Den första julaftonen jag firade på Vincennes var 2006. Då med Frisky Bieffe till start i Criterium Continental. Som jag kommer ihåg det var han riktigt bra och satt fast som fyra bakom Offshore Dream (Offshore Dream vann för övrigt Prix d’Amérique de två nästföljande åren).
Under den här perioden jobbade vi i Milano och i stort sett direkt efter loppet åkte vi hem med transporten från Paris. Jag kom hem till mina föräldrar väldigt tidigt på juldagsmorgon, i lagom tid för att se loppet – flera gånger om – i repris på tv:n. Ett fantastiskt sätt att värma upp inför julen och en av de bästa julklapparna man kan få som hästskötare. En häst som gjorde sitt bästa och satt fast bakom en framtida PdA-vinnare.
Nästa julafton jag med säkerhet vet att jag spenderade på Vincennes var 2010. Då med Save the Quick till start i samma lopp. Hon blev med liten marginal tvåa bakom Sévérino, surt. Men hon gjorde även hon en toppenprestation och det årets julklapp var i hamn.
Därefter har jag varit på Vincennes varenda julafton, men vad jag kan minnas endast som ledig turist utan häst till start.
Julskinka, köttbullar och vörtlimpa i all ära. Men dagens intryck slår det mesta.
Att nu ha ynnesten att åka och jobba denna dag, få sitta på Vincennes stallcafé med ett glas champagne i handen och njuta av dessa djur är en uppesittarkväll utöver det vanliga och få förunnat. Lite mer av det goda och julhelgen får igen en extra dag att mysa med nära och kära på.
Det vimlar idag av svenskar på Vincennes som valt att fira julafton här. Många av dem med en dröm om en direktbiljett till Prix d’Amérique. I Criterium Continental gick luften ur de flesta och det största hoppet stod till Readly Express i Prix Tenor de Baune. Hans ägare hade avbrutit semestern på Teneriffa för att få se sin häst på Vincennes stora bana för första gången. Timo Nurmos flög ner över dagen, skötaren Inga Perk skulle aldrig kunna tänka sig att vara någon annanstans än med sin häst och det var nog ingen av dem som ångrade sitt val.
Känslan i luften var att även fransmännen ville se honom vinna och snacket som går är att många ser fram emot matchen mellan Bold Eagle och Readly Express i PdA. Om de nu inte stöter på varandra redan tidigare…
Timo Nurmos nästan dansade in i stallet efter loppet och skötaren fällde glädjetårar
Readly Express sprudlade av löpglädje, skulle småslå i den första värmningen och sprang och kvastade i den andra. Han gjorde ingen besviken och tog lekande lätt hand om fribiljetten.
Och vilket intryck Readly Express gjorde! Jag var på plats då han vann Grand Prix de l’U.E.T. i mitten av oktober förra året på ett regntungt Vincennes. Även om han imponerade även då är frågan om det inte sög ännu mer i magen då han flög lågt över upploppet idag? Den lättheten i hans steg över mål och Björn Goops resoluta körning i spets.
Timo Nurmos nästan dansade in i stallet efter loppet och skötaren fällde glädjetårar direkt efter målgång, jag förstår henne, känslan att få ta hand om en sådan häst kan jag knappt föreställa mig. Ägaren Rolf Andersson såg tagen ut uppe på vinnarpodiet.
Julskinka, köttbullar och vörtlimpa i all ära. Men dagens intryck slår det mesta.
Och en sak är säker. Även om det inte är en Readly Express jag får se nästa gång kommer jag byta Kalle Anka mot julafton på Vincennes i många år framöver.
