Var ansvaret låg fanns ju inga tvivel om. Det enklaste hade varit att avsluta affären redan då. Med klädsam rodnad kunde Croon ha sagt: ”Vi har gjort fel och vi ber om ursäkt. Drabbade ska hållas skadeslösa. Ingen skugga över tränare och ägare som agerat i god tro. Ansvar ska utkrävas internt inom organisationen.”
Men så blev det inte. Säkert av flera skäl. Prestige är ett. Croon föregrep allt genom att i direktsänd TV peka ut tränaren som ansvarig bara några dagar efter att skandalen blev känd. Ett annat är att internt ansvarsutkrävande inte är och har aldrig varit något kännetecken inom ST. Man sparkade förvisso norsken på oklara grunder, men annars har inget skett. Alla sitter kvar som om inget har hänt.
Man valde istället strategin: ”förhalning och mörkläggning”. Det senaste just nu men säkert inte det sista är att motparten – Redéns och hans ombud – inte får ta del av allt material. Croon säger enligt tidningsuppgifter ”det inte är möjligt att delge sånt som inte är relevant för utredningen.” Det vill säga ST avgör enväldigt vad som är relevant eller ej. Och Croon fortsätter med sina dimridåer och menar att det är Redén som fördröjer processen.
Men hon får mothugg av de som ska döma och har den rätta kompetensen. Nämligen Ansvarsnämndens ordförande Sari Olausson – med erfarenhet som bland annat åklagare. Hon säger till Sulkysport: ”Problemet har varit ST. ST kan inte ensidigt bestämma vad dom inte anser har betydelse för utredningen. Detta är huvudorsaken till att det dröjt.”
Hur parerar du den snytingen Croon eller duckar du som vanligt?
Men som sagt strategin – förhalning och mörkläggning – kanske lyckas. I vart fall verkar den på mig. Jag orkar snart inte engagera mig och blir bara ledsen numera när jag ser hur den fina travsporten – som för låg ersättning bärs upp av hårt arbetande entusiaster – missköts av de som fått förtroendet att sitta högst upp på piedestalen. Det är skamligt helt enkelt.
