Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Uret som aldrig slutar ticka

För dussinet år sedan var Nina Jonsson novis inom travsporten.
Sedan dess har hon hunnit vinna Kriteriestoet för kallblod som tränare och uppfödare och gjort skadeförföljde Uret till en segermaskin.
– Jag ser mig fortfarande inte som travtränare utan snarare som en hästtränare, säger Bollnäsamatören.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Uret var en av Maharajahs elva vinnare förra veckan. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Uret var en av Maharajahs elva vinnare förra veckan. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Nej, travhästarna kom inte in i första skedet i Nina Jonssons liv utan istället var det ridhästar som tilldrog sig intresset från tio års ålder.
– Så var det fram tills 2010 då jag och min sambo Anders Jonsson började med trav. Vi fick kallblodsstoet Björs Faxa av en kompis, valde att betäcka henne som treåring och fick fram Myrs Hera (e. Bork Odin) på hennes fjärde avkomma, säger Nina Jonsson.
Det var 2017 som deras egna uppfödning tillika träning vann Kriteriestoet för kallblod med god marginal på Dannero och som där och då såg ut som en riktig framtidshäst.
– Tyvärr hade hon halsproblem. Även när hon vann loppen lät hon hemskt i halsen efter mål. Vi opererade henne, men det blev inget bättre även om hon vann ett lopp som fyraåring.

Nina Jonsson, Myrs Hera och Ulf Eriksson efter segern i Kriteriestoet 2017. Foto Micke Gustafsson/ALN

Idag har Myrs Hera blivit fölsto och istället är det en annan häst som tagit över showen. Sedan den 8 januari ifjol finns nämligen Maharajah-sonen Uret i Jonssons regi och har utvecklats till en montésegermaskin av ädlaste sort.
– Vi känner Magnus Träff som hade fått en förfrågan från Travkompaniet om den här hästen som hade varit mycket skadad. De hade bestämt sig för att ge upp med hästen helt enkelt, men Magnus hade själv dåligt med plats och frågade om vi kunde vara intresserade eftersom vi tidigare hade köpt en före detta Travkompaniet-häst – Test Pilot – av honom.
Prognosen efter skada lär inte ha varit den bästa, men Jonsson var ytterst mån om att ge hästen en ny chans.
– Jag åkte hem och kollade i lopparkivet och kände direkt att vi skulle ha den här hästen. Jag tyckte mig se löpvillighet, en häst som gjorde allt som han kunde. Jag är inte jätteinsatt i hans skadehistorik, men tror hästen hade haft sin andra gaffelbandsskada i samma ben. Därtill var han opererad två gånger i ett ben också efter att kommit lös och slagit sig.

”Helt slut efteråt”

Efter en veckas hagvistelse var det dags att låta nyförvärvet röra på sig och två veckor senare var det dags att sätta sadel på hästen.
– De hade suttit på honom, men han var inte direkt riden. Första gången var han trög, jag minns att jag satt och smackade på honom och var helt slut efteråt. Hästen slappnade dock av och tyckte det var härligt att bli riden efter ett tag.

Ann-Charlotte Arnesson är kvinnan som ridit Uret i lopp och Jonsson minns även hennes första reaktion väl när hon satt upp på hästen för första gången.

Ann-Charlotte Arnesson tillsammans med Uret. Foto: Privat.

– Han gick med i rygg bakom en annan häst, men imponerade inte heller då utan var fortsatt trög. Vi bestämde oss i alla fall för att kvala och då tog han tag i grejerna på ett helt annan sätt. Vi såg det mest som en kul grej – att han skulle få testa på att göra något annat – men det fanns ett lopp på Romme där han stod perfekt inne så vi testade att starta helt enkelt.
Den dagen resulterade det i en tredjeplats på stumma ben, en sedan dess har aldrig Uret varit påtaglig trött efter ett montélopp enligt Jonsson. Detta trots att han vunnit sina sex sadelstarter därefter och undan för undan ställts inför större prövningar och mot allt hårdare konkurrenter.
– Han har verkligen tagit åt sig loppen och allt övrigt vi gjort med honom på rätt sätt.
Under lördagseftermiddagen är det dags för en ny montéstart då hästen dyker upp i det inledande loppet under Bergsåkers V75-dag.
– Jag har aldrig förväntat mig en vinst med den här hästen även om det kan låta konstigt. Jag är alltid beredd på att han kommer förlora någon gång och det blir jobbigare rent mentalt hela tiden. Förväntningarna och trycket ökar och jag har stor respekt för konkurrenterna. Bland de tre tror jag att han blir även i lördagens lopp för han är oöm för positioner och går hela vägen hem, men det är inte alls säkert att han vinner.

Håller planen för sig själv

Nu ska Uret för första gången någonsin få tävla utan brodd i skorna sedan ankomsten till Nina Jonsson och vad det lider hoppas man kunna lätta hästen ytterligare.
Vilka vägar – och vilka drömmar hon bär på – avslöjar hon dock inte i det här skedet.
– Det hindras inte av hans gamla skadehistorik eller så för det där benet han haft problem med innan tänker jag inte alls på längre. Men… ja, jag har en rolig plan – den är dessutom annorlunda – och den håller jag för mig själv.

Oavsett vilka vägar hon avser att ta med sin nioåring så är de sannolikt de rätta. Hästar som Myrs Hera och Uret får man inte bara fram genom tur. Något gör man rätt!
– Min största styrka är nog hästkunskapen. Jag ser saker innan de sker och förstår vad som är på gång. Jag ser mig fortfarande inte som travtränare utan snarare som en hästtränare. Det här med tävlingsbiten är jättekul, men jag kan känna samma lycka efter ett bra träningspass efter bara genom att vara ute i hagen med hästarna. Tävlingsbiten är bara en bonus och det här med prispengarna har jag märkt att jag inte tänkt på över huvud taget förrän man sitter på vägen hem, avslutar Nina Jonsson.

Fakta

NINA JONSSON OM MYRS HERAS AVKOMMOR

– Hon har en tvååring efter Tekno Eld och en ettåring efter samma hingst. Tvååringen är väldigt fin; det är nog den finaste hästen jag har sett. Det är en stor svart hingst med vit stjärna. Nu är hn dräktig med Grisle Odin G.L. och ska föla till sommaren.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

V75: ”Kan hända stora saker”

Med en stark start på det nya året och en spännande armada unghästar i stallet ser Jimmy Dahlman ljust på framtiden.
Under lördagen ger hans nya reklamhäst Portofino sig in i hetluften då hästen startar i Margaretas Tidiga Unghästserie på Solvalla.
Av
Emil Persson
Portofino tillsammans med sin tränare och kusk Jimmy Dahlman samt skötare Josefine Bergström. Under lördagen startar hästen i Margaretas Tidiga Unghästserie. Foto Adam Ström/Stalltz.se
Portofino tillsammans med sin tränare och kusk Jimmy Dahlman samt skötare Josefine Bergström. Under lördagen startar hästen i Margaretas Tidiga Unghästserie. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Klassen för fyraåriga hingstar och valacker har placerats inom V75-spelet och det är lätt att förstå varför.
Loppet ser såväl jämnt som högklassigt ut på förhand och innehåller bara hästar med god segeraptit.
Jimmy Dahlmans Portofino (e. Charly du Noyer–Geisha Sund) har två till antalet och de ramar in hans resultatrad.
I senaste starten spurtade hästen till vinst i Solvallaserien K150 och tog därmed karriärens hittills mest penningstinna seger då han fick 80.000 kronor.
– En spännande häst under kraftig utveckling, medger Jimmy Dahlman.

Fakta

Portofino

Fyraårig brun valack e. Charly du Noyer–Geisha Sund e. Love You

St: 9: 2–1–2, 1.13,4ak, 178.400 kr

Ägare: Hs Trav AB & Boko Stables Holland B V.
Uppfödare: Västerbo Stuteri AB (M Demmers)

Tränare: Jimmy Dahlman, Gävle.

Gävletränaren fick hästen till sitt stall under Elitloppsveckan ifjol. Där och då som ostartad treåring.
– Han kom i ett skede då han behövde mer tid och träning för att vara redo. Han var omogen mentalt och har en sen stamtavla, men det kändes direkt att det var en fin häst.

Ett 1.16-varv till slut i augusti månads kval gav Dahlman vittring, men karriären inleddes mindre bra.
– Han hade lite otur och fick börja med spår fyra i de två första loppen. Det var inget drömläge för en orutinerad och valpig häst utan blev galopp. Sedan fick han några lopp i kroppen där han höll sig på benen och efter det började det hända saker. Vid andraplatsen på Bergsåker i november kände jag att han hade tagit stora steg.

Första delmålet

Efter att avslutat året med en tredjeplats hemma i Gävle fick Portofino en tävlingsfri period på närmare en och en halv månad.
– Siktet var inställt hit som säsongens första delmål. Det sprinterlopp han fick i sig i årsdebuten gjorde verkligen susen. Det blev en bra urblåsare, han gick hela vägen in till mål och gick enormt mycket framåt till senaste loppet.

Portofino spurtade till vinst i Solvallaserien K150 tillsammans med sin tränare Jimmy Dahlman. Foto: Adam Ström/StallTZ.se.

Den dagen kände Dahlman att intrycket var det rätta från värmning till provstart till lopp.
– Han var piggare och rappare i alla skeden. Det känns som han går framåt på alla områden nu och och jag ser fram emot lördagens lopp även om motståndet är tufft och många lär åka ut och tro på sina hästar precis som jag kommer göra.

Har du någon tidig tanke om hur du ska hantera loppet taktiskt?
– Jag vill försöka komma förbi Byron Face direkt och få en bra position i andraspår. Förhoppningsvis kan vi få draghjälp och att det varit lite körning. Vi får se hur långt det räcker, men oavsett resultat tror jag att han kommer ha nytta av det här loppet längre fram. Att möta bra hästar är utvecklande såtillvida att man kör klokt. Då får de hårdhet och tempo i kroppen.

Final stundar

Trots att stora pengar står på spel i lördagens lopp avser inte Dahlman att börja göra några ändringar i balans eller utrustning.
– Det här är en häst som jag tror det kommer kunna hända stora saker för framåt sommaren och hösten. Det finns mycket kvar att göra med honom för att han tävlar med tunga järnskor och sulor, men vi är i februari och jag ändrar inget i det här skedet.

För Portofino väntar även en final i Solvallaserien K150 den 15 februari med 150.000 kronor i förstapris.
– Planen är att han ska få vila och en träningsperiod efter det.

Gävletränaren trivs med sin tillvaro på gården i Gundbo Hedesunda. Idag finns 20 hästar på träningslistan varav tio är två år gamla och fem är treåringar.
– Det är jättekul att det fyller på underifrån. Jag hade gärna haft lite fler tävlingshästar så man kunde synas mer, men förhoppningsvis kan de starthästar jag har fortsätta gå bra nu och ge mig reklam så jag får nya hästar att jobba med. Det finns fina möjligheter att träna häst här och det är mycket harmoni på gården. Jag känner att den röda linje jag har i träningen med intervaller i sanden ger resultat, men sedan förfinas arbetet hela tiden och man skruvar på småsaker.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

V75: ”Varit hemskt bra”

Efter dubbla segrar i Walter Lundbergs Memorial och sju V75-triumfer blev det plötsligt tyst kring Gotlandsamatören Jonny Lehrberg.
Knappt tio år senare är han tillbaka med buller och bång och startar en duo inom lördagens V75-omgång i Halmstad.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Jonny Lehrberg är tilllbaka i hetluften efter några tunga år. Foto Jörgen Tufvesson ALN
Jonny Lehrberg är tilllbaka i hetluften efter några tunga år. Foto Jörgen Tufvesson ALN
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Måhända är Royal Neo den häst som de flesta förknippar med Jonny Lehrberg. Mellan år 2010 till 2012 vann hästen sex lopp inom dåvarande rikstoton och gjorde sina två sista lördagsstarter i Gulddivisionen.
Drygt 1,5 miljon kronor sprang Gigant Neo-sonen in, men han är inte den enda miljonären som Lehrberg jobbat fram. Just by Myself som vann Walter Lundbergs Memorial (precis som stallkamraten Go Places) och Hästägarkannan gjorde bokslut på 1,4 miljoner insprunget och Super Khan klev också över sjusiffrigt trots att han inte vann mer än ett Klass II-lopp inom rikstoton.
Därefter blev det – lite hårddraget – tyst kring Jonny Lehrberg. Framgångarna avtog markant.
– Vi fick in svartmögel i stallet för sex-sju år sedan. Vi beslutade oss för att sluta med en del hästar, behöll några andra, men de blev aldrig sik lika igen. Vi har betäckt de ston vi tyckt varit spännande och helt enkelt inväntat avkommorna, berättar Jonny Lehrberg.

Tung skada

Hästarna hade helt enkelt tagit för mycket stryk av att vistas i den mögliga miljön, men efter högtryckstvätt med hett vatten och riklig desinfektion i omgångar har det vänt.
Ifjol var Lehrberg tillbaka på allvar och räknade hem fem segrar på 39 starter.
– Det var ett år som innehöll många glädjestunder, men tyvärr skadade sig vår bästa häst Joli’s Hilda (e. Ken Warkentin). Hon vann på 1.14,8 full väg i voltstart på sommaren här på Visbytravet helt okörd, men fick en fraktur under sensommaren som gjorde att tävlingskarriären fick avslutas. Nu hoppas vi kunna betäcka henne till sommaren istället.

Royal Neo vid en V75-seger tillsammans med Daniel Olsson. Foto Gunilla König/Stalltz.se

En annan Joli’s-uppfödning från samma årskull var Joli’s Hilding (e. Gift Kronos) som nu startar i lördagens Klass II-försök. Treåringssäsongen gav tre segrar på 13 starter.
– Han har varit hemskt bra trots att han inte alls fattat vad det gått på ännu. Senast blev han vass efter laddning och hamnade i trött rygg när kusken väl kunde släppa. Hästen vann bakifrån gången innan och jag har slagits av tanken även tidigare at han kan vara allra vassast med rygglopp; i alla fall när det är ful väg.
Spelarna räknar inte med Joli’s Hilding i detta lopp. Valacken är en av de minst spelade hästarna i fältet.
– Jag har jättesvårt att bedöma chansen, men tror att hästen är hemskt mycket bättre över denna distans. Stämmer det och han kommer till så kan han nog avsluta vasst, men vi får se hur tävlingspausen på en månad påverkar honom. Allt har i alla fall verkat bra i träningen.

Bytt träningsupplägg

Lehrberg startar därtill Edforever (e. Muscle Massive) i Klass I-försöket. En häst som redan hunnit göra tre framträdande på lördagar med en andra, sjätte- samt sjundeplacering som resultat. Sommarens Travera-köp för 110.000 kronor har inte gjort Gotlandsamatören besviken.
– Jag var egentligen ute efter en treåring, men har inte blivit besviken över att det blev den här hästen istället. Han har aldrig varit behandlad hos oss, tål att starta på och är en stor häst som jag tror kommer bli bättre hela tiden. Han har mycket kropp att flytta på. Jag tycker att han höll bra i senaste starten och tycker han är ute över rätt distans nu när det är lång distans.

Lehrbergs gamla rakbaneträning har idag bytts ut mot regelbundna banjobb på Visbytravet. Omfattningen med stallsysslor är så pass stor att han får nöja sig med tre dagars arbete som svetsare och reparatör.
– Jag har alltid tyckt att jag haft starka hästar och det har visat sig att de gått hela vägen hem även med detta upplägg. Under fredagkvällen påbörjas båtresan från Visby mot Oskarshamn. En trip på närmare fyra timmar och därefter väntar lika lång resväg till Halmstad. De dryga resorna är dock inget som tär på Jonny Lehrberg.
– Nej, det är bara hemskt kul att ha anledning att åka iväg och tävla. Dessutom är det ju de här loppen man kämpar för att vara med i så förhoppningsvis blir det en trevlig resa, avslutar Jonny Lehrberg.

Fokustema
Fokus: Prix d'Amérique
Läs senare

Redo för stordåd?

Han har fått gå in i väggen som aldrig tidigare, men också fått studsa fram i farter som Daniel Redén brukar köra på sommaren.
Är Don Fanucci Zet redo för stordåd i Prix d’Amérique på söndag?
Av
Claes Freidenvall
Daniel Redén blickar framåt mot Prix d'Amérique på söndag. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Daniel Redén blickar framåt mot Prix d'Amérique på söndag. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Från början var det lite på skämt och lite på allvar när Daniel Redén funderade på Prix d’Amérique för Don Fanucci Zets del.

– När jag började kolla runt lite på B-loppen hade jag bestämt mig för att inte matcha Don Fanucci Zet mot Prix d’Amérique, men när jag inte kunde se några hästar av Bold Eagle eller Face Time Bourbons kaliber började någonting växa upp inombords i mig, säger Daniel Redén.

Daniel Redén avslöjade inga planer för någon utomstående utan började smyga igång Don Fanucci Zet lite sakta i träningen.

Jag började öka träningen och…

– Många parametrar var jag tvungen att väga in och jag vet hur jag kan toppa Don Fanucci Zet och att det inte går att ha honom på röd form ett helt år. Förra året var han i riktigt bra slag både till Elitloppet och Hugo Åbergs Memorial, vilka var mina två största mål ifjol. Jag började öka träningen och ville se vad som hände…

Don Fanucci Zet och Örjan Kihlström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Och det hände saker för Don Fanucci Zets del.

– För en månad sedan skruvade jag upp träningen ordentligt och det kändes som att väderguden har varit på Don Fanucci Zets sida sedan dess. I varje jobb har det varit olika banor och det känns som han fått träna varenda muskelfiber i hela kroppen. Det har växlat mellan snabb och tung bana. Vid ett tillfälle har han gått det absolut tyngsta jobb han någonsin gjort och då gick han in i väggen. Så kallt går det inte att ens köra i ett lopp. Efter det har hästen studsat tillbaka och sedan dess har allt varit klockrent.

Kanske varit någon slags mening

Vissa dagar – när Daniel tittar i backspegeln – har bitvis varit svåravlästa, men med facit i hand ser han bara positivt hur en start i Prix d’Amérique växt fram för Don Fanucci Zet.

– Ibland har jag verkligen undrat hur detta skulle sluta, men det kanske har varit någon slags mening med alla dessa väderomslag och att han behövde träna andra muskler än de snabba och få det lite tufft som han kan få det under sommaren. Jag måste säga att det har klaffat på allra bästa sätt och de senaste tre veckorna har jag varit nere på farter som jag kör på sommaren för att kunna se om han har de explosiva musklerna. Om inte det varit så – då hade det inte varit någon idé att starta.

Daniel Redén. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

I måndags körde Daniel Redén snabba intervaller med Don Fanucci Zet på träningscampen i Örsundsbro, vilket han brukar göra om han ska starta Hard Livin-sonen sex dagar senare.

– Jag kan inte vara mer än nöjd med tanke på att han studsade runt i farter nästan snabbare än på sommaren. Dessutom var det minus sju grader och det blåste ganska kraftigt.

Lika nöjd som Daniel Redén var med Don Fanucci Zet, lika uppåt var han också med Honey Mearas efter båda hästarnas sista tuffa träningspass inför Prix d’Amérique.

– Jag måste säga att det känns väldigt bra med båda två och det vill jag verkligen poängtera.

Normalt brukar hon vara lat

Daniel Redén körde båda hästarna för att han ville exakt känna hur de stod formmässigt.

– Jobben var nästan identiska och Honey Mearas verkar också vara i riktigt bra form och hon var väldigt framåt. Normalt brukar hon vara lite lat, men det känns som vi träffat rätt med henne också.

Honey Mearas och Örjan Kihlström. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Matchingen mot Prix d’Amérique för Honey Mearas räkning har funnits med betydligt längre än för Don Fanucci Zet.

– Sedan C.L. Müllers Memorial skulle jag säga. Det känns verkligen roligt att kunna avsluta hennes karriär med en Frankrike-satsning och en start i Prix d’Amérique. Hon har varit nere på Vincennes en gång tidigare i vinter och startade i Prix Tenor de Baune på julafton. Tyvärr skadade hon sig i ena ögat natten innan den starten. I loppet sprang och skyggade och ville inte gå upp i rygg. Örjan Kihlström fick dra norsken tidigt och det var inte alls samma drag i henne som det brukar vara när hon tävlar.

Steppat upp träningen

Nu hoppas Daniel Redén kunna visa upp Readly Express-dottern i ett helt annat skick på söndag och som i Prix Tenor de Baune (sjua) kommer hon köras av Örjan Kihlström.

– Jag tror att vi får se en helt annan Honey Mearas i Prix d’Amérique. Nu har jag dessutom steppat upp träningen rejält för hennes del och det får bära eller brista. Prix d’Amérique är som alltid ett tufft lopp, men i år verkar den där riktiga stjärnan saknas på förhand.

Örjan Kihlström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Både Don Fanucci Zet och Honey Mearas åker på torsdag till Frankrike och kommer kunna gå samtliga jobb på gården innan starten på söndag.

– Inte ett jobb i Frankrike, men de kommer mellanlanda på Grosbois innan Prix d’Amérique på söndag. Som det känns på förhand kommer Don Fanucci Zet göra ett jättebra lopp även om han visat sig absolut bäst på sprinterdistans.

Lång distans har Don Fanucci Zet varit ute på fyra gånger tidigare (1-2-1) och bland annat slutat tvåa i såväl försök som final i Svenskt Travderby och fjolårets säsong avslutades med en tredjeplats i SM.

Skakar av sig det mesta

– Jag hoppas att jag träffat en jäkla fin form, men det går förstås inte att veta alldeles säkert. Vad jag vet är att jag hade inte kunnat göra samma upplägg med Francesco Zet. Då hade jag behövt säkert veta att han var i toppform för att åka ner. Om Francesco Zet fått ett slag i nyllet och varit sist i mål hade det gjort ont på hans självförtroende. Don Fanucci Zet skakar av sig det mesta och är tränad för att klara loppet och det kommer han också göra. Om han är sist i mål eller gör ett topplopp återstår att se, men jag har gjort allt jag kan för att han ska göra ett topplopp. Det känns som han ligger bra till formmässigt.

Daniel Redén funderade länge innan han bestämde kusk bakom Don Fanucci Zet.

– Först hade jag tänkt att köra själv, men jag tycker att jag träffat formen lite för bra för jag ska lalla runt själv i sulkyn.

Valet föll till slut på en fransk kusk. Yoann Lebourgeois – tvåa med Galius ifjol i Prix d’Amérique – får chansen bakom Don Fanucci Zet.

– Det är inte enkelt att komma till Vincennes och köra och det vet jag av egen erfarenhet. Lätt är det att man blir en passagerare långt bak i fältet och då är det omöjligt att göra något. Många saker behöver räknas in och för mig gällde det att hitta en kusk som inte är blyg eftersom det inte bara är att åka ner med en häst i form på den banan. Vincennes kräver så mycket mer.