Fokustema
Insändare
Läs senare

Behövs nya Jägersro?

Nya Jägersro. Men behövs det?
Det undrar Anders Olin i en insändare.
Av
Anders Olin
”Nya” Jägersro kan bli försenat. Pressbild Jägersro
”Nya” Jägersro kan bli försenat. Pressbild Jägersro

I en sport där publiken inte besöker banorna, där servicen för spelarna hänvisas till ATG-appen, där utbudet av mat och dryck blivit så dåligt att du inte skulle lagt en krona för det ute på stan, men främst där antalet hästägare och hästar blir färre.

Behöver man överhuvudtaget lägga ekonomiska medel på publikplatserna när det är mindre folk på en tävlingsdag än en söndag i kyrkan. En helt vanlig tisdagskväll i augusti 1987 var det 5.700 i publiken, denna siffra når man inte upp till en Derbydag nu för tiden. Det sorgliga är att travbanornas ansvariga är så inkompetenta att de inte skulle få jobb som marknadsförare någonstans utanför banornas grindar.

En resa bakåt i tiden

Vi lever i en tid där utbud och tillgänglighet ser helt annorlunda ut jämfört med 1990-talet, ibland bra och ibland dåligt. Det Jägersro och landets övriga banor misslyckats med är att följa utvecklingen och allt ser ut som det alltid har gjort, förutom då att du hänvisas till ett ombud eller en app för att spela, mat och service har blivit sämre. I övrigt är det som att göra en resa bakåt i tiden.

De ansvariga borde ställa sig frågan varför kommer inte folk till våra banor? Vad kan vi göra för att få människor att komma? Vilka förutsättningar behövs för att få fler hästar och hästägare?

Enligt min mening borde Jägersros ledning sparkats ut för länge sedan. Det finns ingen arbetsplats i världen där ledningen med så dåliga resultat skulle få fortsätta en dag till.

Men vill man inte ha folk till banan, fler hästägare och hästar så bygg en tävlingsoval, några stall och låt sporten dö ut. Vill ni något annat ställ er frågan vad kan vi göra för att vända utvecklingen.

Ny ledning som tänker nytt

För MKB:s del som köpt marken är detta den bästa affären i bolagets historia, när området kommer att bebyggas är det bland de sista platserna att bygga i Malmö och det kommer ge mycket bra avkastning. Nya Jägersro skulle kunna kunna vända trenden, men då behövs en ny ledning som tänker nytt, men det lär inte hända. Kerstin Peterson-Brodda & Co. lär sitta kvar och fortsätta se skeppet sjunka samtidigt som alla de som kan byta ut dem står och tittar på, lika skyldiga då om man inte gör något.

För att dagens befolkning ska ta sig till banorna behöver man erbjuda en produkt som är attraktiv, en helhetsupplevelse som är konkurrenskraftig mot annat utbud och frågan är om man på Jägersro och i kontorskorridorerna i Stockholm har förmågan till förändring.

Anders Olin
är ”född” i ett travstall och har arbetat för ett flertal tränare och senast som försteman hos Tommy Zackrisson på Jägersro innan han flyttade tillbaka till Kalmar 1992. Därefter har han arbetat med försäljning under nästan 20 år och idag arbetar Anders som föreläsare och utbildare.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Satsas det på ”rätt ” häst?

Hur budgeterar och bestämmer Svensk Travsport (ST) vart pengarna ska gå som travförbundet får från ATG?
Hur skulle man kunna höja travhästens status efter travlivet? Frågan om pengar kan jag inte svara på, men om att höja travhästens status har jag en idé.
Av
Tamara Skutnabb
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) finansieras via spelet och är en viktig instans som utvecklar och driver hästnäringen framåt på många olika plan och discipliner, bland annat genom forskning och utbildning.

Efter ett gemensamt beslut mellan regeringen, Svensk Travsport och Svensk Galopp så betalas 55 miljoner kronor ut årligen till HNS. Av de 55 miljonerna går 34 miljoner till utbildning.

Utbildningar som HNS står bakom är bland annat hippologprogrammet, vilket till hälften finansieras av HNS. Hippologprogrammet är en lägre universitetsutbildning under Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Inriktningar som hippologprogrammet erbjuder är ridhäst, islandshäst och travhäst. Dock går det inte från och med denna vår att söka till travhäst.

Här kommer min fråga: vad kommer trav (-och galoppsporten) få tillbaka av alla investerade pengar?

Tidigare fick travsporten tillbaka universitetsutbildade travhippologer som kunde bidra i branschen på fler olika sätt och på fler olika positioner och nivåer.
Vad vill jag komma till? Jo, att ST betalar ut stora summor till utbildningar som inte gagnar travsporten på något vis längre. Det är upp till de personer som leder utbildningarna att ta fram lösningar som till exempel en modul för omskolning av travhästar, vilket skulle kunna höja statusen på travhästen bland andra grenar inom hästnäringen.

På sikt skulle det innebära att fler travhästar skulle få ett nytt liv efter avslutad tävlingskarriär och förhoppningsvis bli eftertraktade. Med ett ökat samarbete mellan branscherna så skapas det chans till fler arbetsplatser. Det är upp till oss att ställa krav.

Tamara Skutnabb
examinerad travhippolog och A- tränare

Fokustema
Debatt: Sju proffs tycker till
Läs senare

Framtidens travsport – inte en rasfråga

Det här är en krönika vi helst sluppit att skriva – för oss travälskare handlar inte travets överlevnad och framtid om ras.
Detta är inget försvarstal för i kallblodens tecken – det här är en önskan om att vi ska se på framtidens travsport tillsammans.
Av
Jan-Olov Persson Mats Gällerstedt , Fredrik Fransson , Oskar Kylin Blom , Joakim Reiser , Jerker Bjurman , Wiktor Kylin Blom
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vi förstår Adrian Kolgjini och Sabine Kagebrants frustration bakom inlägget i debatten om prispengarnas utveckling de senaste sju åren – men anledningen håller vi inte med om: Vi har för låga prispengar helt enkelt, både för varmblod och kallblod.

Att kalla de senaste årens utveckling för den ”urskillningslösa satsningen på kallblod” är direkt felaktigt när vi tittar på vad som döljer sig bakom siffrorna.

Att göra uttalanden på detta sätt tycker vi är förkastligt. Det skapar dessutom oreda i hästägarleden, bland tränare och aktiva – det skapar större klyftor i en tid då vi ska stå tillsammans för att utveckla travsporten.

Kallblodssporten har klarat av att stå stark när det blåst negativa vindar – det är tack vare otroligt hårt arbete av uppfödare, hästägare, tränare och Travklubben Sleipner. Precis lika hårt arbete som att ta fram ett varmblod till start – skillnaden ligger dock i att belöningen inte kan bli i närheten så stor.

Det blir ett skott i foten för Kolgjini som påstår att två tränare tar hand om 25 procent av prispengarna för kallbloden. Dels är siffran saltad då det handlar om 22 procent (senaste sju åren 19,7 procent) och dels är det i sig inget som skulle vara negativt för sporten.

Det är fullt rimligt att räkna fem varmblodstränare mot en kallblodstränare sett till population och vilka pengar det körs om. Vi är till och med snälla när vi endast räknar ration fem till ett då det bara finns ett fåtal tränare av kallblod som har många hästar. 

De tio varmblodstränare som körde in mest pengar i Sverige 2023 stod för 25,32 procent av prispengarna – det vill säga 216 miljoner. Över dubbelt mot hela kallblodsbudgeten. 

10,84% av prispengarna tilldelades kallbloden 2023, samtidigt var 16,88% av hästarna i träning av den kalla sorten.

2017 delades det ut 50.225 kr/varmblod i träning.
Samma år fick kallbloden 26.741 kr/häst i träning.
Det gav en skillnad på 23.484 kr till varmblodens fördel.

År 2023 var skillnaden mellan varm och kallblod större 27.879 kr/häst.
Skillnaden har alltså växt mellan varm- och kallblod. 2023 fick varmbloden 69.489 kr/häst och kallbloden tävlar om 41.610 kr/häst i träning.

Kallbloden har gått från en låg nivå – till en ännu högre skillnad i plånboken. Den så kallade ”urskillningslösa satsningen” stämmer inte överens med vår verklighet. 

Istället för att peka finger mot varandra – bör fokus istället riktas mot hur vi tillsammans kan utveckla travsporten.

Jan-Olov Persson
Mats Gällerstedt
Fredrik Fransson
Oskar Kylin-Blom
Joakim Reiser
Jerker Bjurman
Wiktor Kylin-Blom

Fokustema
Insändare
Läs senare

Vi vill inte vara hemmablinda

Wångens verkställande direktör Håkan Karlsson svarar på insändaren som var införd i Sulkysport 13 januari 2024.
Av
Håkan Karlsson

På Wången arbetar vi för att utbilda de som vill arbeta professionellt inom hästnäringen. På gymnasieutbildningen (som insändaren handlar om) bor eleverna på Wången under tre år. Insändaren säger att skolverksamheten var bra, men riktar kritik mot arbetet i stallarna och hur det var på fritiden när de gick i skolan.

Vi arbetar kontinuerligt med justeringar av vår verksamhet med fokus på att våra elever ska få en bra skolgång och vara förberedda inför arbetsliv eller fortsatta studier. Det här är några exempel på förändringar som vi gjort under förra året:

  • ökat bemanningen på elevboendet
  • upprättat nya rutiner för samverkan mellan de två organisatoriskt skilda delarna skolverksamhet och elevboende
  • uppdaterat planen mot diskriminering och kränkande behandling
  • Uppdateringarna utgår från studiesociala enkäter där eleverna anonymt får svara på frågor om sin studiemiljö
  • inrättat en visselblåsarfunktion
  • utökat lärarnärvaron under stalljourerna
  • utvecklat ett arbetsmiljöforum där arbetsplatsombud, skyddsombud, chefer och studerande regelbundet möts för att arbeta med så väl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön.

För att möta några av de svårigheter som beskrivs i insändaren har vi ett kompetent elevhälsoteam bestående av specialpedagog, kurator och skolsköterska som finns till för att stötta eleverna.

Angående kritiken om helgjourer så ingår stalljourerna i kursen arbetsplatsförlagt lärande och är en viktig färdighetsträning inför arbetet som hästskötare. Tiden som eleverna har stalljour är skoltid som kompenseras med ledigheter under året. Under skollov och storhelger anställer vi personal som arbetar i stallarna.

Att ungdomarna som läser på gymnasiet ofta bor långtifrån sina föräldrar gör att vi behöver ha ett gott samarbete med elevernas vårdnadshavare. Det samarbetet har vi utvecklat de senaste åren med tätare kontakter och fler föräldramöten.

Jag vet inte när ni som skrev insändaren gick på Wången, men oavsett om det var under min tid som vd eller mycket tidigare så är det ledsamt att läsa vad ni upplevt.

Vi vet att vi haft utmaningar och vi arbetar aktivt för att hela tiden bli bättre. Wången ska bidra till att utveckla travsporten i en positiv riktning. Men vi tar självklart gärna emot feedback för att inte bli hemmablinda.

Välkommen hit och hälsa på!  

Håkan Karlsson, vd Wången AB