Skattejuristen Fredrik Rosén, som drivit pilotfallsmålet (här är länk till gårdagens artikel på Sulkysport.se om det) för Stall Sedin HB:s räkning lyckades rätt bra att förklara vad det handlar om när jag igår pratade med honom.
Enligt hans uppfattning leder domen till att travhästägande bolag, vilka är godkända som ”beskattningsbar person”, av skattemyndigheterna har fortsatt avdragsrätt för moms, även om det inte längre tycks komma att läggas till 25 procents moms på vunna ”prispengar utöver startfemhundringen”. Detta är principiellt viktigt.
Men, som Fredrik Rosén också var noga med att poängtera,”det är min tolkning”.
det är min tolkning
Mats Norberg, även han bevandrad i hästskattefrågor och sakkunnig i det ämnet i Svensk Travsports styrelse, delar Roséns uppfattning att domen inte bör påverka avdragsrätten för den som driver travhästägande i företagsform. Men han tar också på sig både livrem och hängslen gällande hur domen ska tolkas:
”Det hade varit mycket bättre om Högsta förvaltningsdomstolen bifallit begäran om att förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen. Nu råder fortfarande osäkerhet runt det här, och det öppnar också för nya frågor”.
Nu råder fortfarande osäkerhet
Högsta Förvaltningsdomstolen synes också ha förstått det och öppnar i en av punkterna i domen rakt av dörren för att uppmuntra till nya (snåriga) rättsprocesser. Det handlar om att Skatteverket vill underkänna att startfemhundringen skulle betraktas som ”att hästägaren då utför en tjänst åt tävlingsarrangören som ägaren får 500 kronor i momspliktig ersättning för” eftersom det bara är ett sätt att försöka kringgå Bastova-domen om att moms inte ska utgå på slumpmässigt vunna prispengar. Den konstruktionen är förfarandemissbruk, hävdar Skatteverket.
Så här skriver Högsta Förvaltningsdomstolen gällande detta:
”Skatteverket har anfört att ersättningssystemet vid travtävlingar har införts för att skapa en rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som annars inte skulle finnas. Frågan om avdrag för ingående mervärdesskatt omfattas emellertid inte av de frågor som bolaget (alltså Stall Sedin HB, reds.anm.) har ställt. Det finns därför inte förutsättningar för att ta upp frågan om förfarandemissbruk i detta mål”.
inte förutsättningar för att ta upp frågan om förfarandemissbruk i detta mål
Jag gissar att det därför nu inte dröjer länge innan något hästägarbolag får ett avslag på att bli registrerad som ”beskattningsbar person” med direkt hänvisning till att det ingår förfarandemissbruk i upplägget. Det ärendet kan sedan begynna sin förmodligen ett par år långa vandring genom förvaltningsdomstolarna, där Svensk Travsport får bistå hästägaren med stöd för att driva det som pilotärende. Vad som händer under tiden? Ja, det rimliga är att nuvarande ordningar för saker och ting får bestå – möjligen med undantaget att moms på vunna prispengar inte utgår från ST på mer än ”startfemhundringen”.
Till att börja med ska Skatteverket och Svensk Travsport mötas och diskutera igenom vad den här rykande färska domen får för konsekvenser. Det bästa är förstås om man kan komma fram till principer som båda parter ”kan leva med” och som raskt och snabbt upphöjs till praxis vilken upprätthålls av dels skattemyndigheter, dels de revisorer och ekonomikonsulter som hjälper travhästbolag med papperen. Då blir det här smidigt utan en massa gnissel mellan travhästägarbolag och skattemyndigheter, där värsta tänkbara scenario är att skattekontor på olika orter gör olika bedömningar.
Ett stort problem idag för bolagiserat travhästägande är att det regelmässigt ifrågasätts av skattemyndigheten när nya bolag skapas. De smarta har sett till att återanvända gamla redan inregistrerade och momsgodkända företags-id när de köper nya hästar och kanske bildar nya delägarkonstellationer, av den anledningen att det kan vara ett litet h-e att få ett nytt bolag godkänt.
Varför är det så? Jo, för att Skatteverket har sett att travhästägande i en förkrossande majoritet av fallen är förlustaffärer, och företag/bolag ska drivas i vinstsyfte, inte med förlust. Med bättre lönsamhet i hästägarledet skulle därför sannolikt skattemyndigheternas ifrågasättanden också bli färre.
Att förbättra hästägandets lönsamhet är minst sagt en enorm bautasten att baxa, men om Svensk Travsport skulle komma till insikt att det är högsta prioritet att göra det så bra som möjligt för hästägarna istället för att i första hand se hästarna och hästägarna som komponenter i ATG:s totomaskineri, kanske det åtminstone kan börja röra sig åt rätt håll.
Sedan gäller det förstås också att vara framgångsrika på den politiska nivån och ”verksnivån”. Det är där sporten tappat. När Skatteverkets Ulf Hornegård inför 1990-talet kom till insikt om hur skattesystemet för travhästägande som näringsverksamhet borde vara konstruerat för att gynna både samhället (få bort en massa svartekonomivarianter) och hästnäringen, var det ett stort och lyckat genombrott.
Nu har detta luckrats upp och det gynnar ingen. Om hästnäringen skulle kunna tänkas få någon verklig konkret nytta av Hästnäringens Nationella Stiftelse någon gång borde denna användas till att hugga tag i det principiella runt hästägande som näringsverksamhet, och inte ge sig förrän skattefrågorna runt detta är i mål på bra sätt.
Det här omfattar ju många aspekter på hästägandet. En vanligt förekommande variant är att plocka in travhästägande i ett företag med annan (vinstgivande) verksamhet. En frisör kan till exempel kvitta vinster som färdighet med saxen ger mot travhästar som går med förlust. Att tjänstemännen på åtminstone vissa skattemyndigheter skruvar olustigt på sig över att det går att göra på det sättet är inte så konstigt om man försöker se det hela objektivt.
Här behövs utan tvekan kraftfullt arbete från hästsportens olika organisationer gällande att sätta press på Skatteverket om att alla dess tentakler ska peka i samma kompassriktning när de bedömer hästbolag.
