Fokustema
Krönika
Läs senare

Prix d’Amérique – en gång om året

Sista söndagen i januari och sista söndagen i maj. Två heliga dagar för mig.
Prix d’Amérique – en gång om året, klingar på något sätt inte alls lika bra som Elitloppet – en gång om året… Jag har svårt att säga vilket av dem jag tycker mest om.
Så olika på så många sätt, men ändå så lika.
Av
Cecilia Kristoffersson

Då vi glider in på Vincennes vid elva Prix d’Amérique-dagen är det redan massvis med folk på plats och spänningen dallrar i luften. Alla har sin egna favorit till dagens seger och läktarna är klädda i allsköns färger beroende på vilken häst man håller närmast hjärtat.

Jag har trots elva år på plats, tro det eller ej, aldrig varit på publikplats på Vincennes under Pd’A-dagen. Något som i år var tvunget att provas på då jag tidigare haft svårt att jämföra stämningen och upplevelsen mellan Elitloppet och Prix d’Amérique. Elitloppet ser jag i stort sett alltid från publikplats. I alla fall finalen. Om jag inte jobbar.

Stämningen redan till invigningen går nästan att ta på och blandade amerikanska och EPIQE-series flaggor svajas för fullt i takt med musiken och uppträdanden. Som Ola Lernå skrev i sin krönika förra veckan, man ser inte Prix d’Amerique ”live” även fast man är på plats. Men det gör ingenting. Dessa lopp vill jag uppleva på plats i den mån det går…

Denna känsla som ligger som ett fluffigt duntäcke över hela publikhavet går inte att uppleva från tv-soffan. Även om kanske själva loppet ses betydligt bättre därifrån är det svårt att framkalla gåshuden då hästarna passerar den jublande publiken.

Frågan är egentligen om det inte är speakern som tillsammans med hästarna bygger upp halva stämningen? Han trissar publiken till max och får dem att hänga med i uppsnacket. Hela vägen fram till dagens största lopp pratar han med dem och de hänger på. Det viftas med flaggor, hejaklackarna håller sina halsdukar högt upp emot skyn i en tyst bön då deras hästar nämns och invigningen engagerar åskådarna till i det närmsta extas. Trots att Vincennes i år inte lyckats hitta någon sponsor till huvudloppet sparas det inte på krutet.

Stallfiket på Vincennes är annars en av mina favoritplatser att se loppen från bland de travbanor jag besökt. Här samlas alla. Tränare, ägare, uppfödare, skötare och allt möjligt löst folk, som en annan. Mina favoritbaguetter hittas även här – tonfisk och majonäs – och jag kan varmt rekommendera ett glas bubbel som dryck till dem.

Champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som tröstar sig

Det är i slutet av januari, men ändå är uteserveringen överfull och champagnen flödar både bland vinnarna som firar och förlorarna som söker tröst. Eller det vore synd att säga att Sébastien Guarato ser ut att behöva tröstas. Han är en av de gladaste på stallfiket varje gång han är där. Jag har aldrig sett honom nedstämd en endaste gång då han står där med ett glas Ruinart Blanc de Blancs i handen. Alltid leende, även i nederlagen.

Inte sällan samlas man upp på en snabb coupe här innan man åker hemåt till stallet igen.

Att inte fler olyckor händer på stallbacken är dock ett under. Trots strikta regler (för vissa) över vilka som får komma in på här idag är det väldigt mycket folk som står precis överallt, speciellt där hästarna ska gå. Tur att de flesta är snälla, hästarna alltså. Folket verkar mestadels inte begripa vad en häst är och står lugnt kvar när de kommer gåendes med vagn i de relativt smala gångarna mellan stallar och bana.

Även om det var en invigning innan loppen började har Garde Républicaine en uppvisning en halvtimme innan PdA-hästarna ska gå upp på banan. Detta är det enda under dagen som känns överflödigt då man bara vill se hästarna man väntat på sedan den 19 november!

C’est partiiiiiii

Så kommer defileringen, ivrigt påhejad av både publik och speaker, och provstarterna följs från storbildstv:n. Det vibrerar av spänning bland publiken samtidigt som det är lite småputtande för att få den bästa platsen.

Fem startförsök krävs innan loppet släpps iväg och man hör det klassiska:
C’est partiiiiiii

Det enda alla väntar på är när attacken från Bold Eagle eller Readly Express ska komma. De flesta andra känns som statister då dessa två sitter i andra och tredje utvändigt.

Så kommer den. Readly Express och Björn Goop serverar Bold Eagle det perfekta loppet. Franck Nivard har inte gjort ett enda misstag. Ändå räcker det inte och Timo Nurmos Readly Express är först över mål.

Självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Hans skötare Inga Perk har varit lugnet själv hela dagen, självklart visste hon redan vilken fantastisk häst det är hon har.

Sen är det över. Resterande lopp, fem till antalet, körs  en Readly Express-dimma.

Var ska man börja..? Att ta in intrycken från gårdagen lär ta ett bra tag. Vad var det vi såg egentligen? En slagen Readly Express kämpade sig tillbaka mot en till synes segrande Bold Eagle.

Readly Express var en mycket värdig vinnare, men jag kommer i alla fall behöva se loppet flera gånger om innan jag verkligen kan smälta vad vi egentligen fick uppleva söndagen den 28 januari 2018.

Och vad kommer vi nu kunna börja drömma om för prestationer och hästar till den sista söndagen i maj..?

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

Invigningen gav mersmak

MÖLNDAL. Igår invigdes hela nya Åbyarena och deras hotell. Känslan var att detta kan bli riktigt, riktigt bra.
Av
Cecilia Kristoffersson

Vyn från hotellrummet sträcker sig över stallbacken där man kan se bussarna rulla in och hästarna lastas av med banan i bakgrunden. Ett mässområde ligger i direkt anslutning både till banan och hotellet. Här finns en kiosk och spelbutik och även ett gym för den som vill hinna med ett pass.

Hotellet har ett tivoli-tema då ägarna tänkte sig att samma känsla väcks med förväntningar och pirr i magen inför den mässa, de tävlingar eller vilket event man nu än är på Åbyarena för att uppleva. Rummen känns fräscha med sin limegröna och ljusrosa inredning, okej kanske inte jättemärkligt då det är helt nytt, men det har inte sparats på kvaliteten och helgen till ära har röda mattan rullas fram i entrén.

Jag älskar dessa kvällar med kvalloppen, förväntningarna hos alla, de flesta som är med här har en chans att gå vidare. Allt kan hända i ett lopp och det ”räcker” att vara bland de fyra främsta för att ta sig till finalen.

Åbys stallbacke är smidig som tusan att jobba på, både för de aktiva och för oss som ska jaga runt efter folk för en kommentar. Allt är sammanbyggt med en smart lösning som knyter samman stallarna med stallfik och banan. Sätter man sig på bänken utanför omklädningsrummet är det nästan omöjligt att inte stöta ihop med den man söker.

Då man jobbat klart och var så där lagom mör var det oerhört skönt att bara ta de få stegen genom Lyon till hotellobbyn och ta hissen upp till rummet. Närheten till banan känns oslagbar. Det är även på Lyon frukosten intas, intresserad av trav eller inte, är du i gott sällskap med fotografier på gamla travstjärnor.

Hos de besökare som inte var travintresserade tidigare hoppas jag att detta i alla fall kan väcka i alla fall ett uns av nyfikenhet hos någon.

Då har Åbytravet tagit ett stort steg i rätt riktning och fler kanske följer efter.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

En dag på Grosbois

BOISSY-SAINT LEGER. Dimman ligger på så många sätt tung över träningscentret Grosbois denna fredag, även om det är full fart i alla stallar och på alla träningsbanor redan innan det blivit ljust.
Av
Cecilia Kristoffersson

Prix d’Amérique. Ett lopp jag sett på plats de senaste i alla fall elva åren vill jag drista mig att säga. Men de första åren framkallade inte alls samma känsla som på senare år.

I början åkte jag hit över helgen, hade inte full koll på alla franska ekipage och hade inte slaviskt följt de förberedande B-loppen. Superhäftigt lopp, javisst, och helgen i sig har alltid varit underbar med allt folk, men det där lilla extra kom senare.

Detta efter att vi flyttat till Frankrike och installerat oss på Grosbois. Upplevelsen blev en helt annan. B-loppen sågs på plats och man kunde följa allt uppsnack och eftersnack genom tidningar, tv och på stallfiken. Vem körde bara ett förberedande lopp med skor och öppet huvudlag för att bygga form. Vem var tvungen att kvala för att komma med? Vilka var redan klara på pengar? Listorna skrevs inför och skrevs om efter varje lopp.

hon blir bara bättre och bättre med åren

Stämning började byggas redan i början av december.

Man kunde finna sig själv joggandes med sin vanliga bruna häst bredvid en Pd’A-deltagare i skogen eller skritta i bakvarv på den 2.000 meter långa banan och njuta när ett uppvässande snabbjobb susade förbi.

Årets upplaga är för mig relativt öppen. Tidigare år har man allt som oftast haft en häst som stuckit ut med det där lilla extra.

Bold Eagle visade att han inte gjort sitt med rätt lopp serverat, trots olyckskorparnas kraxande.

Timo Nurmos har låtit läskigt nöjd med Readly Express.

Belina Josselyn i måndagens jobb. Foto SCOOPDYGA

Jean Michel Bazire tränade sina tre deltagare Belina Josselyn, Davidson du Pont och Looking Superb på Grosbois tidigare i morse. Han hade inget att anmärka på och sa efter Prix de Belgique att han bara satt och åkte bakom Belina. Ingen har väl glömt loppet hon gjorde som fyra förra året..? Denna röda supermerca verkar vara lite som ett fint vin, hon blir bara bättre och bättre med åren.

Propulsion är på plats och Daniel Redén har via twitter sagt att de är redo för match.

Nu tappade jag tråden en sväng, Grosbois.

Detta fantastiska ställe där man kan börja dagen med att bevaka den stora banan för att se vilka hästar som kommer ut och sedan gå mellan borgarna som ligger utplacerade med bara några meters mellanrum över hela området och få senaste nytt.

Lunch på området där du äter en prima trerätters lunch (med eller utan vin) till ett humant pris, men se till att ha koll på vad de olika rätterna innehållandes inälvsmat heter om du som mig inte är dess största fantast… Sedan är det bara att börja planera hur du ska ta dig till och framförallt från mässan och auktionen där champagnen och ostronen brukar flöda. Denna hålls varje år under fredagen på Vincennes.

Bästa sättet att uppleva anläggningen – som jag skulle vilja dryfta mig till att säga är den enda i sitt slag – på är dock bakom en hästrumpa då körvägarna slingrar sig i en för den oinvigda ogenomtränglig labyrint inne i skogen och runt alla stallar.

Denna helg är det som en myrstack på Grosbois. Turistbussar står parkerade utanför utvalda borgar. Stora grupper med folk flanerar på bilvägarna, alla med en förhoppning om att få se sin favorit köra förbi eller gå jobb.

Här hittar du alltid någon att småtjöta med då du är ute och kör eller snabbta en kopp kaffe med mellan turerna om du står redo i stallet och väntar då hästarna ska skiftas.

I vanliga fall kanske inget alla tar sig tid med, men denna helg är det lite som att ingen har någon stress med jobbet utan alla bjuder till då man är förberedd på att ”alla” är här och en del människor träffar man bara just denna helg.

Förutom Bazires stall tog jag även svängen förbi Jörgen Westholm som kört fort med Unique Juni och enligt honom var det stenklart, fram till dess att man fick spår nio (längst ut bakom Vincennes startbilsvinge som tar nio i första led). Hon kommer i alla fall med toppform och Prix Helen Johansson har varit Frankrikevistelsens huvudmål.

Trots att dimman låg tät över Grosbois imorse lättade den i takt med att dagen gick.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Fokustema
Krönika
Läs senare

”I’ll be back!”

DELAWARE. Mycket har man hört under flera år av väldigt många och the excitement har bara stegrats under dagarna vi varit i USA innan Little Brown Jug. Besvikelsen låg nära till hands efter dessa högt uppbyggda förväntningar. Tro mig – besviken var det sista jag blev!
Av
Cecilia Kristoffersson

Little Brown Jug. Ett event jag bara hört talas om på avstånd och aldrig trott skulle bli verklighet att besöka. Äntligen var det dags efter ett halvårs uppladdning! Folk utbrister att det är det häftigaste de varit på och att vi kommer få vårt livs upplevelse. Förväntningarna var således skyhöga och jag gick nästan dit med en känsla av rädsla att bli besviken efter allt detta uppsnack.

Gårdagen spenderades på banan för att studera hur vi bäst skulle ta oss an denna dag. Upplägget var enkelt. Antingen köper man sittplatsbiljetter eller så hänger man på publikplats eller stallbacke. Stallbacken låg för övrigt tio meter från bankanten och där var det folk parkerade i campingstolar i rader som lämnade just så pass mycket plats att hästarna kunde passera på väg till banan, inga pass dit krävdes utan det räckte att du betalat entré till ”marknadsområdet”.

Folket kommer otroligt nära hästen här och detta verkar uppskattas av alla. Det blir en helt annan känsla då man först fått vara och klappa om sin favorit för att sedan lägga sitt lir. En helt annan grej än att peka på ett namn i ett program efter att sett dem på avstånd på banan.

Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt

Närheten till djuren ska aldrig förringas för att väcka intresse för sporten… Att bjuda in för att få folk att bjuda tillbaka verkar vara ett vinnande koncept här. Utan att vara det minsta insatt i hur själva eventet fungerar så är känslan att man med små medel och lokalbefolkning ror hem detta med bravur.

Tivoli, en hel gata med matstånd där frityrdoften ligger som en tät dimma i luften (you name it – allt finns att få friterat här, från snickers till chokladdragérad bacon, jag provade båda och kan dock inte rekommendera någon), alla de djur du kan tänka dig hör hemma på en marknad och mitt bland alla husbilar som legat här hela veckan ligger en 800 meter lång travbana omgärdad av publik i campingstolar. Detta känns som den naturliga samlingspunkten och de folk man träffar på har utsmyckat sina vagnar och tält med flaggan för ”The Jug”. En gul flagga med ett brunt lerkrus man vanligtvis dricker whiskey ur. Det är dock inte detta loppet fått sitt namn från, men detta får ni läsa mer om framöver.

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt

Till vardags står det runt 300 hästar permanent uppstallade här och nu är även eliten på plats för deras korta meeting. Denna vecka är de enda tävlingsdagar som körs på banan i Ohio och igår var avslutningen på detta meeting med hela 22 lopp. Fyra var tillägnade travare och resterande lopp var reserverade för passgångare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just passgångare, men så häftig upplevelse! Magiskt kan beskriva det på ett bra sätt.

Det gick så fort att kuskarna nästan låg ner i kurvorna som speedwayförare och finalen vanns på 1.08,2 av Courtly Choice som slog på en galopp i starten i sitt försök. Tränaren sade till kusken innan loppet att detta vinner du – så länge du inte du ramlar ur. Courtly Choice var för övrigt den ende som i efterhand betalat 45.000 dollar för att vara med i finalen. Det betalade sig väl…

Dock är inte frågan om det blir väl intensivt med 42 lopp på två dagar även för den mest inbitna? Jag såg alla lopp med glädje, men det blev ändå en sex timmars tävlingsdag i förrgår och en åttatimmars igår där man väntade med huvudloppet som avslutande crescendo. Det började tunna ut med folk redan innan finalen av Little Brown Jug kördes och strax efter det var det folktomt på området.

I’ll be back

Med 46.126 besökare på plats trodde jag att det skulle kännas fullt, att köerna skulle ringla sig långa och priserna skjuta i höjden från gårdagens tävlingar. Så var inte fallet. En County Fair med matstånd så långt ögat kunde nå och ett system med betalningar på plats gjorde att allt flöt smidigt som det smör man kunnat steka på marken efter att termometern för andra dagen visat på över 30 grader och luftfuktigheten var något utöver det vanliga tack vare stormen Florences framfart i de östra delarna av landet.

Har ni chansen, åk hit, ät Funnel Cake, ta en Bud Light och kolla på fantastiska tävlingar i en gemytlig miljö med supertrevliga likasinnade.

Little Brown Jug – I’ll be back.

Cecilia Kristoffersson på twitter:

Ogillar att hylla mig själv, men om ni någon gång ska läsa något jag skrivit rekommenderar jag detta exklusiva möte… twitter.com/i/web/status/1…
@CissiCizzik - 22 maj
Blir nästan onödigt spännande imorgon ? #palmapellini pic.twitter.com/l4ckZHVpZp
@CissiCizzik - 11 jul 2018
Dessa djur ? Sitter hemma och gråter nästan av glädje. Första uppfödar- och ägarsegern i Frankrike idag för mig och… twitter.com/i/web/status/9…
@CissiCizzik - 18 maj 2018
Tycker mig ha sett denna fyren tidigare ? @skolemorten pic.twitter.com/8y9HmS2X2y
@CissiCizzik - 15 mar 2018
Börjar vara några dagar sedan, men en krönika om magin på Vincennes på julafton ?sulkysport.se/kronika/altern…
@CissiCizzik - 28 Dec 2017
Sport