Jörgen Forsberg konstaterade samtidigt att problemet inte är svenskt. Norden backar, Frankrike har stora bekymmer och enligt Forsberg föll spelet under årets Hambletonian i USA med 16 procent jämfört med 2025. Han har helt rätt i en sak: detta är ingen nordisk företeelse.

Men kanske är frågan inte fullt så obesvarad som den först verkar.

För om man lyfter blicken från Sverige och jämför vad som händer i Storbritannien, Frankrike, USA, Australien, Japan och Hongkong framträder ett ganska tydligt mönster. Och det mönstret handlar inte i första hand om att människor plötsligt har slutat tycka om hästar, trav eller galopp. Det handlar snarare om att sättet människor konsumerar spel och underhållning håller på att förändras snabbare än hästspelet har förändrats med dem.

Den märkliga paradoxen: publiken ökar – spelet minskar

Storbritannien är kanske det tydligaste exemplet. Under 2025 ökade publiken på galoppbanorna med 4,8 procent. Samtidigt minskade spelomsättningen på brittisk racing med 4,3 procent.

Ännu mer intressant är vad som händer när man delar upp loppen. På de stora så kallade Premier-tävlingsdagarna ökade omsättningen per lopp med 1,1 procent. På den vanliga Coreracingen föll den med hela 8,1 procent. British Horseracing Authority konstaterar själv att spelarna alltmer koncentrerar sig till de stora tävlingsdagarna.

Frankrike visar samma märkliga dubbelhet. Den franska hästsporten lockade 2,6 miljoner besökare under 2025, en ökning med 10 procent. På France Galops egna fem stora banor ökade publiken med 8 procent till rekordnivå. Samtidigt beskriver France Galop nedgången i PMU-spelet som strukturell, och PMU bidrag till galoppen
beräknas 2026 bli omkring 60 miljoner euro lägre än i 2025 års budget.

Det är svårt att få ihop dessa siffror med teorin att huvudproblemet skulle vara ett snabbt växande folkligt avståndstagande från hästsporten. Människor kommer ju. Men de spelar annorlunda.

Titta sedan på dem som faktiskt växer. Om hästspel vore en produkt på väg mot en oundviklig global död borde rimligen alla stora mogna marknader peka nedåt. Det gör de inte.

Japan ökade sin racingomsättning med 5,2 procent under 2025. Publiken ökade samtidigt 1,8 procent. Det kanske mest fascinerande är att JRA inte gjorde detta genom att pumpa ut fler lopp. Man körde 288 tävlingsdagar både 2024 och 2025. Antalet lopp förändrades från 3 454 till 3 455. I princip exakt samma mängd racing – men betydligt högre omsättning.

Hongkong är ett annat motbevis. Under säsongen 2025/2026 ökade hästspelsomsättningen med 3,6 procent. Även där kördes exakt
samma antal tävlingsdagar som föregående år: 88.

Det internationellt sammanslagna spelet ökade 9 procent och World Pool hela 23 procent. Det borde få varningslamporna att blinka hos varje europeisk racingorganisation.

För kanske har vi under lång tid ställt fel fråga.

• Inte: Hur kan vi skapa fler speltillfällen?
• Utan: Hur kan vi skapa speltillfällen som människor verkligen bryr sig om?

Hästspelets stora problem är kampen om uppmärksamheten För trettio år sedan konkurrerade V75 huvudsakligen med andra traditionella spelprodukter och några stora idrottsevenemang. Idag ligger ett helt kasino, hundratals fotbollsmatcher, livebetting, poker, streaming, sociala medier och all världens övriga underhållning i en och samma telefon.

Hästspel kräver dessutom något av kunden. Man skall studera startlistor. Lära sig hästar. Känna tränare och kuskar. Förstå spår, distanser, balansändringar, tempo och form. Det är egentligen en fantastisk egenskap. Men den är samtidigt en svaghet om produkten skall konkurrera med ett spel där resultatet kommer tio sekunder efter att man tryckt på knappen.

ATG:s egna siffror från första halvåret 2026 är nästan provocerande tydliga:

• Nettospelsintäkterna från häst minskade med 4 procent.
• Sport minskade med 7 procent.
• Kasino ökade med 15 procent.

Samtidigt hade ATG fortfarande omkring 1,4 miljoner aktiva kunder.
Det är alltså svårt att hävda att kunden helt enkelt har försvunnit från spelmarknaden. Kunden finns kvar. Men en del av pengarna har flyttat.

Fyra problem ligger ovanpå varandra.

Den internationella utvecklingen pekar mot fyra krafter som tillsammans skulle kunna förklara en stor del av dagens motvind.

• Den första är ett förändrat konsumentbeteende. Vi går från vana till selektivitet. Från ”jag spelar varje tävlingsdag” mot ”jag spelar när något känns viktigt”.
• Den andra är själva racingprodukten. Många marknader producerar väldigt mycket vardagsracing samtidigt som siffrorna visar att stora tävlingsdagar, starka startfält och stora gemensamma pooler klarar sig betydligt bättre.
• Den tredje är ekonomin. När hushållen får mindre marginaler i en orolig omvärld behöver det inte innebära att människor helt slutar spela. Däremot kan den som tidigare spelade fyra gånger i veckan spela två gånger, eller halvera insatsen.
• Den fjärde är regleringen. Kreditrestriktioner, affordability checks, KYC och andra begränsningar träffar framför allt de stora och högfrekventa kunderna.

I Storbritannien pekar BHA uttryckligen på att färre stora spelare finns kvar på den reglerade marknaden och att de bara delvis ersatts av fler små recreational players.

Ekonomi och reglering förstärker alltså problemet. Men de verkar inte vara hela förklaringen. För de kan inte förklara varför Premier-racing håller emot samtidigt som vardagsracingen rasar. Och de kan definitivt inte förklara varför Japan och Hongkong växer.

Och så kommer vi till V85 Här blir gårdagens svenska besked intressant. V85 lanserades den 25 oktober 2025 som ersättare till V75. Mindre än ett år senare beslutar ATG att pausa produkten och återinföra V75 den 28 november.

ATG konstaterar självt att V85 inte fått samma genomslag bland dem som spelar ofta men för mindre belopp. Det skulle vara alldeles för enkelt att skylla hela hästspelets nedgång på V85.

Problemen började tidigare och finns bevisligen i många andra länder. Men kanske blev V85 ett slags stresstest som blottlade ett större problem. Just när den traditionella hästspelaren började bli mer selektiv skapades en produkt som krävde
ytterligare ett lopp att lösa.

Just när konkurrensen om människors tid blev brutalare blev lördagens huvudspel längre. När vardagsspelaren började minska sina insatser försökte man skapa större system och ännu högre toppvinster. Det som på ritbordet kunde se ut som mer spelvärde kan för kunden ha blivit ännu ett krav på tid, pengar och engagemang.

Att gå tillbaka till V75 är därför inte bara en fråga om nostalgi. Det kan vara ett första erkännande av något betydligt större: mer är inte alltid mer.

Men gör nu inte samma misstag med V75. Här finns dock en uppenbar risk.
Om V75 nu skall återuppbyggas som svensk travsports starkaste spelvarumärke kan man inte samtidigt börja sprida ut det över kalendern.

V75 bör köras på lördagar. Punkt.

• Inte på onsdagar för att det råkar ligga en stor tävlingsdag där.
• Inte på söndagar.
• Inte på måndagar mellan jul och nyår.
• Inte som ett extra V75 för att kalendern erbjuder möjligheten.

För då börjar samma urvattning om igen. V75 blev inte Sveriges starkaste hästspelsprodukt enbart genom sin matematiska konstruktion. Det byggdes upp som lördagsritualen. Lördag. V75. Den stora omgången.

Man visste när den gick utan att slå upp kalendern. Det är just sådana vanor och associationer som internationella konsumentvarumärken betalar
miljarder för att skapa. Travsporten hade redan lyckats skapa en. Sedan började man själv montera ner den. Extra V75-omgångar kan naturligtvis kortsiktigt ge extra omsättning. Men det är precis här den internationella utvecklingen borde få oss att tänka ett varv till.

Om spelaren har en begränsad veckobudget är det inte säkert att två V75 ger dubbelt så mycket spel. Det kan lika gärna innebära att samma pengar delas mellan två omgångar. Än värre: när något som tidigare var speciellt inträffar flera gånger i veckan upphör det gradvis att vara speciellt. Och då kan man vinna omsättning på tisdagen men samtidigt förlora lite av lördagens värde.

Låt de andra dagarna få vara något annat. Det här betyder naturligtvis inte att svensk travsport bara skall tävla på lördagar. Tvärtom. Men onsdagen behöver inte vara en sämre kopia av lördagen. Söndagen behöver inte heller vara det. Elitloppet behöver inte V75-logotypen för att vara viktigt. Sprintermästaren behöver inte vara en
lördag för att vara ett stort event. Åby Stora Pris, Jubileumspokalen, Derbyt och andra stora tävlingsdagar kan utveckla egna identiteter och spelformer.

Det är så man bygger fler starka händelser istället för att trycka samma etikett på allt. V75 kan vara lördagens flaggskepp. Andra dagar kan få egna profiler.

På så sätt skapar man variation istället för inflation.

Kanske skall svensk travsport börja våga göra mindre – bättre. Det riktigt intressanta arbetet börjar därför först nu. V75 tillbaka är ett beslut om en spelform.

Men den internationella utvecklingen pekar mot en betydligt större fråga för hela svensk travsport:

• Har vi för många lopp som var för sig betyder för lite?
• Har vi spridit prispengar, hästar, publik, medieuppmärksamhet och spelkapital över så många tävlingar att själva känslan av betydelse har tunnats ut?
• Vad händer om målet inte längre är maximalt antal spelbara lopp – utan maximalt attraktiva lopp?
• Vad händer om större och jämnare startfält värderas högre än ytterligare en spelmöjlighet?
• Vad händer om lördagen åter blir något man längtar efter istället för bara nästa omgång i flödet?

Storbritannien ger redan en ledtråd: Premier +1,1 procent, Core −8,1 procent.
Japan ger en annan: nästan exakt samma antal lopp, omsättning +5,2 procent.
Hongkong ytterligare en: exakt samma 88 tävlingsdagar, omsättning +3,6 procent.

Det är svårt att bara vifta bort. Den goda nyheten är kanske större än den dåliga. För den som bara tittar på omsättningskurvorna kan det se ut som om hästspelet befinner sig i en långsam dödsspiral. Men den internationella jämförelsen berättar egentligen något annat:

• Publiken växer på flera marknader.
• De stora tävlingsdagarna håller emot.
• Japan växer.
• Hongkong växer.
• Människor vill fortfarande se hästar tävla.
• De vill fortfarande spela.
• Men de verkar i allt högre grad vilja göra det när det betyder något.

Det skulle innebära att hästsportens kanske största misstag vore att möta minskad efterfrågan genom att erbjuda ännu mer av samma sak.

Jörgen Forsberg säger att det är svårt att svara på varför hästspelet går bakåt.
Det är det. Men siffrorna från världen ger åtminstone en ganska tydlig hypotes:
Hästspelet är inte på väg att dö. Den gamla modellen där stora mängder vardagsracing skall generera stora mängder återkommande spel håller däremot på att försvagas.

Och då bör Sverige inte svara genom att göra V75 tillgängligt oftare. Vi bör göra det viktigare. Återinför V75 på rätt sätt. Låt det vara lördagens stora spel. Bygg starkare lopp, bättre startfält och större förväntan kring den dagen.

Och framför allt: kör V75 på lördagar – och bara på lördagar. För ibland är vägen till mer faktiskt att våga erbjuda mindre. En lördag. Ett V75. En veckas förväntan.

– Niclas Fjellström