Om bara några dagar sätter ST sig ner – tillsammans med våra representanter från sällskap och basorganisationer – och avgör för lång tid framöver hur vår travsport kommer att gestalta sig i framtiden. Frågan är dock vilken framtid vill vi ha? Och vem är det som egentligen ska ha rätt att formulera den?
Det är en välkänd sanning att den som tar makten över problemformuleringen också har nyckeln till lösningen. Så vad är då problemet? Jo, det beror på vem man frågar.
Alla har sitt perspektiv och ser vi specifikt på travsporten kommer svaren att bli totalt olika beroende på om man selar på hästen, mockar, sitter bakom långvagnen, betalar tränaren, står vid totokassan eller ser loppen på TV. Det skiljer sig också beroende på om man står i söder, norr, öster eller väster. Givetvis ser också de som sitter i Hästsportens Hus travsporten ur sitt egna lite speciella perspektiv.
Opartiske (?) Mats Denninger skulle utreda problemställningarna inför framtiden och frågade framför allt tjänstemän, konsulter och tio representanter från Sleipner. Okej, han frågade ett par aktiva också. De han frågade verkar dock ha blivit utvalda utifrån principen om tillgänglighet och närhet. Det är ju både effektivt och bra.
- Så vad är problemet?
Denninger frågade inte oss verkliga hästägare, vi finansiärer av travsporten – vi som befinner oss i stallarna, bak sulkyn eller som betalar stora summor i månaden för att hästen ska vara i topptrim. Vi hästägare som är grund och ensam finansiär till hela sporten – utan oss finns inga banor, tränare, skötare, veterinärer, tjänstemän på ST, LRF konsulter etcetera.
ST har som vision att uppnå världens bästa travsport som är attraktiv för alla. Alla punkter som räknas upp, handlar antingen om att hästen ska må bra eller att öka intresset för travsporten. Travsportens profiler och varumärken ska också vara kända och omtyckta. Det låter ju fantastiskt.
- Så vad är problemet?
Vi hästägare finns inte nämnda i en enda mening – inte ens inom parentes. Det var dock vi Hästägare som utifrån ett gemensamt intresse bildade Travsällskapen som utifrån samma gemensamma intresse bildade Svensk Travsport. Inte med ett enda ord finns det någon vision om att det ska finns goda förutsättningar för oss travhästägare att fortsatt kunna göra det möjligt för allmänheten att uppleva högklassiga travlopp.
Spelmarknaden omreglerades 2019. För Svensk Travsport innebar det att man bildade bolaget STAB, för att därigenom ansvara för marknaden. Det vill säga teckna avtal kring ljud, bild och sponsring. I aktiebolaget stoppade man in samma personer som redan satt i ST:s styrelse. Fyra av dem placerades också in i ATG:s styrelse. De var ju genialt, dessa var ju redan insatta i travsporten.
- Så vad är problemet?
Ja, förstår man inte det – har vi verkligen ett problem inom travsporten.
Om samma personer sitter i samtliga styrelser överallt, var kommer nytänkandet och var kommer helhetssynen in? Hur öppen är man för den verklighet som förändras utanför huset? Finns det verkligen tid över till att sätta sig in i ett hästägareperspektiv – eller blir man helt förblindad av spelföreteelsen inom travsporten?
Nya siffror visar att antalet hästar numera är fler än mjölkkorna. Jordbruksverket redovisar att det i Sverige finns drygt 355.000 hästar. LRF-häst jublar och pratar om lönsamhet, attityd och förenklat hästföretagande. De för fram att Sverige behöver fler professionella hästföretag med ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Sådan tur att LRF är så väl representerat i ST/STAB/ATG och inte minst i HNS (Hästnäringens Nationella stiftelse).
- Så vad är problemet?
Problemet är att antal travhästar minskar. Idag finns det bara 15.900 travhästar registrerade. Drygt 9.000 travhästar mindre än för tio år sedan. Antal B-tränade hästar har halverats under samma period. Rent krasst har således antalet travhästägare också minskat. Med enkel logik kan man ju räkna ut att om vi inte gör något kommer inte travsporten att finnas kvar om ett par år. Det är dags – och det är akut – att fokusera på förutsättningarna för att vara travhästägare. Så hur ser då ST/STAB/ATG på dessa dystra siffror och vem driver hästägarens perspektiv? Tyvärr hittar vi ingen med uttalat hästägarperspektiv i dessa styrelser. Detta måste vi också göra något åt!
I god demokratisk anda genomförs inom ST både förtroende råd och fullmäktigemöte. För att alla ska komma till tals har hästägarna delats upp utifrån sina särintressen. B-tränare för sig. A-tränare för sig. Kallblod för sig. Uppfödare för sig osv… Alla har tilldelats ett antal röster. Det verkar ju bra.
- Så vad är problemet?
Men herregud! Vi är ju hästägare allihop! Denna uppdelning är helt förödande för travsporten som helhet. Den kan liknas vid att vi ställts upp i olika spiltor bredvid varann. Med rumpan mot verkligheten frustar vi lite grand – med huvudet nerkört i bingen – när skötaren slänger till oss några skulor. Nej! Nu får det vara slut på denna uppstallning och vi måste ta tillbaka initiativet och formulera hur vi vill ha det i framtiden.
Så alla Hästägare! Ryck tussarna, dra norsken, släng skyddslapparna eller använd långpisken – gör något! Det är hög tid att vi hästägare själva tar makten över problemformuleringen.
Tillse nu att era sällskap och BAS-föreningar ansluter sig till det ”Alternativa Banförslaget”!
Med önskan om ett Gott Nytt År till er alla.
Christina Johnstone
Åby Travhästägareförening
Inklusive en enig styrelse
