Fokustema
Fokus: Från Sulkysport nr 6-2017
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Min bästa tid är nu”

UMEÅ. En nystart vid 71 års ålder är få förunnat.
Men Jan Norberg är ingen vanlig folkpensionär.
Numera nyttjas hans tjänster av en av Sveriges främsta tränare.
– Ett tag till ska de få dras med mig. Ännu är jag inte färdig med det här. Jag är fortfarande pigg, säger Jan Norberg.
Av
Claes Freidenvall
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Umåkerkusken Jan Norberg beslutade förra veckan att sluta köra lopp. Här är Sulkysports reportage om Norberg som publicerades i tidningen i april 2017:

***

Tränarlicensen lämnade Jan Norberg in vid årsskiftet 2014-2015, men ett liv som pensionär lockade inte alls.

– Att sitta vid köksbordet och kanske gå en kort promenad? Nej, det har aldrig varit någonting för mig.

Även om tränarlicensen är ett minne blott har Jan Norberg inte släppt hästarna. Dessutom kör han inte bara i norra delen av Sverige, utan numera är nästan hela landet hans spelplan tack vare Robert Bergh. Det finns också en vardag och den tillbringar Jan för det mesta hos Stefan Johansson på Umåker.

– Stefan arbetade för mig i sju-åtta år och vi pratade många gånger om att han skulle ta över när jag slutade som tränare. Idag har jag tre hästar i träning hos honom och jag hjälper till i stallet.

Jan Norberg trivs med sin nya tillvaro.

– Jag har nog aldrig haft det bättre än jag har det idag. Som egen tränare hade jag ett stort ansvar. Jag skulle se till att personalen hade lön och för egen del slipper jag alla räkningar i min brevlåda. För mig är det fantastiska dagar och jag gör precis som jag själv vill. Jag kommer till stallet vid halv åtta-tiden och på eftermiddagen åker jag och guldklimpen hem.

Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag fick sätta mig och vila

Guldklimpen är hunden Danne av rasen chevalier.

– Janne och Danne…han är alltid med mig i bilen när jag åker på trav.

Jan Norberg och hunden Danne av rasen chevalier. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

För ett år sedan höll dock karriären på att rinna ut i sanden. Jan Norberg blev sjuk och tvingades uppsöka läkarvård.

– Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag var tvungen att sätta mig och vila. För första gången i mitt liv tog jag mig till en vårdcentral. Alla möjliga prover togs, men det hittades inga fel, utan sjuksköterskan ville att jag skulle åka hem och komma tillbaka om en månad. De borde väl förstått att det var något allvarligt, de hade ju inte ens en journal på mig…

Jan Norberg kom tillbaka en månad senare till vårdcentralen, men han fick samma svar.

– Då gav jag upp och det enda besöken på vårdcentralen innebar var att jag blev lite fattigare på blod. Som tur var blev jag bättre och bättre, men jag har förstås funderat flera gånger varför det blev så här. Förmodligen hade jag inte varit snäll mot kroppen. På hösten råkade jag ut för en förkylning  och körde lopp på Bergsåker med feber. Det var nog inte så lyckat…

Nu syns inte ett spår av detta, Jan Norberg är en pigg ”pensionär” och det är svårt att tro att han passerat 70 år.

– Hästarna har gjort mig pigg och jag har aldrig haft något annat än hästar i huvudet, förutom tjejer då… När polarna drog till badstranden åkte jag och tränade våra hästar. Sju år i folkskola plus söndagsskola och sedan var det trav för hela slanten.

Fadern Helge var lantbrukare till professionen och det fanns flera kallblod hemma på gården i Nordingrå i Kramfors kommun.

– Precis som alla andra bönder använde vi hästarna i jordbruket, men till skillnad från många andra så tränade vi dem rationellt. Vi var lite före vår tid i det avseendet.

Under den här perioden hade Helge Norberg ett kallblodssto vid namn Elsana (e. Elsass-Banopärla). Hon vann många lopp under 1950-1960-talet och tjänade 73.745 kronor.

– Men hon tävlade mot flera fuskbyggen, hästar som Kvisslebrun, Remvikson och Solpatrik. Oj, vad hon fick slita hårt och det var en jäkla soppa innan dessa hästar slogs ut. Det var mycket pengar som dessa hästar stal från Elsana.

Kallblod har alltid legat Jan Norberg varmt om hjärtat och de fyra hästar som han äger idag är alla av den rasen. Även hans första häst var en nordsvensk.

– Jag fick Figge som föl av pappa och med honom vann jag mitt första lopp.

Den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var

Platsen var isbanan Skog den 10 februari 1963.

– Men jag hade inte åldern inne. Jag ville förstås köra den hästen själv, men var bara 17 år. Som tur gick det bra för banans ordförande och jag löste licensen för fem kronor.

På den tiden hade Skog istrav fyra gånger om året. Jan Norberg var trea första dagen med Figge, tvåa den andra och sedan vann Figge.

– Det stod många fina hederspriser på spel och den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var”, men Skogs ordförande stod på sig och avslöjade inte min rätta ålder. Konkurrenten vann sitt lopp och jag var tvungen att vara minst tvåa med Figge för att ta hem alla priser, vilket vi klarade av.

Det var på Skog och Nylands is som det tävlades på i Jan Norbergs hembygder innan Dannero travbana invigdes i februari 1958. Numera är istravet ett minne blott, men det var på isen som Norberg tog sin första seger. Första landmarksvinsten togs drygt fyra år senare på Dannero, även då bakom nordsvensken Figge.

Fyra syskon fanns det i familjen Norberg, men det var bara Jan som fattade tycke för travet.

– När det gällde hästarna fick jag allt. Ingen av mina syskon har varit intresserad. Däremot var det inte så lätt att arbeta med pappa. Sällan kunde vi jobba tillsammans, utan vi råkade nästan alltid i luven på varandra om allting.

Jan Norberg är känd för sitt humör…

– Det har jag från pappa. Men jag är inte lika arg som tidigare, även om jag fortfarande har tävlingsdjävulen i mig när jag kör lopp.

Första championatet tog han 1973 på Dannerotravet, men hans professionella bana fick ett snabbt slut. Efter några år lämnade Jan Norberg in licensen.

– Jag höll faktiskt uppe som proffs i tio år och körde buss, mest mellan Ö-vik och Stockholm. Trots att det gick bra för mig på tävlingsbanan tvingades jag låna pengar av min pappa för att hålla igång rörelsen och jag skämdes som en hund varje gång jag frågade om mer.

Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Och proffs hade han egentligen inte tänkt bli, men efter ha vunnit ett lopp på Bergsåker med King Fiore den 19 november 1972 blev det stort rabalder.

– På den tiden byttes amatör mot amatör och proffs mot proffs när det skedde körsvensbyte och jag var väl något mittemellan. Jag hade hästar i träning utan att vara proffs. Vi hade köpt en häst från Ingemar Rindestad en onsdag och hästen var redan anmäld för att starta på Bergsåker fyra dagar senare. Jag körde loppet och vann och det blev jäkla liv i pressen. När jag kom tillbaka till Dannero dagen efter sade Bosse Sahlén (sekreterare, reds. anm.), att nu måste vi ordna med din proffslicens.

Jan Norberg började om som proffstränare 1985.

– Det har jag TDS att tacka för. STC hade mycket lättare att driva in pengar än jag och det var många tränare som fastnat i ekorrhjulet innan tränardebiteringssystemet infördes.

När Jan Noberg gjorde omstart hade han lämnat Dannero. Han flyttade sin rörelse till den nya ”mellanbanan” Umeå och den har han varit trogen i alla år sedan dess.

– Jag hatar isbana och var faktiskt på väg att flytta en gång till Bergsåker av den anledningen, men det rann snabbt ut i sanden.

På Umåker växte Jan Norbergs verksamhet och han hade – som han uttrycker saken – hästar över hela stallbacken.

– När jag var som störst hade jag 50-60 hästar.

Även om det aldrig blev Bergsåker som hemmaplan för Jan Norberg är Sundsvallsbanan hans favorit.

– Jag har alltid gillat Bergsåker skarpt och förr i tiden var det också stort att åka till Solvalla. Så är det inte idag, de stora pengarna är borta och charmen också.

På senare år har också Jan Norberg fått pricka av några nya banor i Sverige. Detta genom samarbetet med Robert Bergh.

– Jag har ju fått lite av en ny karriär tack vare Robert. Även när han bodde i Sundsvall körde jag en del åt honom. Egentligen har vi inte snackat så mycket genom årens lopp, men kemin fungerar oss emellan och jag tror att vi har samma tankesätt. Han är en fantastisk människa som dessutom valt rätt yrke i livet. Få har den blicken för hästar som Robert har.

Mantorp, Visby och Örebro var tre banor som Jan Norberg besökte för första gången ifjol.

– Extra roligt var det att komma till Mantorp. Jag fick träffa Lennart ”Foppa” Forsberg som jag gjorde lumpen med i Sollefteå. Honom hade jag inte sett sedan jag muckade 1965. Han hade med sig bilder från den tiden och vi hade en rolig stund tillsammans.

Säkert tjänar de på Volvofabriken bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är

Jan Norberg har mest tävlat norr om Dalälven, några besök har det också blivit i Finland och Norge. Han har vunnit drygt 2.300 lopp under sin karriär.

– Det är inte så dåligt med tanke på att det bara var söndagar som det tävlades på när jag började med det här. Sedan kom Bergsåker med sina torsdagar och idag tävlas det ju flera gånger om dagen. Förr var det lugnare på alla plan och det kan jag sakna många gånger. Tempot är helt annat idag, men det är lika roligt att varje morgon få möta glada och pigga hästar i stallet. Jag tänker ofta på alla de människor som arbetar på Volvofabriken i Umeå när jag passerar den varje morgon. Säkert tjänar de bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är. Utan att veta, men jag tror att det är en helt annan tillfredsställelse att få vara i närheten av hästar, säger Jan Norberg.

Några storsegrar har det också blivit genom årens lopp och det är med kallbloden som de största triumferna tagits. Två vinster i Kriteriet och en i Derbyt finns i meritbältet.

– Det har alltid varit en pojkdröm att få vinna Derbyt eller Kriteriet och första segern i Kallblodskriteriet på hemmaplan (Dannero, reds. anm.) väger tyngst känslomässigt. Dessutom hade jag turen att få vinna de här loppen med avkommor till samma fölsto.

Gudsonen Kevin Bäckström var delägare i Troll Kevin och hoppade upp på hästens rygg efter Derbysegern i Östersund 2003. Foto Martin Langels/ALN

Att fölstoet Farmesona – mor till Troll Kevin och Eld Kevin – hamnade i Jan Norbergs ägo var mest en tillfällighet.

– Jag var på jippotrav i Malå och på kvällen var det bankett. Där träffade jag Arne Hellsten och han tyckte att jag skulle köpa en häst av honom. När vi kom ut i stallet var det en häst som tittade ut ur sin box med väldigt fint huvud. Den är inget att ha sa Arne, du ska titta på den här efter Viggo Best. Jag öppnade inte ens boxdörren till den hästen, utan det var Farmesona som jag ville ha.

Fakta

Jan Norberg

Bor: Umeå.

Ålder: 71 år.

Familj: Ensamstående, dotter och hunden Danne.

Segrar: 2.337.

Antal V65/V75-segrar: 31.

Första segern: Figge 10 februari 1963 på isbanan Skog.

1.000:e segern: Orriman 22 maj 1998 på Umåker.

2.000:e segern: Nice Way 25 maj 2012 i Skellefteå.

Antal championat: 39 (Lycksele 11, Solänget 8, Hoting 6, Dannero 5, Umåker 5, Skellefteå 4).

Största segrarna: Kallblodsderbyt (Troll Kevin 2003), Kallblodskriteriet (Troll Kevin 2002, Eld Kevin 2007).

Hobby: Fiske. Jag brukar åka iväg två gånger om året till Tärna med två travintresserade kompisar. Det är bara röding som gäller och ifjol tog jag en på fem kilo och det hör inte till vanligheterna med så stora fiskar. Det tog lång tid innan jag fick upp den i båten.

Expandera

Farmesona (e. Barrison- Lill Pella), 1.37,6m/13.350 kr, gjorde bara fyra starter och vann ett lopp innan hon skadade ett kotsesamben. Eld Kevin (e. Elding), 1.24,4m/1.523.955 kr, och Troll Kevin (e. Troll Jahn), 1.25,1m/1.133.500 kr, blev hennes två främsta avkommor.

– Troll Kevin vann både Kriteriet och Derbyt. Eld Kevin segrade i Kriteriet, men i Derbyt fick han stryk med huvud av Järvsöviking.

Varken Eld Kevin eller Troll Kevin finns längre i livet.

– Ska du ha hingstar i aveln ska det vara toppklass. Eld Kevin, efter Elding, borde ha varit intressant, men han blev tokig av att betäcka och drog på sig en gaffelbandsskada. Även om det inte slutade som jag hoppades med dessa två hästar kan jag ha fortfarande glädja mig åt att haft två sådana toppar i stallet. Det är ju ett mål som alla i den här branschen strävar emot. Att få fram den ultimata stjärnan och jag gläds alltid med dem som lyckas.

Kallbloden har legat Jan Norberg mest varmt om hjärtat, men hans tre mestvinnande travare är varmblod: Oki Smoke, Yankee Slugger J:r och Shing Noon.

– Oki Smoke vann 44 lopp, men den värste är nog ändå Shing Noon. Shing Noon fanns i träning hos Stig H Johansson och ägdes av Gotte Byberg, som jag körde buss åt i två år. På den tiden skulle det alltid plockas bort lösa benbitar i hästarna som ettåringar även om de inte störde dem. Shing Noon hade under hela sin karriär en bakkota som spökade och jag fick köpa honom av Gotte Byberg. Hästen kunde vara två grader halt när vi gjorde böjprov, men han sprang ändå. Shing Noon var stenhård.

Shing Noon och Jan Norberg. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Jan Norberg minns speciellt ett V65-lopp med honom i Boden.

– Shing Noon var stor, men smidig som en katt. Vi ”tjuvade” i den första starten, jag laddade lika hårt i den andra, men då lät de starten gå. Efter loppet kom Kjell P Dahlström fram till mig och sa att det var det fräckaste han varit med om; ”det är inte tennis vi håller på med och du gjorde dubbelfel”. Jag kan sakna Kjell P och den typen av färgstarka profiler. Idag finns det inte utrymme för dem i travsporten.

Oki Smoke var den stora segermaskinen hos Jan Norberg, men hästen började sin karriär hos ägaren och amatören Gösta Carlsson.

– Jag såg Oki Smoke träna mycket på Umåker och som treåring galopperade han ofta. Då sade jag till Gösta att jag tar honom i träning en månad och det tyckte han var okej. Vi började ridträna Oki Smoke, plockade av mycket vikt och han inledde med sju raka segrar.

En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden

Idag är det fortsatt kallblod som gäller för Jan Norberg och den stora stjärnan är Faks Kevin (e. Moe Odin), 1.25,3k*/278.500 kr, som han själv fött upp och äger. Modern Faksanna (e. Järvsöfaks) är halvsyster med Eld Kevin och Troll Kevin.

– Det är min Nuncio! Likt Tarzans stjärna springer han snett med huvudet utan att hänga töm. Jag har provat med murphybländare, men det spelar ingen roll. Att få en sådan häst i slutet av karriären är helt fantastiskt och det är verkligen roligt att aveln gått fram som den gjort på kallblodssidan, säger Norberg, och fortsätter:

– När jag började skulle kallbloden köras in som tvååringar. Det var ofta väldigt hårda hästar och mycket svåra att ha att göra med. Inte heller var det lätt att få dem trava, det var mycket arbete med balansen, men också en tillfredsställelse att få till dem. Att aveln har gjort sitt är jag glad för idag.

Jan Norberg han äger fyra kallblod och deltar dagligen i Umåkertränaren Stefan Johanssons verksamhet. Här är Janne och Faks Kevin. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

En lång karriär börjar snart lida mot sitt slut, men Jan Norberg tänker inte ge upp i första taget.

– Men den dag jag känner att jag inte hänger med slutar jag direkt att köra lopp.

Hästarna och travet är hans morot här i livet.

– Jag har fått ut så mycket av mitt jobb, att jag aldrig känt för att åka ut och resa eller göra något annat. En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden. Det är helt enkelt inte min grej. Genom travet har jag fått vänner från Malmö i söder till Haparanda i norr och det räcker för mig.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Lindgren spänner bågen

Färjestadamatören Åke Lindgren fortsätter ta fram profilstarka kallblod på löpande band.
Ikväll jagar Orvar Mollyn femte raka segern i Sleipner Cup Revansch för femåringar på Romme.
– Jag har inte velat matcha för tufft innan, men ska de vara med mot de bättre så måste man förr eller senare spänna bågen, säger 79-åringen.
Av
Emil Persson
Åke Lindgren-tränade Orvar Mollyn med Dagfinn Aarum. Foto Micke Gustafsson/ALN
Åke Lindgren-tränade Orvar Mollyn med Dagfinn Aarum. Foto Micke Gustafsson/ALN

Så länge undertecknad kan minnas har Hagforsamatören alltid haft någon duglig häst som kunnat hävda sig i kallblodsloppen. Just nu är det Orvar Mollyn (e. Lome Kongen) som främst försvarar stallets färger och han gör det med bravur.
Inför kvällens start i Sleipner Cup Revansch så kommer han med fyra raka segrar och jagar alltså ett ”äkta staket”.
– Om jag haft någon häst med fem raka segrar? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag har haft några som tagit fyra raka segrar, antingen i min regi eller uppfödningar som lyckats med den saken hos andra tränare, men fem raka… nej, det känns inte så, säger Lindgren.

trav, travsport, sulkysport, intervju
Åke Lindgren. Foto Urban Kihlman/ALN

Då ska man veta att Lindgren sannerligen inte är ny i ”gamet”. Hästintresset har han medfött då hans far var bonde och kontakten med arbetshästarna i skogen kom tidigt.
– Jag började köra timmer i skogen och köpte en travhäst i början av 70-talet som hette Bestar. En son till Steggbest som vi var uppe i Östersund och hämtade efter att lagt upp 6.000 kronor. Hästen var helt slutkörd och travade inget alls i det skedet, men jag fick ordning på honom efter flitigt tränande i skogen. Han vann en del lopp och sen såldes han till en hotellägare i Skellefteå för 17.500 kronor. Det var mycket pengar på den tiden!

Tvåa i Oaks

En period med varmblodshästar följde där resultaten var blandade.
– Jag fick dem att gå hyggligt och vann en del lopp, men det var ändå inte min grej. Jag for till Norge och köpte Riga Mollyn (e. Alm Rigel) vilket blev väldigt lyckat. Hon är stammodern till mina hästar, har lämnat tio avkommor och hennes ättlingar har sprungit in över fyra miljoner kronor. Det är hon som lagt grunden för alltihop, säger Lindgren.

Främst av dem alla har Lix Mollyn (e. Skaffer Brunen) 1.21,9/1.533.174 kr varit, men hans tidighet och talang hade också sitt pris.
– Jag matchade hästen tufft och han fick en gaffelbandsskada. Han sprang förvisso en 1.21-tid som sjuåring och hade en fin karriär, men det har ändå gjort att jag valt att matcha hästarna lite försiktigt efter det. Som med Orvar Mollyn, det är först i kväll jag låter honom testa på något lite tuffare.

Ur syskonskaran går även nämna Mia Mollyn (e. Moe Odin) 1.27,9/318.394 kr som vann Rommes Treåringsstjärna och Moa Mollyn (e. Moe Odin) 1.24,5/509.769 kr som var tvåa i Norskt Trav-Oaks bakom Eldsiri (e. Järvsöfaks) år 2009.
– Och det är ju Moa Mollyn som är mamma till Orvar Mollyn, poängterar Lindgren.

Tränar på gym

Orvar Mollyn inledde karriären med två raka segrar i september som treåring, men har totalt sett bara gjort 16 starter i karriären. Åke Lindgren har skyndat långsamt och fått resultat därefter.
Inför kvällens elddop står hästen med fyra raka segrar och ser ut att bli favorit i jakten på de 100.000 kronor som vinnaren belönas med.
– Han har har ofta varit med där framme i fältet vid segrarna och i kvällen kan det bli lite annorlunda. Jag tror nämligen inte att han är startsnabb nog för att ta sig förbi Stumne Fyr (e. Lome Kongen) direkt så ja, det kanske blir en position i tredje utvändigt eller något liknande. Hästen är jämnstark hela vägen och inte så speedig än så länge, men det kommer säkert med tiden det också. Jag blir inte alls besviken om han inte skulle vinna i kväll utan är han med bland de tre främsta så är jag fullt nöjd, säger Lindgren som tvingats till en utrustningsändring:
– Vi har kört med ett pullnät, men det fick vi inte ha senast på Romme. Det gick bra ändå och jag har tränat hästen utan det hemmavid så han vänjer sig ännu mer och det går bra nu så det är inget som oroar.

trav, travsport, sulkysport, intervju
Orvar Mollyn med Dagfinn Aarum och Åke Lindgren. Foto Micke Gustafsson/ALN

På tal om träning, hur tränar du?
– Jag kör hästarna i pullertvagn. Vi arrenderar en gammal järnvägssträcka på 1.700 meter av Stora Enzo där vi lagt stenmjöl som vi kör på, det går jättebra. Jag har en dialog med Dagfinn Aarum också som kör mina hästar uteslutande i lopp numera. Vi har en väldigt god relation och samarbetet fungerar jättebra. Det är inte utan anledning som han har vunnit så många lopp som han gjort i karriären.

Lindgren själv har också kört flitigt med lopp och tror sig vunnit någonstans mellan 100-150 stycken även om han själv lanserar sig som en duktig kappsläde-kusk!
– Jag körde kappsläde ihop med Lydia Capolicchio på isen i Torsby på 90-talet som ju var i ropet på den tiden då hon jobbade med travsändningarna. Hon sade att hon vill åka ihop med vinnaren varpå jag tog ett steg fram och sade ”då ska du åka med mig!”.

Det är en pigg och alert 79-åring som Sulkysport samtalar med som inte tänker överge travet trots att han börjar komma upp i ålder.
– Men då gäller det att hålla igång. Jag tränar två dagar i veckan på gym så jag ska orka med, säger Lindgren innan det börjar bli hög tid att fokusera inför kvällen och resan mot Borlänge.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Segersugen Forsberg summerar Elitloppshelgen

Elitloppshelgen må vara över, men inte arbetet där omkring.
Sulkysport tog ett snack med Solvallas vd Jörgen Forsberg om den gångna helgen, Elitloppets framtid och morgondagens egenägda V75-favorit.
Av
Emil Persson
Jörgen Forsberg summerar sitt andra Elitlopp som vd för Solvalla. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Jörgen Forsberg summerar sitt andra Elitlopp som vd för Solvalla. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Vi känner oss nog alla möra under måndagsmorgonen efter en Elitloppshelg. Oavsett om man som undertecknad är arbetande journalist, vanlig besökare som kanske rest en längre sträcka för att komma till Solvalla, skötare, tränare eller hästägare.
Alla kan sannolikt känna igen sig i den där trötthetskänslan som kommer över en när den nya ”Elitloppsfria” veckan tar vid. Så… hur ska man då känna som vd för Solvalla i motsvarande situation?
– Det här är speciellt. Jag har gjort många olika saker i på olika arbetsplatser som varit både fysiskt och psykiskt ansträngande, men det finns inget som går att jämföra med Elitloppshelgen när det kommer till hur mycket energi det tar. Under måndagseftermiddagen – ja vid klockan 15 – höll jag på att somna på kontoret. Det kom som över mig på en minut, sådär som man kan känna när man varit i USA och drabbas av jetlag. Hjärnan har gått på högvarv flera veckor i princip nonstop, säger Jörgen Forsberg.

I fjol gjorde han sitt första Elitlopp som vd på Solvalla och att han hade nytta av att ha ett ”lopp i kroppen” hymlar han inte med.
– I år tycker jag att det har gått fortare att komma tillbaka, trots det jag nämnde hände under måndagseftermiddagen. I fjol tog det faktiskt 14 dagar innan jag kände mig som vanligt igen och det har givetvis med rutin att göra.
Det mer djupgående efterarbetet från helgen startade under tisdagen.
– Vi hade ett ganska snabbt briefingmöte, en genomgång av vad som varit bra och dåligt. Det är högt i tanke och där kan alla framföra synpunkter sinsemellan även kring saker som inte rör just den specifika avdelningen man tillhör utan även saker som andra har som ansvarsområde där man tycker något fungerat bra eller mindre bra. Tankegången är ju redan igång för Elitloppet år 2020, vi vill ju hela tiden utvecklas och göra saker och ting ännu bättre.

Vad kom ni fram till? Vad var bra och vad var mindre bra?
– Helheten. Persoanlen är fantastiskt, det är ett väloljat team som fungerar bra ihop. Vi gör ju faktiskt Elitloppet på befintlig organisation, vi har ju inte inne några externa som jobbar med de trots att det är ett så oerhört stort arrangemang. Nytt för i år var invigningen som man inte vilket skulle dra iväg i tid, men det flög fantastiskt bra och verkar blivit väldigt uppskattat. Däremot hade vi lite problem med visitationen under lördagen och många kunder fick uppleva långa köer. Där gjorde vi dock en justering och fick till det bra till söndagen, säger Forsberg och tillägger:
– En annan sak som inte blev som vi hade hoppats på var vår nyhet med fan zone, after trot och before trot. Där var det ju dock så att vädret inte bjöd in till de aktiviteterna så jag tycker inte vi fick någon riktig värdemätare på det, men det var synd för vi hade hoppats att det skulle höja publikupplevelsen ytterligare.

”Fantastisk publiksiffra”

Vad var Elitloppshelgens mest oväntade händelse? Jag misstänker ju att det händer ett och annat som man inte är förberedd på…
– Hela Elitloppet när det blev som det blev med Readly Express och sen väntan på resultatet var ju minst sagt speciellt, men ska jag lyfta fram en annan sak som påverkade mig mycket så var det den otroliga blåst som kom vid 14-tiden på söndagen. Det blåste oerhört starkt under tio minuter, det var obehagligt och stressande. Tält höll på att lyfta och reklamskyltar höll på att flyga iväg, men som tur var avtog det sig efter tio minuter. Det hade kunnat gått illa om det hållit i sig.

trav, travsport, sulkysport, solvalla, v75, mantorp
Jörgen Forsberg ser fram emot sommarens stora tävlingsdagar på Solvalla. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

När sätter du punkt för årets Elitlopp, när får det läggas till handlingarna?
– När vi har gjort den ekonomiska sammanställningen och hunnit analysera de siffrorna ordentligt. I nuläget finns inget konkret att säga.

Publiksiffrorna var negativa under helgen, hur ser du på dem?
– I den snabba analys jag gjort hittills så är känslan jag landar i att lördagens publiksiffra är en besvikelse. Det är något vi behöver analysera närmare och fundera kring varför det blev på det viset. Vad det gäller söndagen däremot så tycker jag utifrån rådande väder att vi kom upp i en fantastisk publiksiffra. Folk stannade kvar hela tävlingsdagen trots vädret, det var väldigt starkt och glädjande.

Låt oss blicka framåt till sommaronsdag 19 juni. Vad har ni för förhoppning på den dagen?
– Vi har ganska stora förhoppningar utan att jag vill precisera vad vi ska komma upp för publiksiffra för att vara nöjda. Tävlingsdagen ligger rätt med onsdagen under midsommarveckan, jag tror inte så många hunnit iväg till sina sommarstugor eller båtar eller vad man nu planerar utan är kvar i Stockholm. Hela V86-omgången avgörs här på Solvalla med nyinstiftade Prix Readly Express som det stora dragplåstret och hästen kommer komma in hit till banan igen. Nu fick han ju en fantastisk avtackning i söndags, men där får publiken ytterligare en chans att ta farväl. Dessutom har vi ansökt om ett serveringstillstånd över sommarmånaderna som skulle göra det möjligt för folk att till exempel ta en öl eller ett glas vin på E-läktaren och vid regionen där nedan. Jag hoppas vi kan få igenom det, jag tror det skulle bli uppskattat bland våra besökare.

I augusti är det dags för Jubileumspokalen som i år är flyttad från tisdagskvällen till onsdagskvällen. Finns det någon speciell anledning till det?
– I fjol var vi konsekventa med tisdagarna som tydlig dag för våra bästa tävlingar, men när de vi inte fått till tisdagarna som vi hoppats och trott så måste vi agera därefter. Varken spelsiffrorna eller publiktillströmningen blev vad vi hade hoppats på i fjol, men nu hoppas vi nå en bättring den dagen i år. Faktum är att vi även har ett nytt lopp den kvällen – för kallblod! Vi kommer köra Jäntungens lopp för fem- och sexåriga svenskfödda och norskfödda kallblod över 2.140 meter voltstart med 200.000 kronor i förstapris. Ston står på startvolten och hingstar och valacker 20 meter efter.

Äger V75-favorit

Medan de flesta säkerligen skulle känna sig duktigt mätta på trav i Forsbergs roll och hålla sig hemma hela helgen så har han andra planer. I morgon startar hans egenägda häst Jaques Noir som favorit inom V75-spelet i Mantorp. Hästägandet är stort och uppgår totalt till sex hästar om undertecknad hängde med i svängarna när Forsberg rabblade upp de olika. Några synpunkter tveksamma reaktioner kring hästägandet eller antydan att han skulle kunna vara jävig i sin yrkesroll har han inte möts utav.

trav, travsport, sulkysport, solvalla, v75, mantorp
Jörgen Forsberg äger Jaques Noir, som kommer med tre raka andraplatser till lördagens start i bronsdivisionen. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

– Nej, det är inget jag har hört någon säga ännu. Enligt reglementet får jag äga häst till skillnad från min kollega Anders Malmrot som ju inte får det i egenskap av sportchef. Jag gör det för nöjets skull och hoppas att folk snarare gläds över att jag stoppar tillbaka pengar in i sporten, jag har svårt att se i vilken situation det skulle kunna bli ett problem faktiskt, men det kanske dyker upp något i framtiden.

Så vad är känslan inför morgondagen? Kommer Jaques Noir pigga upp dig ytterligare efter en lång period av tufft arbetande?
– Han har gjort tre topplopp i följd och jag tycker synd om hästen som inte fått vinna. Timo Nurmos brukar säga att det är lika svårt att vinna vardagslopp som V75-lopp och utifrån hästens insatser så ligger det säkert något i det. Han fick ju ett passande läge i morgondagens lopp så jag måste vara optimistisk, det känns bara bra på förhand, avslutar Jörgen Forsberg.

Fokustema
Fokus: Monté-SM för kallblod
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”En helt annan häst”

Wilda Fille och Emilia Leo ska under torsdagen försöka upprepa fjolårets seger i Monté-SM för kallblod.
Uppfödare och ägare är Norrlands Travsällskap färske ordförande Leif Lindholm, som firade framgångar som hästägare både i Sverige och Norge under fjolåret.
Av
Pär Gustafsson
Emilia Leo, Wilda Fille och Leif Lindholm. Foto Tom Jönehag/ALN
Emilia Leo, Wilda Fille och Leif Lindholm. Foto Tom Jönehag/ALN

Bork Odin-valacken Wilda Fille har tjänat över en miljon kronor hos Hagmyrentränaren Jan-Olov Persson och fungerat extra bra i monté. Valacken har åtta segrar och ett andrapris efter nio lopp med Emilia Leo i sadeln.
– Hästen är ängslig och det är två saker som gör att han fungerar bättre i monté. Han trång i gången och bakrädd. Emilia Leo som både har kört och ridit Fille säger att han är en helt annan häst under sadel. Jan-Olov menar att kallblodet får längre steg i monté och hästen känner ingen oro för att slå ihop. Det är jätteroligt att Wilda Fille presterar så bra med Emilia, berättar ägaren och uppfödaren Leif Lindholm.

Montédagen som reds för första gången ifjol var ett jättebra initiativ och i år har vi slagit ihop upplägget med Hattparaden och ponnylopp

Leo vann Monté-SM för kallblod 2018 på Wilda Fille och Gävlelärlingen jagar sin fjärde inteckning.
– SM är ett stort mål och jag tycker att det finns mer än tillräckligt med montélopp för Wilda Fille. Disciplin sliter mer än sulkylopp och han får tävla så länge han tycker att det är roligt. Både skötaren Linnea Holappa och Emilia säger att han gillar att tävla och träna. Hästen vill vara först.

Totalt är det nio lopp på menyn på Bergsåker under torsdagen och samtliga är monté.
– Montédagen som reds för första gången ifjol var ett jättebra initiativ och i år har vi slagit ihop upplägget med Hattparaden och ponnylopp. Ryttare åker ofta för att bara rida ett lopp och här kan de få upp till fyra ritter samma dag, vilket känns jättebra. Bergsåker fick bra respons på montédagen ifjol och det var roligt att vi blev uppmärksammade på Årets Häst-galan, säger Lindholm.

Han valdes till ordförande i Norrlands Travsällskap i april och ersatte Thomas Almqvist, som är ny i rollen som sportchef på Bergsåker. Under maj har två nyheter gått i lås. Totohallen, 500 kvadratmeter, byggs om för att bli en trivsam mötesplats ”med en lite mer och lyxig känsla”. Det nya området ska döpas till ”Legends”.

Skiss över vad som blir ”Legends” i Bergsåkers totohall. Källa: pressmeddelande

Dessutom har Norrlands Travsällskap efter sju år som delägare av Bergsåkers Hästklinik sålt sin del till Husaby Hästklinik, som varit majoritetsägare i bolaget sedan 2017.
– Jag har suttit i Norrlands Travsällskap i tre år och vi arbetar med många projekt. Till exempel av vi sålde vår del i Bergsåkers Hästklinik. Vi har skrivit långt hyresavtal med kliniken och säkrat bra hästvård i många år. Beslutet göra om totohallen togs innan försäljningen av kliniken och vi hoppas kunna attrahera nya kunder och utnyttja anläggningen ännu mer, säger Lindholm och fortsätter:

– Sedan tycker jag det är trevligt att vi kommit fram med en fin lösning med banreferenten Patrick Wickman. Vi har mycket på agendan i Norrlands Travsällskap.

Han har inget Järvsöfaks-blod och det finns stort intresse för hingsten

Men åter till hästägaren. Det var inte bara Wilda Fille som firade framgångar under fjolåret. Delägda Brenne Blesa (e. Tekno Odin) och Philip Ess (e. Briskeby Philip) vann klassiska lopp i regi Öystein Tjomsland.
– Brenne Blesa vann stoavdelningen i Kallblodskriteriet i Norge och Wilda Fille Monté-SM, men segern med Philip Ess i Svenskt Kallblodsderby var exceptionellt. Han har inget Järvsöfaks-blod och det finns stort intresse för hingsten. Just nu har han fullt fokus på avel och vi får se om vi sätter igång honom under sensommaren/hösten för att matcha mot eliten.

trav, travsport, sulkysport, v86, östersund, derby
Öystein Tjomsland jublade när Derbysegern i Östersund var i hamn för Philip Ess. Foto Tom Jönehag

Lindholm har tre kallblodsfölston och deras parter är såklart given.
– Jag har tagit alla tre till Philip Ess i år och även Brenne Blesa går till honom. Vi siktar på att göra en Stjärnblomster med henne; betäcka stoet och sedan gå för dubbla Derbyn. Hennes parter är också Philip Ess.

Här finner ni startlistor till Bergsåkers montédag.

Fakta

Tidigare vinnare – Monté-SM för kallblod

År – Häst – Ryttare – Tränare

  • 2011 – Ivarsquick – Stina Swartling – Magnus Träff
  • 2012 – Nordblomma – Pernilla Edman – Gunnar Melander
  • 2013 – Odin Tabac – Johanna Hedlund – Håkan Wallberg
  • 2014 – Nordblomma – Pernilla Edman – Gunnar Melander
  • 2015 – Trippa Undan – Emilia Leo – Bror Grönlund
  • 2016 – Torwall – Johanna Stark – Jan-Olov Persson
  • 2017 – Blås Undan – Emilia Leo – Bror Grönlund
  • 2018 – Wilda Fille – Emilia Leo – Jan-Olov Persson
Expandera