Pokalåret 2018. Nu är det här. Blir det som var tänkt och som det sagts? Nej, det blir det av allt att döma inte.
Grunden till det är att beräkningarna av de olika satsningana gjorts utifrån ett högre antal hästar, och därmed högre antal lopp, än vad som nu finns i verkligheten 2018. Därför hamnar man lägre i totalutbetalning på de 2016-17 fastställda ”per-lopp-nivåerna” som man i olika omgångar dessa år bestämt och beräknade. Antalet hästar i träning har ju som bekant fortsatt att sjunka.
Men här finns också en antydan till försiktighet i budgetläggandet. ATG:s resultat har inte fyllt pokalen som det utlovades och utmålades när uppgörelsen träffades 2014. Att i det läget nu etablera prispengar på nivåer som realistiskt sett kan bli svåra att hålla 2019 skulle vara oansvarigt. Bättre då att hålla igen lite och se sanningen och verkligheten i vitögat.
Prispengarna
Totala prispengar 2017 (utfall): 761 miljoner kronor
Totala prispengar 2018 (budget): 903 miljoner kronor
Ökning: 142 miljoner kronor
I totalen för både 2017 och -18 ingår hästägarnas bidrag i insatsloppen (cirka 40 miljoner kronor), premiechansutfall (2017: 17,8 miljoner kronor, i år budgeterat 20 miljoner kronor), och delade lopp (4 miljoner kronor båda åren) plus vad banorna skjuter till själva (2017 i princip noll; i år budgeterat till 6,9 miljoner kronor).
ATG är dessutom inne i en rekordartad investeringsperiod för att klara omställningen till licensierad spelmarknad och skilsmässan från ST, plus att det nyligen träffade avtalet om att hjälpa och samarbeta med dansk travsport också ska finansieras med ett gäng miljoner.
ATG:s ekonomiska system är alltså under press. Även om en massa av det man gör just nu är sådant som bokföringsmässigt ska skrivas av på ett antal år framöver så tas de faktiska kostnaderna för investeringarna ur likviditeten. Fakturor måste betalas. Att till sport och banor ”överutbetala” mer än vad omsättnings- och totoöverskottsnivå tål är oklokt, och kan stå ST/ATG dyrt längre fram. Försiktighetsprincipen går att försvara.
Att det samtidigt kan bli en debatt om ”löftesbrott”, alltså att de sammanlagda 300 pokalårsmilljonerna inte blir 300 och framförallt om de utlovade 180 miljonerna till sportens aktiva inte blir 180, ja det är väl i så fall oundvikligt. Det blir upp till föreningsdemokratin att hantera.
ST har beräknat de utfästa 180 miljonerna till de aktiva i vad vi kan kalla olika paket.
45 miljoner, plus uppfödarmedel på nio miljoner, skulle gå till treåringar, enligt vad som sades i maj 2016.
I juni 2017 kom nästa del:
23 miljoner till höjda V75-prispengar. 67 miljoner till fastställd ”golvnivå” i alla lopp. Sammanlagt 90 miljoner i ökade prispengar berättar den ST-hemsidesartikeln om, plus 13 miljoner i ökade uppfödarpremier.
Sista delen i satsningen kom i samband med Hall of Fame-samlingen i Årjäng förra sommaren:
23 miljoner i startpeng till alla hästar; den där ”femhundringen” som ska blidka Skatteverket att travsport är verksamhet som ska berättiga till momsavdrag.
Sammanlagt tycktes hästägarna alltså få 45+23+67+23 = 158 miljoner. Diffen upp till 180 skulle utgöras av uppfödarpremier (9+4+9+2 = 24 miljoner) och öronmärkta prispengar för kallbloden (sex miljoner). Den uppmärksamme ser att här har man räknat för högt; det blir ju 188 miljoner. Likväl; det här var vad ST officiellt kommunicerade 2016-17.
När ST sedan började få ihop tävlingsprogrammet och loppen för 2018 i slutet av november ifjol publicerades en konkretisering av pokalåret, här.
Då hade treåringssatsningen reducerats till 36 miljoner kronor i prispengar plus sju miljoner i uppfödarpremier, sammanlagt 43 miljoner. Minus elva miljoner alltså jämfört med 2016-utsagan. Det berodde på att när beräkningen av de 54 miljonerna med prispenganivåer per lopp gjordes 2016 så räknade man på en volym på cirka 720 treåringslopp. Eftersom det finns färre treåriga hästar nu är volymen treåringslopp 2018 sänkt till 665.
V75-satsningen stod kvar oförändrad.
Vardagstravet, ”golvet”, budgeterades nu till 58 miljoner, plus åtta miljoner uppfödarpremier. Minus tio miljoner jämfört med sommaren 2017-beräkningen.
En femhundring till alla startande skulle fortfarande kosta 22-23 miljoner, plus tio procent i uppfödarpremier. Här kan man väl också säga att finns chans att det blir ”pengar över” eftersom det är vådligt tunt med hästar i loppen på många håll. Men att bråka om det under 2018 verkar onödigt. Bättre då att outbetalda femhundringar får bli en sudd som kan användas till något konstruktivt 2019.
Sammanlagt blir det enligt novemberbeskedet till hästägarna: 36+23+58+22 = 140 miljoner. Och till uppfödarna 7+4+8+2 = 21 miljoner. Ihop blir det 161 miljoner.
Hästägarna låg nu 18 miljoner lägre än vad som kommunicerades i de olika delsatsningarna i pokalåret.158 miljoner hade blivit 140. ´
Och plötsligt hade också resonemang om premiechansen och föreningsbidrag kommit in i bilden. Hur dessa saker egentligen kan ha med ”pokalårsutfall till aktiva” att göra får bli följdfrågor längre fram i pokalårsutredandet.
Om ST tänker fullfölja med att uppfylla 180-miljonerslöftet till de aktiva och inte väljer att ”pulla upp lite” för att inte få med sig en högre nivå in i 2019 än det ATG:s verksamhet kan betala, behöver man nu alltså hitta bra sätt att under sista delen av året lägga ut den differens på 15-20 miljoner som uppstått. Vilket i viss mån redan skett utan att någon gjort kopplingen att det är outlagda pokalårspengar.
Från denna differens tar man finansieringen av V75-prispengarna i fortsättningen av summer bursten i slutet av augusti. Det är också tack vare att man såg att det blir en differens i beräknat/budgeterat man hittat på den omdebatterade showdown-grejen, duellen mellan två hästar, som enligt det senaste beskedet ska köras Kriteriehelgen.
Det ser ut som att detta kommer att innebära förskjutningar i hur det var tänkt att pokalårspengarna skulle fördelas från början. Treåringar får några miljoner mindre än första pokalårslöftet var 2016, V75-hästar får mer. ”Bredden” får mindre. Hur det i slutändan blir vet man inte förrän året så att säga är färdigkört.
Hur allt detta landar, och varför, ska Sulkysport försöka reda ut i den i ingressen utlovade genomgången den närmaste tiden om pokalårsutfallet. Alltså vad det blev när löftet och uppgörelsen från 2014 skulle omsättas i den verklighet som råder 2018. Då ska vi även försöka djupa ner oss i hur det slår geografiskt. Vilka banor som relativt sett blir vinnare i utfallet av pokalårspengarna och vilka som får ”lägre” än de andra, och varför det blir så.
Här finns ytterligare en osäkerhet i hur hela 180-miljonersdelen av pokalåret går ihop. När man slår ihop banbudgetarna synes det som om banornas samlade ökning av prismedlen snarare är neråt 130 miljoner än de 140 miljoner som de fyra satsningarna skulle resultera i. Vi får titta närmare på det helt enkelt. Det också.
