Fokustema
Fokus: Från Sulkysport nr 6-2017
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Min bästa tid är nu”

UMEÅ. En nystart vid 71 års ålder är få förunnat.
Men Jan Norberg är ingen vanlig folkpensionär.
Numera nyttjas hans tjänster av en av Sveriges främsta tränare.
– Ett tag till ska de få dras med mig. Ännu är jag inte färdig med det här. Jag är fortfarande pigg, säger Jan Norberg.
Av
Claes Freidenvall
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se
För en tid sedan meddelade Jan Norberg att han avslutar sin aktiva karriär. Igår avtackades han på Umåkers travgala Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Umåkerkusken Jan Norberg beslutade förra veckan att sluta köra lopp. Här är Sulkysports reportage om Norberg som publicerades i tidningen i april 2017:

***

Tränarlicensen lämnade Jan Norberg in vid årsskiftet 2014-2015, men ett liv som pensionär lockade inte alls.

– Att sitta vid köksbordet och kanske gå en kort promenad? Nej, det har aldrig varit någonting för mig.

Även om tränarlicensen är ett minne blott har Jan Norberg inte släppt hästarna. Dessutom kör han inte bara i norra delen av Sverige, utan numera är nästan hela landet hans spelplan tack vare Robert Bergh. Det finns också en vardag och den tillbringar Jan för det mesta hos Stefan Johansson på Umåker.

– Stefan arbetade för mig i sju-åtta år och vi pratade många gånger om att han skulle ta över när jag slutade som tränare. Idag har jag tre hästar i träning hos honom och jag hjälper till i stallet.

Jan Norberg trivs med sin nya tillvaro.

– Jag har nog aldrig haft det bättre än jag har det idag. Som egen tränare hade jag ett stort ansvar. Jag skulle se till att personalen hade lön och för egen del slipper jag alla räkningar i min brevlåda. För mig är det fantastiska dagar och jag gör precis som jag själv vill. Jag kommer till stallet vid halv åtta-tiden och på eftermiddagen åker jag och guldklimpen hem.

Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag fick sätta mig och vila

Guldklimpen är hunden Danne av rasen chevalier.

– Janne och Danne…han är alltid med mig i bilen när jag åker på trav.

Jan Norberg och hunden Danne av rasen chevalier. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

För ett år sedan höll dock karriären på att rinna ut i sanden. Jan Norberg blev sjuk och tvingades uppsöka läkarvård.

– Jag tappade orken och kunde inte gå tio meter med hunden innan jag var tvungen att sätta mig och vila. För första gången i mitt liv tog jag mig till en vårdcentral. Alla möjliga prover togs, men det hittades inga fel, utan sjuksköterskan ville att jag skulle åka hem och komma tillbaka om en månad. De borde väl förstått att det var något allvarligt, de hade ju inte ens en journal på mig…

Jan Norberg kom tillbaka en månad senare till vårdcentralen, men han fick samma svar.

– Då gav jag upp och det enda besöken på vårdcentralen innebar var att jag blev lite fattigare på blod. Som tur var blev jag bättre och bättre, men jag har förstås funderat flera gånger varför det blev så här. Förmodligen hade jag inte varit snäll mot kroppen. På hösten råkade jag ut för en förkylning  och körde lopp på Bergsåker med feber. Det var nog inte så lyckat…

Nu syns inte ett spår av detta, Jan Norberg är en pigg ”pensionär” och det är svårt att tro att han passerat 70 år.

– Hästarna har gjort mig pigg och jag har aldrig haft något annat än hästar i huvudet, förutom tjejer då… När polarna drog till badstranden åkte jag och tränade våra hästar. Sju år i folkskola plus söndagsskola och sedan var det trav för hela slanten.

Fadern Helge var lantbrukare till professionen och det fanns flera kallblod hemma på gården i Nordingrå i Kramfors kommun.

– Precis som alla andra bönder använde vi hästarna i jordbruket, men till skillnad från många andra så tränade vi dem rationellt. Vi var lite före vår tid i det avseendet.

Under den här perioden hade Helge Norberg ett kallblodssto vid namn Elsana (e. Elsass-Banopärla). Hon vann många lopp under 1950-1960-talet och tjänade 73.745 kronor.

– Men hon tävlade mot flera fuskbyggen, hästar som Kvisslebrun, Remvikson och Solpatrik. Oj, vad hon fick slita hårt och det var en jäkla soppa innan dessa hästar slogs ut. Det var mycket pengar som dessa hästar stal från Elsana.

Kallblod har alltid legat Jan Norberg varmt om hjärtat och de fyra hästar som han äger idag är alla av den rasen. Även hans första häst var en nordsvensk.

– Jag fick Figge som föl av pappa och med honom vann jag mitt första lopp.

Den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var

Platsen var isbanan Skog den 10 februari 1963.

– Men jag hade inte åldern inne. Jag ville förstås köra den hästen själv, men var bara 17 år. Som tur gick det bra för banans ordförande och jag löste licensen för fem kronor.

På den tiden hade Skog istrav fyra gånger om året. Jan Norberg var trea första dagen med Figge, tvåa den andra och sedan vann Figge.

– Det stod många fina hederspriser på spel och den kusk som var värsta hotet på finaldagen undrade hur gammal ”den där pojkdjäveln egentligen var”, men Skogs ordförande stod på sig och avslöjade inte min rätta ålder. Konkurrenten vann sitt lopp och jag var tvungen att vara minst tvåa med Figge för att ta hem alla priser, vilket vi klarade av.

Det var på Skog och Nylands is som det tävlades på i Jan Norbergs hembygder innan Dannero travbana invigdes i februari 1958. Numera är istravet ett minne blott, men det var på isen som Norberg tog sin första seger. Första landmarksvinsten togs drygt fyra år senare på Dannero, även då bakom nordsvensken Figge.

Fyra syskon fanns det i familjen Norberg, men det var bara Jan som fattade tycke för travet.

– När det gällde hästarna fick jag allt. Ingen av mina syskon har varit intresserad. Däremot var det inte så lätt att arbeta med pappa. Sällan kunde vi jobba tillsammans, utan vi råkade nästan alltid i luven på varandra om allting.

Jan Norberg är känd för sitt humör…

– Det har jag från pappa. Men jag är inte lika arg som tidigare, även om jag fortfarande har tävlingsdjävulen i mig när jag kör lopp.

Första championatet tog han 1973 på Dannerotravet, men hans professionella bana fick ett snabbt slut. Efter några år lämnade Jan Norberg in licensen.

– Jag höll faktiskt uppe som proffs i tio år och körde buss, mest mellan Ö-vik och Stockholm. Trots att det gick bra för mig på tävlingsbanan tvingades jag låna pengar av min pappa för att hålla igång rörelsen och jag skämdes som en hund varje gång jag frågade om mer.

Foto Simon Hagen/Stalltz.se

Och proffs hade han egentligen inte tänkt bli, men efter ha vunnit ett lopp på Bergsåker med King Fiore den 19 november 1972 blev det stort rabalder.

– På den tiden byttes amatör mot amatör och proffs mot proffs när det skedde körsvensbyte och jag var väl något mittemellan. Jag hade hästar i träning utan att vara proffs. Vi hade köpt en häst från Ingemar Rindestad en onsdag och hästen var redan anmäld för att starta på Bergsåker fyra dagar senare. Jag körde loppet och vann och det blev jäkla liv i pressen. När jag kom tillbaka till Dannero dagen efter sade Bosse Sahlén (sekreterare, reds. anm.), att nu måste vi ordna med din proffslicens.

Jan Norberg började om som proffstränare 1985.

– Det har jag TDS att tacka för. STC hade mycket lättare att driva in pengar än jag och det var många tränare som fastnat i ekorrhjulet innan tränardebiteringssystemet infördes.

När Jan Noberg gjorde omstart hade han lämnat Dannero. Han flyttade sin rörelse till den nya ”mellanbanan” Umeå och den har han varit trogen i alla år sedan dess.

– Jag hatar isbana och var faktiskt på väg att flytta en gång till Bergsåker av den anledningen, men det rann snabbt ut i sanden.

På Umåker växte Jan Norbergs verksamhet och han hade – som han uttrycker saken – hästar över hela stallbacken.

– När jag var som störst hade jag 50-60 hästar.

Även om det aldrig blev Bergsåker som hemmaplan för Jan Norberg är Sundsvallsbanan hans favorit.

– Jag har alltid gillat Bergsåker skarpt och förr i tiden var det också stort att åka till Solvalla. Så är det inte idag, de stora pengarna är borta och charmen också.

På senare år har också Jan Norberg fått pricka av några nya banor i Sverige. Detta genom samarbetet med Robert Bergh.

– Jag har ju fått lite av en ny karriär tack vare Robert. Även när han bodde i Sundsvall körde jag en del åt honom. Egentligen har vi inte snackat så mycket genom årens lopp, men kemin fungerar oss emellan och jag tror att vi har samma tankesätt. Han är en fantastisk människa som dessutom valt rätt yrke i livet. Få har den blicken för hästar som Robert har.

Mantorp, Visby och Örebro var tre banor som Jan Norberg besökte för första gången ifjol.

– Extra roligt var det att komma till Mantorp. Jag fick träffa Lennart ”Foppa” Forsberg som jag gjorde lumpen med i Sollefteå. Honom hade jag inte sett sedan jag muckade 1965. Han hade med sig bilder från den tiden och vi hade en rolig stund tillsammans.

Säkert tjänar de på Volvofabriken bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är

Jan Norberg har mest tävlat norr om Dalälven, några besök har det också blivit i Finland och Norge. Han har vunnit drygt 2.300 lopp under sin karriär.

– Det är inte så dåligt med tanke på att det bara var söndagar som det tävlades på när jag började med det här. Sedan kom Bergsåker med sina torsdagar och idag tävlas det ju flera gånger om dagen. Förr var det lugnare på alla plan och det kan jag sakna många gånger. Tempot är helt annat idag, men det är lika roligt att varje morgon få möta glada och pigga hästar i stallet. Jag tänker ofta på alla de människor som arbetar på Volvofabriken i Umeå när jag passerar den varje morgon. Säkert tjänar de bättre än vad jag gör, men de är nog inte lika glada som jag är. Utan att veta, men jag tror att det är en helt annan tillfredsställelse att få vara i närheten av hästar, säger Jan Norberg.

Några storsegrar har det också blivit genom årens lopp och det är med kallbloden som de största triumferna tagits. Två vinster i Kriteriet och en i Derbyt finns i meritbältet.

– Det har alltid varit en pojkdröm att få vinna Derbyt eller Kriteriet och första segern i Kallblodskriteriet på hemmaplan (Dannero, reds. anm.) väger tyngst känslomässigt. Dessutom hade jag turen att få vinna de här loppen med avkommor till samma fölsto.

Gudsonen Kevin Bäckström var delägare i Troll Kevin och hoppade upp på hästens rygg efter Derbysegern i Östersund 2003. Foto Martin Langels/ALN

Att fölstoet Farmesona – mor till Troll Kevin och Eld Kevin – hamnade i Jan Norbergs ägo var mest en tillfällighet.

– Jag var på jippotrav i Malå och på kvällen var det bankett. Där träffade jag Arne Hellsten och han tyckte att jag skulle köpa en häst av honom. När vi kom ut i stallet var det en häst som tittade ut ur sin box med väldigt fint huvud. Den är inget att ha sa Arne, du ska titta på den här efter Viggo Best. Jag öppnade inte ens boxdörren till den hästen, utan det var Farmesona som jag ville ha.

Fakta

Jan Norberg

Bor: Umeå.

Ålder: 71 år.

Familj: Ensamstående, dotter och hunden Danne.

Segrar: 2.337.

Antal V65/V75-segrar: 31.

Första segern: Figge 10 februari 1963 på isbanan Skog.

1.000:e segern: Orriman 22 maj 1998 på Umåker.

2.000:e segern: Nice Way 25 maj 2012 i Skellefteå.

Antal championat: 39 (Lycksele 11, Solänget 8, Hoting 6, Dannero 5, Umåker 5, Skellefteå 4).

Största segrarna: Kallblodsderbyt (Troll Kevin 2003), Kallblodskriteriet (Troll Kevin 2002, Eld Kevin 2007).

Hobby: Fiske. Jag brukar åka iväg två gånger om året till Tärna med två travintresserade kompisar. Det är bara röding som gäller och ifjol tog jag en på fem kilo och det hör inte till vanligheterna med så stora fiskar. Det tog lång tid innan jag fick upp den i båten.

Expandera

Farmesona (e. Barrison- Lill Pella), 1.37,6m/13.350 kr, gjorde bara fyra starter och vann ett lopp innan hon skadade ett kotsesamben. Eld Kevin (e. Elding), 1.24,4m/1.523.955 kr, och Troll Kevin (e. Troll Jahn), 1.25,1m/1.133.500 kr, blev hennes två främsta avkommor.

– Troll Kevin vann både Kriteriet och Derbyt. Eld Kevin segrade i Kriteriet, men i Derbyt fick han stryk med huvud av Järvsöviking.

Varken Eld Kevin eller Troll Kevin finns längre i livet.

– Ska du ha hingstar i aveln ska det vara toppklass. Eld Kevin, efter Elding, borde ha varit intressant, men han blev tokig av att betäcka och drog på sig en gaffelbandsskada. Även om det inte slutade som jag hoppades med dessa två hästar kan jag ha fortfarande glädja mig åt att haft två sådana toppar i stallet. Det är ju ett mål som alla i den här branschen strävar emot. Att få fram den ultimata stjärnan och jag gläds alltid med dem som lyckas.

Kallbloden har legat Jan Norberg mest varmt om hjärtat, men hans tre mestvinnande travare är varmblod: Oki Smoke, Yankee Slugger J:r och Shing Noon.

– Oki Smoke vann 44 lopp, men den värste är nog ändå Shing Noon. Shing Noon fanns i träning hos Stig H Johansson och ägdes av Gotte Byberg, som jag körde buss åt i två år. På den tiden skulle det alltid plockas bort lösa benbitar i hästarna som ettåringar även om de inte störde dem. Shing Noon hade under hela sin karriär en bakkota som spökade och jag fick köpa honom av Gotte Byberg. Hästen kunde vara två grader halt när vi gjorde böjprov, men han sprang ändå. Shing Noon var stenhård.

Shing Noon och Jan Norberg. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Jan Norberg minns speciellt ett V65-lopp med honom i Boden.

– Shing Noon var stor, men smidig som en katt. Vi ”tjuvade” i den första starten, jag laddade lika hårt i den andra, men då lät de starten gå. Efter loppet kom Kjell P Dahlström fram till mig och sa att det var det fräckaste han varit med om; ”det är inte tennis vi håller på med och du gjorde dubbelfel”. Jag kan sakna Kjell P och den typen av färgstarka profiler. Idag finns det inte utrymme för dem i travsporten.

Oki Smoke var den stora segermaskinen hos Jan Norberg, men hästen började sin karriär hos ägaren och amatören Gösta Carlsson.

– Jag såg Oki Smoke träna mycket på Umåker och som treåring galopperade han ofta. Då sade jag till Gösta att jag tar honom i träning en månad och det tyckte han var okej. Vi började ridträna Oki Smoke, plockade av mycket vikt och han inledde med sju raka segrar.

En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden

Idag är det fortsatt kallblod som gäller för Jan Norberg och den stora stjärnan är Faks Kevin (e. Moe Odin), 1.25,3k*/278.500 kr, som han själv fött upp och äger. Modern Faksanna (e. Järvsöfaks) är halvsyster med Eld Kevin och Troll Kevin.

– Det är min Nuncio! Likt Tarzans stjärna springer han snett med huvudet utan att hänga töm. Jag har provat med murphybländare, men det spelar ingen roll. Att få en sådan häst i slutet av karriären är helt fantastiskt och det är verkligen roligt att aveln gått fram som den gjort på kallblodssidan, säger Norberg, och fortsätter:

– När jag började skulle kallbloden köras in som tvååringar. Det var ofta väldigt hårda hästar och mycket svåra att ha att göra med. Inte heller var det lätt att få dem trava, det var mycket arbete med balansen, men också en tillfredsställelse att få till dem. Att aveln har gjort sitt är jag glad för idag.

Jan Norberg han äger fyra kallblod och deltar dagligen i Umåkertränaren Stefan Johanssons verksamhet. Här är Janne och Faks Kevin. Foto Simon Hagen/Stalltz.se

En lång karriär börjar snart lida mot sitt slut, men Jan Norberg tänker inte ge upp i första taget.

– Men den dag jag känner att jag inte hänger med slutar jag direkt att köra lopp.

Hästarna och travet är hans morot här i livet.

– Jag har fått ut så mycket av mitt jobb, att jag aldrig känt för att åka ut och resa eller göra något annat. En gång var jag på Teneriffa, men jag fick gåshud efter någon timme av att gå på stranden. Det är helt enkelt inte min grej. Genom travet har jag fått vänner från Malmö i söder till Haparanda i norr och det räcker för mig.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Han var riktigt på hugget”

Rommetravet bjuder på lördagens jackpotkryddade V75-tävlingar.
Malmöbördiga Susanne Richter har hästar i de två högsta klasserna – och dessutom har hemmaamatören en räddningsplanka i lopp 12.
Av
Pär Gustafsson
Får Susanne Richter jubla på hemmaplan i helgen? Foto Lennart Kihlman/ALN
Får Susanne Richter jubla på hemmaplan i helgen? Foto Lennart Kihlman/ALN

Susanne Richter har nio hästar på träningslistan och vinstrikast är åttaårige Meaulnes du Corta-valacken M.T.Joinville (V75-3). Hästen har vunnit 14 av karriärens 42 starter och tjänat nästan 1,8 miljoner kronor. Däremot är han segerlös efter åtta försök 2019.

– Hästen har haft stolpe ut och inte haft något flyt i år. I träningen känns han jättebra och för tre starter sedan sade Jorma Kontio till mig att M.T.Joinville aldrig känts bättre. I förra starten lade han press i omgångar i dödens och det blev för tufft över lång distans. Hade det varit 2.140 meter hade hästen stått pall upplägget, berättar Susanne Richter.

M.T.Joinville kan dundra på i 1.10-1.11-fart och det gäller att han inte tappar för mycket från början

M.T.Joinville startar i högsta klassen och han har slutat fyra och sjua i sina tidigare försök mot de bästa. I morgon testar hästen kort distans för första gången och börjar från bakspår.

M.T.Joinville och Jorma Kontio. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

– Hästen är inte så snabb ut, men över sprinterdistans kan han bränna på hela vägen. M.T.Joinville kan dundra på i 1.10-1.11-fart och det gäller att han inte tappar för mycket från början. Jag tycker att det ska bli jättespännande att testa 1.640 meter och äldre travare brukar bli lite snabbare med åren. Det är svårt att sia om segerchansen, men jag tycker att han är en joker. Inga ändringar är planerade.

Jagar tredje segern i silverdivisionen

Ural (e. Jaded) är två år yngre och utmanar M.T.Joinville om rollen som stallets stjärna. Sexåringen står noterad för 16 vinster på 37 starter och tjänat nästan 1,5 miljoner kronor. Hästen startar silverdivisionen (V75-6).
– Han skulle ha haft ett jobb till i kroppen inför lördagens start för att jag skulle vara helt nöjd med förberedelserna. Normalt skulle han ha tränat i söndags eller måndags, men det har regnat så himla mycket. Ural sprang tre intervaller i onsdags där han var riktigt på hugget, så det var positivt.

Ural har totalt vunnit sex rikstotolopp. Blir det fullträff nummer sju på lördag? Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Hästen vunnit fyra lopp 2019; ett ”vanligt” lopp, en gång i bronsdivisionen och vid två tillfällen i näst högsta klassen. Ural har innerspår bakom bilen, han är snabb ut, men har även kvicka konkurrenter på utsidan.
– Hästen är snabb, men det är risk att han blir över. Jag vill gärna ha ledningen, men han är inte beroende av någon speciell resa. Hästen är även speedig och tål att gå i dödens. Om banan tillåter kör vi barfota runt om, men annars blir det lätta skor bak. Ural känns som sagt jättefin och jag har god tro på honom.

Hon har gjort två-tre starter hos mig och det är faktiskt den av samtliga hästar i stallet som tränar bäst

Triton Sund-dottern M.T.Latifa (lopp 12) anslöt Susanne Richters stall i somras. Hon har bricka sex bakom bilen.
– Hon har gjort två-tre starter hos mig och det är faktiskt den av samtliga hästar i stallet som tränar bäst. Jag fattar inte varför hon inte presterar i tävling, men hon är stänkrädd och rädd om huvudet och det knyter sig för henne. Bakom hästar springer hon och bromsar, men senast sköt M.T.Latifa till fint till slut och till den här starten har jag skaffat en mask för ansiktet och halsen. På riktigt matchar hon M.T.Joinville och Ural i jobben och jag har stora förhoppningar på M.T.Latifa. Nackdelen är att hon inte är så snabb ut.

Närmar sig en miljon kronor

Hittills i år har Rommetränarens hästar vunnit sex av 44 starter och tjänat 947.800 kronor.
– Jag hoppas att stallet har passerar en miljon kronor på lördag. Personligen tänker jag inte så mycket på siffrorna och det finns risk för hetsjakt för att nå vissa nivåer. Överlag är jag nöjd med året så här långt och det är väl M.T.Joinville som har haft stolpe ut.

Richter tränar sina hästar i Grängesberg i Ludvika kommun.
– Jag har drygt 50 minuter till Romme och har bra träningsmöjligheter här hemma. Det är varierat och jag har allt jag behöver. Jag åker bara in till Rommetravet för träning med unghästar som behöver komma in och se banan som utbildning.

Fakta

Tränarstatistik Susanne Richter

År – Resultat – Inkört (kronor)

  • 2015 – 48 st: 8-3-7 – 492.050
  • 2016 – 67 st: 9-7-5 – 548.001
  • 2017 – 68 st: 15-5-4 – 1.249.498
  • 2018 – 57 st: 12-6-4 – 1.724.210
  • 2019 – 44 st: 6-4-6 – 947.800
Expandera

19–23 okt: Hitta vinnarna på tolv banor

 

Fokustema
Fokus: Norsk travsport i djup kris
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

”Det handlar om ödeläggelse av sporten”

Igår gick Det Norske Travselskaps ordförande Knut Weum ut med att det kan bli totalt tävlingsstopp i Norge den 1 januari. Anledningen är att travspelare som förlorar 20.000 kronor inom en månad kan få sitt konto spärrat i 30 dagar, vilket om det blir verklighet drabbar spelbolaget Norsk Rikstoto oerhört hårt.
– Vi har möten med företrädare för de politiska partierna nästan varje dag nu, för att försöka påverka att förslaget inte ska gå igenom, säger DNT:s generalsekreterare Svein Morten Buer.
Av
Lars G Dahlgren
Vitruvio och Jorma Kontio segerdefilerade inför en öde publikplats efter Norges största lopp, Oslo Grand Prix i juni i år. Foto SImon Hagen
Vitruvio och Jorma Kontio segerdefilerade inför en öde publikplats efter Norges största lopp, Oslo Grand Prix i juni i år. Foto SImon Hagen

Sedan det blev skarpt läge med den så kallade ”tapsgrensen” för en tid sedan har domedagen hängt över norsk travsport. Egentligen infördes denna regel, om att spelare som förlorar 20.000 kronor inom en månad blir automatisk avstängd från sitt konto i 30 dagar, redan 2016, men den kom då i praktiken endast att gälla Norsk Tipping (motsvarigheten till Svenska Spel). Hästspelsbolaget Norsk Rikstoto fick dispens från regeln i fyra år, vilken är en tillämpning av lagstiftningen (motsvarande föreskrift i det svenska systemet) som tillsynsmyndigheten Lotteritillsynet genomfört.

Vid årsskiftet går dispensen ut. Om den inte förlängs, eller införandet av tapsgrensen på något annat sätt inte införs, riskerar norsk travsport att gå under.

Fakta

Norsk travsport, nyckeltal 2018

(Ur U.E.T:s årsstatististik)

Antal lopp: 5.490
Prispengar totalt: 38.014.936 euro
Prispengar per häst: 5.232 euro (vbl), 7.600 euro (kbl)
Spelomsättning: 369.014.261 euro

Expandera

– Vi står inför enormt stora utmaningar i så fall. Det handlar om ödeläggelse av sporten. Det är det vi nu försöker få politikerna att förstå, säger Svein Morten Buer.

Redan har ett par smärre sparpaket aviserats. Först skulle ett antal V75-dagar i början av nästa år ställas in och Rikstotos kunder då istället få spela till motsvarande svenska V75-dagar.

Förra veckan kom så ett akut sparpaket under årets tre sista månader på 15,6 miljoner norska kronor, vilket måste tas ut i november och december eftersom oktober måndags propositioner inte kan ändras. Blir den nerdragningen permanentad i nästa års budget, vilket väl är det sannolika eftersom det handlar om en nivåanpassning av avsättningarna till sporten utifrån Rikstotos nuvarande intäkter, slår det alltså igenom med nerdragning av sportens medel med 60 miljoner kronor under 2020.

Detta följdes alltså upp med DNT-ordföranden Knut Weums utspel om totalt tävlingsstopp från 1 januari och permittering av en massa personal knuten til DNT.

Fakta

Besparingarna i november och december

Generella besparingar:
Fem inställda tävlingsdagar: 440.000 kr
Outlagda prismedel: 2.240.000 kr
Uttag ur fonderade medel: 2.200.000 kr
Indragna transportbidrag V75-dagar: 500.000 kr

Nerdragningar av prispengar:
V75-lopp: 2.700.000 kr (det blir endast 40.000 och 30.000 kr i förstapriser)
Ett lopp mindre per tävlingsdag: 2.350.000 kr
Bjerkes onsdagar: 500.000 kr
DNT:s Unghästerie: 250.000 kr
Prispengar de fem inställda dagarna: 1.100.000 kr

Till detta kan läggas att nerdragningar i år redan gjorts med 9,7 miljoner kronor. 66 färre tävlingsdagar körs än det som ursprungligen planerades.

Expandera

– De 15,6 miljonerna i slutet av detta år har inget med frågan om förlustgränsen att göra. Denna nerdragning är en följd av vad Rikstoto tappat i år, vilket i sin tur är en följd av spelansvarsåtgärder som redan införts och som fungerar väldigt bra. Det frustrerande med förlustgränsen på 20.000 kronor är att den är ett slag i luften mot det Lotteritilsynet vill åtgärda, spelberoendeproblematik, men samtidigt kommer att drabba näringen som spelet försörjer oerhört hårt, säger Svein Morten Buer.

Han har hopp om att det nu intensiva lobbyarbetet på högsta politiska nivå i Norge ska bära frukt.

– När vi pratar med politikerna och förklarar vår situation och går igenom våra argument för att inte införa förlustgränsen möts vi av förståelse. Vi känner att politikerna nog förstår det här. Men det finns ur deras synvinkel samtidigt en stor pedagogisk utmaning: det är inte lätt för politikerna att utåt, mot folket, stå upp för att travspelare ska ha ett undantag från något som införts för andra spelformer för att dämpa problem med spelberoende. Det måste vi från vårt håll också förstå och respektera, säger Svein Morten Buer och fortsätter:

Svein Morten Buer. Foto Anders Kongsrud/Hesteguiden

– Det vi kan göra, och väldigt intensivt gör, är att peka på de sakurgument som finns mot förlustgränsen och lyfta fram det stora arbete som Norsk Rikstoto redan gjort och som dokumenterat har väldigt god effekt. Det finns mycket bättre metoder att komma åt spelberoende än en absolut förlustgräns, och sådana åtgärder har Rikstoto gjort och följer. Vi har ett alternativförslag till den absolut satta förlustgränsen på 20.000 kronor och det är att spelarna ska sätta sina egna förlustgränser, så som ni har det i Sverige, säger Svein Morten Buer.

Just nu är prioriteten att förlustgränsen på 20.000 kronor inte införs nästa år. Det gäller att vinna tid.

– Nu verkar det som att beslutet, som i så fall skrivs in i Rikstotos koncession från staten, kan komma tidigast i december. Då hinner det i vart fall inte träda i kraft redan vid årsskiftet. Sedan ställer vi vårt hopp till ett forskarlag vid Bergens Universitet, som vill göra en omfattande studie av effekterna av en sådan här förlustgräns. Det skulle till exempel kunna resultera i att nya kunder hos Rikstoto får den här gränsen på 20.000 kronor medan de befintliga kunderna får sätta sina egna gränser, och sedan får forskarna arbeta med att studera respektive grupp, säger Svein Morten Buer

Han konstaterar också att det finns en stor skillnad i produktutbudet hos Norsk Topping och Rikstoto och att det därför är motiverat att ha olika sätt att angripa problemspelande för de två bolagen.

– Ja, Norsk Rikstoto har inget av det som kallas ”röda spel” alltså spel med hög risk ur beroendehänseende, medan Norsk Tipping har sådana spel i sitt utbud. Statistik från hjälplinjen för beroendespelare visar också att endast fyra procent av de som kontaktar hjälplinjen gör det avseende spel på hästar.

Förlustgränsen på 20.000 kronor kommer att slå oerhört hårt mot hästsporten. I praktiken blir det så att till exempel de som sköter andelsspel på V75 med system för 10.000 kronor per omgång kan bli avstängda i fyra veckor endast två veckor in på varje månad. När Rikstoto har räknat på effekterna av ”tapsgrensen” fastnade man för att förlusten kommer att bli ungefär 25 procent av omsättningen, cirka 900 miljoner kronor, vilket redan det skulle vara ett totalt dråpslag för sportens finansiering eftersom det är ”där uppe”, när alla fasta kostnader för administration är tagna, som vinstmarginalen som blir medel till hästägarna finns.

– Jag tror att 900 miljoner är lågt räknat, att det inte tar tillräcklig hänsyn till att många spelpooler blir så svaga att de imploderar om storspelare stängs ute i 30-dagarsperioder. Det finns ett annat scenario Rikstoto räknat på som visar att omsättningen kan gå ner till två miljarder, vilket är nära nog en halvering av nuvarande spelvolym. Det scenariot tror jag ligger närmare sanningen. Alla kan räkna ut själva vad det skulle innebära. Det skulle ta livet av sporten, säger Svein Morten Buer.

Det skulle ta livet av sporten

En sak  politikerna inte verkat riktigt förstå är att förlustgränsen på 20.000 kronor för travspelare sannolikt skulle öppna dörren till ökat kriminellt spelande; bookmakers och ”oseriösa bolag”, skulle få en fet jordmån att odla i.

– Helt riktigt. Storspelarna på trav, de skickliga och intresserade spelare som följer sporten och hästarna hela tiden, kommer inte att ”ta paus” bara för att de blir avstängda från Norsk Rikstoto. De kommer att söka andra vägar för sitt spelande. Några av dem kan använda kontakter i främst Sverige och blir kunder hos ATG, en sådan förflyttning har vi redan sett börjar ske. Men det kommer också strömma spelpengar till okanaliserade aktörer, och spelomsättning som nu kommer både hästsporten och samhället till del som skatt hamnar då istället i privata fickor. Det finns också som du påpekar risk för att en del av spelpengarna som Norsk Rikstoto tappar hamnar i kriminella miljöer. Det är bland annat därför den här förlustgränsen helt missar sitt mål, inte kommer att uppnå det Lotteritilsynet syftar till med den, säger Svein Morten Buer.

 

 


 

Det är som att pissa i havet, har ingen praktisk betydelse

Trav og Galopp-Nytts chefredaktör Truls G Pedersen om den norska regeringens förslag om att minska totalisatoravgiften med tio procent. Den utfästelsen är inte värd mer än 10-14 miljoner kronor. ”Bara ett köttben till en utsvulten varg, för att den ska ha något att gnaga på och vara lugn en stund”, skrev Pedersen på ledarsidan i Trav og Galop-Nytt den 8 oktober.

 

Tävlingsstopp 1 januari?

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Kör man tillräckligt fort har de väl inget kvar att spurta med”

För en dryg månad sedan vann Mats Holmstedt K.G.Bertmarks Minne med Porthos Race.
På lördag kan Sveriges formstarkaste amatörkusk bli svensk mästare.
Av
Olof Persson
Mats Holmstedt är hovslagare till professionen, bland annat åt hovet. Dessutom har han som kavallerist lett defileringar på Solvalla, som här under Elitloppsdagen för några år sedan. Foto Martin Langels/ALN
Mats Holmstedt är hovslagare till professionen, bland annat åt hovet. Dessutom har han som kavallerist lett defileringar på Solvalla, som här under Elitloppsdagen för några år sedan. Foto Martin Langels/ALN

Till vardags, om man kan säga det när man har självaste kungen som arbetsgivare, jobbar Mats Holmstedt som hovslagare. Dels åt hovet, försvarsmakten och polismyndigheten. Och dels under alla tävlingsdagar på Solvalla. Enligt Holmstedt är det ingen större skillnad om det handlar om Beridna högvakten eller Elitloppet.
– Enda skillnaden är egentligen att det är olika typer av beslag. Eller avsaknad av beslag i många fall inom travet numera.

Det handlar om att vara noggrann och inte göra några misstag.
– Vid parad i samband med statsbesök eller liknande gäller det att det inte tappas skor.

Mats Holmstedt i sulkyn. Foto Jeannie Karlsson/Sulksport

Mats travkarriär började redan i tonåren.
– Jag har jobbat med trav sedan 70-talet. Jag började på Fituna stuteri och körde in en hel del hästar, bland annat Dartster F. (e. Dartmouth). Sedan jobbade jag åt Karl-Erik Nilsson på Solvalla, och där började det bli mycket skoning.

Förutom att ha en egen kuskkarriär följer han proffstränaren Svante Ericsson noga.
– Jag är inte tillsammans med hans mamma längre, men var bonuspappa till Svante när han var liten. Jag sätter stort värde vid när det går bra för honom. Jag äger en häst, Toreador, som Svante tränar.
Hästen startade på Solvalla i tisdags och slutade då tvåa bakom Rocky Tilly.

Sjunde gången gillt

Under Derbydagen på Jägersro för en dryg månad sedan tog Mats sin största seger när han vann K.G.Bertmarks Minne tillsammans med Porthos Race (e. Zola Boko).
– Jag hade tragglat länge och försökt sex gånger tidigare, mest i Sverige tror jag. Sjunde gången gick det vägen. K.G.Bertmarks Minne är, enligt mig, det finaste man kan vinna som amatör. Jag hoppas verkligen att loppet får vara kvar. Det sägs att det kanske är på väg bort.

Här tänder Holmstedt till.
– De som bestämmer anstränger sig sig för att döda sporten ordentligt. Ta bort amatörlopp!? Det är till den gruppen det dras någon form av folk att hålla på med sporten. De som styr är skrivbordsprodukter som inte har någon koll på verkligheten. Jag blir så irriterad! Det är skandal!

De som styr är skrivbordsprodukter som inte har någon koll på verkligheten

Det taktiska upplägget med lugn start från spår åtta och sedan resolut attack till spets halvvägs in i loppet var ingen slump.
– Det arrangeras alltid gemensam lunch för kuskarna i K.G.Bertmarks Minne, tidigare var även hans änka med. Under lunchen satt jag och lyssnade på de andra kuskarna. 80 procent sade att de skulle köra för ledningen. Då tänkte jag att jag tar det lugnt från början och kör till senare istället. Och det blev ju bra.

Lyssnar på Lindblom

På lördag tillhör Mats favoriterna i Amatör-SM tillsammans med U.B.Cool (e. Revenue). Både häst och kusk kommer med toppform. Hästen har två raka segrar, än värre är Mats med sina tre. Gemensamt för de tre vinnarhästarna är att alla tränas av Åke Lindblom – Mats Holmstedts frus kusin.

Fakta

Lindblom om SM-hästen

Så här säger Åke Lindblom inför lördagens start i Amatör-SM:

– Allt verkar bra med U.B.Cool efter segern senast. Han presterar bra även bakifrån, men hästen har perfekt spår och jag tror inte att kusken lägger sig på rygg här. Inga ändringar är planerade, säger Åke Lindblom.

I kvalet på Solvalla ledde U.B.Cool runt om efter riktig pangstart. Från spår ett i finalen hoppas Mats på repris.
– Han var väldigt fin i kvalet och otroligt startsnabb. Jag brukar lyssna på tränarna hur jag ska köra och troligen säger Åke åt mig att köra i ledningen. Nu finns open stretch, men kör man tillräckligt fort har de väl inget kvar att spurta med?

Och sko U.B.Cool – det behöver han inte göra. För skorna ska ryckas.
– Det går fort som fan!

Förutom tre raka kuskvinster har Mats en annan svit att hålla liv i. Han är obesegrad på Åby.
– Jag har bara kört ett enda lopp där. För flera år sedan (2007, reds. anm.) körde jag en häst som Loket ägde, Elviria (e. S.J.’s Photo). Jag vann med halva upploppet.

Fakta

Kuskstatistik

Mats Holmstedt i sulkyn:

År – Resultat – Prispengar

2019 – 27 st: 4–6–1. Inkört: 452.400 kr

2018 – 26 st: 4–2–1. Inkört: 228.500 kr

2017 – 24 st: 0–3–2. Inkört: 57.000 kr

2016 – 30 st: 5–2–1. Inkört: 145.700 kr

2015 – 16 st: 0–4–2. Inkört: 65.650 kr

Expandera