Svensk Travsport har rekryterat sina anställda från intresserade i publiken, hästägare och en och annan före detta hästskötare eller andra yrkesgrupper i samhället.

Jag kan inte se att någon annan sport som så konsekvent har undvikit att rekrytera framgångsrika före detta (aktiva) tränare/kuskar. En mix av tidigare aktiva, administratörer och ekonomer är det som gäller i nästan alla andra sporter.

När det gäller kunnande kring utrustning, banor, tävlingsplanering, hästhälsa, tävlingsregler med flera områden skulle de tillföra sakkunskap.

Vi skulle behöva en balans av hästkunnande och administration/ekonomi så att man undviker en skrivbordsutveckling av sporten. Vi behöver inte en före detta aktiv som gisslan, utan vi behöver en tillräckligt stor kritisk massa hästkunnande för att driva utvecklingen av sporten trav.  Utan före detta elitaktiva fattar vi för många beslut som skapar misstroende mellan utövare av sporten och styrelser/ledning.

Det blir för många beslut som skapar oro, uppgivenhet  och vi och dom, för många beslut som de aktiva känner att det saknas ”bollsinne” i besluten.

Skapa ett attraktivt klimat för att locka före detta aktiva att vilja arbeta med sportutveckling efter karriären på travbanan och fatta beslut i styrelser att verkligen rekrytera denna sakkunskap. Hur många år kommer det dröja innan en före detta tränare innehar en viktig ledningsfunktion inom sporten?

/Roland Nordström