Avel och uppfödning utvecklas ständigt. Mer rentravande hästar, snabbare hästar. Rentav vackrare hästar. Tränarna utvecklar ständigt nya metoder. Djupsand, rakbanor, ser varje häst mer och mer som individer.
De svenska tränarna håller världsklass. Skötarna allt mer välutbildade. Fodret allt bättre. Utrustningen förnyas och förbättras. Kuskarna allt skickligare. Många håller världsklass. Veterinärerna allt kunnigare. ST utvecklar regler, funktionärer och hästvälfärden. Hovslagarna allt skickligare. ATG har utvecklat spelet på ett fantastiskt sätt.
Hatten av för alla! Ni är så avgörande viktiga för travet. Men vi andra är faktiskt skyldiga er att ge något tillbaka i form av att utveckla travet som sport.
Men vem utvecklar travet i nya banor? Skidsporten, friidrotten, bordtennis, badminton, fotbollen, motorsporten, mc-sporten med flera sporter utvecklar sig. Allt för att behålla sin publik. Erbjuda en bättre upplevelse. Nå ny publik. Vilket ger bättre inkomster och förhoppningsvis fler sponsorer.
Vår utveckling består allt mer i att hästarna blir allt snabbare. Slår ständigt nya rekord. Gott så. Men inte mycket till förnyelse av själva sporten.
Varför inte sprint? Eller Speedrace som Solvalla kallar det.
Om vi nu tycker att det är kul så borde vi ha det varje tävlingsdag. Och dessutom tror jag att det är en utveckling av sporten i nya banor. Tänk på skidornas sprint. Så många olika varianter de har utvecklat bara i den grenen! Och där har vi dessutom medaljhopp kommande vinter-OS.
Men vi måste ha åtta hästar bakom bilen. Orättvist tänker många direkt. Men inte om vi gör som friidrottens 200 meter. Fast tvärtom. Den häst som går längst ut bakom vingen måste naturligtvis få sin målgång tidigare än de andra, den som har spår sju likaså och så vidare.
Löses tekniskt med olika kameror eller kanske med laserlinjer. Dessutom måste varje ekipage få ett eget spår hela vägen till mål samt hålla det. Kan lösas med ”rakborstar” i banan som sticker upp.
Jamen det här kommer att kosta pengar säger kanske någon. Ja, naturligtvis. All utveckling kostar pengar. Den som tror att utveckling är gratis kan räcka upp handen. Så enfaldiga får vi inte vara. Jag tror att utvecklingen inom andra sporter också kostat en del. Den retoriska frågan blir, har vi råd att inte satsa.
Tänk åtta sulkyhästar på rad ända fram till sista centimetern! Eller åtta monté! Eller åtta kallblod! Alla i kamp till sista biten. Tänk att spela en ”Speedy Gonzales” på racet. Ja, ett alternativt namn till Harry Boy. Men allt vad gäller spel kan naturligtvis spelbolagen bäst.
Ett alternativ kan ju vara två startbilar med varsina fyra spår bakom bilen. Och att vingarna har olika avstånd som kompenserar för spårens olika längder. Kostar också, men då kan mållinjen vara samma för alla. Ännu mer spännande och tydligare. Går kanske bra med sex ekipage till att börja med?
Ja, ovanstående är några tankar kring att utveckla travet för att nå ny publik. Nya sponsorer och nya tv-sändningar. Vi måste öka det publika intresset för nya grupper. Kampen om dem är knivskarp och dyr. Tro inte något annat.
Frågan är vad du tycker? Men det är helt ointressant vad just du tycker om sprint. Det är däremot mycket intressant vad du tror om det kan locka ny publik? Nya spelare? En lunchspeedy kanske? Nya sponsorer?
Kommer kanske inte massor med ny publik med detta enda förslag. Men kanske fler med mycket mer nytänk. Fler förslag alltså. Som vi måste ägna oss åt. Kom ihåg att man aldrig behöver frälsa de redan frälsta! De finns redan runt våra banor. Det behövs inte, men vi måste hitta nya. Och de redan frälsta blir tyvärr allt färre.
Ett ytterligare sprintalternativ kan kanske vara en 1.000-meterssprint. Start vid målet och traditionell målgång. Fyra hästar i monté. Spår 3 och 4 är kritade i båda kurvorna och tvunget spårbyte på bortre långsidan. Som i skridsko. Den som kommer först, troligen spår 3, byter till spår 4 inför sista kurvan. Och därefter fritt upplopp. Kanske ett alternativ? Bara vår egen fantasi sätter gränser.
Observera att jag inte heller sagt vad jag tycker om sprint. Det är också lika ointressant. Men vad tror vi om tankarna som förnyelse för ny publik?
