– Det rullar på bra för dagen och jag har inget att klaga på, säger Linus, som har travet i blodet genom pappa Thomas – som är tränare i Bollnäs – och morfar, tusenklubbsmedlemmen Einar Magnusson i stamträdet.
– Jag hängde i stallet tidigt och körde lite ponnylopp, men de var svårkörda och jag hade för dåligt tålamod och tog en paus i några år. När jag var 15 år kom suget tillbaka och jag började köra stora hästar i jobb och det var en enorm skillnad i farten och trycket.
Bollnäs är starkt förknippat med bandy. Höll du på med det när du var yngre?
– Jag spelade bandy tills jag var 16-17 år, där jag var målvakt.
Ursäkta, men målvakt i bandy låter farligt och inget man blir frivilligt. Hur var det för dig?
– Jag började stå i mål eftersom jag var för dålig på skridskorna och med klubban, så jag blev målvakt istället. Men jag tappade sugen och slutade. Jag kan förstå om det ser läskigt ut, men jag är hellre bandymålvakt än handbollsmålvakt. Tänk när 120-kilosbjässar hoppar in från sex meter och avlossar sina hårda skott. Nä, fy fasen. Det är en tuff sport.
Har du något intresse vid sidan om travet?
– Jag gillar att spela golf. Här uppe finns en del fina banor, bland annat i Kilafors. Jag var ganska bra när jag var yngre. Nu ligger jag på 19 i handicap.
Började hos Peter
Som 18-åring, när skolan var över, började Linus jobba hos Bollnästränaren Peter Eriksson.
– Jag var ganska novis, men det var en lärorik tid hos Peter där jag fick lära mig att sko och sela.
Efter ett år hos Peter gick flyttlasset tiill Borlänge där Linus började jobba hos Joakim Elfving där ansvaret låg på unghästarna. Även där blev vistelsen ett år innan hemlängtan började göra sig påmind.
– Pappa behövde hjälp och det var tacksamt. I samma veva började också löpkörningen att växa och 2021 körde jag 341 lopp. Det var drygt 200 lopp mer än året innan, säger Linus, som på därefter flyttade ned till Gävle och blev försteman hos Fredrik Wallin.
– Jag trivdes oerhört bra där och jag lärde mig mycket om Fredriks upplägg med unghästar. Vi hade också fina framgångar där vi vann bland annat Derbystoet med Global Dancer. Den största höjdpunkten var annars att jag träffade min nuvarande sambo, Ellen Bergman, där. Hon jobbade också hos Fredrik och nu bor vi tillsammans i en lägenhet i Bollnäs endast fyra minuter från travbanan. Ellen pluggar på högskolan i Gävle där hon utbildar sig till lantmätare.
För sedan i maj har Linus åter flyttat hemåt och jobbar för tillfället hos Stefan Arvidsson.
– Jag har känt Stefan i många år och han ville ha någon som kunde köra jobb med hästarna och det passade mig perfekt. Jag får även köra hans hästar i lopp och så får jag chansen att åka runt på kvällarna och tävla. Det är något som jag gillar.
Nytt rekordår
Och det syns på resultaten. 2022 blev det 17 segrar och drygt 1,9 miljoner kronor inkört.
Siffror som redan slagits i år då det blivit 28 segerdefileringar samt nästan 2,5 miljoner kronor inkört.
Vad säger du om året hittills?
– Det har rullat på ganska bra hela året, utom de senaste veckorna kanske. Men det gäller att inte grävs ned sig utan det kommer alltid nya lopp och då gäller det att ta tillvara på chanserna.
En sådan chans var det den 24 augusti då du vann Lars Lindbergs Minne som ingick på V75 med Kit Crown åt Fredrik Wallin. Hur stort var det?
– Min största seger hittills i karriären, med all historik om vilka som vunnit loppen tidigare samt att Lars Lindberg var en enastående hästkarl under sin tid vad jag förstått i efterhand.
Har du någon kusk som du ser upp till?
– Det går ju inte att blunda för Magnus A Djuses framfart. Han är oerhört komplett och grymt påläst inför loppen, både när det gäller sina egna styrningar och konkurrenterna.
På lördag åker Linus till Åby på västkusten för att vara med och tampas om dubbla SM-guld.
– Det ska bli oerhört roligt. Jag plockar upp Lucas Wikström i Gävle och vi samåker dit. Vi är gamla kompisar och har en del att surra om. På kvällen, efter tävlingarna, ska vi vara med på SM-banketten. Jag gillar att man kan träffas under lite avslappnade former.
Blir det kavaj för din del?
– Vi får se. Jag ska i alla fall packa ned en skjorta.
Dubbla guldchanser
Men innan dess väntar en spännande tävlingsdag på Åby för Linus, som ska köra i två SM-lopp som båda ingår på V75.
– Jag gillar att tävla på Åby som har dubbla open stretch och som ger en annan dimension till loppen. Man får tänka lite annorlunda taktiskt.
Du inleder i V75-3 med 4 Good Moments som du kör åt Fredrik Berg i ungdoms-SM, där du faller för åldersstrecket (25 år) och därför har sista chansen att vinna. Dina tankar?
– Jag har läst intervjuer med Fredrik och han låter småuppåt. Jaså, det blir inte rycktussar. Okej, men det kan bli bra ändå. Han har visat fin form i de senaste loppen och läget blev ju bra. Han är väl en av de som ska räknas med segerchans i ett jämnt fält. Då det är sista chansen för mig skulle det vara fantastiskt om jag fick kliva upp överst på prispallen.
I V75-5 kör du 1 Chanel Trio åt Veikko Haapakangas, som du känner väl. Vad tror du?
– Hon har gått bra varje gång på slutet. Hon hade haft halsinfektion inför loppet i lördags och jag körde invändigt och kom aldrig loss utan slutade sexa på en 1.10-tid. Med fritt tid hade vi blivit tvåa. Hon kändes jättefin och travade bra. Kan vi få rygg på ledaren vore det optimalt, för får hon spara speeden kan hon giftig. Att hon ska gå barfota fram är ett plus. Troligtvis blir det ryckhuva istället för rycktussar. Jag har en bra känsla att hon kan kämpa om segern.
Vad skulle ett SM-guld betyda för dig?
– Det skulle vara enormt stort.
Avslutningsvis. Hur ser framtiden ut för din del?
– Just nu jag det jättebra och jag trivs verkligen med tillvaron. Men jag siktar på att gå tränarkursen inom ett år, sedan får vi se vad det innebär, slutar Linus Lönn.
Ett – eller rentav två – SM-guld skulle förstås ge lite extra PR.