Fokustema
Krönika
Läs senare

Från Lähdekorpi till Save The Quick

Det blev lite av en chock att komma till Kari Lähdekorpis stall och jobba. Vi hade dubbla antalet hästar mot vad jag var van vid från Italien, körde ofta hästbussen till tävlingar själva och fick slå på de flesta skorna. Liten överraskning för någon som knappt ens ryckt en sko tidigare…
Av
Cecilia Kristoffersson

Men med god hjälp av mina fantastiska kollegor (många gånger i utbyte mot några boxar skottade) gick även det bra. Jag har många roliga minnen från denna tid, där rekordet på utselningar en månad låg på 17 stycken. Det är ju ingen hemlighet att Kari startade sina hästar rätt ofta. Men bra gick det och jag hade ynnesten att jobba där det året han satte rekord på inkörda pengar. Detta dock utan någon större hjälp från mina hästar tyvärr, men det var kul att dela stallets framgångar och jag trivdes väldigt bra i Holm och Halmstad. Jag tror knappt jag skulle känna igen mig där idag efter Untersteiners intåg på gården.

Jag både lärde mig och utvecklades otrolig mycket under de åren jag blev kvar hos Kari, innan meningsskiljaktigheter med stallets nyblivne försteman fick mig att ansöka om tjänstledigt och istället bege mig till Frankrike där familjen då höll till.

När jag började hos pappa igen fick jag ett nyblivet treårigt sto som inlett karriären lovande. Save The Quick. En madame som hade en väldigt stark egen vilja och tydligt visade när det var något hon ogillade. Och det var ganska så mycket som inte föll denna bestämda dam på läppen. Hon hade ett omväxlande humör som både trollband dig och fick dig att se stjärnor ibland.

Save The Quick med mig, pappa, Franck Nivard och Philippe Delon. Foto Gerard Forni

Vi hade väldigt många fina hästar under den perioden och Touch Of Quick, Tango Quick, Unique Quick och Up And Quick var väl de som stack ut namnmässigt förutom Save. Men hur det än faller sig många gånger så är det ofta de hästar som aldrig blir några stjärnor som man fastnar mest för på något sätt. Det är nästan så att man får kämpa mer för att få dem till start och en femteplats kan ibland locka till glädjetårar lättare än vad en seger gör.

Det var ju i och för sig aldrig lätt med Save då hon hade sin beskärda del av problem. Hon hade lätt för att få kolik och så stora problem med ett bakknä att det krävdes två operationer. Hon tävlade under vintern för att sedan opereras på vårkanten med efterföljande rehabilitering fram till det var dags att dra igång uppträningen inför nästa meeting. Att vara satt på en strikt diet var absolut inte något detta extremt matglada sto, som hade lite lätt att lägga på hullet, uppskattade någonstans. Jag älskade Save och fick lära känna de franska hästarna på riktigt under den här perioden. Jag hade aldrig hört talas om hälften av hingstarna de var efter, men de flesta hade personligheter utöver det vanliga och de får än idag mitt hjärta klappar lite extra för fransoser.

Fakta

Save The Quick

Sto född 2006
e. Jasmin de Flore – Heureuse Duchesse e. Blue Dream
Starter: 71 stycken; 13-11-10
Startprissumma: 1 581 079 euro
Rekord: 1.10,3ak
Uppfödare: Ecurie Quick Star
Avkomma 2015: Fashion Quick, sto e. Up And Quick

Expandera

Det var fantastiskt roligt att jobba tillsammans med hela familjen igen. Allt går så mycket lättare på något sätt och de sena kvällar det oftast blev i stallet var mer regel än undantag. På vintrarna hade vi runt 15 hästar inne på Grosbois och sommarhalvåret spenderade vi ute på gården utanför Gacé i Normandie. Då bodde de flesta hästarna ute i sina hagar med små hus och de bättre hästarna fick där chansen att pusta ut ordentligt inför nästa vintermeeting, samtidigt som det var närmare till de mindre banor där de hästar som inte riktigt räckte till på Vincennes kutade runt på somrarna. De kunde tjäna fina pengar där och det blev som små utflykter varje gång man skulle åka på trav. Det var små gemytliga banor som endast hade ett par tävlingsdagar per år och det blev därför folkfest där hela byn kom med hela tjocka släkten till banan. Grillröken låg tät över transporterna då det serverades den traditionella korven med pommes inbakade i en baguette som toppats med en herrans massa majonäs, dijonsenap och ketchup. Supergott. På de flesta banorna fanns inga boxar och det stod hästar uppbundna vid sina transporter både till höger och vänster. Utan några protester stod hästarna världsvant kolugnt, gärna tillsammans med en eller två kompisar vid samma buss. Jag sticker ut hakan och säger att jag inte tror detta upplägg skulle funka här i Sverige, på fler än ett sätt.

Efter att i flera år haft nästintill reumatiska problem med både mina händer och fötter funderade jag länge på att det var dags att försöka sig på något annat. Jag hade ändå alltid satt gränsen till att sluta som hästskötare vid 30 års ålder. Det gick sådär då Save fortfarande tävlade för fullt…

Så ett år efter 30-årsdagen tog jag slutligen beslutet att skaffa mig någon form av utbildning. Detta sammanföll med att pappa återigen bytte arbetsgivare och började jobba åt Ecurie des Charmes och våra vägar skildes åt igen. Jag åkte hem för att sommarjobba hos Marcus Lindgren innan jag skulle påbörja min ettåriga utbildning till SPA- och hudvårdsterapeut.

Jättekul utbildning absolut, men det visade sig såklart att jag inte alls var redo att lämna hästarna och dagen efter jag tagit examen började jag jobba heltid hos Lindgren…

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Invigningen gav mersmak

MÖLNDAL. Igår invigdes hela nya Åbyarena och deras hotell. Känslan var att detta kan bli riktigt, riktigt bra.
Av
Cecilia Kristoffersson

Vyn från hotellrummet sträcker sig över stallbacken där man kan se bussarna rulla in och hästarna lastas av med banan i bakgrunden. Ett mässområde ligger i direkt anslutning både till banan och hotellet. Här finns en kiosk och spelbutik och även ett gym för den som vill hinna med ett pass.

Hotellet har ett tivoli-tema då ägarna tänkte sig att samma känsla väcks med förväntningar och pirr i magen inför den mässa, de tävlingar eller vilket event man nu än är på Åbyarena för att uppleva. Rummen känns fräscha med sin limegröna och ljusrosa inredning, okej kanske inte jättemärkligt då det är helt nytt, men det har inte sparats på kvaliteten och helgen till ära har röda mattan rullas fram i entrén.

Jag älskar dessa kvällar med kvalloppen, förväntningarna hos alla, de flesta som är med här har en chans att gå vidare. Allt kan hända i ett lopp och det ”räcker” att vara bland de fyra främsta för att ta sig till finalen.

Åbys stallbacke är smidig som tusan att jobba på, både för de aktiva och för oss som ska jaga runt efter folk för en kommentar. Allt är sammanbyggt med en smart lösning som knyter samman stallarna med stallfik och banan. Sätter man sig på bänken utanför omklädningsrummet är det nästan omöjligt att inte stöta ihop med den man söker.

Då man jobbat klart och var så där lagom mör var det oerhört skönt att bara ta de få stegen genom Lyon till hotellobbyn och ta hissen upp till rummet. Närheten till banan känns oslagbar. Det är även på Lyon frukosten intas, intresserad av trav eller inte, är du i gott sällskap med fotografier på gamla travstjärnor.

Hos de besökare som inte var travintresserade tidigare hoppas jag att detta i alla fall kan väcka i alla fall ett uns av nyfikenhet hos någon.

Då har Åbytravet tagit ett stort steg i rätt riktning och fler kanske följer efter.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

En dag på Grosbois

BOISSY-SAINT LEGER. Dimman ligger på så många sätt tung över träningscentret Grosbois denna fredag, även om det är full fart i alla stallar och på alla träningsbanor redan innan det blivit ljust.
Av
Cecilia Kristoffersson

Prix d’Amérique. Ett lopp jag sett på plats de senaste i alla fall elva åren vill jag drista mig att säga. Men de första åren framkallade inte alls samma känsla som på senare år.

I början åkte jag hit över helgen, hade inte full koll på alla franska ekipage och hade inte slaviskt följt de förberedande B-loppen. Superhäftigt lopp, javisst, och helgen i sig har alltid varit underbar med allt folk, men det där lilla extra kom senare.

Detta efter att vi flyttat till Frankrike och installerat oss på Grosbois. Upplevelsen blev en helt annan. B-loppen sågs på plats och man kunde följa allt uppsnack och eftersnack genom tidningar, tv och på stallfiken. Vem körde bara ett förberedande lopp med skor och öppet huvudlag för att bygga form. Vem var tvungen att kvala för att komma med? Vilka var redan klara på pengar? Listorna skrevs inför och skrevs om efter varje lopp.

hon blir bara bättre och bättre med åren

Stämning började byggas redan i början av december.

Man kunde finna sig själv joggandes med sin vanliga bruna häst bredvid en Pd’A-deltagare i skogen eller skritta i bakvarv på den 2.000 meter långa banan och njuta när ett uppvässande snabbjobb susade förbi.

Årets upplaga är för mig relativt öppen. Tidigare år har man allt som oftast haft en häst som stuckit ut med det där lilla extra.

Bold Eagle visade att han inte gjort sitt med rätt lopp serverat, trots olyckskorparnas kraxande.

Timo Nurmos har låtit läskigt nöjd med Readly Express.

Belina Josselyn i måndagens jobb. Foto SCOOPDYGA

Jean Michel Bazire tränade sina tre deltagare Belina Josselyn, Davidson du Pont och Looking Superb på Grosbois tidigare i morse. Han hade inget att anmärka på och sa efter Prix de Belgique att han bara satt och åkte bakom Belina. Ingen har väl glömt loppet hon gjorde som fyra förra året..? Denna röda supermerca verkar vara lite som ett fint vin, hon blir bara bättre och bättre med åren.

Propulsion är på plats och Daniel Redén har via twitter sagt att de är redo för match.

Nu tappade jag tråden en sväng, Grosbois.

Detta fantastiska ställe där man kan börja dagen med att bevaka den stora banan för att se vilka hästar som kommer ut och sedan gå mellan borgarna som ligger utplacerade med bara några meters mellanrum över hela området och få senaste nytt.

Lunch på området där du äter en prima trerätters lunch (med eller utan vin) till ett humant pris, men se till att ha koll på vad de olika rätterna innehållandes inälvsmat heter om du som mig inte är dess största fantast… Sedan är det bara att börja planera hur du ska ta dig till och framförallt från mässan och auktionen där champagnen och ostronen brukar flöda. Denna hålls varje år under fredagen på Vincennes.

Bästa sättet att uppleva anläggningen – som jag skulle vilja dryfta mig till att säga är den enda i sitt slag – på är dock bakom en hästrumpa då körvägarna slingrar sig i en för den oinvigda ogenomtränglig labyrint inne i skogen och runt alla stallar.

Denna helg är det som en myrstack på Grosbois. Turistbussar står parkerade utanför utvalda borgar. Stora grupper med folk flanerar på bilvägarna, alla med en förhoppning om att få se sin favorit köra förbi eller gå jobb.

Här hittar du alltid någon att småtjöta med då du är ute och kör eller snabbta en kopp kaffe med mellan turerna om du står redo i stallet och väntar då hästarna ska skiftas.

I vanliga fall kanske inget alla tar sig tid med, men denna helg är det lite som att ingen har någon stress med jobbet utan alla bjuder till då man är förberedd på att ”alla” är här och en del människor träffar man bara just denna helg.

Förutom Bazires stall tog jag även svängen förbi Jörgen Westholm som kört fort med Unique Juni och enligt honom var det stenklart, fram till dess att man fick spår nio (längst ut bakom Vincennes startbilsvinge som tar nio i första led). Hon kommer i alla fall med toppform och Prix Helen Johansson har varit Frankrikevistelsens huvudmål.

Trots att dimman låg tät över Grosbois imorse lättade den i takt med att dagen gick.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

”I’ll be back!”

DELAWARE. Mycket har man hört under flera år av väldigt många och the excitement har bara stegrats under dagarna vi varit i USA innan Little Brown Jug. Besvikelsen låg nära till hands efter dessa högt uppbyggda förväntningar. Tro mig – besviken var det sista jag blev!
Av
Cecilia Kristoffersson

Little Brown Jug. Ett event jag bara hört talas om på avstånd och aldrig trott skulle bli verklighet att besöka. Äntligen var det dags efter ett halvårs uppladdning! Folk utbrister att det är det häftigaste de varit på och att vi kommer få vårt livs upplevelse. Förväntningarna var således skyhöga och jag gick nästan dit med en känsla av rädsla att bli besviken efter allt detta uppsnack.

Gårdagen spenderades på banan för att studera hur vi bäst skulle ta oss an denna dag. Upplägget var enkelt. Antingen köper man sittplatsbiljetter eller så hänger man på publikplats eller stallbacke. Stallbacken låg för övrigt tio meter från bankanten och där var det folk parkerade i campingstolar i rader som lämnade just så pass mycket plats att hästarna kunde passera på väg till banan, inga pass dit krävdes utan det räckte att du betalat entré till ”marknadsområdet”.

Folket kommer otroligt nära hästen här och detta verkar uppskattas av alla. Det blir en helt annan känsla då man först fått vara och klappa om sin favorit för att sedan lägga sitt lir. En helt annan grej än att peka på ett namn i ett program efter att sett dem på avstånd på banan.

Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt

Närheten till djuren ska aldrig förringas för att väcka intresse för sporten… Att bjuda in för att få folk att bjuda tillbaka verkar vara ett vinnande koncept här. Utan att vara det minsta insatt i hur själva eventet fungerar så är känslan att man med små medel och lokalbefolkning ror hem detta med bravur.

Tivoli, en hel gata med matstånd där frityrdoften ligger som en tät dimma i luften (you name it – allt finns att få friterat här, från snickers till chokladdragérad bacon, jag provade båda och kan dock inte rekommendera någon), alla de djur du kan tänka dig hör hemma på en marknad och mitt bland alla husbilar som legat här hela veckan ligger en 800 meter lång travbana omgärdad av publik i campingstolar. Detta känns som den naturliga samlingspunkten och de folk man träffar på har utsmyckat sina vagnar och tält med flaggan för ”The Jug”. En gul flagga med ett brunt lerkrus man vanligtvis dricker whiskey ur. Det är dock inte detta loppet fått sitt namn från, men detta får ni läsa mer om framöver.

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt

Till vardags står det runt 300 hästar permanent uppstallade här och nu är även eliten på plats för deras korta meeting. Denna vecka är de enda tävlingsdagar som körs på banan i Ohio och igår var avslutningen på detta meeting med hela 22 lopp. Fyra var tillägnade travare och resterande lopp var reserverade för passgångare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just passgångare, men så häftig upplevelse! Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt.

Det gick så fort att kuskarna nästan låg ner i kurvorna som speedwayförare och finalen vanns på 1.08,2 av Courtly Choice som slog på en galopp i starten i sitt försök. Tränaren sade till kusken innan loppet att detta vinner du – så länge du inte du ramlar ur. Courtly Choice var för övrigt den ende som i efterhand betalat 45.000 dollar för att vara med i finalen. Det betalade sig väl…

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt med 42 lopp på två dagar även för den mest inbitna? Jag såg alla lopp med glädje, men det blev ändå en sex timmars tävlingsdag i förrgår och en åttatimmars igår där man väntade med huvudloppet som avslutande crescendo. Det började tunna ut med folk redan innan finalen av Little Brown Jug kördes och strax efter det var det folktomt på området.

I’ll be back

Med 46.126 besökare på plats trodde jag att det skulle kännas fullt, att köerna skulle ringla sig långa och priserna skjuta i höjden från gårdagens tävlingar. Så var inte fallet. En County Fair med matstånd så långt ögat kunde nå och ett system med betalningar på plats gjorde att allt flöt smidigt som det smör man kunnat steka på marken efter att termometern för andra dagen visat på över 30 grader och luftfuktigheten var något utöver det vanliga tack vare stormen Florences framfart i de östra delarna av landet.

Har ni chansen, åk hit, ät Funnel Cake, ta en Bud Light och kolla på fantastiska tävlingar i en gemytlig miljö med supertrevliga likasinnade.

Little Brown Jug – I’ll be back.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Sport