Detta samtidigt som människorna i basen för såväl sporten som dotterbolagets spelverksamhet sliter dag ut och dag in många timmar per dygn och dåligt avlönat. De förtjänar alla en professionell ledning.
Svensk Travsport är inget företag utan en folkrörelseorganisation, men det finns likheter mellan olika typer av organisationer som befinner sig i kriser. Det kan tyckas förmätet att jag tar till orda, men jag har både en bred och djup erfarenhet av ledningsarbete på högsta verkställande nivå i såväl offentliga, politiskt styrda organisationer som i privata företag. Vilket innebär en mångårig erfarenhet att arbeta med styrelser av skiftande karaktär. Min förhoppning är att mina inlägg ska skapa en debatt och på det sättet ta travsporten ett litet steg framåt.
Har man tagit tillvara den möjligheten som detta innebär för en krisande organisation?
Svensk Travsport bytte verkställande ledning för snart ett år sedan. Men har man tagit tillvara den möjligheten som detta innebär för en krisande organisation? I vart fall inte utifrån betraktat.
Låt mig lyfta fram tre olika problem som kan utgöra hinder för ett framgångsrikt förändringsarbete:
1 Har Maria Croon ett tydligt uppdrag när det gäller att sanera ekonomin och komma till rätta med struktur och kompetensbristerna inom organisationen? Om inte har man verkligen missat en möjlighet. Om hon har det så är det mycket obekvämt att tvingas städa med överrocken på. Den under många år högste ansvarige, tillika tillförordnad vd innan hon tillträdde är utsedd till vice vd. Detta gör det exceptionellt svårt och måste göra även den skickligaste och mest erfarne nye vd bunden till händer och fötter.
(Marcus Storch berättade en gång att han fick två numrerade kuvert av sin företrädare. Nr 1 att öppna första gången det gick dåligt för AGA och nr 2 den andra gången. När han öppnade nr 1 så stod det: ”Skyll allt på mig!” undertecknat av företrädaren. Av ren nyfikenhet öppnade han nr 2: ”Skriv två nya lappar och lägg i kuvert till efterträdaren”.) Sensmoral: Man får bara en chans!
2 Man måste vid ett så svårt uppdrag ha okuvlig uppbackning av sin uppdragsgivare personifierat av styrelsens ordförande. Det måste visas upp internt, men när det gäller Svensk Travsport som folkrörelseorganisation även i offentliga och mediala sammanhang.
Som verkställande ledning måste man någon gång tillåtas att göra missbedömningar och felaktigheter så länge man håller sig på rätt kurs utifrån uppdraget. Gör man inga misstag har man förmodligen inte heller vidtagit tillräckligt drastiska och kraftfulla åtgärder. Men misstagen får inte skada strategin eller organisationen på ett allvarligt sätt.
Att ha uppdragsgivarens fulla förtroende är en nödvändighet och ju tuffare det blåser ju viktigare är det! Och som verkställande ledning har man förtroende ända tills man inte har det. Det finns inget mitt emellan.
3 Har vd fått hjälp med att fatta rätt strategiska beslut vid rätt tillfälle särskilt vid mediala stormar? Man kan inte alltid hålla huvudet kallt när man själv är mitt inne i turbulensen. Ett sådant stöd bör ju helst finnas internt inom organisationen eller externt.
I den bästa av världar kan styrelsen som helhet eller enskilda medlemmar i styrelsen erbjuda detta stöd. Men det tycks saknas på alla dessa plan.
De flesta – som inte är troll på sociala medier – såg ju att här begicks ett rättsövergrepp
I de två senaste ”affärerna” har det klickat rejält. I Gocciadoro-historien skulle man tagit den tid som krävdes för att inhämta den bevisning som Överdomstolen saknade. De flesta – som inte är troll på sociala medier – såg ju att här begicks ett rättsövergrepp.
Men Propulsion-härvan behöver man ju inte dra i en pinsam långbänk. Stäng den historien så fort som möjligt! Alla fakta finns ju på bordet och är offentliga. ST har ju helt och hållet skulden till att det blivit som det blivit. Att som ST:s vd peka ut det ”strikta tränaransvaret” i tv-sändning var förhoppningsvis naivt, men i värsta fall en medveten undanmanöver.
Nej, ta ansvar, hosta upp dryga 30 miljoner kronor eller vad det kan kosta, utkräv ansvar internt och gör denna pinsamhet till en lärdom för framtiden!
Jag hoppas dessa reflektioner – som görs med största omtanke om vår fina travsport – ska ge möjlighet till eftertanke hos ansvariga och beslutsfattare.
