Var Högsta Förvaltningsdomstolens dom gällande moms på ”startpengen” 500 kronor i travlopp bra eller dålig för travhästägarna? Det tycks ingen riktigt veta. Domen verkar öppna upp för tolkningar och väcker nya frågor om vad som gäller beskattning runt travhästägande.
Skattejuristen Fredrik Rosén, som drivit pilotfallsmålet (här är länk till gårdagens artikel på Sulkysport.se om det) för Stall Sedin HB:s räkning lyckades rätt bra att förklara vad det handlar om när jag igår pratade med honom.
Enligt hans uppfattning leder domen till att travhästägande bolag, vilka är godkända som ”beskattningsbar person”, av skattemyndigheterna har fortsatt avdragsrätt för moms, även om det inte längre tycks komma att läggas till 25 procents moms på vunna ”prispengar utöver startfemhundringen”. Detta är principiellt viktigt.
Men, som Fredrik Rosén också var noga med att poängtera,”det är min tolkning”.
det är min tolkning
Mats Norberg, även han bevandrad i hästskattefrågor och sakkunnig i det ämnet i Svensk Travsports styrelse, delar Roséns uppfattning att domen inte bör påverka avdragsrätten för den som driver travhästägande i företagsform. Men han tar också på sig både livrem och hängslen gällande hur domen ska tolkas:
”Det hade varit mycket bättre om Högsta förvaltningsdomstolen bifallit begäran om att förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen. Nu råder fortfarande osäkerhet runt det här, och det öppnar också för nya frågor”.
Nu råder fortfarande osäkerhet
Högsta Förvaltningsdomstolen synes också ha förstått det och öppnar i en av punkterna i domen rakt av dörren för att uppmuntra till nya (snåriga) rättsprocesser. Det handlar om att Skatteverket vill underkänna att startfemhundringen skulle betraktas som ”att hästägaren då utför en tjänst åt tävlingsarrangören som ägaren får 500 kronor i momspliktig ersättning för” eftersom det bara är ett sätt att försöka kringgå Bastova-domen om att moms inte ska utgå på slumpmässigt vunna prispengar. Den konstruktionen är förfarandemissbruk, hävdar Skatteverket.
Så här skriver Högsta Förvaltningsdomstolen gällande detta:
”Skatteverket har anfört att ersättningssystemet vid travtävlingar har införts för att skapa en rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som annars inte skulle finnas. Frågan om avdrag för ingående mervärdesskatt omfattas emellertid inte av de frågor som bolaget (alltså Stall Sedin HB, reds.anm.) har ställt. Det finns därför inte förutsättningar för att ta upp frågan om förfarandemissbruk i detta mål”.
inte förutsättningar för att ta upp frågan om förfarandemissbruk i detta mål
Jag gissar att det därför nu inte dröjer länge innan något hästägarbolag får ett avslag på att bli registrerad som ”beskattningsbar person” med direkt hänvisning till att det ingår förfarandemissbruk i upplägget. Det ärendet kan sedan begynna sin förmodligen ett par år långa vandring genom förvaltningsdomstolarna, där Svensk Travsport får bistå hästägaren med stöd för att driva det som pilotärende. Vad som händer under tiden? Ja, det rimliga är att nuvarande ordningar för saker och ting får bestå – möjligen med undantaget att moms på vunna prispengar inte utgår från ST på mer än ”startfemhundringen”.
Till att börja med ska Skatteverket och Svensk Travsport mötas och diskutera igenom vad den här rykande färska domen får för konsekvenser. Det bästa är förstås om man kan komma fram till principer som båda parter ”kan leva med” och som raskt och snabbt upphöjs till praxis vilken upprätthålls av dels skattemyndigheter, dels de revisorer och ekonomikonsulter som hjälper travhästbolag med papperen. Då blir det här smidigt utan en massa gnissel mellan travhästägarbolag och skattemyndigheter, där värsta tänkbara scenario är att skattekontor på olika orter gör olika bedömningar.
Ett stort problem idag för bolagiserat travhästägande är att det regelmässigt ifrågasätts av skattemyndigheten när nya bolag skapas. De smarta har sett till att återanvända gamla redan inregistrerade och momsgodkända företags-id när de köper nya hästar och kanske bildar nya delägarkonstellationer, av den anledningen att det kan vara ett litet h-e att få ett nytt bolag godkänt.
Varför är det så? Jo, för att Skatteverket har sett att travhästägande i en förkrossande majoritet av fallen är förlustaffärer, och företag/bolag ska drivas i vinstsyfte, inte med förlust. Med bättre lönsamhet i hästägarledet skulle därför sannolikt skattemyndigheternas ifrågasättanden också bli färre.
Att förbättra hästägandets lönsamhet är minst sagt en enorm bautasten att baxa, men om Svensk Travsport skulle komma till insikt att det är högsta prioritet att göra det så bra som möjligt för hästägarna istället för att i första hand se hästarna och hästägarna som komponenter i ATG:s totomaskineri, kanske det åtminstone kan börja röra sig åt rätt håll.
Sedan gäller det förstås också att vara framgångsrika på den politiska nivån och ”verksnivån”. Det är där sporten tappat. När Skatteverkets Ulf Hornegård inför 1990-talet kom till insikt om hur skattesystemet för travhästägande som näringsverksamhet borde vara konstruerat för att gynna både samhället (få bort en massa svartekonomivarianter) och hästnäringen, var det ett stort och lyckat genombrott.
Nu har detta luckrats upp och det gynnar ingen. Om hästnäringen skulle kunna tänkas få någon verklig konkret nytta av Hästnäringens Nationella Stiftelse någon gång borde denna användas till att hugga tag i det principiella runt hästägande som näringsverksamhet, och inte ge sig förrän skattefrågorna runt detta är i mål på bra sätt.
Det här omfattar ju många aspekter på hästägandet. En vanligt förekommande variant är att plocka in travhästägande i ett företag med annan (vinstgivande) verksamhet. En frisör kan till exempel kvitta vinster som färdighet med saxen ger mot travhästar som går med förlust. Att tjänstemännen på åtminstone vissa skattemyndigheter skruvar olustigt på sig över att det går att göra på det sättet är inte så konstigt om man försöker se det hela objektivt.
Här behövs utan tvekan kraftfullt arbete från hästsportens olika organisationer gällande att sätta press på Skatteverket om att alla dess tentakler ska peka i samma kompassriktning när de bedömer hästbolag.
Lars G Dahlgren på twitter:
Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
Idag söndag tar en fantastisk karriär slut. Bold Eagles. Det sker i Mons i Belgien. I skymundan får man säga. Bold Eagle hade varit värd ett bättre avslut än så, men detta coronapandemins år får man acceptera att saker och ting inte är som man önskar att de ska vara.
Bold Eagle och Sébastien Guarato. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Sändningarna på den franska trav-tv-kanalen Equidia gjorde att Bold Eagle tidigt fastnade på näthinnan. När hästen var tre år. Jean Etienne Dubois hade på känt manér lindat in den till synes lille – mankhöjden är dock 163 centimeter — men elegant travande hästen i bomull. Från turfisterna på Vincennes spreds ändå ryktet: Kolla in Bold Eagle. Han är något alldeles extra.
Bold Eagle och skötaren Hugues Monthule. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Jean Etienne Dubois skulle flytta till Australien och ”allt” var till salu. Inklusive Bold Eagle. Sett i efterhand är det förvånande att den stora och dominerande franska travfamiljen Dubois släppte denna guldklimp från sin kontroll och ägo, men så blev det. In klev den driftige Pierre Pilarski och köpte Bold Eagle på sommaren när hästen var tre år för ett pris som lär ha varit i häradet av fem miljoner kronor. Bold Eagle fick flytta till Sébastien Guarato och sagan kunde ta fart på allvar.
Bold Eagle växlades upp tränings- och matchningsmässigt och var helt enkelt bara bäst på Vincennes. Detta i en fransk kull som skulle visa sig oerhört stark, den med begynnelsebokstaven ”B.”.
Fakta
Bold Eagles storloppssegrar
Grupp I-segrar 2014 Criterium des 3 Ans
Grupp II-segrar 2014 Prix Victor Regis Pris Abel Bassigny Prix Jacques de Vauloge
Grupp III-segrar 2014 Prix de Gien
Grupp I-segrar 2015 Grand Prix de L’U.E.T. Prix de Sélection Criterium Continental
Grupp II-segrar 2015 Prix Charles Tiercelin Pris Phaeton Prix Jules Thibault Prix Octave Dousnel
Grupp I-segrar 2016 Prix d’Amérique Prix de France Prix René Balliere Criterium des 5 Ans Championat Européen des 5 Ans
Grupp II-segrar 2016 Prix de Belgique Pris Louis Jariel Prix Jockey Prix du Bourbonnais
Grupp I-segrar 2017 Prix d’Amérique Prix de France Prix de Paris Prix de l’Atlantique Prix René Balliere Grand Prix de Wallonie
Grupp II-segrar 2017 Prix de Bourgogne
Grupp I-segrar 2018 Grand Criterium de Vitesse Prix de l’Atlantique Prix René Balliere
Grupp II-segrar 2018 Prix de la Com. de Com. Thierache Centre Prix de Bourgogne
Grupp III-segrar 2018 Grand Prix du Centre-Est
Grupp I-segrar 2019 Prix René Balliere Grand Prix de Wallonie Breeders Crown Open (Nordamerika)
Expandera
Första gången jag stiftade närgången bekantskap med Bold Eagle var i början av maj när hästen var fyra år. Vi var på reportageresa i Normandie och Sébastien Guarato hade nyss blivit inbjuden till Elitloppet med Aladin d’Ecajeul. Nu kom hästen inte till Solvalla, för Aladin blev sjuk, men vi svängde förstås förbi Guaratos träningscamp Clopin.
Bold Eagle höll på att återhämta sig efter att ha varit sjuk (allergi) lagom när han skulle formtoppas för Criterium des 4 Ans. Över stallplanen kom en av Guaratos anställda – Hugues Monthule – och ledde en häst. Bold Eagle, sa han och pekade på hästen han hade i andra änden av grimskaftet.
Vi trodde han skämtade. Det var inte möjligt. Den häst som stod framför oss var den vanligaste bruna man kan tänka sig.
”No?” sa vi, frågande.
”Bold Eagle!” insisterade Monthule och hästen lät sig snällt klappas så länge vi hade lust att stå och pilla på den stora stjärnan, på väg in till stallet från dagens hagvistelse.
Att detta skulle vara Frankrikes just då mest spännande häst, en världsstjärna i vardande, gick inte att tro. Så vardagligt, alldagligt intryck hemma i stallet. En så ”vanlig” häst utan karaktär, kanske till och med lite blyg. Som ändå samtidigt var sådan total kung på den tuffaste travbana som finns i Europa, Vincennes.
Att hästen verkligen var sådan bekräftade Jean Etienne Dubois fru Karine när vi några år senare – efter Readly Express Prix d’Amérique-seger för övrigt, då han hade en grym batalj med Bold Eagle – träffade henne:
”Bold Eagle var min speciella älsklingsbebis. Han var så liten när han växte upp här hos oss”.
Bold Eagle var min speciella älsklingsbebis
Fotograf Mia Törnberg, som oftast var den som var i Frankrike och skulle reportagefota Bold Eagle inför storlopp eller vad det nu kunde vara, funderade alltid extra över det uppdraget. Bold Eagle var ju så svårfotograferad…hade ingen personlighet att fånga. Eller snarare: hästen hade ju en personlighet, men den gjorde sig inte på bild. I hagen stod han mest och sov när han inte betade stilla. Om man så lät en bomb detonera i hagen, eller släppte in tio brunstiga ston där, skulle han antagligen som bäst snurra lite på ett öra.
Bold Eagle. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
När Bold Eagle leddes ut och in från stallet var inte en enda muskel spänd och även om alla andra hingstar i närheten vrålade utmanande var han precis som tjuren Ferdinand. Bold Eagle brydde sig inte. ”Att ni bara orkar”…kunde man nästan se honom tänka innanför de mörka ögonen.
Det där har förvisso ändrat sig ju äldre Bold Eagle blivit. Precis som fallet var med hans pappa Ready Cash har tränaren Sébastien Guarato på senaste år behövt lägga en del fokus på att hålla Bold Eagle lugn före loppen. Katastrofen – om man nu kan använda ett sådant ord – i Elitloppet 2018 då Bold Eagle helt tappade kontrollen över sina nerver och nog egentligen borde blivit struken, visade att det också fanns en sida hos honom som skiljde sig från hur han uppträdde i sin hemmiljö.
Det finns mycket stort och vackert från Bold Eagles karriär att minnas och för min personliga del är det två tillfällen som speciellt etsat sig fast. Det ena är självklart Elitloppsförsöket 2017 då kusken Franck Nivard surnade till på att Örjan Kihlström svarade ledningen med Delicioius. Så Nivard lät Bold Eagle gå max hela vägen, tryckte sönder Delicious till smågrus och Bold Eagle var helt ensam på upploppet inför en totalt extatisk Elitloppspublik på Europarekordet 1.08,4. Det var allt och lite till, det var en sanslös uppvisning i fart och kapacitet.
det var en sanslös uppvisning i fart och kapacitet
Om man följde Bold Eagle efter mål stannade det inte där. Franck Nivard hade eldat upp Bold Eagle till en sådan adrenalinnivå att han inte fick stopp på hästen förrän efter kurvan; närmast stod upp i vagnen och drog i uppullningen efter loppet. Bold Eagle lade bort sin chans att vinna Elitloppet där i sin gnistrande uppvisning i försöket, för i finalen var det tomt i tanken.
Fakta
Bold Eagle
franskfödd hingst 2011 e. Bold Eagle – Reethi Rah Jet e. Love You 75 st: 46–11–4 Rekord: 1.10,8m* – 1.08,4ak* Insprunget: 4.990.967 euro Uppfödare: Jean Etienne Dubois, Frankrike Ägare: Jean Etienne Dubois 2011-2014 Ecurie Pierre Pilarski 2014- Tränare: Jean Etienne Dubois -2014 Sébastien Guarato 2014-2020 Körsvenner: Jean-Etienne Dubois, Franck Nivard, Eric Raffin, Björn Goop, Tony Le Beller, Brian Sears
Expandera
Det andra tillfället är inte någon av de två Prix d’Amérique-segrarna, där framförallt den andra, efter att Bold Eagle kommit snett i starten, sticker ut. Det är istället segern i fyrakilometerslopppet Prix de Paris samma år, en månad efter Pd’A-segern. Bold Eagles speed och tempoväxlingsförmåga när han var på topp var gudabenådad, och den söndagen…herre jesses när Nivard tog högertöm efter 3.900 meter av 4.150-metersloppet – efter två klättringar i Vincennes uppförsbacke – och Bold Eagle till synes nästan spann loss som en dragster. Och det var inte vanliga hästar han mötte, utan andra topphästar. ”De andra stod stilla” är en sliten klyscha, men den dagen stämde det verkligen.
Det är förstås så Bold Eagle ska kommas ihåg när han nu efter en sagolik karriär övergår till avelstjänst på heltid. Som hästen som i fyra säsonger, 2014, 2015, 2016 och 2017 var näst intill omöjlig att besegra på Vincennes. Efter den där 1.08,4-urblåsningen i Elltloppsförsöket på Solvalla i maj 2017 var det som att något hände – Bold Eagle blev efter det aldrig riktigt densamme som han varit innan.
Bold Eagle och Franck Nivard i Elitloppsförsöket 2017. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Bold Eagles karriär
2013
Fakta
2013 (två år)
4 st: 2–0–0, 1.18,3l*, 13.400 euro
Expandera
Debuterade för sin uppfödare och dåvarande ägare Jean Etienne Dubois i Laval den 13 september. Tog sedan två ”småloppssegrar”, i Les Andelys och Caen, på 1.25,0/2.525 och 1.18,3/2.450 innan debutsäsongen avslutades 1 november med femteplats i ett lopp på Vincennes lilla bana.
2014
Färden mot stjärnstatusen inleddes i årsdebuten den 29 mars, med seger i Bordeaux i ett mindre lopp på 1.17,0a/2.550 meter. En knapp månad senare tog Bold Eagle sin första seger på Vincennes, på 1.15,7/2.200 meter på lilla banan och han rekorsänkte ytterligare, till 1.15,0a/2.200, i ett treåringslopp i Caen den stora Prix des Ducs de Normandie-dagen i mitten på maj.
Fakta
2014 (tre år)
9 st: 9–0–0, 1.12,7m*, 347.400 euro
Expandera
Eftersom Jean-Etienne Dubois vid den här tiden var på väg att avveckla sin travtränarverksamhet i Frankrike och flytta till Australien för att träna galoppörer, var det allt intressantare löftet Bold Eagle utbjuden till försäljning. Det skulle ta tre månader till innan Ecurie Pierre Pilarski klev in och köpte den då som treåring fortfarande obesegrade Bold Eagle och hästen flyttades till Sébastien Guarato. Den sistnämnde var inte inblandad i affären utan kunde bara konstatera att Bold Eagles nya ägare ville ha hästen hos honom.
När Bold Eagle kom till Sébastien Guarato, vars främsta stjärna då varit toppstoet Roxane Griff och han hade även fått sådan bukt med den ystre valacken Rapide Lebel att denne tog sig upp i Europaeliten, är vi framme i början av september och Bold Eagle hade sex segrar på lika många starter som treåring. Den sista för Jean-Etienne Dubois tog han i grupp II-loppet Prix Victor Regis, på Vincennes stora bana, på 1.14,8/2.700 meter.
Sébastien Guarato stoppade undan Bold Eagle till vintermeetinget på Vincennes och där blev det omedelbums braksuccé. Tre raka segrar i november-december, först på 1.12,7/2.175 i ett grupp II-lopp, sedan Criterium des 3 Ans-genrepet Prix Jacques de Vauloge på 1.15,9/2.700 och därefter Criterium des 3 Ans på 1.13,6/2.700.
De stod klart att Bold Eagle hade potentialen att bli Frankrikes inte bara bästa häst i den fullständigt lysande B-kullen utan Frankrikes bästa häst i nuvarande generationer av de tävlande.
Här kan Bold Eagles seger i Criterium des 3 Ans ses.
2015
Bold Eagle tålde talang-, fart-, och speedmässigt att jämföras med sin fenomenala pappa Ready Cash, men det fanns en betydande skillnad. Medan Ready Cash redan i unga år var en explosiv herre som det ofta såg ut att gå på Guds försyn med i startproceduren var Bold Eagle en mycket coolare häst. Han lekte sig fram i lufsande stil och när han fick någon liten maning av sin kusk Franck Nivard förstod hästen att det var dags att länga på det högeffektiva steget och koppla segergrepp.
Fakta
2015 (fyra år)
9 st: 8–0–0, 1.10,5am*, 637.000 euro
Expandera
Fyraåringssäsongen inleddes med att Bold Eagle för första gången visade upp sig för Prix d’Amérique-publiken. Han höll från innerspår bakom bilen ledningen via 1.05,6 första 600 meterna (!) i grupp II-loppet Prix Charles Tiercelin och vann åkandes före stallkamraten Billie de Montfort på 1.11,8a/2.100. Resten – inkluderande den tidiga kullstjärnan Brillantissime – var 20 meter efter.
Det loppet kan ses här:
Efter att ha tagit sin andra grupp I-seger i vintermeetingets Prix de Selection, på 1.11,4/2.175 meter, ställdes såklart siktet mot Criterium des 4 Ans i maj, men nu kom det första bakslaget i Bold Eagles karriär. I genrepsloppet stod han inte alls allt känna igen, blev stort slagen och det konstaterades att hästen drabbats av någon form av allergisk reaktion. Han var borta från det viktigaste fyraåringsloppet och fick fokusera på dels sin debutsäsong som (duktigt fulltecknad) avelshingst och att komma igen med omladdade tävlingsbatterier till höstens och vinterns uppgifter.
Ett av resultaten av Bold Eagles första betäckningssäsong är för övrigt svenskfödde världsrekordhållaren Aetos Kronos (u. Will Of A Woman) 1.10,9ak*/5.216.050 kr, med fyra miljonloppsegrar på samvetet: dubbla E3, Breeders Course och Konung Gustaf V:s Pokal.
De främsta franskfödda avkommorna i Bold Eagles debutkull är också årgångstoppar: Dotterm Green Grass (u. Tootsie Smiling) 1.12,1am/457.650 vann som treåring ”Uppfödningslöpningen” Criterium des Jeunes och har utöver det hela fyra grupp II-segrar och Galilea Money (u. Uturn Money) 1.12,0am/190.700 euro har vunnit griupp III-lopp. Även i Sverige har Bold Eagle i sin första kull en dotter i kulltoppen: Dontlooseallmoney (u. Victory Dancer) 1.11,0ak/2.083.050 kr asom förra året var trea i Oaks.
Bold Eagle kom igen på hösten, och den där genomklappningen i Prix Gaston Brunet skulle bli hans enda plump i protokollet. Bold Eagle åkte till Wolvega i Nederländerna och vann Grand Prix de l’U.E.T. och avslutade sedan året med det stora fyraåringsloppet Criterium Continental på nya rekordet 1.10,5a/2.100. Överlägset och med Franck Nivard vinkades till publiken sista biten in mot mål.
Nu var Bold Eagle redo för sitt första Prix d’Amérique.
Grand Prix de l’U.E.T. och Criterium Continetnal kan ses nedan
2016
Bold Eagle hade uppnått fenomenstatus och via att slipa formen med seger i Prix de Belgique förväntades den nyblivna femåringen vinna Prix d’Amérique. Han motsvarade de mycket högt ställda kraven och efter att ha hamnat bra till mitt i fältet från början körde Franck Nivard till ledningen i nedre kurvan, tog emot en tuff tryckare i början av uppförsbacken från Prix d’Amérique-titelförsvararen Up And Quick och Bold Eagle gick efter att ha sett mycket laddad och gåvillig ut undan till ohotad seger före Timoko och Oasis Bi. Det gamla löpningsrekordet i Pd’A, 1.11,9, satt av Royal Dream 2013, krossades till 1.11,4.
Fakta
2016 (fem år)
12 st 10–2–0, 1.10,1am, 1.241.500 euro
Expandera
Bold Eagle fortsatte med attt vinna Prix de France – via tredjespår fram till dödens utanpå Timoko – på 1.10,.7a/2.100. Franck Nivard kunde mer eller mindre sitta stilla i finishen med segergreppet kopplat på Timoko.
Men sedan gick Bold Eagle överraskande på pumpen när han skulle fullborda trippeln Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris. Norske Lionel, körd av Örjan Kihlström och då tränad av Fabrice Souloy, blev överraskade Bold Eagles baneman. Sébastien Guarato tvingades konstatera att den formtoppningsperiod som inleddes med satsningen mot Grand Prix de l’U.E.T. i oktober som fyraåring och kulminerade i Prix d’Amérique inte riktigt räckte hela vägen till Prix de Paris. Men det var i högsta grad den fortfarande unge hingsten förlåtet.
Redan till sommaren var Bold Eagle tillbaka på tävlingsbanan, ovanligt tidigt för de franska topphästar som kombinerar avelssäsong med att ha hårt tävlingsfokus på vintermeetinget. Han vann sommarstorloppet Prix René Balliere – ett lopp han skulle nå fyra raka i, och det har naturligtvis ingen annan häst gjort.
Här Bold Eagles första Prix René Balliere-seger ses.
Bold Eagle skulle dock inte förbli obesegrad resten av femåringssäsongen. I ett grupp II-lopp i november laddade Franck Nivard på lite väl hårt för att få ledningen och det utnyttjade starke Traders – en annan Ready Cash-son. När Traders attackerade hårt tyckte Nivard klokt nog att det var läge att släppa och Traders höll undan med nos för Bold Eagle på nya världsrekordet 1.10,1a/2.100 meter.
2017
Den här vintern tog Bold Eagle den traditionella vägen till Prix d’Amérique. Segrar i B-loppen Prix du Bourbonnais och Prix de Bourgogne och därefter var det dags. Bold Eagle motsvarade återigen förtroendet och tog sin andra Prix d’Amérique-seger. Men den här gången fick Franck Nivard det tuffare. Det blev en strulig startprocedur och Bold Eagle var på väg att hamna helt på vingel, stod dessutom på bakbenen för ett ögonblick på väg ut på banan från starttarmen. Nivard tog till synes en chans när han slängde åt Bold Eagle tömmarna och kastade in hästen i en lucka i andraspår. 95 procent av världens travhästar hade förmodligen galopperat – Bold Eagle travade iväg klockrent och stack pilsnabbt in i den lucka som fanns.
Fakta
2017 (sex år)
12 st: 8–3–0, 1.08,4ak*, 1.332.320 euro
Expandera
Resten av loppet satt Nivard väl inpackad i fältet och Bold Eagle fick glida med framåt i ryggar. Han hittade den perfekta – Jean-Michel Bazires sto Belina Josselyn. I sista kurvan banade Belina Josselyn väg genom att putta ut den i tredjespår anfallande Propulsion och Bold Eagle gled med i den lucka Belina Josselyn skapade. Bold Eagle – som efter förlusten mot Traders nu hade utrustats med halvstängt norskt huvudlag efter att tidigare ha gått med öppet – spelade ut sin fenomenala speed och Belina Josselyn var chanslös att svara.
Mitt på upploppet gjorde Bazire någon gest med högerarmen som var svår att tolka om den var uppgiven eller en hyllning till Bold Eagle som brisade ifrån. I vilket fall som helst kunde Franck Nivard skära mållinjen med högerarmen vevande i luften inför en vrålande Vincennes-publikmassa som fått se ett oerhört rafflande Prix d’Amérique.
Segertiden? Nytt löpningsrekord igen, 1.11,2/2.700. Och efteråt var snacket ofrånkomligt. Bold Eagle hade vunnit Prix d’Amérique som både fem-, och sexåring och syntes ha chans att jaga Ourasis ohyggliga fyra Pd’A-segrar med kanske till och med smyg på oslagbara fem.
”Om någon häst ska kunna klara att göra det är det Bold Eagle”, sade Franck Nivard.
Om någon häst ska kunna klara att göra det är det Bold Eagle
Den här vintern fullbordade Bold Eagle trippeln Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris.
Här är de tre loppen:
Nu väntade äntligen något hela travvärlden hoppats på: Bold Eagle i Elitloppet! Efter att ha slipat formen med att vinna Enghien-storloppet Prix de l’Atlantique i april flögs Bold Eagle till Stockholm och gav Elitloppspubliken en av de svettigaste prestationer som skådats. Bold Eagle satte nytt europarekord 1.08,4 när han krossade Delicious från dödens i försöket och syntes efter det förstås ”oslagbar” i finalen. Men det var han inte. Försöksprestationen hade tagit för mycket energi ur hästen och han fick nöja sig med fjärdeplatsen när en av hans mest frekventa franska antagonister, Timoko, tog sin andra Elitloppsseger.
Efter att ha vunnit Prix René Balliere för andra gången och sedan Grand Prix de Wallonie i Belgien kom något så ovanligt som sex lopp i följd utan seger. Slutet på den sviten var Prix d’Amérique 2018, där Readly Express kontrade ut Bold Eagle i en av de största segrar som svensk travsport upplevt, och sedan Prix de France där Belina Josselyn vann.
Bold Eagle hade haft problem med en hov i inledningen av vintermeetinget och det satt på något sätt i ”hela vägen”. Bold Eagle var fortfarande en topphäst, men han var inte längre den odiskutabelt bäste.
2018
Det var nog också så att Bold Eagle någonstans där, hösten-vintern 2017-18 till slut började tröttna på Vincennes och dess långa bana och tuffa uppförsbacke. För när han sedan kom till Cagnes-sur-Mer i början av mars sopade han hem det på 1.08,9ak.
Fakta
2018 (sju år)
12 st: 6–3–0, 1.08,9ak*, 806.000 euro
Expandera
Här är det loppet.
Den här säsongen kom sedan också ett av de få dystra kapitlen i Bold Eagles storartade karriär. Hans andra resa till Elitloppet, där hästen inte alls var i mental balans på Solvalla och helt stressade bort sig efter att till synes ”säkringarna brunnit” när det blev (om)startkaos.
2019
En säsong där Bold Eagles enda seger på Vincennes blev sommarstorloppet Prix René Balliere. Då hade Björn Goop tagit över som kusk efter att Franck Nivard petats, i vad som framstod som ett ett försök att åstadkomma en ”Timoko-effekt”. Timoko hade tänt om på uppseendeväckande bra sätt när Goop i vad som kunde, eller borde, ha varit karriärens slutskede, anlitades som kusk.
Fakta
2019 (åtta år)
12 st: 3–3–2, 1.09,6ak*, 578.997 euro
Expandera
Bold Eagle skulle också hinna med ett vackert crescendo: på hösten åkte han till Kanada och vann Nordamerikas Breeders Crown, då han sopade banan med de amerikanska äldre topphästarna på ettt ösregnindränkt Woodbine. Brian Sears körde då.
Här är Breeders Crown-segern.
2020
Eftersom Björn Goop är förstekusk på Sébastien Guaratos givna arvtagare till Bold Eagle, Face Time Bourbon, vilken till och verkar vara ytterligare något strå vassare än Bold Eagle då det gäller speed och kapacitet, har Eric Raffin haft kuskförtroendet att försöka lösa vad som varit Bold Eagles enda egentliga mål den här säsongen: Komma förbi Timokos notering 5.006.731 euro som vinstrikaste franskfödda travähst någonsin.
Fakta
2020 (nio år)
5 st: 0–0–2 , 1.10,2ak, 34.350 euro
Expandera
Bold Eagle står nu på 4.990.967 och har chansen att avsluta karriären med att gå förbi Timoko. När skötaren Hugues Monthule som en fin gest får köra Bold Eagle i vad som är sagt är hästens sista start, Grand Prix de Wallonie i Mons i Belgien som han vunnit både 2017 och 2019, behöver Bold Eagle sluta etta eller tvåa för att passera Timoko. På papperet ser det ut som han bör kunna bli tvåa bakom stallkamraten Face Time Bourbon.
En fantastisk karriär är hur som helst till ända.
Lars G Dahlgren på twitter:
Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
Svensk Travsports manövrerande för att försöka hitta rätt kompassriktning i den alltid lika brännande heta frågan om hur kuskarna beter sig när de finishkör – i dagligt tal driver – hästarna går ”sådär”. Det är komplext och svårt att förstå varför saker är som de är i grunden. Och ST gör det inte lättare.
Vi har nyss upplevt ett halvt dygn då Oskar Kylin Blom, med över 600 körda lopp förra året, varit högst upp på varenda svensk travsajt med stora rubriker. ”Avstängd tre månader”. ”Avstängd tills vidare”. Kylin Blom, med Gävle som hemmabana, fick många telefonsamtal från media att svara på, när han var på väg från Gotland till fastlandet efter att ha kört lopp på Visbytravet igår kväll.
Kylin Blom tyckte själv att han absolut inte gjort något fel. Visbytravets domare hade heller inte sett något fel i hur han körde Dino Dollar i gårdagkvällens sjätte lopp. Tittar man på löpningsfilmen skulle Kylin Bloms sätt att köra kunna vara skolexempel på vad som är en vårdad och återhållsam drivning, helt i linje med reglementets intentioner.
Men avstängd tre månader – nej rättare, avstängd tills vidare – blev han. Detta efter ingripande från banveterinären som larmades om att när Dino Dollar kom tillbaka efter loppet och duschades, så fanns där ett märke i hästens hud på vänstersidan. Ett märke som enligt banveterinären endast kunde ha uppkommit under de få minuter Oskar Kylin Blom satt bakom hästen, före, under och efter loppet och som påstås måste ha varit resultatet av att hästen fått ”en smäll” av sin kusk.
Var, när hur den påstådda smällen utdelades, får vi aldrig reda på. Filmerna från loppet visar inget. Inga vittnesuppgifter finns om hur märket kan ha uppstått. Oskar Kylin Blom har enligt vad han säger själv ingen aning om hur, när, var det kan ha hänt. Men plötsligt var han föremål för stora svarta rubriker: ”Avstängd tre månader”. ”Avstängd tills vidare”. ”Obegriplig avstängning!”, var för övrigt Sulkysports rubrik.
En av de människor som befolkar ett av landets domartorn skrev, efter att Svensk Travsport under fredagförmiddagen fastställt påföljden för det där märket till 3.000 kronor i böter och sex dagars avstängning, ett meddelande till mig: ”Nu måste väl alla kuskar noga börja kolla sina hästar innan de kör ut till ett lopp. Det blir ungefär som när man ska hämta ut en hyrbil; lyder man inte uppmaningen att kolla så det inte finns några märken eller repor i lacken innan man kör iväg kan det bli dyrt när bilen ska lämnas tillbaka”.
Underförstått blir att denna domare, utifrån den löpningsfilm som finns på atg.se, alltså inte trodde att det var OKB som åstadkommit ”märket” på Dino Dollar, utan att det kan/bör ha funnits där innan. Men som kusk/hyrbilsförare är du alltid ansvarig om det finns en lackskada som inte dokumenterats i handlingarna innan uthyrningen började, när du kommer tillbaka för att lämna ifrån dig hästen/bilen. Att råka ut för det känns givetvis oerhört surt, men ur ”rättslig och försäkringsmässig” synvinkel finns det ingen tvekan om att det måste vara på det sättet. Det är bara att ”ta smällen” – både som hyrkusk och bilhyrare.
Men åter till den övergripande frågan; att Svensk Travsport inte lyckas speciellt väl med att skapa förståelse för hur drivningar och finishkörningar döms där det synes uppstå märken på hästarna (vilket givetvis inte får/ska ske) och det här ”regelbrottsfältet” synes utifrån som fjärran från likhet inför lagen. Dessutom – vågar jag påstå – är man på Svensk Travsport långt ifrån nöjd med att en händelse som den på Visbytravet igår skapar stora svarta rubriker i media; även om rubrikerna förvisso stannar inom den ”lilla travbubblan” i det stora medlabruset. Men där får ST helt och hållet skylla sig självt.
Varför då? Jo, för att Svensk Travsport lyckas inte korrekt hantera vad som i idrottsvärlden ska vara det sakligaste och faktamässigt renodlade. Resultatlistan. Nu skrev man från början ut ”avstängning 200723-201023” och eftersom det står på en officiell resultatlista måste det ju då vara så. Men icke när det gäller Svensk Travsport. Avstängningen i sådana här fall träder i kraft omedelbums och gäller ”tills vidare”. Men det finns det ingen rutin för att mata in i resultatdatan!
Svensk Travsport lyckas inte korrekt hantera vad som i idrottsvärlden ska vara det sakligaste och faktamässigt renodlade
Jo, ni läste rätt. Det är 2020 och ATG/ST har tillsammans lagt miljoners miljarder på de datasystem som används. Men någon rutin för att göra korrekta resultatlisterapporteringar när kuskar blir direktavstängda finns inte. Det är okej att baxna över det faktumet.
Sannolikt kommer den här företeelsen att öka. Det är nämligen uppenbart att det har börjat kollas fler hästar efter loppen än tidigare, av banveterinärer och funktionärer. Vilket förstås är alldeles utmärkt och helt i linje med att förbättra hästhälsan och respekten för djuren när vi människor nu förbehåller oss rätten att tävla med hästar på ett sådant sätt att de springer sig olika grader av trötta och ska förmås att öka/hålla farten sista biten in mot mål.
Och den som söker – han finner såklart. Oskar Kylin Blom/Dino Dollar är det tredje uppmärksammade fallet bara under juli som ST:s domarbas Jonny Staf fått att hantera. Lägg till det två fall till av enhandsdrivningar under försommaren och en i princip varvslång drivning av en trög häst i ett breddlopp på vårvintern som resulterade i tolv veckors avstängning för kusken. Till det kommer ett fall i Boden där en ganska enig ”publikdomarkår” tyckte att den aktuella kusken kom alldeles för billigt undan. Det loppet hänsköts nämligen inte till ST utan dömdes av Bodens måldomarnämnd själv.
Det är någonstans nu vi börjar stängsla in problematiken. Att det här hamnar hos ST gång efter annan och inte döms direkt, och lokalt.
Det som synes komplicera är att utöver domarnas arbete finns en överordnad faktor vars ord i princip är lag: Banveterinärerna. De som är tillsatta på uppdrag av staten (Jordbruksverket) att bevaka hästarnas hälsa, välmående och intresse i samband med travtävlingar. Att banveterinärers ord är lag är inte bara en klyscha; banveterinärerna ska bokstavligt talat bevaka att det inte bryts mot djurskyddslagen när hästar tävlar, och ingripa om misstanke finns om att så sker.
Måldomare och banveterinärer förväntas samverka, men det är inte alltid så lätt som det kanske låter. Måldomarna ska ju förhålla sig till tävlingsreglementet. Banveterinärerna alltså till djurskyddslagen. Och ST försöker föga förvånande vara proaktivt och ”klappa på med hårdare påföljd” när något händer som initierat av banveterinärer också kan sluta i en rättssal någon gång i framtiden i det överbelastade rättssystemet.
Därför kan det bli så här konstigt:
Norske kusken Anders Wolden Lundström skickade på sin häst Fougueux ”så mycket” på upploppet i ett lopp i Årjäng i mitten på juli att påföljden ”dubbel C” (vilket i Wolden Lundströms fall med bara några tiotal körda lopp per blev 3.000 kronor i böter och och fyra veckors avstängning), som dagen efter loppet sattes efter att även den händelsen genererat stora svarta rubriker i både svensk och norsk travmedia, kändes billig.
Samma vecka hade Pierre Nyström gått en bra bit över gränsen för vad som är tillåtet körspösvingande sista 200 meterna med Timo Lane i en segerstrid i Eskilstuna. Nyström blev avstängd i tolv veckor. Men inte av Sundbyholms måldomare, utan av Svensk Travsports tjänstemän (domarbasen Jonny Staf). Eftersom Nyström kör mer än dubbelt så många lopp som Wolden Lundström kan Nyströms påföljd sägas ha blivit sex gånger så hård. För två väldigt likartade drivningsregelbrott.
Varför blir det så? Jo, för att banveterinären fann märken efter loppet på Timo Lane som synes ha sitt ursprung i kuskens körspöhantering medan det på Fougueux inte hittades några märken alls.
Och så kom då Oskar Kylin Blom/Dino Dollar igår. Där ingen levande människa kan se att kusken gjorde något som helst otillåtet under loppet, men där Oskars sex dagars avstängning, med hänsyn till att han kör så många lopp som 600 per år, ändå görs påföljdsmässigt likadan (dubbel C) med Anders Wolden Lundströms (gravt otillåtna) finishkörning i Årjäng. Och anledningen till att Kylin Blom över huvud taget ömdes till en avstängning var att banveterinärens uppmärksamhet påkallades avseende ett märke på hästen – domarna hade ju inte sett kusken begå något regelbrott.
Det är som sagt verkligen inte lätt detta.
Men ST kan göra en del för att trots allt göra det lättare.
Det enklaste är förstås att snabbt som sjutton lösa det där som måste vara busenkelt datatekniskt; en rutin för hur ”omedelbar direktavstängning” matas in i sportdatasystemet så ST kan sluta sprida en massa förvirring om tremånadersavstängningar som inte alls är tre månader.
Det andra är att måldomarna ska kunna klara att döma sånt här själva, och direkt i anslutning till när regelbrottet begåtts. Det ska inte behöva sitta centrala funktioner på Svensk Travsport och döma vad kuskar gjort i lopp dagen innan utan det måste kunna hanteras lokalt.
Åtminstone i steg ett. När det är allvarliga förseelser lär påföljderna sättas så högt att de blir överklagningsbara, och då är det ju upp till kusken om denne vill överpröva det denne dömts till. Då blir det ST:s Överdomstol som kommer in i bilden; inte tjänstemän på det centrala kansliet. Tjänstemännens definitionsmässiga funktion ska vara att ta fram beslutsunderlag till den kommitté som sätter reglerna, utbilda och fortbilda domarna, och till ÖD förbereda/handlägga ärenden som överklagas dit.
måldomarna ska kunna klara att döma sånt här själva
ST:s tjänstemän i Hästsportens hus ska däremot inte sitta och operativt döma kuskar för vad som händer i travlopp på någon bana, vilken det än vara må, ute i landet! Det är faktiskt måldomarnämndernas jobb att göra det.
Propositionsteknik är en konst. Och nästa gång propositioner skrivs bör det nog funderas på en del håll vad som ska gälla. Ska den runda ringen på travsport.se som symboliserar om det är ljus eller mörk anmälan vara ifylld eller inte?
Mörk eller ljus anmälan? Det är en diskussion som emellanåt blossar upp. I V75-lopp är det till exempel vedertaget och accepterat att det är mörk anmälan. Men i stora årgångslopp har det svängt och nu är det ”blandad kompott” om vad som gäller där.
Halmstad höll till exempel fast vid mörk anmälan i Sprintermästaren och Jägersro gör det i både Derbyt och Derbystoet. Och man kan rätteligen fråga sig varför.
Dels kostar det en massa insatser att vara med i de loppen; hästägarna ”köper sig” alltså en plats där och det kan man väl tycka då borde ingå att få veta vad man ställer sin häst emot. Dels är det intressehöjande för loppet om man via travsport.se kan följa vilka hästar som kommer upp på anmälningslistorna till storloppen. Och sist men inte minst så vet man ju ändå inte vad man får möta i uttagningarna, om man inte är en hejare på att sitta och räkna på seedningsutfallet.
Ännu mera märkligt är dock att det är mörk anmälan i ett av de lopp där anmälningstiden går ut klockan 09:00 i morgon onsdag. Tvååringspremiären Hugo Åbergs-kvällen på Jägersro!
Att ha mörk anmälan i debutantlopp (och framförallt tvååringslopp där man som tränare i högsta grad kan vilja akta sig för att ställa sin häst för alltför krävande uppgifter) kan ju aldrig ha något syfte överhuvudtaget.
Mörk anmälan finns i första hand till för den spelmässiga synvinkeln på travsporten. Det bidrar förhoppningsvis till spännande lopp där topphästar i samma klass kan råka möta varandra istället för att välja olika lopp, och det kan också bidra till att det blir fulla och jämnare fält där en på papperet överlägsen häst skrämt bort motståndare om det varit ljus anmälan.
Men tvååringslopp kan väl aldrig sägas finnas till i första hand för spelarnas skull – tvärtom är de loppen ”juniorlagsmatcher” av lågt spelmässigt intresse med orutinerade oberäkneliga och svåranalyserade hästar. De loppen finns till för att tidiga och talangfulla hästar ska kunna få bra starter, ur karriärlängdssynpunkt dessutom helst varsamma, på sina karriärer.
”Juniorlagsmatcher” har dock stort intresse för de som är insatta i, och intresserade av sporten. Det gäller att få en bild av vilka som är talanger och inte, vilka avelshingstar och fölston som verkar ha förmåga att lämna hästar med egenskapen tidighet i form av både fysisk och mental utveckling.
Jag dristar mig till att säga att lika självklart som det blivit otillåtet att tvååringar ska tävla barfota, lika självklart borde det vara att det ska vara ljus anmälan i alla tvååringslopp.
En sökning i ST:s propositioner visar att Jägersro är nästan ensam syndare i de lopp som nu finns publicerade. Nästa gång en sån där obegåvad och ologisk svart plutt finns i ett tvååringslopp är på Solvalla den 9 september.
Lars G Dahlgren på twitter:
Stallkamraten, den heta segerkandidaten Face Time Bourbon, laddar mer i lugn och ro. pic.twitter.com/PQTGzTdFrg
