få kamerans uppmärksamhet.

Alessandro visste tidigt att han ville följa i sin fars fotspår och det blev bara två år på gymnasiet innan han började i stallet.

– Vi hade en bra ägare vid den här tiden, Guido Guaresci, och han började köpa lite tävlingshästar som Alessandro körde i lärlingslopp. Varje år blev det några fler hästar och det är hans företag – Lampogas – som alltid prytt Alessandros dress. Guido gick bort för ett tag sedan, men Alessandro kör fortfarande i hans färger, säger Enrico som själv hade amatörlicens tidigare, men endast körde lopp sporadiskt.

Det är inte bara externa ägare som lämnar hästar i träning utan Gocciadoros köper även in en del egna. En av dessa är svenskfödde Arazi Boko som Alessandros sambo, Sinead Sernicoli, förvärvade tillsammans med en av stallets större hästägare, Leonardo Cecchi.

– Det var efter Coppa di Milano. Ägaren älskar startsnabba hästar och Arazi Boko vann detta lopp från ledningen. Han var hos Fabrice Souloy vid den tiden och vår egen Shatar Club var trea. Efter loppet sa Cecchi: ”Den hästen vill jag ha, men du måste ta en del i honom”. Vi tog kontakt med Arazis ägare och köpet gick igenom. Han är fantastiskt snäll och som en unghäst i kroppen och sinnet, berättar Sinead Sernicoli.

Hon säger med ett skratt att Cecchi ringt häromdagen och ville köpa Midnight Hour av samma anledning, men att ägarna inte var intresserade av att sälja…

Idag har Alessandro flera topphästar i sitt stall och det droppar in nya namn hela tiden.

– Vi har turen att ha väldigt bra ägare och jämfört med för några år sedan har situationen förbättrats betydligt här i Italien. Medan vi kunde få vänta över ett år på prispengarna tidigare, och de kom väldigt ojämnt, är det nu så att de betalas ut var fjärde månad. Inte lika bra som ni har det i Sverige eller Frankrike, men bara att veta att pengarna kommer regelbundet underlättar mycket, säger Alessandro och utvecklar ett angenämt problem:

– Vi har oftast flera hästar i samma lopp då det handlar om större sammanhang och det är inte lätt att hitta bra kuskar till de jag inte kan köra själv. Jag föredrar dock att köra själv i största utsträckning och vill tävla mina hästar med så lite utrustning som möjligt. I vanliga fall tävlar de bara med ett par stolpar på huvudlaget, men i Sverige måste jag sätta på en nosrem på grund av reglementet. Helst ser jag även att de tävlar utan skydd i den mån det går.

Nu är italienaren laddad för att vässa resultaten ytterligare och han har 1 hästar till start i helgen.