Grundfundamentet prispengar gäller hästägare, tränare, skötare, uppfödare, catchdrivers, veterinärer med flera. Cirka 200.000 kronor om året kostar det att äga en travhäst från i princip 1,5 års ålder och vi ska väl inte i sammanhanget glömma hur mycket spelarna satsar på den här verksamheten.

Jag tror alla håller med om att hästskötarnas arbetsvillkor och löner är för dåliga. Tror också alla tycker det är rimligt att kuskarna får en skälig ersättning för sina kostnader. Men höjer vi ersättningen till skötare och kuskar så blir det ju hästägarna som får betala det och där finns inget utrymme. Det tror jag också de allra flesta är överens om. Konsekvensen vi nu ser är att de olika intressenterna som nämnts ovan börjar strida om sin del av kakan. En kaka som är för liten.

Man kan ju fråga sig om alla har det så dåligt varför är vi kvar? Jo, svaret är enkelt. För att vi älskar vår sport. Och just det faktumet utnyttjar ATG och vill förstås hellre ha kvar överskottet i sin verksamhet än att dela ut det till de aktiva inom travsporten. För vi är ju kvar ändå.

Vi spelar som aldrig förr på hästar. I en fungerande marknad skulle det här inte varit något problem, men alla vet att det här är inte en fungerande marknad. Det är ATG som bestämmer över intäkter och finansiering och så länge som ATG vägrar låta prispengarna följa med i kostnadsutvecklingen så finns heller inga bra lösningar.

Diskussionerna om skötarnas arbetsvillkor och kuskarnas kostnadstäckning är bara ett symtom och en början. Det finns en gräns där de ekonomiska förutsättningarna till slut blir så dåliga att rekrytering av hästägare, uppfödare med mera blir svårare och svårare. Den lite mer långsiktiga konsekvensen behöver inte ATG:s nuvarande ledning bry sig så mycket om för då har man gått i pension eller gått vidare i sin karriär.

Ulf Carlsson
Hästägare och f.d uppfödare