Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Bike, är inte det en cykel?”

Håkan "Lillis" Olsson var förra veckans krönikör och han funderar över varför vi ibland uttrycker oss så konstigt inom travet?
Av
Håkan Olsson
Dött lopp eller kanske delad seger?
Dött lopp eller kanske delad seger?

Här kan ni läsa förra veckans krönika signerad Håkan ”Lillis” Olsson:

Varför heter det exempelvis dött lopp? Den frågan ställde vi oss efter Svensk Uppfödningslöpning på Jägersro 2018 då vi inte kunde sära på Belker och Bythebook ens med hjälp av ett förstorat målfoto.

Och apropå det. Varför Svensk Uppfödningslöpning? Löpning i bestämd form. Inte Svenskt Uppfödningslopp?

Det går ju att hänga upp sig på det mesta. När det gäller namn på lopp finns det mycket att välja på.

I Frankrike och Italien har alla lopp rubrik

Minne, Memorial används i lite mera högtidliga sammanhang när någon skall hedras. Hugo Åberg, Walter Lundberg, Johan Jacobsson, Arvid Stjernswärd, Th Egnell, Gösta Bergengren, K.G. Bertmark, L.C. Peterson-Brodda är några exempel på en del personer som satt avtryck i sporten. K.G. Holgersson det senaste exemplet.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

När propositionsskrivaren blivit lite trött framåt kvällen drar man gärna till med Junipokalen eller något liknande som har med aktuell månad att göra. Grand Prix kan man ju använda också, men det blir lite fattigt om inte förstapriset hängt med.

I Frankrike och Italien har alla lopp rubrik.

Mantorps serie Sikta mot Stjärnorna för treåringar tycker jag är en pärla i den djungeln. Solvalla har följt upp med Morgondagens Stjärna för tvååringar.

Sedan finns det lokala uttryck av olika slag. I södra Sverige får man åka till vinnarCIRKELEN. Dagens Dubbel blir också gärna Dubbelen.

Norrut har man inte någon stallbacke utan där kallas motsvarande område för volt av någon anledning. Forskade lite i detta under min tid på Bergsåker och fick en förklaring att på stallbacken hade man ett blomsterarrangemang man voltade runt innan man åkte ut till defilering. Stallfiket på Bergsåker heter kanske därför just Voltcaféet.

Att inte göra sitt bästa är faktiskt bedrägeri

På Örebro kallar vi fiket för 700 kvar och på Bergsåker finns en restaurangdel nämnd 200 kvar. Jag får väl erkänna att jag är pappa till båda namnen. Inte så dumt, tycker jag själv. Man hittar dit.

Andra lokala uttryck som fastnat i mitt minne är från Åby, förr alltid Åbyfältet. Speakern kallade till parad, vilken skedde framför tribunen, Inte defilering, sedan var kommandot Sträck Banden. Övriga Sverige använde Spänn Banden, vilket Sören Nordins bok fick heta. Förklaringen är nog att Åby på den tiden också var galoppbana. Det var på den tiden vi hade startband av gummi. Numera är det fotoceller. Inget kommando har riktigt hängt med här. Tänd upp fotocellerna har jag inte hört ännu. Däremot ofta tekniskt fel, men det är en annan sak. Springband säger vi fortfarande faktiskt. Springspår också.

När det gäller trav kontra galopp är det ju så att Jägersro har Derbyt, i varje fall heter det så när det handlar om travderbyt, medan galoppen gärna uttalar sitt största och viktigaste lopp DAARBYT.

Banor har numera också blivit arenor. Fint ska det vara.

Preparé är ett hemskt ord

Bike, är inte det en cykel? Sulky, vagn, bike (tänker omedelbart på cykel), jänkarvagn, den behöver inte vara tillverkad i USA kan lika gärna vara Finland eller Sundsvall men ändå heta jänkarvagn.

Inte lätt att hänga med alla gånger.

”På lördag rycker vi skorna och sätter på ett norskt.”

Murphybländaren lär vara uppfunnen av någon med namnet Murphy.

Murphys lag är ett modernt tänkespråk som formuleras ungefär ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Allt enligt Wikipedia.

Norsk gas är ett annat förunderligt uttryck för ett speciellt huvudlag. Tejpade knän är ett nytt mode, snart som önskemål att det måste med i programmet.

Tejpade öron (Svanstedt och Torvald Palema) gäller inte längre.

Preparé är ett hemskt ord som kommit in i sporten de senaste åren. Kommit via tyska autobahn och Öresundsbron. En etablerad och tillåten företeelse i Frankrike. Fruktansvärt tycker jag. Att inte göra sitt bästa är faktiskt bedrägeri.

Sola i Karlstad heter ett damlopp på Färjestad. Många tror att solen skiner oftare i Karlstad än någon annanstans, men så är inte fallet. Sola i Karlstad hette egentligen Eva Lisa Holtz, och gjorde sig namnet Sola för sitt strålande humör. Eva levde mellan 1 januari 1739 och 24 september 1818 och var omtyckt på sin arbetsplats där hon jobbade som servitris.

I Örebro har vi döpt vårt stora tvååringslopp till Svampen efter stadens berömda vattentorn, som snart skall rivas. Döpt så av flera skäl, ett för att kommunen skulle vakna till och kanske kunna tänka sig att sponsra evenemanget som väl gör en del reklam för stan. Men icke sa nicke. De har inte hänt ännu. Orebro Intn’l har heller inte gett någon större effekt i den vägen.

E3 är kanske inte det bästa namnet på en serie travlopp, men är i varje fall en av de kortaste rubrikerna och berättar vad de handlar om. Europafödda treåringar.

Kunglig glans finns också över vissa lopp och då är det stort, speciellt om kungligheten själv har möjlighet att närvara.

Berömda hästar har också fått namnge lopp. Vem vill inte vinna Harper Hanovers lopp? Låter betydligt bättre än Stayerlunken, eller hur?

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell som har botaniserat bland franska gangsters.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Vad gör vi nu lille du?”

Klaus Koch var årets sista krönikör i Sulkysport och han ställer sig frågan om den ständigt pågående centraliseringen lever upp till ändamålsparagrafen? Han påstår nej!
Av
Cecilia Kristoffersson
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se
Klaus Koch skriver om hur travsporten ska leva upp till ändamålsparagrafen. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerade i Sulkysport nummer 52 2019:

Det är dystra rubriker att läsa för hästsportsfolket i dagarna före julen 2019. Senast kom Svensk Galopp ut med besparingar på 50 miljoner kronor, vilket leder till att prispengarna minskar med hela 17 procent. Travet, som dock är avsevärt större, ska spara 80 miljoner. Vad är det som har hänt?

Så här i jultider bör man vara positiv och snäll och det ska jag försöka att vara även om rubriken ovan tyder på annat. Det är djupa domedagstoner som ljuder just nu.

Kraftiga besparingar kommer ju till följd av något. Är det den svikande publiken? Det går knappast en onsdag utan att facebook fylls med mobilupptagningar av Solvallas tomma publikplats. Är det ATG:s påstådda stora kostym, eller är det efterdyningarna av den så kallade separationen mellan sporterna och spelbolaget?

Det finns inte något entydigt svar, och ändå, för det hör ihop alltsammans. Hästsporten styrs enligt definition av föreningar som i sin tur har förenat sig under en central instans, i vårt fall Svensk Travsport (ST) och Svensk Galopp (SG). Jag tror att filmen knäcker redan vid ändamålsparagrafen, som rimligtvis bör omfatta alla föreningar inklusive centralförbunden.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

Ändamålsparagrafen må ha olika formuleringar från förening till förening, men kontentan borde vara exakt den samma: Att verka för att sporten (trav och/eller galopp) vårdas på ett sätt så att all verksamhet kommer den till glädje. Sagt på ren svenska: det gäller om att tjäna så mycket pengar som möjligt med syftet att sporten ska frodas och öka.

”Ja, men det är ju det vi gör,” skulle många travpersoner omedelbart svara. En del väl valda exempel skulle i all välmening framföras, men jag vill komma med exempel på motsatsen:

Lever den ständigt pågående centraliseringen upp till ändamålsparagrafen? Jag påstår nej!

Jag är nämligen helt övertygad om att en sport som är helt avhängig av en konkurrenssituation (tävlingarna) må byggas på en sådan. Det vill helt enkelt säga att banorna MÅSTE konkurrera. Det är klart att risken för att det kommer att finnas ”offer” (läs: stängda banor) finns. Det handlar om att leva eller dö. Risken kan reduceras genom viss social verksamhet från centralt håll, men det får inte börja där.

Vi har över 30 banor i Sverige och det är bra att de alla lever upp till minimikraven för att bedriva hästkapplöpningar. Det har vi ST/SG till. Dessa ska också understödja sporten med all form för ”centralförbundsjobb” såsom fölregistreringar och diverse certifikat. Men driften ska ligga på lokalt plan. Pengarna ska först och främst tjänas där banorna ligger.  Planekonomin dog med Berlinmurens fall och den har inget i en konkurrensbaserad verksamhet att göra.

Alla föreningar har medlemmarna som bestämmande ”ägare”. Ständigt väljs nya medlemmar in i föreningarna. När dessa söker om medlemskap tänker de då på ändamålsparagrafen? Jag vågar påstå att de flesta inte gör det.

Den stående anekdoten med att närvaron på stämmorna begränsas kraftigt om det inte serveras mat i samband med arrangemanget är dessvärre inte helt osann. Jag ser dagligen ageranden från olika hästsportmänniskor som tydligt bär prägel av att de inte alls tänker på varför de har valt att vara aktiva på olika sätt inom sporten.

Lever ATG upp till ändamålsparagrafen? Jag skulle vilja svara ja på frågan eftersom de åtminstone försöker att leva upp till sin uppgift att tjäna pengar till sina ägare. Vägen till ett överskott att fördela diskuteras dock livligt. Praktiska saker som nödvändigheten av ett stort antal programvärdar och pampiga studios ifrågasätts.

Det är klart att det kostar pengar att tjäna pengar och skulle jag ge ett råd till ATG vore det att vara mera transparanta med sin verksamhet. Av den simpla orsaken att alla de ovannämnda sällskapsmedlemmarna med viss rätt känner sig som ”ägare” och önskar att bli informerade.

Men jag måste ändå svara nej på frågan. I sin strävan efter att optimera sin verksamhet kommer ATG i en situation där man urholkar produktionsapparaten. Underförstått att ATG vill ha sina kunder sittandes framför tv eller dator. Detta har lett till den monumentala avfolkning av våra kapplöpningsbanor, men det är inte ATG:s ansvar, det är banornas/sällskapens. De har missat att attrahera ny publik. Först och främst genom att använda samma lockmedel som ATG – nämligen spelet – som tyngsta marknadsföringsverktyg.

Därför upprepar jag nu mig själv ännu en gång: Ny publik skapas inte bland människor som är intresserade av hästar och spel. De är redan där!

Vi ska söka efter människor som vill ha en speciell och spännande upplevelse och den går inte via ett stort V75-system.

Den går via personens nyfikenhet på omgivningen, i vårt fall trav- eller galoppbanan. Hitta verktygen till att väcka denna nyfikenhet. Nu!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Så skyddar du din häst”

Anne Haglund om att vissa individers immunförsvar tyvärr misslyckas mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.
Av
Cecilia Kristoffersson

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50 2019:

När tävlandet gått in i lågsäsong tär det tid att avmaska och vaccinera hästarna. Det handlar om att hålla hästarna friska.

Vi måste leva med att hästar har parasiter. Målet är att hålla parasiterna på en rimlig nivå så att de inte orsakar nedsatt hälsa eller sjukdom. Undantaget är den stora blodmasken som man vill få bort helt.

Det finns mycket att göra för att hålla parasiterna i schack. Det viktigaste är förmodligen att se till att känsligheten bibehålls för de avmaskningsmedel som finns idag.

Det är många år sedan någon ny verksam substans kom på marknaden och sannolikt får vi hållas med de som är tillgängliga en bra bit in i framtiden.

Det innebär att man ska avmaska med förstånd och inte i onödan. Ta gärna hjälp av din veterinär för att lägga upp parasitstrategi.

Alla avmaskningsmedel är receptbelagda och veterinärer har krav på sig att vara restriktiva med utskrivningen.

Det här är de viktigaste parasiterna att hålla koll på:

Lilla blodmasken: En rödaktig parasit 5-20 mm lång. Den vanligaste parasit hästen får i sig genom att äta larver som krupit upp på grässtrån. Larven kapslar in sig i grovtarmens vägg där den utvecklas vidare. En del tar sig ut i tarmen igen och bildar färdiga äggläggande maskar och en del stannar kvar i ett vilostadie i slemhinnan där de kan ligga i flera år.

Maskarna som tagit sig ut i tarmen igen lägger ägg, som kläcks när de kommer ut med träcken. Larven kryper så småningom upp på ett grässtrå för att ätas upp av en häst igen. Larven är tålig för kyla och kan övervintra på betet för att infektera hästar nästa år.

Oftast visar en blodmaskinfekterad häst inga symtom på sjukdom men vid kraftiga angrepp kan man se nedsatta hästar, kolik och diarré.

Stora blodmasken: Parasiten är rödaktig och 20-30 mm lång. Kan orsaka allvarlig sjukdom eftersom den skadar blodkärlen i tarmväggen. Detta kan ge blodproppar i tarmen som kan orsaka allvarlig kolik och i sällsynta fall blodpropp i ett ben. Många hästar förblir dock symtomfria. Hästen blir som med lilla blodmasken smittad av larver på grässtrån.

I tarmen borrar sig larverna in i blodkärl, varifrån de kryper upp till krösroten, ett stort blodkärl som fördelar blod till tarmsystemet. Där utvecklas larverna. Därefter följer de blodflödet till grovtarmen där de tar sig ut i tarmen, suger blod och börjar producera ägg som följer med träcken ut igen.

I träckprov kan man inte skilja stora och lilla blodmaskens ägg åt. På våren bör man kontrollera om det är stora eller lilla blodmasken man har om det finns blodmaskägg hos hästen. Detta för att stora blodmasken har betydligt större möjlighet att verkligen orsaka skada hos hästen.

Spolmasken: Kallas för unghästens parasit, eftersom de flesta hästar utvecklar resistens mot masken med stigande ålder. En ”normal” häst har inte spolmask när den är över tre år. Tyvärr misslyckas vissa individers immunförsvar mot spolmasken och de blir lätt infekterade livet igenom. Detta fenomen verkar vanligast på travhästar.

Masken är lång (10-20 cm) och vit. Hästen får i sig äggen på betet men också via stallinredning, där äggen kan överleva många år. Äggen kläcks i tarmen, larven passerar tarmen till blodet där den följer med till levern och lungorna. Från lungorna hostar hästen upp larven som sväljs till tunntarmen där den utvecklas till vuxen äggläggande mask.

Symtom på spolmaskinfektion är avmagring, ruggig hårrem, minskad aptit och hosta. Mask-
en i tarmen suger åt sig näring och kan orsaka förstoppning.

Man ska inte avmaska före åtta veckors ålder för man tror att en viss smitta kan stimulera resistensutvecklingen mot parasiten.

Bandmasken: Suger sig fast mellan tunntarmen och blindtarmen, cirka tre-fyra cm lång och platt. Man har länge trott att den inte orsakar sjukdom, men senare studier har visat att det finns samband mellan kolik och bandmaskinfektion. Livscykeln är beroende av en mellanvärd, ett mosskvalster som först äter ägget. Hästen äter kvalstret som befinner sig på betet. Livscykeln tar fyra-sex månader.

Springmasken: Orsakar klåda i svansrot och anus och kan vara mycket besvärande för hästen. Ofta krävs ett intensivt avmaskningsprogram och daglig rengöring av anus med våtservett och rengöring av område på vilka hästen kliat sig. Parasiten lever i grovtarmen och äggen sprids genom att honan vispar ut äggen genom hästens anus. Parasitförekomst ses inte på vanligt träckprov men man kan se äggen genom att anbringa en genomskinlig tejpremsa mot anus och titta på det i mikroskop.

Det viktigaste att komma ihåg är att det säkraste preparatet mot spolmask är Axilur (bensimidazol) och det enda som tar bandmask är prazikvantel eller dubbel dos pyrantel. Både pyrantel, ivermektin och moxidektin tar blodmasken men det är bara ivermektin och moxidektin som dödar de vandrande larverna.

Så här skyddar Du din häst mot parasiter

>> Det går att minska parasitbördan så här:

Mocka hagar.

Sam- eller växelbeta med kor eller får. Dessa djur är inte känsliga för varandras parasiter och genom att äta upp hästens parasiter tillintetgör idisslarna dem. Kor och får äter också gräsområden runt spillningen där hästen inte äter. Detta ökar chansen att solen kommer åt och förstör larverna i träcken.

Rengör stallinredning.

Låt betet vila från hästar en sommar.

Ha särskilda vinter och sommarhagar.

Plöj upp och så om vall, putsa betena så att solen kommer åt träcken.

Avmaska alla nya hästar innan de släpps in på gårdens marker.

Ta träckprov vår och höst, kontroller för stora blodmasken på våren.

Föl och unghästar ska gå på de renaste betena.

Byt bete innan hästarna tvingas beta för nära träckhögarna.

På permanenta beten är det bra att släppa hästar först efter den 1 juli, eller ta en
höskörd först. Då hinner många övervintrade parasiter dö.

Fodra inte tillskott på marken.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Ingen av oss är någonting utan hästen”

Maria Törnqvist om vad det är som gör att alla hästskötare, tränare, hovslagare, kuskar med flera orkar kliva upp på morgonen och fortsätta trots motgångar och trist väder? Att svaret skulle kunna ha varit pengar… men hon skulle vilja påstå att utan HÄSTEN så hade ingenting varit möjligt.
Av
Maria Törnqvist
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni lösa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 49 2019:

Den första decembersnön har precis lagt sig utanför dörren. Temperaturmätaren står på härliga minus fem. Jag kan nog tala för alla i branschen att det var efterlängtat efter att hela november bombat Sverige med tungt regn.

Vad är det då som gör att alla hästskötare, tränare, hovslagare, kuskar med flera orkar kliva upp på morgonen och fortsätta? Svaret skulle kunna ha varit pengar… men jag skulle vilja påstå att utan HÄSTEN så hade ingenting varit möjligt. Mitt i all debatt och osämja mellan tränare, kuskar och spelare angående barfotainformation, helstängt, bikar och utrustning så har själva hästen glömts bort.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Det är den som har huvudrollen. Och det är hästen som skall spela rollen i framtiden.

Vi får inte glömma det. För oavsett hur hårt vi tränar, hur hårt vi pressar dem till prestationer och vilken utrustning vi hänger på dem i lopp, så är ingen av oss någonting utan själva hästen. Kom ihåg det….

En kampanj som jag verkligen har får upp ögonen för och som jag verkligen tycker är en väldigt bra idé är ”Gilla Häst”. Jag tror att det är delvis personer på ATG som ligger bakom idén.

Tanken är att via sociala media sprida positiva budskap kring hästbranschen och lyfta precis allt det som är bra med just hästar.  Jag tycker att det är absolut fenomenalt att dom allra största profilerna och idolerna inom hästnäringen får sprida sin kärlek till djuret och skicka ut detta budskap absolut så långt det bara går.

Jag hoppas och tror att hästnäringen i framtiden kommer att jobba mera enat i framtiden.

Kommer att sno en idé från en god vän som jag talade med i förra veckan. Vi var enade om att det positiva inom svensk travsport måste spridas. Inte bara de som gnäller högst. De som gör bra ifrån sig och som faktiskt förhåller sig till reglerna och kör ”fair”.

Att på stora hästgalan inte bara prisa den skötare som vunnit flest antal segrar på V75 med sina passhästar. Utan att utvidga och ge pris till en eldsjäl inom travet. Någon som gör gott och sprider positiv energi och delar med sig av detta till andra. Någon som är en ambassadör och som kanske inte fått stå högst upp på prispallen ändå. Någon som kanske dag ut och dag in delar med sig av värdefulla kunskaper på en travskola eller en skötare som dag ut och dag in aldrig är sjuk utan sliter med sina hästar och ger dem sitt yttersta utan att få vinna på V75 varje lördag för att hästen inte är ”good enough”.

Även den kusk som kört mest ”fair” under året.

Att allt inte blir så förutsägbart. Givetvis ska också den som har bäst resultat och stått för makalösa prestationer prisas.

Sist men inte minst så måste jag bara säga att jag dock är oerhört besviken efter att ha läst domen som friade en tränare för sexuella trakasserier mot en ung tjej. Svensk Travsport har jobbat hårt med ”schysst stall” och me-too. Om det nu fanns minsta bevisning och inte bara anklagelser så är det skandal att kunna ”komma undan”. Det ska vara absolut nolltolerans om vi nu ska vara en trovärdig bransch när det snart är 2020. Det finns några som säger att detta inte existerar och att det är tomma anklagelser. Men tänk om det var er dotter som råkat ut för detta? Hade ni fortfarande sagt att det inte existerade?

Maria Törnqvist Foto Sidmakarn

Jag lider med tösen som tagit mod till sig, blottat sig och sina skuldkänslor.

Så får hon ett slag i ansiktet tillbaka ….. INTE OKEJ !

Skärpning eller avgå.

>> Om Gilla Häst:

Gilla Häst såg dagens ljus inför riksdagsvalet 2014 då ATG kraftsamlade med stöd av hästorganisationerna för att sprida och stärka hästens roll i samhället. Nu tas nästa steg och Gilla Häst kommer i huvudsak drivas via Hästnäringens Nationella Stiftelse.

Syftet är att ta vid där allt började; genom att dela med oss av goda exempel där hästar gjort skillnad, synliggöra initiativ med välgörande hästkrafter och lyfta projekt och satsningar som gjort det möjligt för fler att komma nära hästen, vill vi kort och gott få fler att prata häst – och få fler att gilla häst.

Källa: gillahast.se

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.