Hästarna förbrukas i förtid av att dels banorna inte är helt anpassade till dagens och framtidens hastighet, dels av tävlingsplaneringen. Tävlingsplanering med många penningstinna lopp som lockar till för många starter framförallt för de unga hästarna och kan slita ut dem i förtid, men det går att råda bot på genom att hästägare och tränare undviker att anmäla till allt för många lopp. Det stora problemet i tävlingsplaneringen är att det oftast är för kort tid för återhämtning mellan uttagningslopp och finaler för de unga hästarna och ännu större slitage med resor till och från tävlingsplatsen inblandade.

Vi ska inte stoppa utvecklingen genom att hindra hästarnas prestationer genom skotvång, undvika jänkarvagn, förbjuda urryckare med mera som gör att hästen kan springa fortare. Skosnacket gynnar inte hästen, energiförbrukningen med skor runt om är lika stor i 1.16 tempo som barfota utan skor i 1.14 tempo vilket ofta glöms bort.

Att först ge tränarna licens som bevis på deras  hästkunskap och därmed också utkräva absolut tränaransvar och sedan visa att man inte tror på tränarnas kunskap och förmåga genom  att begränsa möjligheten att få nyttja kunnandet att göra det bästa för hästen känns fel. Centralt håller man på att tappa förtroendet hos tränarkåren.

Den enskilda hästen på just den banan med just det underlaget och den väderleken bedöms bäst av sin tränare lokalt på plats, vilken utrustning den skall ha vid varje enskilt tillfälle är inte lämpligt som ett centralt beslut. Centrala beslut som skall reglera lokalförhållanden blir ibland helt fel.

Centralt behöver det satsas på banornas anpassning till de snabbare hästarna. Vi har behov av 1.200-1.400-metersbanor, med vidare kurvor, rätt doserade med bra underlag och preparering. De behöver också skapas en tävlingsplanering med gott om återhämtningstid för de unga hästarna. Detta kommer skapa hästar som inte förbrukas genom förslitning på grund av banorna eller för lort återhämtningstid (minst 20 dagar för tvååringar och minst 14 dagar för treåringar). De kommer tävla under lång tid och springa ännu fortare om det nu tillåts.

Genom att skapa fler och fler utvecklingshinder kommer man att minska intresset från både utövare och publik. Många argument i debatten grundar sig på att vi måste gå spelarna till mötes, vi lever av spelet. Spelarna har inte vunnit mer pengar sedan skotvånget infördes.

Genom att skapa fler och fler utvecklingshinder kommer man att minska intresset från både utövare och publik

Spelare tar inte hästens parti när det gäller hälsoaspekter eller bryr sig om hästskötares arbetstider och driver inga utvecklingsfrågor för hästar och aktiva. Spelarna är kortsiktiga i sina beslut, de bryr sig om nästa lopp. Spelarna söker spänning och vill ha fairplay i loppen och spelar utifrån kalkylerade risker att vinna och förlora. Spelet och media kommer att dras till den bästa sporten, de snabbaste hästarna, inte till de långsammaste.

Utveckla till den bästa sporten, det kommer ge framgång i alla led, eller hindra utvecklingen och sporten avvecklas.

Utveckla till den bästa sporten, det kommer ge framgång i alla led, eller hindra utvecklingen och sporten avvecklas.