Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Höj standarden på proffstränarutbildningen”

Maria Törnqvist var förra veckas krönikör i Sulkysport och hon skriver om att höja utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering och om Åbys nya arena vilken hon tror stenhårt på.
Av
Maria Törnqvist
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

För min del händer det väldigt mycket just nu. Alltifrån stallbygge med allt vad det innebär, fortbildningskurser,  unghästbesiktningar, till planering av hemsidor, förbättringar av rörelsen och givetvis träna häst. Tacksam att jag har min fantastiska personal. Lojala, intresserade och kunniga. Ni är guld värda för mig!

Jag och tiotalet av mina travtränarkollegor blev frågade om vi ville gå en rätt så djup kurs i företagsamhet och ledarskap, skapad av HNS (Hästnäringens Nationella Stiftelse) ihop med VÄXA Sverige som jobbar väldigt mycket inom lantbruk och hästverksamheter.

Den här kursen har öppnat dörrar

Jag var tveksam till en början, och dessutom tveksam till att vara ifrån mitt företag ett par dagar per halvår för att deltaga i utbildningen. Jag var orolig för hur mina kunder skulle reagera om jag var borta två-tre dagar från verksamheten. Men jag måste säga att det är något av det bästa jag har gjort för att utveckla mitt företag.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Den här kursen har öppnat dörrar och jag har fått träffa människor som jag aldrig hade korsat väg med annars.

Högst aktiva inom hästbranschen, men inte inom travet.

Det gör att man får ett annat perspektiv och man kan utbyta kunskap och erfarenheter som är ovärderliga.

Något nytt som Svensk Travsport tagit fram är ”Schysst stall”. Kan låta skitlöjligt faktiskt. Men var inne och kollade runt lite på fliken som ligger på ST:s hemsida. Och jag tror att det inte är en sådan dum idé. Hästsporten och travsporten ligger så oerhört långt efter andra branscher så det är dags att vi kommer i kapp.

Är man proffs så ska det vara som det låter

Nya licensbestämmelserna är en fingervisning åt det hållet där man från och med 2020 minskar klyftorna och ökar möjligheterna för amatörer (B- licenserade). Jag tycker det är hög tid att höja standarden på kommande proffstränarutbildningar för att höja kvalitén på hela branschen.

Är man proffs så ska det vara som det låter. Vi som håller A-tränade hästar skall ge kunderna det de betalar för och hålla hög standard på både personal, foder och hästar.  Det skall vara skillnad för en kund att ha häst i A-träning.

Som bekant så är det helt ärligt svindyrt för en vanlig människa att äga en häst i proffsträning. Det är dyrt och krångligt att hålla andelshästar med 100 delar i och vi tränare har en utmaning att få alla dessa 100 ägare att känna sig sedda och delaktiga. Dessutom skulle vi behöva ha någon som driver ägarnas och tränarnas intresse mot de förhöjda veterinärkostnaderna.

Höj utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering. Ha uppföljningskurser en gång per år för att uppdatera kunskaper och hålla informationen från förbundet färsk. Obligatorisk närvaro så att inte folk uteblir.

Men det är viktigt att informationen och utbildningen är relevant.

Ingen vill bli lurad eller blåst

Jag tror att det här är nyckeln till att rädda branschen på sikt. Både genom att med kunskap och god vilja skapa schysstare arbetsvillkor för tränarnas personal och på så sätt också kunna behålla dem kvar inom branschen. Genom att höja kvalitén och trovärdigheten på verksamheten tror jag även att man kan locka nya större kunder till travet. Ingen vill bli lurad eller blåst.

Bredda samarbetet med ridsporten och andra hästbranscher. Vi kan ta hjälp av varandra och skapa en bättre och starkare hästbransch i hela Sverige. Tätare samarbeten med exempelvis HNS och LRF. Det gynnar alla, inte bara den enskilda individen/företagaren.

tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor

Vi ska hålla spelarkåren nöjda också. Det är hög tid för ST att utveckla en app eller en flik under tränarnas konton så man kan logga in och klicka i information såsom balans, huvudlag, vagn, och så vidare. Skapa ett kort kommentarsfält där man kan skriva om senaste jobbet eller gör en plus- och minusspalt. Det hade underlättat för alla i branschen om det sköttes via ST:s hemsida  så att man kan gå igenom startlistor och spelinformation samtidigt. Eller är detta tekniskt omöjligt?

Var på Gothenburg Horse Show i helgen. Vilken show! Sverige levererar bättre än någonsin och det är häftigt när en publikarena fullständigt kokar.

Jag har varit på NHL-ishockey i USA och detta var inte långt ifrån rent showmässigt. Det skapar ett publikvärde som hade varit läckert att kopiera till travet.

Något jag också fastnade för var profileringen av ryttarna och deras hästar som visades på storbilds-tv och i högtalarna i samband med att de kom in på arenan. Snyggt och proffsigt paketerat, en kort och personlig presentation av både häst och ryttare. Det gjorde att jag som besökare riktade uppmärksamheten mot ekipaget och man fick en helt annan samhörighetskänsla när man fick se närbild på både ryttare och häst i en ”stjärnmiljö”.

Åby är på god väg att skapa mervärde med att gå på trav och under april månad så smäller det på västkusten med invigning av hela arenan. Jag är personligen spänd av förväntan över den nya arenan och tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor.

Det dras mycket folk till Åby genom mässan och hotellet som troligtvis aldrig hade närmat sig travbanan annars. Tänk om vi kan locka denna folkmassa att intressera sig för travet!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Höj standarden på proffstränarutbildningen”

Maria Törnqvist var förra veckas krönikör i Sulkysport och hon skriver om att höja utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering och om Åbys nya arena vilken hon tror stenhårt på.
Av
Maria Törnqvist
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg
När de nya licensbestämmelserna ger amatörtränare större möjligheter anser krönikören att proffstränarnas utbildning ska höjas kvalitetsmässigt. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 15:

För min del händer det väldigt mycket just nu. Alltifrån stallbygge med allt vad det innebär, fortbildningskurser,  unghästbesiktningar, till planering av hemsidor, förbättringar av rörelsen och givetvis träna häst. Tacksam att jag har min fantastiska personal. Lojala, intresserade och kunniga. Ni är guld värda för mig!

Jag och tiotalet av mina travtränarkollegor blev frågade om vi ville gå en rätt så djup kurs i företagsamhet och ledarskap, skapad av HNS (Hästnäringens Nationella Stiftelse) ihop med VÄXA Sverige som jobbar väldigt mycket inom lantbruk och hästverksamheter.

Den här kursen har öppnat dörrar

Jag var tveksam till en början, och dessutom tveksam till att vara ifrån mitt företag ett par dagar per halvår för att deltaga i utbildningen. Jag var orolig för hur mina kunder skulle reagera om jag var borta två-tre dagar från verksamheten. Men jag måste säga att det är något av det bästa jag har gjort för att utveckla mitt företag.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Den här kursen har öppnat dörrar och jag har fått träffa människor som jag aldrig hade korsat väg med annars.

Högst aktiva inom hästbranschen, men inte inom travet.

Det gör att man får ett annat perspektiv och man kan utbyta kunskap och erfarenheter som är ovärderliga.

Något nytt som Svensk Travsport tagit fram är ”Schysst stall”. Kan låta skitlöjligt faktiskt. Men var inne och kollade runt lite på fliken som ligger på ST:s hemsida. Och jag tror att det inte är en sådan dum idé. Hästsporten och travsporten ligger så oerhört långt efter andra branscher så det är dags att vi kommer i kapp.

Är man proffs så ska det vara som det låter

Nya licensbestämmelserna är en fingervisning åt det hållet där man från och med 2020 minskar klyftorna och ökar möjligheterna för amatörer (B- licenserade). Jag tycker det är hög tid att höja standarden på kommande proffstränarutbildningar för att höja kvalitén på hela branschen.

Är man proffs så ska det vara som det låter. Vi som håller A-tränade hästar skall ge kunderna det de betalar för och hålla hög standard på både personal, foder och hästar.  Det skall vara skillnad för en kund att ha häst i A-träning.

Som bekant så är det helt ärligt svindyrt för en vanlig människa att äga en häst i proffsträning. Det är dyrt och krångligt att hålla andelshästar med 100 delar i och vi tränare har en utmaning att få alla dessa 100 ägare att känna sig sedda och delaktiga. Dessutom skulle vi behöva ha någon som driver ägarnas och tränarnas intresse mot de förhöjda veterinärkostnaderna.

Höj utbildningskraven på A-tränarkursen från centralt håll, både på ekonomi, kundvård och personalhantering. Ha uppföljningskurser en gång per år för att uppdatera kunskaper och hålla informationen från förbundet färsk. Obligatorisk närvaro så att inte folk uteblir.

Men det är viktigt att informationen och utbildningen är relevant.

Ingen vill bli lurad eller blåst

Jag tror att det här är nyckeln till att rädda branschen på sikt. Både genom att med kunskap och god vilja skapa schysstare arbetsvillkor för tränarnas personal och på så sätt också kunna behålla dem kvar inom branschen. Genom att höja kvalitén och trovärdigheten på verksamheten tror jag även att man kan locka nya större kunder till travet. Ingen vill bli lurad eller blåst.

Bredda samarbetet med ridsporten och andra hästbranscher. Vi kan ta hjälp av varandra och skapa en bättre och starkare hästbransch i hela Sverige. Tätare samarbeten med exempelvis HNS och LRF. Det gynnar alla, inte bara den enskilda individen/företagaren.

tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor

Vi ska hålla spelarkåren nöjda också. Det är hög tid för ST att utveckla en app eller en flik under tränarnas konton så man kan logga in och klicka i information såsom balans, huvudlag, vagn, och så vidare. Skapa ett kort kommentarsfält där man kan skriva om senaste jobbet eller gör en plus- och minusspalt. Det hade underlättat för alla i branschen om det sköttes via ST:s hemsida  så att man kan gå igenom startlistor och spelinformation samtidigt. Eller är detta tekniskt omöjligt?

Var på Gothenburg Horse Show i helgen. Vilken show! Sverige levererar bättre än någonsin och det är häftigt när en publikarena fullständigt kokar.

Jag har varit på NHL-ishockey i USA och detta var inte långt ifrån rent showmässigt. Det skapar ett publikvärde som hade varit läckert att kopiera till travet.

Något jag också fastnade för var profileringen av ryttarna och deras hästar som visades på storbilds-tv och i högtalarna i samband med att de kom in på arenan. Snyggt och proffsigt paketerat, en kort och personlig presentation av både häst och ryttare. Det gjorde att jag som besökare riktade uppmärksamheten mot ekipaget och man fick en helt annan samhörighetskänsla när man fick se närbild på både ryttare och häst i en ”stjärnmiljö”.

Åby är på god väg att skapa mervärde med att gå på trav och under april månad så smäller det på västkusten med invigning av hela arenan. Jag är personligen spänd av förväntan över den nya arenan och tror att Åby absolut kommer bli en av Europas ledande travarenor.

Det dras mycket folk till Åby genom mässan och hotellet som troligtvis aldrig hade närmat sig travbanan annars. Tänk om vi kan locka denna folkmassa att intressera sig för travet!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Jag går i väntans tider”

Förra veckans krönikör var Kristian Borell som bara går och väntar på att kära ner sig totalt i någon häst igen.
Av
Kristian Borell
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se
När travintresset glödde i yngre år var Stig H Johansson-tränade Quiggin en av krönikören Kristian Borells favorithästar. Nu går han omkring och drömmer om den där förälskelsen igen. Kärleken till en travhäst. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 13:

Väntans tider. Jag må ha slutit travcirkeln efter 30 års frånvaro, men det är något som saknas. Jag bara går och väntar på att kära ner mig totalt i någon häst. Det är mycket som skall stämma. Hästens utseende, mentalitet och inte minst namn. Och kusk och tränare kan inte vara vem som helst eller se ut hur som helst.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

När jag som ung slaviskt följde precis all sport märkte jag snart att jag hade svårt att falla för det lokala eller för den delen det nationella. Jag ville de flesta av de geografiskt närstående väl, men lyckades inte hålla på dem för det fanns ingen kärlek.

Ingemar Stenmark blev till Bojan Krizaj, Björn Borg till Vitas Gerulaitis, Börje Salming till Guy Lafleur och i fotboll var det inte Ralf Edström utan Giacinto Facchetti som gällde när det spelades boll mellan vindan och apelträdet på baksidan hemma i Götene.

I travet var det same same but different, med svenska eller i Sverige stationerade hästar på favoritlistan. Jag ville Axevallas tränarkår väl, men höll i slutändan på andra kuskar än Roger Grundin, Tommy B Andersson, Sven-Gunnar Andersson, Sören Norberg och Bo Näslund.

Min slutsats? Stig H som någon slags underdog

Närmsta storstaden Göteborg med sitt Åby intresserade mig inte alls. Det gjorde däremot Solvalla och fighten mellan en hel armada Nordin och en ensam Stig H Johansson. Min slutsats? Stig H som någon slags underdog.

Quiggin och The Onion blev mina favoriter. Den enda som i min värld (nästan) kunde matcha denna duo var varken Pershing, Mustard eller Legolas, utan Snack Bar. Så coolt namn, så cool dress och så tuff uppsyn i KGB:s avelshingstreklam. Appearence is everything och säger så mycket om helheten, trots att det ”bara” handlar om utsidan. Som ni förstår faller jag som en fura för Thomas Hedlunds eminenta kördress-serie här i Sulkysport.

En tränare/kusk kom snart att fascinera mig klart mer än ”stackars” Stig H. Bo William Takters okonventionella sätt med häst fick mig på fall, men någon häst fick jag aldrig med mig från trollkarlen från Norrköping.

det är och förblir en helhet som måste sitta

Det må ha varit en barndom, men jag hyser ingen illusion om att som 50-åring agera annorlunda. Att noggrant studera, reflektera och analysera är bara den ena sidan av myntet. Den andra handlar om kärlek och om hur underbart, och för mig helt nödvändigt, det är att falla som en fura.

Egentligen vill jag inte spekulera om när väntans tid kommer att vara över, det händer som sagt när det händer, men någon Gocciadoro-häst hade legat bra till om vår italienske vän varit piggare på att använda Pink & Blacks rosa-svarta hästägardress som hyllar bröderna Miccichès älskade Palermo.

Det hade också kunnat vara så att Urlo dei Venti hade avslutat min väntan, men besvikelsen över den möjliga flytten (?) till häxdoktor Holger Ehlert är så stor att den spirande kärleken håller på att rinna ut i sanden. Den till synes så klokt resonerande Stefano Simonellis Ehlert-flirt och jag känner mig lurad.

Kanske borde det inte gå ut över den underbara häst som är Urlo dei Venti, men det är och förblir en helhet som måste sitta. Hästen och kusken och tränaren. Utseendet och mentaliteten. Namn. Inte helt lätt, men jag är säker på att kärleken finns där runt hörnet.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Du ser lite blöt ut på överläppen”

Förra veckans krönikör var Håkan "Lillis" Olsson om några episoder från möten med några av sportens stora profiler som han fått uppleva. Den flygande travtränaren, loopen för att vända spelet, golfande och att travet kanske inte är så stort som vi tror...
Av
Håkan Olsson
Åke Svanstedt. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Åke Svanstedt. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 12:

Jag tänkte berätta om några episoder från möten med några av sportens stora profiler som jag fått uppleva. Travsport handlar mycket om att resa.

Och då kan det hända spännande och roliga saker. Som att en pilot som tagit ett uppdrag ”för att bättra på sina flygtimmar” uppe i luften i ett litet flygplan plötsligt få improvisera en landningsbana.

En onsdag i juli var vi på väg med Svanstedt Air. Flygplanet Åke ägde ihop Zoogins ägare Håkan Andersson i Sundsvall. (Det här hände alltså när Åke Svanstedt var tränare på Bergsåker).

när vi väl är nere måste jag bromsa som fan annars kan vi hamna ute på europavägen

Midlanda mot Bromma och Sverigeloppet på Solvalla. Vi lyfte med beskedet att ni kan nog inte räkna med att få landa här när ni kommer tillbaka ikväll. Flygplatsen skall vara stängd. Det skall läggas ny asfalt på landningsbanorna.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Det kändes som ett senare problem och heller inget olösligt problem för några Sundsvallare. När vi i den ljusa kvällen lyft för hemfärd från Bromma i riktning Sundsvall, halvvägs ringdes det till Midlanda och vi hade önskemål om flytt av några fordon för att vi skulle kunna landa. Det var bom-stopp visade det sig. Då var det till att lägga om färdplanen.

Svanstedt Air hade alltid inhyrd pilot. Någon som behövde hålla liv i sina flygtimmar. Vi visste aldrig egentligen vem piloten var. Inte hur många flygtimmar han satt på heller. ”Hur mycket bränsle har du? Kan vi gå till Kramfors?”

Men bilarna stod ju på Midlanda. Beslutet blev att vi för säkerhets skull landar på Maj, ett litet flygfält i Njurunda, på gräs, mera en fotbollsplan. Piloten gav oss passagerare order om att hålla utkik. Han skulle svepa ned ett par gånger över gräset där vi skulle landa och vi skulle hålla utkik så inga kossor var ute och betade där vi skulle försöka gå ned. Efter ett par svängar ned såg det klart ut. Då kom nästa order från piloten. ”Spänn fast er ordentligt för när vi väl är nere måste jag bromsa som fan annars kan vi hamna ute på europavägen”. På väg ned tittade Åke Svanstedt på mig och sade: ”Lillis, jag tycker du ser lite blöt ut på överläppen.”

Kan ni göra en loop, så spelet vänder!

Vid ett dubbeltrav på Åby var vi, jag, Åke Svanstedt och Christer Nylander, på plats redan på fredagskvällen. Vi checkade in på ett hotell utmed Avenyn och slog oss ned på en fullsatt uteservering för att på lämpligt sätt ladda upp för tävlingsdagen. Det var trångt runt bordet och jag försökte inleda ett socialt snack med två killar rakt över bordet. ”Vad gör ni här i Göteborg” inledde jag med. ”Göteborgsvarvet” kom ett snabbt svar. Åke Svanstedt klämde i med: ”Bygger ni båtar?”

En inte så tokig kommentar egentligen. Jag försökte rädda upp situationen med att försiktigt presentera Matfors stolthet. ”Det här är Åke Svanstedt” fortsatte jag med inför två förvånade motionärer. Ingen reaktion. Fick då klämma i med: ”Det är han som tränar Zoogin”. Och det här var ytterligare ett ögonblick i mitt liv när man blir påmind om att travet kanske inte är så stort som vi nördar inbillar oss.

En av Örebrobandyns stora stjärnor var skarpskytten Tage ”Tjappe” Magnusson. Han var med i det ÖSK som 1955 slog Edsbyn i SM-finalen. Bandyn var stor i Örebro på 50-talet. Fem SM-finaler mellan 1954-1958, tre gånger svenska mästare. ÖSK:s kedja bildade landslag på den tiden, Karl-Erik Södergren, ”Stockis” Kihlgård, Ove Eidhagen, Olle Sääw och Tage Magnusson. ”Tjappe” Magnusson var en idol för mig inte bara för att hans son Leif var en skolkamrat.

Hörna från höger var i regel alltid mål. Min sving i golfen var en ren kopia av Tjappes tillslag och kunde även utföras i en telefonkiosk. Mer utrymme behövdes inte.

Vi känner dom inte

Den här dagen på en golfbana i New Jersey skulle vi, några glada amatörer, jag, Sören Nordin, tandläkare Ingvar Thorson och Viktor Håkansson, son till Kaj Håkansson, ägare av Sandy Bowl hos Sören, svinga våra klubbor. Svinga och svinga.

Jag såg givetvis till att få dela golfbil med Sören och det var en upplevelse i sig. Sören Nordin var ju utbildad ingenjör och det använde han sig av efter och inför vare slag. Om jag haft klubba nummer det och det i istället för den här så skulle ju bollen hamnat längre bort och närmare hål. Beroende på riktning, tänkte jag, men inte högt.

Jag minns inte hur själva golfen gick, men däremot minns jag när vi kommit nära hål. Och jag och Sören Nordin körde upp på green med golfbilen och parkerade där innan vi puttade de sista slagen för att äntligen få bollen i hål. ”Vi känner dom inte”, hörde jag våra svenska kamrater vråla!

Som representant för Travronden fick jag åka runt på alla V65-dagar 1979. Tillbringade då många lördagar i ett litet grönt flygplan från Bromma. Två piloter och plats för sex passagerare, med ett bord emellan. Som gjort för kortspel. Och så blev det.

Ofrånkomligt när gamblern och spjuvern Olle ”Lappen” Lindqvist var med. Vid en resa, tror vi var på väg till Halmstad, hade spelet inte gått väl för ”Lappen”. Här måste göras något. ”Hallå piloterna där framme. Kan ni göra en loop, så spelet vänder!”

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell