Fokustema
Fokus: Tränarporträtt
Läs senare

Ensam är stark

HALMSTAD. Dan Widegren ville göra en förändring i sitt liv. För cirka 1,5 år sedan tappade han lite av sin motivation och började fundera i nya tankebanor. Idag har Halmstadtränaren blott sju hästar i stallet.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Dan Widegren med fenomenala Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Dan Widegren med fenomenala Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

En dag som denna är det lätt att förstå hans val när solstrålarna bitvis kämpar framgångsrikt med att sticka igenom molntäcket samtidigt som det vilar ett enormt lugn över hans gård, några kilometer från Halmstadtravet.
– Det var inte så att jag tröttnade på hästarna, men jag tyckte inte det var lika roligt längre. Inspirationen saknades helt enkelt. För mig är det viktigt att trivas och jag behövde hitta på någonting nytt, säger Dan Widegren.

Gomez tränas på Dan Widegrens gård. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Under en längre tid hade Widegren brottats med en axelskada och under en period tvingades stå vid sidan – både på tävlingsbanan och i träningen. Som följd av detta började också antalet hästar i stallet att minska.
– En del trodde faktiskt att jag hade slutat, men jag jobbade ju på precis som vanligt, säger Dan.

För 1,5 år sedan satte han sig ner med sin fru Nina och började fundera kring
framtiden.
– Att dra igång en sådan här process i 50-årsåldern kan ju tyckas lite konstigt eftersom Nina dessutom var arbetslös i den här vevan. Idag har vi svaret. Jag står med sju hästar i stallet och Nina har tillsammans med några kompisar startat en begravningsbyrå i Halmstad. Att Nina hamnade just i den branschen var egentligen inte så konstigt, eftersom hon sjungit på begravningar i många år.

Jag hade det lite för bra tidigare med två anställda på 20 hästar…

För Dan Widegren var det inte bara att dra ner på antalet hästar. Han hade också en personalstyrka på två personer på gården som skulle fasas ut.
– Jag ville göra det på så korrekt sätt som möjligt och sedan den 1 november ifjol jobbar jag själv med sju hästar.

Det är en annorlunda situation för Dan Widegren. När han var som störst förfogade han över drygt 55 hästar i träning, fördelat på gården och inne på Halmstadtravet. Under det senaste året har han gått från 20 till sju hästar i träning.
– Jag får ju göra allting själv numera, som att skotta boxar varje dag.

För Dan Widegren har det varit en omställning – från att ha varit arbetsledare till sin egen lyckas smed.
– Jag hade det lite för bra tidigare med två anställda på 20 hästar…

Midjemåttet har krympt – han har gått ner fem kilo sedan november – och att sova ut på morgnarna är det inte tal om.
– Jag är en kvällsmänniska, har svårt att gå och lägga mig i tid och sover sällan mer än fem-sex timmar. Morgontrött har jag däremot alltid varit, men numera studsar jag upp ur sängen. Tidigare räddades jag varje morgon i stallet av en ”Black eye coffee”, vilket innebär en vanlig kaffe blandat med två espresso. Där- emot behöver jag inte fodra hästarna – det sker automatiskt på morgonarna.

Det finns säkert en del som kanske anser att Dan Widegren tagit ett steg tillbaka genom den här förändringen.
– Men jag tycker att jag redan uppnått flera kriterier samtidigt som jag i allra högsta grad fortfarande är med i matchen. Jag har tränat nästan 1.000 vinnare och vunnit över 1.000 lopp som kusk. När jag kunde göra det här valet såg jag det som en möjlighet och nu tycker jag att det är precis lika roligt att hålla på med hästarna som jag gjorde tidigare.

Att Dan Widegren skulle byta bransch var det däremot inte tal om.
– Jag gillar att vara på gården, är lite nördig och tycker om att gå runt och pula lite. Trots att jag inte är speciellt händig av mig gillar jag att fixa med olika saker. När jag dessutom kunde hyra ut 32 av gårdens 39 boxar till Marcus Lindgren och Peter Untersteiner kändes det bra för mig. Jag gillar att göra andra saker också, tycker om att resa och ha ett liv vid sidan av travet, men på gården finner jag harmoni.

Inne i stallet dundrar musik ur högtalarna på högsta nivå.
– Dannes disco. Det kan ju bli lite isolerat att arbeta själv, säger han med ett skratt.

Nu är det ju inte speciellt långt till de andra stallbyggnaderna, där kollegorna Marcus Lindgren och Peter Untersteiner har sina boxar.
– För mig har det här upplägget blivit perfekt. Hade jag varit ensam på gården med mina hästar hade det varit annorlunda. Framför allt hade jag fått bedriva träningen på ett annat sätt. Nu blir det – som jag ser det – rätt sorts träning när jag kan köra mina hästar tillsammans med Peters och Marcus travare.

 

Dan Widegren är bördig från Kalmar och kom till Halmstad 1976 när han var 13 år gammal. Hans pappa Emil var tidigare travtränare i Kalmar och halkade egentligen in i sporten på ett bananskal. Han var verksam i potatisbranschen och kunde inget om hästar, men lärde känna Kalmartravets grundare Vilhelm Johansson. Han tyckte att Emil skulle skaffa en häst och så blev det…
– Den första var en Iran Scott-are vid namn Coro, säger Emil, som oftast finns på plats på gården och hjälper sonen Dan.

– Pappa har alltid varit hjälpsam och ställer upp i alla lägen. Jag försöker vara likadan mot min son Alexander.

Emil plockade fram några guldkorn under sin aktiva karriär. Nämnde Coro, Wilma Smith och Junette Edition var några av hans vinstmaskiner och den sistnämnda blev senare mor till unghäststjärnan Tangens.
– Förutsättningarna för att vara travtränare i Kalmar var för dåliga och därför flyttade vi till Halmstad, säger Emil.

Emil Widegren. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Gomez njuter av att bli omklappad. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Dan Widegren. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Dan Widegren med Gomez. Mia Törnberg/Sulkysport
Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Spring Erom och Dan Widegren leker i hagen. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Nils-Göran Nilsson och Göran Olsson, ägare och uppfödare till Spring Erom. Foto Mikael Rosenquist/MiRo Media
Spring Erom med Christoffer Eriksson. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport

Sonen Dan fattade snabbt tycke för travarna.
– Jag slutade nian på fredagen och på måndag började jag jobba hos pappa.

Sedan har det också blivit några avstickare på andra håll. Dan jobbade några år hos Thomas Nilsson och under en kort period var han också över i USA.
– Jag var hos Richard Silverman, men en dag kom Jimmy Takter över från Sören Nordins stall och frågade om jag ville ta hand om Baltic Speed över vintern, eftersom hästens skötare skulle opereras.

Fakta

Dan Widegren

Ålder: 53 år.
Familj: Hustru Nina och sonen Alexander. 
Tränar: Sju hästar på träningslistan.
Bästa häst: Spring Erom.
Roligaste segern: Beijing Boy i Sprintermästaren 1999.
Segerrikaste häst: Royal Frostline, 27.
Vinster som kusk: 1.053.
Vinster som tränare: Cirka 920-930. 
Första segern: Feeling Grej i Halmstad den 7 juni 1981.
100:e segern: Alma Nalan på Jägersro den 10 maj 1988.
1.000:e segern: Liberty Lane på Jägersro den 18 maj 2010.
V65-V75-segrar: 81.
Medlemsnummer i 1.000-klubben: 81
Kuskchampionat: 1 (Vaggeryd 1999).

Expandera

Det blev bara några månader i USA innan Dan återvände till Sverige. Han kvitterade ut tränarlicensen 1988-1989 och har snart 30 års erfarenhet av att vara proffs.
– Men man blir aldrig fullärd inom det här yrket. Du lär dig något nytt varje dag. Kanske inte några stora saker, men små detaljer som du snappar upp och kan vara viktiga i sitt sammanhang. Nyligen satt jag och lyssnade på någon podd med Stefan Hultman och han berättade om en sak som jag inte tänkt på tidigare. Personligen skulle jag vilja säga att jag har nog aldrig varit bättre travtränare än jag är idag. Erfarenheten betyder så enormt mycket inom den här branschen. Givetvis behöver du ha motivationen, men du måste givetvis ha HÄSTEN också.

För Dan Widegren har själva träningsbiten varit det som legat honom närmast hjärtat.
– Jag har alltid tyckt det varit roligare att träna, även om jag gillat att köra lopp. Tidigare körde jag ju en hel del åt andra tränare också, men min axelskada satte stopp för det. Det var en annorlunda period i mitt liv; jag kunde varken köra hästar i träning eller tävling, utan fick sitta i en golfbil här hemma och titta på när hästarna tränade. Jag missade inte en enda intervall och det var en lärorik period på många sätt.

Att vinna hemmabanans största lopp var något alldeles extra

Nu har Dan inga problem med sin axel längre, men han står som oftast över löpkörningen.
– Jag tittade faktiskt på datorn för några dagar sedan och såg att senast jag körde lopp var med Lovely Buv den 25 november ifjol. Jag har inte tagit något beslut om att sluta att köra lopp, men känner inget större behov av det.

Av alla segrar – han står bokförd för 1.053 vinster – väger triumfen med Beijing Boy i Sprintermästaren allra tyngst.
– Att vinna hemmabanans största lopp var något alldeles extra, men jag har också varit med om några tunga nederlag. När Spring Erom inte fick vinna Copenhagen Cup kändes det hårt, men det sved ännu värre när Leonardo Bob inte vann Breeders Crown.

Dan Widegren har tränat 13 miljonärer och när man tittar på stamtavlorna är det knappast så det vattnas om munnen.
– Men Spring Erom ska väl egentligen inte vara med på den listan. Han hade ju tjänat de pengarna innan han kom till mig.

Å andra sidan har ”gamlingen” sprungit in en  bra bit över två miljoner kronor hos Dan Widegren. Han har lyckats bra med hästar med ”udda stammar”. Han har tränat Mr Vics vinstrikaste svenskfödda avkomma (Beijing Man), men också Fadets (Devs Dynamite), Shogun Lobells (Dream Shogun), Anders Crowns (Leonardo Bob), Pamir Broddes (Wind Bunness) och Gentle Stars (Spring Erom). Dessutom den vinstrikaste avkomman efter Scandal Sheet, vars son The Smiling Bank ”bara” tjänade drygt 400.000 kronor. Han är också mannen bakom Deliberate Speeds näst vinstrikaste avkomma; Tunk Nafets.

 

Evigt unge Spring Erom. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

 

Spring Erom är rikast i församlingen och han kom till Dan Widegren för drygt två år sedan.
– Jag tror att det var på rekommendation av den tidigare tränaren Håkan Olofsson, men kommer faktiskt inte ihåg det. Visst kände jag till Spring Erom sedan tidigare, men jag ville inte veta någonting om hans status. Jag ville se hästen med så friska ögon som det bara gick. Spring Erom har varit ett intressant projekt på många sätt. I sin hage kan han vara hur lugn som helst, men när han får hästar runt omkring sig blir han helt annourlunda. Då kan han bli väldigt hingstig och för några dagar sedan överraskade han mig med att slå sönder min tvätthall.

Spring Erom tillbringar väldigt mycket av sin lediga tid ute i sin hage.
– Han är väldigt lattjo. Vi har en del kajor här, han försöker smyga sig på dem och sedan jaga dem. Jag tror aldrig att jag har haft en sådan smart häst som Spring Erom i mitt stall, och det är härligt att vara runt honom. Jag skämmer bort honom en mycket; han är lika matglad som jag är. Han får sju kilo kraftfoder om dagen och dessutom fri tillgång till hö. Nu är det inte bara så att jag ligger bakom hans framgångar. En stor del i detta har också hans hovslagare Petri Tarrimaa. Han har engagerat sig i Spring Erom på fantastiskt sätt, säger Widegren.

Att ha en häst som Spring Erom betyder förstås en hel del, inte minst när Dan Widegren bara har sju travare på sin träningslista.

Nu finns det sex hästar andra hästar som också ska tränas och pysslas med och när Sulkysport är på besök sparras Ready Cash-sonen Gomez av Peter Untersteiners duo Carro’s Fax  och Kamanda.
– Han är lite som tjuren Ferdinand. Gomez har inte speciellt bråttom när han ska iväg till rakbanan och träna. Jag brukar låta honom hållas och han får stanna till när han vill. Det brukar dra ut på tiden, men det spelar inte så stor toll. Tiden finns och jag ska inte iväg någonstans.

Harmoni är väl bästa ordet att sammanfatta Dan Widegrens vardag. Det tycks inte bara var tränaren som har hittat rätt i nya tillvaron…

Sulkysport bjuder på extra helgläsning. Det här reportaget av Claes Freidenvall och fotograf Mia Törnberg publicerades i Sulkysport nr 7/2017.

Fokustema
Fokus: Auktionskrönika
Läs senare

Auktion: Full bok – tom arena

Registrera kampen för öppen ridå, den mellan borden, på plats eller följa ”Budgivare #7” och ”Budgivare #5” på en dataskärm hemma?
Varför undanhålls många ettåringar svenska auktioner?
Ulf Lindström har grävt djupt i auktionskulturen och om nya avelshingstars avkommor.
Av
Ulf Lindström
Upplåst för dig som är prenumerant
Auktioner – med eller utan publik? Med anonyma budgivare eller offentliga bud? Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Auktioner – med eller utan publik? Med anonyma budgivare eller offentliga bud? Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Alltför många ettåringar undanhålls auktioner, som nu blir alltför många. Särskilt illa är det när debutkullar skingras. De bör värderas av marknaden, vid en makalös auktion.

Utan auktionsarenor finns inte bärkraftig uppfödning, inte det ägande som tävlingar förutsätter, inte de lopp som ger lockande odds. Travets näringskedja utgörs av ömtåliga, överlappande gemenskaper. Vardagstravets öppna stallbackar är nu vår omistliga återsamlingsplats mellan auktioner och banornas stordagar.

”Dyringar,” åtminstone de vars fölavgifter sätts övermaga, är bländverk. De fyller inte kataloger, än mindre startfält. Så vad om det dessutom blir för många auktioner?

Forskning om auktioner belönades 2018 av Nobelstiftelsen. Forskning om auktioner av hästar är, i så fall, en portfölj för Stiftelsen Hästforskning. Som förstudie tar vi siffrorna för fem svenska årgångar. Vad hände med avkommorna efter de mest bokade (avidentifierade) debuthingstarna,* de tolv som 2003-2007 vardera betäckte fler än 100 ston?

Endast en av tio ettåringar efter vardera ”Adam”, ”David”, ”Filip” och ”Helge” äntrade auktionsringen (27 av 300). Det ger ingen ’marknad’ alls. Eftersom varannan av de utbjudna återropades, förfelades auktionen som format.

Ingen av de fyra förärvarna fanns kvar i svensk avel när dessa debutkullar avverkat sina treåringssäsonger.

Avelshingstar från betäckningsåret, via första kullen på auktion till antal betäckta ston när äldsta avkommorna är fyra år. Debutkullar kan ära sina fäder. Det visar lanseringen av ”Gustavs” avkommor: 44 av 101 togs till de två ledande auktionerna. Tolv av 34 såldes vid Kriterieauktionen för över 100.000 kronor. ”Gustav” kunde tre år senare räkna 44 betäckningar i Sverige och cirka 16 i övriga Norden.

Stefan Melander besiktar unghäst. Ser han nöjd ut? Eller håller han masken? Foto Mia Törnberg/Eqqulea

Årsföl som av hingsthållare sägs ”se fantastiskt fina ut” överraskar ingen. Debutkullar som inte tål dagens ljus bländar inte heller kunderna. Debutkullar som skingras ger inte hingstar ett värdemått (ens som stuteriers högfertila lågpris-alternativ) under avkommors tidiga treåringssäsong.

Hingstägare som i oktober av ST förunnats prestigen ’full bok’ tillråds att 30-talet månader senare schasa in produktionen i auktionsringar.

Uppfödare som sedan återropar dessa nummer, trots bud klart över produktionskalkylen, skadar hingstens utsikter i både kvantitet och kvalitet för kull nummer 3. Redan inför kull nummer 4 anas uppstallning i Estland, Ungern, Slovenien.

Samtidigt utmanar hybridauktioner självaste Lexington och Harrisburg. Men som robusta varumärken värderas där förärvare för vad de tål och mer. Det fanns undantag också i USA. Speedy Crowns första årgång mottogs med måttlig entusiasm på auktionerna. Oaktat format var, är och blir det en uppförsbacke för alla hingstar vars debutkullar möter förstrött intresse, ratas, som rent av fulpratas ut ur aveln.

I Nordamerika syndikeras årligen ett halvdussin nya hingstar under profitens kalla stjärna. Ett halvdussin stuterier tecknar betäckningsrätter i dem. Stuterierna förväntas erbjuda frukten av sina kvoter vid de två-tre viktigaste auktionerna. Kundkretsen purras, men inte för avslut. Återrop ogillas. Om kullen (trots uppsnack med Heather Vitale) mottas ljummet finns optioner. Kommande säsong stallas hingsten upp i delstat med lättare konkurrens i insatsserierna. Det omvända förekommer.

Svenska auktioner, till skillnad från amerikanska, har fortsatt publik. Hästmänniskor samlas kring en provisorisk arena

I Europa – och här skär sig jämförelsen brutalt – flyttas avelshingstar fördomsfullt mellan länder, som om gener förändras vid gränsövergångar. Däremot, förväntansfullt, erbjuds svenskregistrerade ettåringar vid europeiska auktioner. Det lyfter förmodligen prisnivån i respektive inhemska lågprissegment.

Svenska auktioner, till skillnad från amerikanska, har fortsatt publik. Hästmänniskor samlas kring en provisorisk arena. Igenkännande nickar utväxlas mellan bekanta från stallbackar, ponnyskolor och travklubbar. Tidigare amatörtränare ses tillsammans med barn och barnbarn.

Det är trivsel, man berömmer de välhanterade ettåringarna, det språkas om fina nummer, nya korsningar, om förväntade priser. ”Nej, nej, vi tittar bara.” Titta men inte röra, men kanske nästa år… Budgivare, som förr höjde handen som bud, lägger nu bud också eller enbart via nätet, i ökad grad av anonymitet.

På plats eller på nätet, vad bestämmer priset på ettåringarna? Omöjligt att avgöra efteråt. Hästen först som sist. Därefter prispengarna. Börskurser, skatteregler, ettåringens färg och rent av auktionsdagens väder, ingår också i ekvationen. Vid dagens slut avgörs priset av mänsklig sårbarhet. I forskningen låter det finare, ’agency.’

Passgångaren Somebeachsomewhere bär syn för sägen. En vänkrets herrar i Kanadas kustprovins firar 2006 omvartannat 60-årsdagar och pensioneringar. Vart ska de åka? Vem vill bli med? Någon i kretsen nämner Lexington, Kentucky, istället för Little Brown Jug i Ohio.

Det godkänns. De har inga avsikter att handla, inte ens Brent MacGrath, ägare och amatörtränare av lokalt material. Lika fullt: kretsen ger Brent okay för sex andelar om vardera tio tusen dollar för en åring med limit 40.000 och resten för omkostnader. Klubban föll på fyrtio.

Herrarna blev sårbara; 40.000 dollar brann i fickorna. ”Forty-five, forty-five?”

”Beach” bokförde 3.322.199 dollar i prispengar, tiofaldigt mer som kort tid i aveln, med avkommor som Beach Glass, 3 år, snart en miljon dollar insprunget. (Uppfödare och ägare? Just det, och varför vissa hästar blir ”lokala” i media är outgrundligt.**)

Herrarna var på plats, träffade bekanta, kunnigt folk. De bläddrade i katalogen, besiktade. Somebeachsomewhere, av MacGrath listad som tänkbar, var tredje kvällens första nummer.

Ännu var det glest i Fasig-Tiptons paviljong, Red Mile hade försinkats av ett skiljeheat. Herrarna blev sårbara; fyrtio tusen brann i fickorna. ”Forty-five, forty-two? Forty, in the back…” MacGrath var före uppfödaren tillbaka vid hingsten box, förhörde henne om alla hans egenskaper.

Och så kom corona. Alla banor och auktioner tvingades skruva på inramningen, öppna och stängda arenor. Lösningen förtjänar beröm: ”Om pandemin kommer” fanns inte i branschens manual.

Stefan Melander synar auktionshästar. Foto Mia Törnberg/Eqqulea
  • Närvaro I, är bäst på plats också på våra auktioner. Stuterier, ”två-märrar-uppfödare” och skrivbordsuppfödare, alla gläder sig till återseenden. Nu blir det att prata häst: minnen om tidigare årgångar, om årsföl, om dräktigt.
    Skötare får visa upp (och skiljas från) sina ögonstenar, träffa kompisar från andra gårdar och naturbruksgymnasier och kvällen blir sen.
    Reportrar, fotografer, utställare, E3, andelsförvaltare, försäkringsombud, hovslagare, massörer, transportörer, inackordörer, veterinärer: de hör naturligt till. För publiken blir det mest att beundra ettåringarna, särskilt exteriören hos de malliga korsningarna, att nypa ett par extra Snickers till kaffet. De yngre väljer Red Bull, twittrar och sänder instagram.
    Det är också att iaktta gurus besikta numren – varför kallas 37:an ut så ofta? Det är att utröna minspel, hur engagerat eller likgiltigt prominenta aktörer och deras ”side-kicks” antecknar i sina kataloger: ryktet går om fransysk VF. Publiken i boxområdet rör sig mot läktaren och budgivningen.
  • Närvaro II, är att följa kampen för öppen ridå, den mellan borden, buden från agenter och tränare i sällskap med omväxlande lojala och oinvigda, bullriga och lågmälda kunder. Utroparen triggar församlingen, bisittaren kryddar materialets potential. Vart går damen i ljusblått med kontraktet?
    Vänta, plötsligt bryts rutinen! Profilens diskreta bud från undanskymt hörn utlöser sent motbud från en bulvan, till publikens mummel och huvuden som vrids. Tränaren konfererar (via tolk), kontrar: en miljon! Såld! Applåder. Champagne! ”Den såg fin ut?” ”Äh, han hade mamman”.
I väntan på att någon ska skriva på köpekontrakt på auktionen. Foto Mia Törnberg/Eqqulea
  • Närvaro III, är just när även publiken löpande inflikar smått, gott och beskt i dramat. Åt vem köpte tränaren, hans storhästägare? Nej, ny fransk aktör, Ödegård intervjuade dom tidigare. Equidia och ”Kanalen” spanar efter kändisarnas köp, vem var bulvanen med underbudet? Zlatans?! Men varför återrop av 37:an? ”Skev, går nog till stuteriets stopark.”
    Unga A-tränarens stolthet att anförtros en dyring, kick för lärlingar, skötare och kids från Wången, Ypäjä och liknande skolor. Gratulationer också till den lilla uppfödaren som fick rejält betalt för sitt vågade hingstval. Ångrade återrop som blev affärer i boxområdet och lediga boxar hemma.
    Två-märrar-uppfödaren åker hem, nöjd med priset på den åring som har yngre helbror hemma på gården. Men ryggen värkte, ”två per år får räcka, grannens dotter flyttar hemifrån nu.” Omdömen om debutkullarna korrigeras tids nog i tabeller.
  • Frånvaro, är när ”Budgivare #7” och ”Budgivare #5” klickar in i kaklet. Underbud raderas. Framför skärmar vrids inga huvuden, hörs varken mummel eller gnägg. Första  fotot av kretsen tillsammans med åringen får vänta till tömkörningen. Istället flashar tweets förbi, emojs. (Det lindrar om gårdarnas skötare får fridag när de själva ska avskiljas.)
    Nästa häst, videon rullar: fram-och-tillbaka, inget hyss. I frånvaro noteras inte vilka vänner och bekanta i travets gemenskap – bland dem de runt 60 – som är närvarande eller frånvarande i boxområdet.
    I frånvaro ersätts kanske enstaka bortfall i etablerade ägargrupper per telefon. Nya konstellationer formas ur närvaro vid travets olika återsamlingsplatser. Veteranerna, ägarkvartetter med tummade kataloger för analys av varandras tänkbara nummer, skingras. Deras klipp, ”morfar på den hingsten,” som vid besiktningen dagen innan gav vink om tjugofem till var som limit, hanns inte klareras med alla fyra. ”Nej, den gick för 425.”
    På plats, på nätet eller både och: i vilket auktionsformat rullar slutbud oftare retligt över runda tal – för att måhända skena iväg mot och rygga tvärt inför nästa runda barriär…400…425…475, såld! Forskningsvärt.
Och så är budgivningen klar. Foto Mia Törnberg/Eqqulea

Till dess, var, hur och av vem vårdas ritualer till kommande års auktioner, vankas rykten till uppfödare om nya amerikanska frys-hingstar inför nästa vår? Folk, ’agency,’ utlöser budrundor och bokar hingstar i gemenskap. Anfield, Aintree, Anywhere: ”You’ll never walk, bid or breed alone.”

Vad om att nollställa analysen av näringskedjan, auktionsformaten: Factory Reset?

Internet är förträffligt instrument i omsättningen av travhästar, för antalet ägarskiften av äldre individer bland förstagångs-ägare. Auktionernas online-produktioner förbättras trots allt, tekniskt som informativt. Sociala media följer upp.

Ifall ”fåtöljköp” blir skarpa bud förmedlas de i något som liknar fansens support i elitserier

Det öppnar för möten på halva vägen om några år: vad om att – vid en hybridauktion av ettåringar – travsällskap i Norden utmanar varandra via auktionsträffar på respektive hemmabanor under ’trevliga former’?

Innan första utrop finns tid för hästprat, kanske ett webinar i Nordiska Travmuseets regi på YouTube, med Jimmy Takter om skillnaden mellan en bra och dålig video. Därefter givetvis en tipstävling, radpris 1 euro, om vilka nummer som tar pallplatserna. Ifall ”fåtöljköp” blir skarpa bud förmedlas de i något som liknar fansens support i elitserier.

Inget är så lokalt som lokala lyckoköp för lokala media, hemmahästen som enbart ges närproducerat foder. Det kan ge näringen en ”surge,” lyfta priset i lågprissegmentet, vällovligt för bredden i uppfödning.

Oavsett och underförstått – efter att vi erkänt fördelarna med en nordisk stambok –  måste Europa varje år förunnas en spektakulär gemenskap på plats: All-Nordic Yearling Sale. Den får Bilsalongen i Genève att förväxlas med ett bakluckeloppis!

”Bilparkering” för hästägare inom galoppen.

600 nummer erbjuds vid en fyra dagars slagauktion i september, i permanent paviljong inom SL:s trafik och (nästan)gångavstånd från Arlandas logistik inom transport, logi, konferens- och fest-lokaler (inklusive parkering för privatjet).

Auktionsloppen för tre- och fyraåringar, All-Nordic Futurity och Maturity, roterar mellan huvudstadsbanorna: 200.000 euro i förstapris. Om Bukowski insisterar att vid ett nachspiel till auktionen få klubba bort objekt av Jan Lundgren och Carl Fabergé är det, som en statsminister sa om taxfree, ”ett trevligt inslag.”

Jan Lundgrens statyett av Nevele Pride ägs av travmuseet i Goshen, New York. Den är inte till salu, dessutom blir varken statyetter i silver eller tusenlappar halta. Foto Harness Racing Museum & Hall of Fame, Goshen, New York, USA

* Anmärkning till tabellen: Avser från när hingsten stallats upp och är avelsbedömd i Sverige.

** Bok: M. Simmins, Somebeachsomewhere (2021). Uppföljning: HRU, 19 juli 2022, ”There’s still…”
Läs mer här!

Fokustema
Fokus: Derbystoet
Läs senare

Jessika: ”Det är svårt att ta på”

Hon har kört EM, blivit SM-trea, vunnit V75-lopp och utsetts till årets amatörkusk.
Men inget kan mäta sig med söndagens uppgift.
– Det här är jättestort, svårt att ta på, säger Jessika Sidbäck inför Derbystoet i Östersund på söndag med egentränade Farm Zelda.
Av
Mathias Hedlund
Upplåst för dig som är prenumerant
En jublande glad Jessika Sidbäck gör segergest bakom Carja efter V75-seger i Bollnäs för fem år sedan. Foto Micke Gustafsson/ALN
En jublande glad Jessika Sidbäck gör segergest bakom Carja efter V75-seger i Bollnäs för fem år sedan. Foto Micke Gustafsson/ALN
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

47-åriga Jessika Sidbäck med B-tränarlicens på Bergsåker är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Travintresset fanns sedan barnsben genom föräldrarna och som 16-åring tog hon ut körlicens. Men efter ett par år blev det stopp i travsporten.

– Med jobb och fotboll hann jag inte med travet, det fick läggas åt sidan, säger Jessika som bland annat spelade fotboll i Sundsvall i division ett.
– Ett år var vi bara någon poäng ifrån att gå upp i allsvenskan. Fotboll var roligt och en rolig tid i livet.

Men det fanns annat som drog.
– Hästar har funnits med i hela mitt liv. De är otroliga djur och det är svårt att inte dras till dem. De är så tacksamma, säger Jessika som 2009 började om med tränarlicens och två år senare tog hon om körlicensen.

Jag vill utmana och våga förlora för att vinna

Att hon är en tävlingsmänniska råder inga tvivel om.
– Jag kan vara en extrem tävlingsmänniska. På gott och ont. Det gäller att fega eller prova i loppen, och jag kör för att tävla. Oavsett om jag kör egna hästar eller kör åt andra så gör jag det för att tävla. Jag vill utmana och våga förlora för att vinna. Samtidigt kan kan vara glad om min häst gör allt och är fyra-femma i ett lopp.

Tävla, det vill och ska hon göra på söndag i Derbystoet med rekordhöga 600.000 kronor till vinnaren. Farm Zelda (e. Farmbaron) tränar hon själv och hon vet förutsättningarna med startfältets minst meriterade häst.

– Det är klart att det blir tufft. Vi har dåligt spår, möter jättebra hästar, men ska göra vårt bästa. Hon kan sänka rekordet ganska mycket, men de andra hästarna är väldigt bra. Tar hon en slant vore det fantastiskt, men hon kan bli utan pengar och vi kan vara jättenöjda ändå med insatsen, säger Jessika.

Att ha kvalat in en egentränad häst till ett klassiskt unghästlopp är stort.
– Ja, enormt stort att ta sig vidare av egen kaft till final. Det är faktiskt fortfarande svårt att ta på. Det var som en halv seger att vara fyra i försöket på bra sätt, säger Jessika.

Att Farm Zelda kom till Jessikas stall i mitten av mars började nästan 1,5 år tidigare när Jessica fick in Never Ending Holiday-ägde storebror Farmpilot (e. Farmbaron) i träning i december 2020. Elisabeth Lundholm ville sedan sälja hästen och efter många telefonsamtal och övertalningsförsök blev det affär.
– Vi hade tillräckligt många egna hästar och ville vänta, men till slut sa sambon att vi köper Farmbaron. Efter det började uppfödaren Arne Hellsten höra av sig och tyckte det var kul att det gått bra, säger Jessika.

Jessika Sidbäck sträcker vänsterbenet i skyn efter en av fyra segrar tillsammans med Farmpilot. På söndag kör hon lillasyster Farm Zelda i Derbystoet. Foto Hanold/ALN

Fram till februari i år hade Farmpilot gjort sju starter i Sidbäcks regi, vunnit fyra och varit tvåa i trea!
Det öppnade för ytterligare ett kallblod, nämligen söndagens finalist Farm Zelda, som ägs av Arne Hällstens dotter Magdalena och sambon Stefan Meier-Tomassen.
– Jag har inte haft så mycket kallblod själv och tränar dem ganska likt varmbloden. Zelda och Pilot är extremt lika. Även om hästar är helsyskon så brukar det inte alltid vara så, men de här två är verkligen det, säger hon.

I mars, efter att stoet tränats tungt sedan sommaren som treåring, hämtade Jessika Farm Zelda och uppladdningen mot säsongen stora mål började.
– Strävan var att vara med i uttagningsloppen till Derbystoet och vi hade ett långsiktigt mål. Det är lätt att säga, men att göra det är något annat. Vi ville ge Zelda rätt lopp på vägen för att successivt bli bättre och jag har medvetet valt att inte starta så mycket, men ändå tävla för att ge lite hårdhet.

Den vägen slutade med fjärdeplats i försöket och en biljett till Derbystoet!
– Den känns mums när man gjort jobbet själv tillsammans med hästen. Tränat, skott, skött om hästen och kört. Det är en otrolig känsla. Att ta sig hit står högt i kurs.
Och nu har stallet fått ytterligare ett sällskap. Farmpilots och Farm Zeldas ettårige lillebror Farmdragon (e. Mörtvedt Jerkeld) finns hos Jessika Sidbäck.

Den nybakade klassiska finalister till trots. Hästen som ändå ligger varmast om hjärtat är valacken Navaronne (e. Jag de Bellouet), 1.12,0ak/846.150 kr, som Jessika och Cecilia Frank Nordin köpte i maj 2013. Då var hästen sex år. När karriären var slut hade Navaronne vunnit 15 lopp, varav 13 med Jessika i sulkyn.
– Han är en fadersgestalt i stallet. Han tar hand om unghästarna och är en fantastisk häst som går med på allt, säger Jessika om den nu 15-årige valacken.

Jessika har kört Dam-SM fyra gånger varav två gånger med egen häst. Både 2020 och 2021 kvalade Google Sisu (e. Even Better Odds) in efter att ha vunnit uttagningslopp och bästa finalresultatet är tredjeplatsen för två år sedan. Två gånger har hon även representerat Sverige i Dam-EM och på meritlistan finns två V75-segrar som kusk.

Jessika Sidbäck. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Verksamheten drivs på en travgård utanför Sundsvall längs E14, där många tränare varit genom åren. Nio starthästar, två fölston och så pensionären Navaronne finns i stallet.
– Jag har aldrig haft så många hästar tidigare, det växer och är otroligt att få förtroendet från andra att träna hästar, säger Jessika.

Framgångarna har blivit större och som kusk ståtar hon med 17 i segerprocent både 2021 och 2022. För träningsstallet har det blivit sju segrar i år på 33 starter.

Fakta

Jessika Sidbäck

Körsvensstatistik
År: Resultat – Segerprocent – Inkört

  • 2018: 148 st: 6–16–17 – 4% – 629.800 kr
  • 2019: 107 st: 9–7–15 – 8% – 825.400 kr
  • 2020: 125 st: 7–12–10 – 6% – 695.200 kr
  • 2021: 145 st: 25–10–16 – 17% – 1.193.300 kr
  • 2022: 93 st: 16–5–8 – 17% – 684.300 kr

Tränarstatistik
År: Resultat – Segerprocent – Intränat

  • 2018: 18 st: 2–2–2 – 11% – 141.400 kr
  • 2019: 10 st: 1–0–0 – 10% – 34.500 kr
  • 2020: 27 st: 4–4–5 – 15% – 310.200 kr
  • 2021: 30 st: 5–3–4 – 17% – 368.700 kr
  • 2022: 33 st: 7–2–5 – 21% – 324.000 kr

Kanske är nästa steg att bli proffstränare? Jessika gick faktiskt proffstränarkursen 2018, men det blev inte av att ta steget fullt ut efteråt.
– Jag hittade inget riktigt passande ställa att etablera mig på i det läget. Jag vet inte om det var rätt eller fel att inte satsa då. Nu har tiden gått ut, så jag kan inte ta ut proffslicens och jag får ha några hästar åt andra som B-tränare. Jag trivs på stället där jag är nu, det är bra men jag skulle behöva något med plats för fler hästar. Då är det inte omöjligt att jag gör ett försök som proffs, säger hon.

Men innan framtidsplanerna ska göras upp väntar söndagens Derbystoet i Östersund. 600.000 kronor i förstapris har Jessika Sidbäck aldrig tävlat om tidigare.
Fast någon nervositet verkar hon inte känna av inför loppet.
– Jag brukar inte vara nervös, jag längtar till den här dagen och det ska bli jätteroligt. Jag blir mer fokuserad än nervös när jag tävlar. Hur det än går hoppas jag att vi kan överraska de andra, säger Jessika.
Hon hittade tillbaka till travsporten efter uppehållet och stortrivs.
– Att hålla på med hästar är något man gör, något man älskar. Det är ett sätt att leva och inget man gör bara när man känner för det, säger Jessika.

Startlista Derbystoet, Östersund 31 juli

Förstapris: 600.000 kronor
Häst (far) – Kusk (tränare)

  1. Bato Tösen (e. Bork Odin) – Stefan Edin
  2. Nordsjö Anna (e. Tekno Odin) – Öystein Tjomsland
  3. Sjö Perla (e. Tekno Odin) – Ulf Ohlsson (Öystein Tjomsland)
  4. Tangen Tone (e. Bork Odin) – Tom Erik Solberg (Öystein Tjomsland)
  5. Tekno Jerva (e. Tekno Odin) – Jimmy Jonsson (Öystein Tjomsland)
  6. Helma (e. Mjölner Herkules) – Jan Roar Mjölneröd
  7. Föynland Prinsessa (e. Föynland Kongen) – Dagfinn Aarum (Pål Kristiansen)
  8. Farm Zelda (e. Farmbaron) – Jessika Sidbäck
  9. Ragnhild W.M. (e. Tekno Odin) – Mats E Djuse (Öystein Tjomsland)
  10. Sangviks Ballerina (e. Tekno Odin) – Vidar Tjomsland (Öystein Tjomsland)
  11. Voje Linn (e. Mörtvedt Jerkeld) – Lars Anvar Kolle (Jan Kristian Överdal)
  12. Minemaj (e. B.W.Modde) – Tomas Pettersson (Anders Hafstad)
Fokustema
Fokus: V75 Romme
Läs senare

V75: Catchdrivern som satsar på träning

Han har trappat ned som catchdriver.
Men på Romme på söndag blir det ändå åka av!
Möt Ove A Lindqvist i en lång intervju om det nya livet i travet.
Av
Mathias Hedlund
Upplåst för dig som är prenumerant
Liquify'em och Ove A Lindqvist. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Liquify'em och Ove A Lindqvist. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Ove A Lindqvist har haft stora delar av landet som arbetsfält och varit proffstränare på en handfull banor från Boden i norr till Mantorp i söder. Som kusk närmar han sig 3.000 segrar. I dagsläget fattas drygt 100 triumfer till den drömgränsen för Ove som rundade 60 år förra året.

Nu har han landat i Skellefteå som är ny hemmabana sedan årsskiftet, där sambon Ann-Catrin Frisk och Ove driver en rörelse med stall inne på Skelleftetravet.

Med framgång dessutom. 2022 har öppnat i lysande stil med fem segrar på elva starter för stallet. Eller 45 i segerprocent!
– Vi håller på att bygga om stallet lite, säger Ove när Sulkysport når honom under påsken.

Fakta

Tränarstatistik

Ann-Catrin Frisk som tränare:

  • 2018: 17 st: 1–4–0 – 6% – 180.100 kr
  • 2019: 22 st: 3–6–4 – 14% – 394.200 kr
  • 2020: 43 st: 5–9–5 – 12& – 528.700 kr
  • 2021: 53 st: 8–3–8 – 15% – 595.700 kr
  • 2022: 11 st: 5–0–2 – 45% – 174.900 kr

Åtta hästar finns på Ann-Catrins träningslista och catchdriver Lindqvist trivs när han flyttat fokus från kuskuppdrag till att träna hästar igen.
– Jag har alltid tyckt det varit roligt att träna, men när jag fick problem med hjärtat tvingades jag sluta med det och bara ”catcha” istället, men det är väldigt slitsamt att att åka runt och sitta i bilen sent på natten. Jag kör inte lopp i samma utsträckning som tidigare, säger Ove.
Han fortsätter:
– Det är jätteroligt att vara catchdriver, det sticker jag inte under stol med, men när man kommit upp i min ålder och får köra tredje-fjärdehästen i loppen är det inte lika kul. De yngre tar de bättre hästarna, så är det.

Fakta

Kuskstatistik

Ove A Lindqvist som körsven:

  • 2018: 677 st: 77–66–74 – 11% – 5.983.448 kr
  • 2019: 699 st: 78–78–67 – 11% – 6.483.892 kr
  • 2020: 501 st: 50–43–57 – 10% – 4.035.515 kr
  • 2021: 481 st: 48–45–54 – 10% – 4.099.200 kr
  • 2022: 83 st: 16–7–0 – 19% – 846.300 kr

För fem år sedan träffade han Ann-Catrin och att han trivs med travlivet i Skellefteå råder inga tvivel om.
– Jag tror att Skellefteå har stora möjligheter att bli en riktigt bra bana. Stan växer och ska växa ännu mer, det finns hästägare och goda träningsmöjligheter vid banan.

Och utvecklingen av stallet?
– Vi har höjt oss och därmed fått bättre och bättre hästar, men ska hålla oss i den skala vi har det nu, max tio hästar. Vi är tre-fyra personer som hjälps åt i stallet.

Min sambo är jätteintresserad av avel och vi håller på att bygga upp en egen liten verksamhet

Så sent som i onsdags växte träningsstallet från sex till åtta hästar. Två toppstammade, fyraåriga ston från Stuteri Håleryd anlände till Skellefteå: Olea Håleryd (e. Muscle Hill-Looking Flashy), som var tvåa i debuten på Åby i början av mars, och ostartade Olly Håleryd (e. Trixton-Picture F.H.).
– Den ena har Annemanna (Annika Kleberg, reds. anm.) köpt och den andra är nästan utsåld som andelshäst. Annika har ställt upp för oss och vi är tacksamma, säger Ove.

Jazza Håleryd var första hästen Ove A Lindqvist och Ann-Catrin Frisk köpte tillsammans. Ifjol fick Jazza en hingst med Bold Eagle som pappa. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Avel är ett stort intresse, framför allt för Ann-Catrin.
– Min sambo är jätteintresserad av avel och vi håller på att bygga upp en egen liten verksamhet där också. Första hästen vi köpte ihop var Yazza Håleryd, som har riktigt bra stam och var en hygglig tävlingshäst, säger Ove.

Yazza Håleryd (e. Scarlet Knight-Velvet Ås), 1.12,3ak*/866.900 kr, tävlade för Ann-Catrin de två sista säsongerna och sprang då in över 620.000 kronor.
– Hon betäcktes i Frankrike och fick ifjol en hingst efter Bold Eagle (Jazz For Sass), som nu finns på Långerud. Det har ringt intresserade köpare, men vi vet inte om vi säljer honom. Tyvärr kastade hon efter Face Time Bourbon nu i februari när vi tagit hem henne från Frankrike. Det var tungt och det var ett sto i magen. Nu är hon betäckt med Readly Express.

Kostade 270.000 som ettåring

En häst som ska in i avelsverksamheten så småningom är femåriga Liquify’em (e. Crazed), som Ann-Catrin ropade in på Wenngarn Yearling Sale 2018 för 270.000 kronor. Mödernet går tillbaka till mormors mor Roydon Lass (e. Arnie Almahurst), som är helsyster till avelshingsten Arndon.

Liquify’em. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Liquify’ems mamma Southwind Flanders (e. Lindy Lane), 1.11,1*/$390.112, vann American-National ($127.000/$170.000) både som två- och treåring.
I avelsboxen har hon sina främsta avkommor i I’m the Answer (e. Credit Winner), 1.10,1*/$366.379, Windy Ways (e. Conway Hall), 1.10,3ak/2.087.540 kr, och Girlie Tough (e. Conway Hall), 1.11,8/$70.887.

Den sistnämnda har lämnat Reijo Linjendahls Stosprintervinnare Heaven’s Door (e. Muscle Hill), 1.09,2ak/2.284.621 kr, som själv är mamma till fjolårets trea i Svenskt Travkriterium, Mellby Jinx (e. Ready Cash), 1.12,1am/3.464.500 kr.
– Det är fruktansvärt bra stam i henne. Jag har pratat med Daniel Redén som har stammen (tränade bland annat systern Windy Ways och har kvar henne som fölsto, reds. anm.) och det är vass stam, men tuffa hästar. Liquify’em är jätteelak att ha att göra med utanför banan, att ta in henne från hagen är fullt krig, men hon är jättefin att köra, säger Ove.

Han hoppas att humöret utanför banan ska bli lugnare med åren.
– Det brukar ge med sig när de är fem år och hon är ju det nu, så jag hoppas att det blir så.

Liquify’em och Ove A Lindqvist. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Liquify’em visade ifjol som fyraåring att hon står sig bra i sin klass bland stona och var bland annat tvåa i Diamantstofinalen på Solvalla i slutet av november.
– Men hon sprang ändå med handbromsen i förra året. Det finns jättemycket i henne och jag hoppas att vi har hittat nyckeln. Om det inte kommer redan på söndag på Romme så senare i sommar, säger Ove.

Liquify’em har ett lopp i kroppen efter uppehåll, men var då lite småseg som femma.
– Vi har tränat ganska tufft i vinter och hästarna har pallat för det. Hon gick med skor och brodd i Boden och folkt tyckte att hon var dålig, men hon kan inte prestera med den balansen. Nu blir det barfota runt om och jag tror det blir som förra året. När vi slet skorna fick hon en växel till. Upplägget nu är detsamma som förra året inför Diamantstofinalen där hon gick med skor i starten före i Boden. Jag känner mig absolut inte slagen på förhand, säger Ove.

Första gången barfota runt om

Vi har sparat det bästa till sist. En riktig snackhäst som tagit landets norra del med storm i vinter och nu mäter krafterna söderut. Femårige Love You Long Time (e. Love You) kom till Ann-Catrin och Ove i november förra året. Då hade hästen strax innan gjort en start i Jörgen Westholms regi, där han var i ett par månader.
– Love You Long Time var i perfekt författning när vi fick honom. Han hade jobbat rejält i Frankrike (hos svenskan Therese Fontaeus) och sedan gjorde Jörgen ett jättebra jobb. Det blev galopp i debuten för honom, men det var voltstart och han är jättesvår i volten, säger Ove.

Ja, även i de tre första även i Frisks och Lindqvists regi handlade det om voltstart. Två slutade med galopp, men det blev även två segrar. Sedan dess har det uteslutande handlar om autostart och galopperna har lyst med sin frånvaro.
Däremot blev det ”bara” en fjärdeplats i sista starten förra året, på Umåker på juldagen.
– Han var jättesjuk då. Han hade en infektion som satte sig på karlederna, så det glömmer vi.

I år har han inlett fläckfritt på de vintriga banorna i norr med tre segrar på lika många starter och intrycket har varit mycket imponerande. Så pass att tränarparet gör långresan från Skellefteå till Borlänge och Romme för STL-debut.
– Vi hade tänkt göra det på Umåker i mitten av maj, men där är det voltstart, så då får vi prova Romme istället. Det kanske är fel mot hästen, med motståndet känns det nästan som en final och det blir första långresan med övernattning, men det blir spännande, säger Ove.

Och att trava 1.16 på isen visar att han har bra kapacitet

I Boden i februari vann han med nio längder på 1.16,2/2.140 meter, medan Dante Godiva tog hem snabbloppet på 1.16,6am. Vid senaste segern på Umåker blev segermarginalen ”bara” sju längder när Love You Long Time travade 1.14,2a/1.640 meter, efter att ha avslutat 1.11 sista halvvarvet i tuffa förutsättningar.
– Han trivs inte på brodd och ändå gör han sådana lopp. I Umeå i senaste starten hade jag kunnat korta brodden lite och då slog han inte på sig som han gjort på isen. Då levererade han också ännu med och var ju okörd. Och att trava 1.16 på isen visar att han har bra kapacitet, säger Ove.

Ove A Lindqvist. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Nu läggs en växel till in. Det blir barfota runt om för första gången i livets nionde start.
– Jag är övertygad om att det blir en rejäl växel. Han är efter Love You och har det travet som gör att barfotakörning passar perfekt. Vi fick bra spår, men jag vet inte riktigt hur snabb han är bakom bilen. Enda gången jag haft framspår med honom tog jag upp i början. Han är stabil bakom bilen och han tål jobb, jag är inte rädd för dödens, säger Ove.

Han är optimist och tror på sin häst, men har samtidigt respekt för motståndarna och hur han ska tackla resan.
– Vi åker på lördagen och övernattar på vägen, troligen i Gävletrakten. Han och Liquify’em reser tillsammans och hon bryr sig inte det minsta när hon är ute och reser, så jag hoppas att det ska lugna även Love You Long Time.

Ove A Lindqvist avslutar:
– Jag tror att han springer under 1.13!

Fakta

Ove A Lindqvist om…

Uppsittningsavgifter:
– Jag har tagit betalt hela tiden av både proffs och amatörer, 300 kronor i uppsittningsavgift. Det är jättesvårt ekonomiskt för en del. Inte de bästa, men de som ligger från plats tio och nedåt. Jag fick en chock när jag hörde ”Uffe” (Ohlsson) backade från uppsittningsavgiften på proffshästar, men han känner flåset i nacken fast han varit den som vunnit flest lopp i Sverige i många år nu.

Körning i loppen:
– Det är mer fart i loppen söderut än här uppe i norr. Här uppe blir det oftast lite körning i början, sedan väldigt uppullad och full gas till slut. Det är lättare att vinna norrut där man bara behöver köra mot en två hästar, men längre ned i landet är fler hästar i loppen bra.