– Klart att det blir en saknad att inte kunna köra lopp längre och det har inte varit något lättvindigt beslut att ta. När solen tittar fram, det blir sommar och de bra hästarna kommer ut och tävlar lär suget komma tillbaka, säger Erik Adielsson.

Samtidigt konstaterar Erik, att det är inte lätt för en nybliven 50-åring utan studieskulder att fixa ett jobb bara sådär. För sex veckor sedan skickade en kollega till Erik annonsen om domarbas med en ”smiley” och i början av december blev han kontaktad av ST:s verkställande direktör Maria Croon.

– Hon frågade mig om jag ville vara med i processen. Varför inte tänkte jag och det kan väl vara roligt. I det läget var det inte ett allvarligt alternativ för mig, säger Erik Adielsson.

”Fick värdefulla tips”

Men så började han fundera i andra banor…

– Hur skulle det egentligen vara att ha ett vanligt jobb? I större delen av mitt yrkesliv har jag åkt bil mellan travbanor och skulle jag ha ett vanligt arbete kan jag tacka ja till saker som jag varit tvungen att säga nej till tidigare, som bröllop, fester, födelsedagar. Jag har också två 14-åriga döttrar hemma.

Och så började Erik tänka tillbaka på den ettåriga utbildning – MDA (Management Diploma for Athletes) – som han gick på Handelshögskolan i Stockholm. Där talade han med en annan student – boxaren Anna Laurell Nash – om vad som egentligen händer i huvudet efter att karriären tar slut.

– Jag frågade henne hur det vara att sluta med boxningen och hur det kändes efteråt. Hon gav mig några värdefulla tips. Först ska du bestämma själv och sedan är det en lyx om du kan vara kvar i den sport du utövat. Det här något som jag tog med mig när jobbet som domarbas blev aktuellt.

“Ganska rak har jag väl varit”

Erik Adielsson körde inte lopp under hela december och tidigare i höstas hade han bestämt sig för att ta en paus. Sedan förlängdes semestern i januari när processen gällande jobbet som domarbas gick mot sitt slut.

– I sammanhanget ska jag också säga, att jag inte hade tagit det här jobbet om inte Jonny Staf stannat kvar på förbundet. Det finns någon slags symbios mellan oss som jag tror vi kan väva samman till något riktigt bra.

Under alla år som Erik Adielsson varit aktiv i travbranschen har han också varit i kontakt med domare i olika situationer och ibland har det förstås växlats hårda ord.

– Ganska rak har jag väl varit, men det har aldrig varit några bad feelings från min sida. Jag tycker också de flesta domarna har varit raka i sin dialog med mig.

Ska inte döma lopp

Erik Adielsson kan också lugna alla sina tidigare konkurrenter, att hans arbetsuppgift blir inte att några döma några lopp när han tillträder sin nya tjänst.

– Det vore absurt om jag skulle döma Örjan Kihlström eller Björn Goop som jag tävlat och kört emot i så många år.

Erik Adielsson äger idag unghästar, bland annat ett tvåårigt sto – Aloha (e. Calgary Games) – som är i inkörning hos Tobias Gustafsson, men också hennes mamma Emily Moon (e. Juliano Star-Miss Pilaar), 1.15,1am/94.000 kr, som vann tre av åtta starter innan hon sattes i avel.

– Ingen av de hästar som jag äger kommer starta på några svenska banor. Jag skulle aldrig sätta mig i en sådan situation. Vi får väl se om jag kan sälja dem framöver. Marknaden är ju inte den bästa för dagen.

Tappat sina stora kunder

Erik Adielsson har inte heller samma position som han hade en gång i tiden som kusk. Tidigare backades han upp av flera storstall, men efter Hans Adielsson, Kari Lähdekorpi, Stig H Johansson och Svante Båth slutat så har Erik hamnat i ett annat läge.

– Som jag ser det hade jag två alternativ om jag skulle vara kvar i sporten. Antingen och sitta och hoppas på att få köra hästar som Joviality och Crown, eller att åka runt och köra lopp fem-sex dagar i veckan. Den resan har jag gjort och jag tycker det var spännande läge att prova på något nytt när jag stod vid ett vägskäl.