Detta blev smärtsamt tydligt under de senaste valen till Svensk Travsports (ST) styrelse och valberedning.
Genom utstuderad metodik och skeva röstningsregler har man lyckats med konststycket att genomföra omval som i praktiken omöjliggör varje form av förnyelse.
Inför mötet efterfrågade jag vilket regelverk som skulle tillämpas. Denna fråga valde ST:s vice vd Ulf Hörnberg och mötesordförande Mats Denninger att lämna obesvarad.
Istället presenterades instruktioner inför omröstningen som i praktiken riggade utfallet. För att en röstsedel skulle vara giltig vid val av tre ledamöter (där fyra namn fanns tillgängliga), tvingades man ange exakt tre namn.
Detta är en listig metodik som i praktiken gör motförslag chanslösa.
Av de totalt 1.500 rösterna kommer 78 procent från sällskapen och resten från BAS-organisationerna. Matematiken bakom ”tvingande 3-val” innebär att den som vill rösta på en utmanare samtidigt tvingas rösta på två av valberedningens kandidater för att rösten inte ska ogiltigförklaras.
Ett tydligt exempel: Mattias Bergdahl, en engagerad 42-åring med djup faktakunskap och dokumenterad hästägarerfarenhet, nominerades av Mantorp. Han fick 590 röster. Dessa röster kom sannolikt från banor som Axevalla, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Jägersro, Mantorp, Solvalla, Tingsryd, Vaggeryd, Visby, Åby och Örebro samt Travtränarnas Riksförbund.
Dessa banor representerar över 60 procent av landets hästar i träning och två tredjedelar av våra unghästar.
Trots detta massiva stöd från sportens kärna, gör röstsystemet att utmanare som Mattias Bergdahl eller Sara Westerholm (valberedningen) blir chanslösa. Den använda metodiken innebär att om du röstas in på en sedel, tvingas dina konkurrenter in på samma sedel. Det krävs i praktiken över 1.100 röster för att en utmanare ska kunna vinna mot röstmetodikens blockerade förslag.
Detta är en medveten systematik som förflyttar travsportens demokratiska gränser långt österut. Medan vi gratulerar Marita Arvidsson till hennes välförtjänta förtroende och full pott (1.500 röster) för hennes arbete med Kallsvenskan, kan vi inte blunda för hur systemet i övrigt cementerar maktstrukturen.
Det krävs en förändring av röstmetodiken:
- Vid personval ska det aldrig vara tvingande att ange ett visst antal namn. En röst bör vara giltig om man anger minst ett och max antal lediga platser.
- Alternativt bör ”head-to-head”-omröstningar användas, där ett motförslag ställs direkt mot en specifik kandidat från valberedningen.
- Röstetalen måste ses över. Den nuvarande snedfördelningen, där banorna med flest hästar och hästägare kan köras över, måste upphöra.
Svensk Travsport tappade 700 hästar i den senaste sammanställningen, varav 483 från proffstränarnas kunder. Rekryteringen lyser med sin frånvaro. När ST:s fullmäktige skjuter framtidstron i sank genom att på ett odemokratiskt sätt blockera förnyelse, drabbar det inte bara organisationen – det drabbar hela sportens överlevnad.
Om etablissemanget fortsätter att skydda sina positioner istället för att lyssna på de som faktiskt föder upp, tränar och äger hästarna, återstår bara en väg: ny samverkan genom en ny ekonomisk styrmodell. Travtränarnas Riksförbund och de stora banorna måste visa att måttet är rågat.
Som man bäddar får man ligga. Det börjar bli ont om både hästar och ägare i ladorna, men våra politrucker tycks sitta säkert, väl skyddade av rikligt med spån.
