Fokustema
Insändare
Läs senare

Ta makten över problemformuleringen!

Hästägare – ryck tussarna, dra norsken, använd långpisken – gör något! Det är dags att vi hästägare tar makten över problemformuleringen. Och det är akut!
Av
Christina Johnstone
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz
Så vad är problemet undrar Christina Johnstone i en insändare. Foto: Alan de la Cruz

Om bara några dagar sätter ST sig ner – tillsammans med våra representanter från sällskap och basorganisationer – och avgör för lång tid framöver hur vår travsport kommer att gestalta sig i framtiden. Frågan är dock vilken framtid vill vi ha? Och vem är det som egentligen ska ha rätt att formulera den?

Det är en välkänd sanning att den som tar makten över problemformuleringen också har nyckeln till lösningen. Så vad är då problemet? Jo, det beror på vem man frågar.

Alla har sitt perspektiv och ser vi specifikt på travsporten kommer svaren att bli totalt olika beroende på om man selar på hästen, mockar, sitter bakom långvagnen, betalar tränaren, står vid totokassan eller ser loppen på TV. Det skiljer sig också beroende på om man står i söder, norr, öster eller väster. Givetvis ser också de som sitter i Hästsportens Hus travsporten ur sitt egna lite speciella perspektiv.

Opartiske (?) Mats Denninger skulle utreda problemställningarna inför framtiden och frågade framför allt tjänstemän, konsulter och tio representanter från Sleipner. Okej, han frågade ett par aktiva också. De han frågade verkar dock ha blivit utvalda utifrån principen om tillgänglighet och närhet. Det är ju både effektivt och bra.

  • Så vad är problemet?

Denninger frågade inte oss verkliga hästägare, vi finansiärer av travsporten – vi som befinner oss i stallarna, bak sulkyn eller som betalar stora summor i månaden för att hästen ska vara i topptrim. Vi hästägare som är grund och ensam finansiär till hela sporten – utan oss finns inga banor, tränare, skötare, veterinärer, tjänstemän på ST, LRF konsulter etcetera.

ST har som vision att uppnå världens bästa travsport som är attraktiv för alla. Alla punkter som räknas upp, handlar antingen om att hästen ska må bra eller att öka intresset för travsporten. Travsportens profiler och varumärken ska också vara kända och omtyckta. Det låter ju fantastiskt.

  • Så vad är problemet?

Vi hästägare finns inte nämnda i en enda mening – inte ens inom parentes. Det var dock vi Hästägare som utifrån ett gemensamt intresse bildade Travsällskapen som utifrån samma gemensamma intresse bildade Svensk Travsport. Inte med ett enda ord finns det någon vision om att det ska finns goda förutsättningar för oss travhästägare att fortsatt kunna göra det möjligt för allmänheten att uppleva högklassiga travlopp.

Spelmarknaden omreglerades 2019. För Svensk Travsport innebar det att man bildade bolaget STAB, för att därigenom ansvara för marknaden. Det vill säga teckna avtal kring ljud, bild och sponsring. I aktiebolaget stoppade man in samma personer som redan satt i ST:s styrelse. Fyra av dem placerades också in i ATG:s styrelse. De var ju genialt, dessa var ju redan insatta i travsporten.

  • Så vad är problemet?

Ja, förstår man inte det – har vi verkligen ett problem inom travsporten.

Om samma personer sitter i samtliga styrelser överallt, var kommer nytänkandet och var kommer helhetssynen in? Hur öppen är man för den verklighet som förändras utanför huset? Finns det verkligen tid över till att sätta sig in i ett hästägareperspektiv – eller blir man helt förblindad av spelföreteelsen inom travsporten?

Nya siffror visar att antalet hästar numera är fler än mjölkkorna. Jordbruksverket redovisar att det i Sverige finns drygt 355.000 hästar. LRF-häst jublar och pratar om lönsamhet, attityd och förenklat hästföretagande. De för fram att Sverige behöver fler professionella hästföretag med ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Sådan tur att LRF är så väl representerat i ST/STAB/ATG och inte minst i HNS (Hästnäringens Nationella stiftelse).

  • Så vad är problemet?

Problemet är att antal travhästar minskar. Idag finns det bara 15.900 travhästar registrerade. Drygt 9.000 travhästar mindre än för tio år sedan. Antal B-tränade hästar har halverats under samma period. Rent krasst har således antalet travhästägare också minskat. Med enkel logik kan man ju räkna ut att om vi inte gör något kommer inte travsporten att finnas kvar om ett par år. Det är dags – och det är akut – att fokusera på förutsättningarna för att vara travhästägare. Så hur ser då ST/STAB/ATG på dessa dystra siffror och vem driver hästägarens perspektiv? Tyvärr hittar vi ingen med uttalat hästägarperspektiv i dessa styrelser. Detta måste vi också göra något åt!

I god demokratisk anda genomförs inom ST både förtroende råd och fullmäktigemöte. För att alla ska komma till tals har hästägarna delats upp utifrån sina särintressen. B-tränare för sig. A-tränare för sig. Kallblod för sig. Uppfödare för sig osv… Alla har tilldelats ett antal röster. Det verkar ju bra.

  • Så vad är problemet?

Men herregud! Vi är ju hästägare allihop! Denna uppdelning är helt förödande för travsporten som helhet. Den kan liknas vid att vi ställts upp i olika spiltor bredvid varann. Med rumpan mot verkligheten frustar vi lite grand – med huvudet nerkört i bingen – när skötaren slänger till oss några skulor. Nej! Nu får det vara slut på denna uppstallning och vi måste ta tillbaka initiativet och formulera hur vi vill ha det i framtiden.

Så alla Hästägare! Ryck tussarna, dra norsken, släng skyddslapparna eller använd långpisken – gör något! Det är hög tid att vi hästägare själva tar makten över problemformuleringen.

Tillse nu att era sällskap och BAS-föreningar ansluter sig till det ”Alternativa Banförslaget”!

Med önskan om ett Gott Nytt År till er alla.

Christina Johnstone
Åby Travhästägareförening
Inklusive en enig styrelse

Fokustema
Insändare
Läs senare

Satsas det på ”rätt ” häst?

Hur budgeterar och bestämmer Svensk Travsport (ST) vart pengarna ska gå som travförbundet får från ATG?
Hur skulle man kunna höja travhästens status efter travlivet? Frågan om pengar kan jag inte svara på, men om att höja travhästens status har jag en idé.
Av
Tamara Skutnabb
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Tamara Skutnabb. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) finansieras via spelet och är en viktig instans som utvecklar och driver hästnäringen framåt på många olika plan och discipliner, bland annat genom forskning och utbildning.

Efter ett gemensamt beslut mellan regeringen, Svensk Travsport och Svensk Galopp så betalas 55 miljoner kronor ut årligen till HNS. Av de 55 miljonerna går 34 miljoner till utbildning.

Utbildningar som HNS står bakom är bland annat hippologprogrammet, vilket till hälften finansieras av HNS. Hippologprogrammet är en lägre universitetsutbildning under Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Inriktningar som hippologprogrammet erbjuder är ridhäst, islandshäst och travhäst. Dock går det inte från och med denna vår att söka till travhäst.

Här kommer min fråga: vad kommer trav (-och galoppsporten) få tillbaka av alla investerade pengar?

Tidigare fick travsporten tillbaka universitetsutbildade travhippologer som kunde bidra i branschen på fler olika sätt och på fler olika positioner och nivåer.
Vad vill jag komma till? Jo, att ST betalar ut stora summor till utbildningar som inte gagnar travsporten på något vis längre. Det är upp till de personer som leder utbildningarna att ta fram lösningar som till exempel en modul för omskolning av travhästar, vilket skulle kunna höja statusen på travhästen bland andra grenar inom hästnäringen.

På sikt skulle det innebära att fler travhästar skulle få ett nytt liv efter avslutad tävlingskarriär och förhoppningsvis bli eftertraktade. Med ett ökat samarbete mellan branscherna så skapas det chans till fler arbetsplatser. Det är upp till oss att ställa krav.

Tamara Skutnabb
examinerad travhippolog och A- tränare

Fokustema
Debatt: Sju proffs tycker till
Läs senare

Framtidens travsport – inte en rasfråga

Det här är en krönika vi helst sluppit att skriva – för oss travälskare handlar inte travets överlevnad och framtid om ras.
Detta är inget försvarstal för i kallblodens tecken – det här är en önskan om att vi ska se på framtidens travsport tillsammans.
Av
Jan-Olov Persson Mats Gällerstedt , Fredrik Fransson , Oskar Kylin Blom , Joakim Reiser , Jerker Bjurman , Wiktor Kylin Blom
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Två av Sveriges toppkallblod: Månlykke A.M. och Bäcklös Uriel. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vi förstår Adrian Kolgjini och Sabine Kagebrants frustration bakom inlägget i debatten om prispengarnas utveckling de senaste sju åren – men anledningen håller vi inte med om: Vi har för låga prispengar helt enkelt, både för varmblod och kallblod.

Att kalla de senaste årens utveckling för den ”urskillningslösa satsningen på kallblod” är direkt felaktigt när vi tittar på vad som döljer sig bakom siffrorna.

Att göra uttalanden på detta sätt tycker vi är förkastligt. Det skapar dessutom oreda i hästägarleden, bland tränare och aktiva – det skapar större klyftor i en tid då vi ska stå tillsammans för att utveckla travsporten.

Kallblodssporten har klarat av att stå stark när det blåst negativa vindar – det är tack vare otroligt hårt arbete av uppfödare, hästägare, tränare och Travklubben Sleipner. Precis lika hårt arbete som att ta fram ett varmblod till start – skillnaden ligger dock i att belöningen inte kan bli i närheten så stor.

Det blir ett skott i foten för Kolgjini som påstår att två tränare tar hand om 25 procent av prispengarna för kallbloden. Dels är siffran saltad då det handlar om 22 procent (senaste sju åren 19,7 procent) och dels är det i sig inget som skulle vara negativt för sporten.

Det är fullt rimligt att räkna fem varmblodstränare mot en kallblodstränare sett till population och vilka pengar det körs om. Vi är till och med snälla när vi endast räknar ration fem till ett då det bara finns ett fåtal tränare av kallblod som har många hästar. 

De tio varmblodstränare som körde in mest pengar i Sverige 2023 stod för 25,32 procent av prispengarna – det vill säga 216 miljoner. Över dubbelt mot hela kallblodsbudgeten. 

10,84% av prispengarna tilldelades kallbloden 2023, samtidigt var 16,88% av hästarna i träning av den kalla sorten.

2017 delades det ut 50.225 kr/varmblod i träning.
Samma år fick kallbloden 26.741 kr/häst i träning.
Det gav en skillnad på 23.484 kr till varmblodens fördel.

År 2023 var skillnaden mellan varm och kallblod större 27.879 kr/häst.
Skillnaden har alltså växt mellan varm- och kallblod. 2023 fick varmbloden 69.489 kr/häst och kallbloden tävlar om 41.610 kr/häst i träning.

Kallbloden har gått från en låg nivå – till en ännu högre skillnad i plånboken. Den så kallade ”urskillningslösa satsningen” stämmer inte överens med vår verklighet. 

Istället för att peka finger mot varandra – bör fokus istället riktas mot hur vi tillsammans kan utveckla travsporten.

Jan-Olov Persson
Mats Gällerstedt
Fredrik Fransson
Oskar Kylin-Blom
Joakim Reiser
Jerker Bjurman
Wiktor Kylin-Blom

Fokustema
Insändare
Läs senare

Vi vill inte vara hemmablinda

Wångens verkställande direktör Håkan Karlsson svarar på insändaren som var införd i Sulkysport 13 januari 2024.
Av
Håkan Karlsson

På Wången arbetar vi för att utbilda de som vill arbeta professionellt inom hästnäringen. På gymnasieutbildningen (som insändaren handlar om) bor eleverna på Wången under tre år. Insändaren säger att skolverksamheten var bra, men riktar kritik mot arbetet i stallarna och hur det var på fritiden när de gick i skolan.

Vi arbetar kontinuerligt med justeringar av vår verksamhet med fokus på att våra elever ska få en bra skolgång och vara förberedda inför arbetsliv eller fortsatta studier. Det här är några exempel på förändringar som vi gjort under förra året:

  • ökat bemanningen på elevboendet
  • upprättat nya rutiner för samverkan mellan de två organisatoriskt skilda delarna skolverksamhet och elevboende
  • uppdaterat planen mot diskriminering och kränkande behandling
  • Uppdateringarna utgår från studiesociala enkäter där eleverna anonymt får svara på frågor om sin studiemiljö
  • inrättat en visselblåsarfunktion
  • utökat lärarnärvaron under stalljourerna
  • utvecklat ett arbetsmiljöforum där arbetsplatsombud, skyddsombud, chefer och studerande regelbundet möts för att arbeta med så väl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön.

För att möta några av de svårigheter som beskrivs i insändaren har vi ett kompetent elevhälsoteam bestående av specialpedagog, kurator och skolsköterska som finns till för att stötta eleverna.

Angående kritiken om helgjourer så ingår stalljourerna i kursen arbetsplatsförlagt lärande och är en viktig färdighetsträning inför arbetet som hästskötare. Tiden som eleverna har stalljour är skoltid som kompenseras med ledigheter under året. Under skollov och storhelger anställer vi personal som arbetar i stallarna.

Att ungdomarna som läser på gymnasiet ofta bor långtifrån sina föräldrar gör att vi behöver ha ett gott samarbete med elevernas vårdnadshavare. Det samarbetet har vi utvecklat de senaste åren med tätare kontakter och fler föräldramöten.

Jag vet inte när ni som skrev insändaren gick på Wången, men oavsett om det var under min tid som vd eller mycket tidigare så är det ledsamt att läsa vad ni upplevt.

Vi vet att vi haft utmaningar och vi arbetar aktivt för att hela tiden bli bättre. Wången ska bidra till att utveckla travsporten i en positiv riktning. Men vi tar självklart gärna emot feedback för att inte bli hemmablinda.

Välkommen hit och hälsa på!  

Håkan Karlsson, vd Wången AB