Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Trippelmord var väl att ta i”

Håkan "Lillis" Olsson var förra veckans krönikör: "Anklagad för mord. Låter allvarligt och kräver en förklaring. Stallbackshumorn är nämligen hänsynslös ibland."
Av
Håkan Olsson
Upplåst för dig som är prenumerant
Jim Frick jobbar in Straight Jacket, tätt före sin läromästare Olle Goop och dennes Speedy Fly, i ett fyraåringslopp på Axevalla 1982 som både bjöd publiken på stor sport och ”kostade” för deltagarna. Foto Stalltz.se
Jim Frick jobbar in Straight Jacket, tätt före sin läromästare Olle Goop och dennes Speedy Fly, i ett fyraåringslopp på Axevalla 1982 som både bjöd publiken på stor sport och ”kostade” för deltagarna. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 50:

Anklagad för mord. Låter allvarligt och kräver en förklaring. Stallbackshumorn är nämligen hänsynslös ibland.

Jag ger mig. Erkänner på en gång. Det är lika bra innan Leif GW Persson och hans team knackar på dörren och signaturen till gamla brottsfall ljuder. Lägger mig platt till marken. Det var jag som stod bakom trippelmordet i Skara 1982. Åtminstone viskade elaka tungor på Åbys stallbacke om det.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Det man syftade på var Hadakloppet, ett fyraåringslopp över medeldistans Stochampionatshelgen 1982. Jag som sportchef lyckades få ihop ett fyraåringslopp som blev helgens stora snackis. Aldrig har det körts som i det loppet. Jim Frick och hans tidigare läromästare, kollega och kompis, kalla det vad du vill, Olle Goop, gav publiken en upplevelse en holmgång mellan två ytterst lovande fyraåringar ingen närvarande kan ha glömt än idag.

Men trippelmord var väl ändå att ta i

Så här skrev Travrondens Ola Persson: ”Stochampionatet inramades av ett flertal löpningar av mycket god klass. I sommarsolen fick en relativt stor publik bland annat se amerikanen Straight Jacket efter en enorm kamp besegra derbyfavoriten Speedy Fly på världstiden 14,9 över 2.140 meter med bilstart.”

Jagande den här duon var dessutom en Derbykandidat från Skåne vid namn Dior Broline som reparerade en stor galopp och var med in i mål men galopperade till slut. Lennart Forsgren skötte tömmarna den dagen.

Hadakloppet för fyraåringar på Axevalla tog bildligt talat – inte bokstavligt ska för ordningens skull poängteras – livet av tre hästar som aldrig mer reste sig och blev vad man tänkt sig. Vi kunde locka med ett förstapris på 20.000 kronor och dessutom ett värdeskåp som hederspris. Dahlstedt ägde Straight Jacket, som vann och fick kassaskåpet med sig hem igen.

Straight Jacket, en nyligen importerad amerikan, helbror till Zoot Suit, dessutom ägd av loppets sponsor Roland Dahlstedt och hans Stall Robi. Straight Jacket hade vunnit ett ramlopp till Sprintermästaren veckan innan i stor stil och spåddes vara Fricks nästa stora världsstjärna.

Några ord om Roland Dahlstedt. När jag blev bekant med honom bodde han i Kungsör. Han var en riktigt driftig karl och drev den kassaskåpsfabrik han ärvt av sin far Hans Dahlstedt. Roland uppvaktade kommunledningen i Kungsör om att få bygga om vattentornet i Kungsör till kontorslokaler. Fick till svar: ”Omöjligt.” Dahlstedt flyttade då till Eskilstuna. Idag lär vattentornet vara ombyggt till just kontor.

Du skall naturligtvis inte vara med nästa helg Arne

Dahlstedt ägde en period Östunabergs Gård tillsammans med Jim Frick. Han hade goda kontakter i Danmark och importerade många bra hästar. Bland annat fuxige segermaskinen Vulcan (e. Pay Dirt), 42 segrar.

Speedy Fly hade vunnit Sprintermästaren veckan innan den här fighten, försöket på 1.15,1 (gick på torsdagen) och sedan fick han gå 1.14,1 (på lördagen) för att slå Rex Håleryd i finalen för att få 100.000 kronor. Sprintermästaren var inte något insatslopp på den tiden.

Speedy Fly, som för övrigt delägdes av den stora fotbollsprofilen Torbjörn Nilsson. Helbror med en annan topphäst, Speedy Magnus. Båda tränade av amatören Arne Bernhardsson.

Arne Bernhardsson ville egentligen inte starta på Axevalla, men jag tror att jag en aning lurade honom när jag efter segern i Sprintermästaren öppnade stalldörren. Bernhardsson stod där med Speedy Fly i duschen och klämde i med: ”Du skall naturligtvis inte vara med nästa helg Arne”.

Bernhardsson replikerade efter en kort stunds övervägande: ”Det skall jag visst det.”

Rex Håleryd var den som vann det blå bandet, eller Derbyt för årgången om vi säger så, när krutröken lagt sig. 375.000 kronor fick man för besväret på den tiden.

En härlig revansch för Kriteriet då ”Rexen” året innan vunnit sitt kval och sedan olyckligt fått strykas inför finalen då han efter sista finslipande träningsjobbet fick en allergichock efter en vitaminspruta. Kortison fick sättas in. Karenstiden omöjliggjorde start i finalen. Happy Feeling vann istället.

Arne Domnérus ägde Rex Håleryd tillsammans med en annan musiker, Lasse Samuelsson. De kallade sig Stall Dur Moll. Och det stämde väl ganska bra. En av favoriterna i Kriteriet året innan, men fick strykas inför finalen efter att vunnit sitt kval. Och så seger i Derbyt året efter.

Speedy Fly (e. Speedy Spin – Notta) reste sig aldrig efter Hadakloppet. Han vann sitt Derbykval senare under hösten ”på tre ben”, kom till Jägersro finaldagen, men fick strykas efter värmningen.

Och visst kan jag hålla med om att det inte blev så stora framgångar för de tre hästarna efter det här slaget, men de är väl långt ifrån ensamma om det ödet. Får väl vara beredd att delvis hålla med. Har tidigare sagt att det skall fan vara teaterdirektör som August Blanche myntade och kanske inte sportchef på en travbana heller.

Men trippelmord var väl ändå att ta i.

***

Fotnot: Kristian Borell är veckans krönikör.

Fokustema
Krönika
Läs senare

I en annorlunda tid

Hur tänker opinionen i travsporten idag? Ta en titt på sociala medier.
I veckans gästkrönika på Sulkysport skriver Klaus Koch bland annat om "facebook-tribunalen".
Av
Klaus Koch
Upplåst för dig som är prenumerant
Charlottenlunds travbana på Facebook.
Charlottenlunds travbana på Facebook.

Klaus Koch – idag verkställande direktör på Charlottenlund – har skrivit i Sulkysport under tre års tid och få personer har större kunskap om internationell travsport än Koch. Fortsättningsvis kommer Klaus Koch att skriva om både svensk och utländsk travsport i Sulkysports digitala satsning.

***

Vanligtvis brukar jag inte ha problem med att få till ett vettigt alster när jag sätter mig vid tangentbordet, men just denna gång känns det svårare. Jovisst, det händer mycket i travsporten men det rör sig om händelser som inte passar in i min ”tycka-till-stil” så jag kom på att titta lite på hur opinionen – den som ger sig till kännedom på de sociala medierna – tänker istället.

Travsporten och resten av världen har under senare år fått ett helt nytt verktyg i händerna: de sociala medierna med främst Facebook, Instagram och Twitter. Själv har jag varit på Facebook sedan julafton 2011. Jag har provat Twitter, men det tilltalar inte riktigt mig.

Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person

Facebook använder jag, men inte fullt ut. Jag ser först och ”Fejan” som ett medium där jag kan socialisera. Lägga upp roliga bilder och historier, som vi alla kan skratta åt, läsa intressanta artiklar som andra delat, lyssna på musik etcetera.

Två typiska Facebook-aktiviteter undviker jag dock: att posta inlägg om familj och barn och att delta i debatter. Det senare skulle jag egentligen hemskt gärna vilja, då jag egentligen är en mycket debattglad person. Längre nere i krönikan förklarar jag varför jag inte debatterar på Facebook.

Först vill jag dock konstatera att jag efter att ha tillträtt som vd för Charlottenlund Travbana för drygt ett år sedan har jag fått upp ögonen för Facebooks positiva kvaliteter. Att bedriva en FB-sida för ett företag som en travbana är har visat sig vara en mycket lågt hängande frukt.

Ett aktivt och kontinuerligt arbete mot den konsumentgruppen som förväntas använda Facebook som informationsportal är mycket resultatgivande. Travsporten har under de senaste 30 åren letat efter kanaler genom vilka den kan attrahera ny publik. Lösningen finns på Facebook och förmodligen också på andra sociala medier som jag har mindre insikt i.

Genom att lägga upp material som brukaren själv kan förhålla sig till i den mån det passar banar vi för en lätt och okomplicerad väg in i vår sport. ”Spela V75” eller ”Gå med i travskolan nu” kan icke-insatta inte förhålla sig till.

Det kan de däremot till (nästan) kommentarslösa stämningsbilder och erbjudanden som inte erfordrar någon som helst kompetens för att kunna njuta av. I Charlottenlund kör vi nästan dagligen med sådana inslag och att döma efter antalet visningar är vi på helt rätt väg.

Men Facebook har tyvärr också negativa ”kvaliteter”. På den senaste tiden har dessa varit påtagliga. Jag (och andra) kallar det för ”Facebooktribunalen”. Att delta i en diskussionstråd kan vara mycket givande när den är saklig och korrekt, men allt för ofta förstörs den positiva diskussionen nästan omedelbart av personer som känner sig manade att vräka ur sig vidrigheter och osakligheter av sällan skådat slag.

Oavsett om det förekommer inom andra branscher också så är det bara inte okej. Jag förstår inte vad som får folk till att agera på det sättet. Känner de inte till ”rule number one” om att internet aldrig glömmer?

Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Vad är syftet med att bedriva en total urskillningslöshet som ofta förstör en annars bra debatt och sårar anständiga och positiva människor? Vad vill man uppnå? Mår man bra av att läsa sitt eget skit?

Utan minsta fog döms andra människor. Även när det finnas fog för kritik måste man väl ändå kunna använda sig av en anständig retorik. Många sätter sig i situationer som är direkt förolämpande och tyvärr sker det som oftast ostraffad.

Klaus Koch. Foto: Mia Törnberg

Frågan är hur stark Facebooktribunalen är? Kan den med sin urskillningslösa retorik ”skrämma” bestämmande instanser till att ta förhastade beslut? Jag tror inte det. Som tur är finns det alltid vettiga människor som förmår att lägga en sordin på de värsta vidrigheterna genom saklig och förnuftig argumentation.

Jag tillåter mig att sälla mig själv till den sortens människor, men jag deltar ändå inte i debatten beroende på att jag aldrig representerar enbart mig själv.

Anses man att representera ett företag eller en institution bör man enligt min uppfattning hålla sig från emotionellt laddade diskussioner och enbart kommunicera fakta på informationsvägar man kan kontrollera.

En Facebooktråd är tyvärr inte en sådan, vilket är synd då det i den bästa av världar är något av det mest ideella sättet att få ut sitt budskap på.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Likhet inför lagen

Så kom då domarna snabbt. Mycket bra med hårda straff efter det vidriga vi fått se och uppleva. Tränaren säger att lärlingen varit hos honom i 14 dagar för att lära sig hans filosofi. Kanske var detta examensprovet? Att sedan Svensk Travsport inte haft någon rättssäker process när man kommit fram till domen är inget att förvånas över. Juridik har inte varit förbundets starka sida genom åren.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant

Men någon form av likhet inför lagen borde ändå gälla. Att samma straffskala borde gälla när man plågar hästar och utsätter travsporten för vanrykte. Och Gud förbjude att det ligger någon form av främlingsfientlighet bakom denna dom.

Ett annat exempel från några år tillbaka i tiden men med samma ledning – dåvarande generalsekreteraren är nu vice vd och juristen på Svensk Travsport är densamme. Hästar skadas allvarligt och plågas ihjäl under en färjetransport från Estland till Sverige. Det visar sig att fordonet de transporterats i var undermåligt och att hästarna inte kunde andas och helt enkelt fick panik.

Någon tillsyn under överfarten har heller inte skett. När de kommer i land och upptäcker förödelsen körs döda och levande hästar inte till veterinär eller djursjukhus utan transporteras tiotalet mil till en gård ute i skogen där de göms undan.

Att de två överlevande hästarna efter några dagar kommer under veterinärvård (den ena av dessa måste omedelbart avlivas på grund av sina skador) beror inte på ansvariga personer utan helt andra människor. Zarina Bi överlevde och undersöktes direkt av veterinär efter misshandeln bara som en jämförelse.

Vad hände med ansvarig tränare (svensk) och ”lärlingen” som utförde transporten? Ingenting! Jo, förresten. Bara några veckor efter händelsen så föräras ”lärlingen” med en svensk proffstränarlicens.

Men något ansvarsutkrävande har inte skett vare sig av de direkt ansvariga eller de som underlät att bestraffa. Detta har allvarligt kritiserats i en utredning som överdomstolens nuvarande ordförande genomförde strax efter händelsen.

Några röster från föreningar för hästägare eller tränare höjdes inte heller. Jag vägrar tro på att det beror på att tränaren – enligt egen utsago till undertecknad – var kompis med tjänstemännen på Svensk Travsport och expert i tv-studion eller att juristen kört amatörlopp med tränarens hästar.

Fokustema
Debatt
Läs senare

Rädda svensk travsport nu – och våra travhästar!

Nu får det verkligen vara nog. När filmen från V75-tävlingarna i Örebro i lördags visade hur Zarina Bi utsattes för regelrätt djurplågeri fick jag som hästveterinär – med 35 års erfarenhet av tävlingshästar – en ångestattack.
Av
Anders Ekfalk
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Anders Ekfalk. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Söndag morgon visade de på TV4 samma film. Hur många tittare har kanalen?
Det är detta vidriga beteende mot ett oskyldigt djur som svenska folket får se och vad skall dom tro? Är detta något som vanligt förekommer inom svenskt trav? I så fall kommer svenskt trav att få många fiender och organisationer som kan komma att kräva ett förbud mot travsport.

Nu får det vara nog!

Alessandro Gocciadoro skulle aldrig ha släppts in i Sverige. Nu har han verkligen förbrukat alla chanser att fortsätta här som travtränare. Vi vet alla att han varit föremål för en snart ett år lång utredning gällande otillåten medicinering. (Vad blev resultatet förresten?)

Vi har sett film där han i något som likar raseri slår sin häst för att vinna ett travlopp i Italien. Sedan igår när hans lärling utövar djurplågeri. Här måste det strikta tränaransvaret gälla; lärling som misshandlar, men tränaren står ansvarig.

Nu en öppen fråga till högst ansvarig på ST, ATG och veterinäravdelningen på ST. Hur tänker ni nu agera och vilka bli konsekvenserna för Alessandro Gocciadoro?

Ni har otroligt kort tid på er att tänka ut detta och agera. Annars kan ni ödelägga svensk travsport. Visa att ni är kraftfulla ledare med råg i ryggen och kärlek till hästen.

Om ni inte agerar kraftfullt nu så kräver jag att ni ställer era platser till förfogande inom Svensk Travsport med omedelbar verkan.

Mina förslag är:

  1. Anmälningsförbud på alla Alessandro Gocciadoros hästar
  2. Ta tillbaka och makulera inbjudan till Elitloppet 2020
  3. Meddela att han inte längre är välkommen på svenska travbanor

Jag älskar hästarna och travsport men hatar djurplågare, fifflare och folk som ljuger.

Förväntar mig ett mycket snabbt styrkesvar.

Fotnot: Anders Ekfalk är Leg Veterinär, Veterinär Medicine Doktor med Specialistkompetens i hästens sjukdomar.