Det går också att uttrycka sig som Svensk Travsport gör i ett pressmeddelande, att det är en ”återställning till 2019 års rekordnivåer av medel till det aktiva.”
Detta stämmer till punkt och pricka, men samtidigt så finns det all anledning att påpeka att prispengarna skulle legat på en betydligt högre nivå om Svensk Travsport och ATG:s styrelse infriat de löften som gavs gällande det så kallade ”pokalåret”.
Jag glömmer aldrig den bild där sex personer – Ingemar Alin (ASVT), Anders Holmqvist (RST), Johan Lindberg (ST), Hasse Lord Skarplöth (ATG), Jan Halberg (TR) och Ulf Hörnberg (SG) – poserade upp på balkongen på Hästsportens Hus 2014 och där det berättades glatt om Pokalåret 2018 och alla nya sköna miljoner som skulle slussas ut till de aktiva.
2018 var året som det skulle skjutas till 300 nya miljoner till trav- och galoppsporten. Av den summan skulle 270 miljoner gå till travet och resterande 30 miljoner till galoppen.
Nu infriades aldrig dessa löften från Svensk Travsports sida, utan prispengarna gick från 761,1 till 900,4 miljoner – en höjning på 139,3 miljoner och alltså långtifrån det från början (2014) utlovade 270 miljonerna för travets del.
”Det är det året vi ska vinna jackpotten”, utropade ST:s dåvarande generalsekreterare Johan Lindberg. Ett löfte som inte var värt någonting och dessutom med ST-ambitionen att ”detta ska vara en bestående nivåhöjning över tid.”
Nästa år, alltså 2021, får de aktiva alltså tillbaka 50 miljoner som de blev blåsta på i år, men detta sker också med en del obegripliga satsningar. Det fortsätts att lägga krut på lunchtävlingar, vilket är lika eftertraktat som det nya licenssystem som infördes 1 januari i år där amatörerna bokstavligen kastas på dynghögen.
De breda prisskalorna tilltalar inte heller mig – inte när satsningen sker ”brett”. Och inte heller att det blir 200 nya lopp nästa år. Till vilken nytta kan man förstås undra när vi många gånger har svårt att fylla loppen idag. Hur tänkte ST där…?
