Fokustema
Fokus: Uppfödare
Läs senare

”Min största framgång”

Talang och tidighet i flera generationer, men begränsade slutresultat på tävlingsbanan.
Nu tycks tiden då den blodslinje uppfödaren Anders Westers varit så övertygad om skulle kunna generera en topphäst vara kommen för allt tyder på att Kayla Westwood är en undantagshäst!
Av
Emil Persson
Kayla Westwood övertygade stort vid segern i Margaretas Tidiga Unghästserie och ser ut att vara den stjärna Anders Wester hoppats få fram som uppfödare. Foto Adam Ström/stalltz.se
Kayla Westwood övertygade stort vid segern i Margaretas Tidiga Unghästserie och ser ut att vara den stjärna Anders Wester hoppats få fram som uppfödare. Foto Adam Ström/stalltz.se

Det var sannerligen ingen ”tredje in och maxklaff-triumf” som Kayla Westwood (e. Maharajah) räknade hem i lördags på Solvalla när hon blev årets första vinnare av Margaretas Tidiga Unghästserie.
Det treåriga stoet fick tillbringa hela slutvarvet som förstahäst i tredjespår helt utan draghjälp, men tog striden på ett förstklassigt vis och höll nosen först gentemot Escada (e. Readly Express) i en tät slutstrid.

Fakta

KAYLA WESTWOOD

Treårigt fuxsto e. Maharajah–Daina Westwood e. Enjoy Lavec

St: 5: 4–0–1, 1.14,9am, 540.000 kr

Ägare: Svante Racing KB, m fl.
Uppfödare: Anders Wester, Skänninge.

Tränare: Mattias Djuse, Solvalla.

Triumfen värd 300.000 kronor var hennes fjärde på fem starter och utöver det har hon en tredjeplats i Vinterfavoriten på Solvalla. Då besegrad av två hingstar i form av Coquaholy (e. Orlando Vici) och Bedazzled Sox (e. Brillantissime) varav den sistnämnde själv vann ”pojkarnas” Margareta-klass i lördags.

Att Kayla Westwood är något extra är ingen nyhet för hästens uppfödare Anders Wester från östgötska Skänninge. Wester har en bakgrund som unghästtränare i flera av Italiens största stall under början av 1990-talet och var även ”inofficiell tränare” till tungt meriterade Omsk (e. Micado C) 1.13,4/€1.040.117 under dennes fyraåringssäsong som innehöll åtta GP-segrar!
– Jag har även varit professionell tränare på Charlottenlund och arbetat med unghästar hos bland annat Stall Goop som hos Claes Svensson så jag vet hur en bra unghäst ska kännas, säger Wester.

”1.18-varv i april”

Idag är 64-åringen travlärare på ett naturbruksgymnasium i Linköping, men det var under tiden hos tidigare nämnde Claes Svensson som det första fröet till det som senare blev Kayla Westwood föddes.
– Hennes mormor Malta Georgina (e. Power To Charm) var en stor talang som vann på 1.15,7 redan som tvååring. Hon blev gaffelbandsskadad, kom aldrig riktigt tillbaka och jag köpte henne. Hennes tredje avkomma blev Daina Westwood (e. Enjoy Lavec) som var lika fin och slutade tvåa på en 1.17-tid som tvååring. Sedan leasade jag ut henne, men hon fick problem med influensa, stod med snor i näsborrarna i tre månader och hade ingen ork alls när hon kom tillbaka.

Anders Wester. Foto Hanold/ALN

Wester fick kort och gott ta tillbaka sitt sto och fortsatte tro på den tidighet och talang han sett hos genom såväl Malta Georgina som Daina Westwood. En kärleksträff med Maharajah gav bästa tänkbara utfall i form av Kayla Westwood vars tidiga träningsrundor minst sagt sticker ut!
– Hon tränade i 1.20-tempo redan i mars-april som tvååring och hade gått 1.18 ett varv inne på Mantorptravet. Jag ringde runt till flera olika tränare och frågade om de var intresserade att köpa henne för en bråkdel av det belopp hon sprang in i lördags, men det var bara Mattias Djuse som visade intresse.

Wester och Solvallatränarens vägar hade aldrig tidigare korsats utan Djuse gick helt enkelt på Westers ord samt på de bilder och filmer han hade fått sänt till sig.
– Mattias kom hit och körde ett 1.16-varv med henne på Mantorp under första veckan av juni. Då hade hon precis blivit 24 månader gammal.

”Lika fin som Kayla”

Även Mattias Djuse bekräftar Westers tidsangivelse från banjobbet.
– Det stämmer. Hon sprang dessutom det där jobbet på ett bra sätt, var lugn och fin efteråt. Just det faktum att hon inte visade några hetsiga tendenser efteråt satt jag stor vikt vid; hon varvade inte upp av att komma ner i de farterna, säger Solvallatränaren.

Tävlingsdebuten ägde dock först rum i november.
– Hon hade kunnat starta tidigare, men blev förkyld i två omgångar. Nu har det ju blivit bra ändå och tanken är att vi ska ta en paus nu, sikta mot sommaren med långa E3 som mål först och främst, säger Mattias Djuse.

Kayla Westwood och Magnus A Djuse vid segern i Menhammar Stuteris Tvååringspris i november. Foto: Adam Ström/stalltz.se

För uppfödare Wester kan man tro att det varit bråda dagar efter lördagens seger och att intresset för lillasystern Laiza Westwood (e. Uncle Lasse) varit stort, men…
– Nej, det är ingen som har hört av sig. Hon tränar faktiskt lika fint som Kayla Westwood gjorde vid motsvarande period som tvååring, har ett långt, fint steg och är en jättefin travare. Nu är Daina Westwood dräktig med Donato Hanover som ju tycks lämna både bra hingstar och ston så det känns spännande.

Att lördagens fullträff för Kayla Westwood var hans största stund som uppfödare råder ingen tvivel om.
– Hemma i Danmark stod jag som uppfödare till Mirage West som vann ett stort fyraåringslopp på Charlottenlund som hette Fyraåringsstjärnan, men det var egentligen min mor och far som hade fött upp hästen. Det var 1989 och jag såväl tränade som körde den hästen. Penningmässigt är det här större och känns speciellt. Det här kommer jag leva på i månader, avslutar Anders Wester.

Kayla Westwoods stamtavla på BreedersBible.com:

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun/Svenskt Trav-Kriterium
Läs senare

Jagar efterlängtad Kriterieseger

Roger Walmann har nästintill vunnit alla stora lopp inom svensk travsport, men fullträffen i Svenskt Trav-Kriterium har låtit vänta på sig.
I år har han tidernas chans att lyckas då han startar tre hästar i loppet bland vilka favoriten Bedazzled Sox är inräknad.
– Om jag inte kände att jag blev spänd och förväntansfull inför det som väntar så vore det bättre att jag lägger av med det här, säger Solvallatränaren.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Bedazzled Sox och Torbjörn vinner Kriteriekvalet från spets. Under lördagen har han och två stallkamrater chansen att ge Roger Walmann hans första seger i Svenskt Trav-Kriterium. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Bedazzled Sox och Torbjörn vinner Kriteriekvalet från spets. Under lördagen har han och två stallkamrater chansen att ge Roger Walmann hans första seger i Svenskt Trav-Kriterium. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Nio chanser har Roger Walmann haft sedan tidigare i Svenskt Trav-Kriterium. Västerbo Miguel (e. Super Arnie) var hans första chans år 2005 vilken slutade femma och sedan dess är Pythagoras Face (e. Muscle Hill) den som kommit närmast.
För sju år sedan var han knappt slagen tvåa bakom självaste Readly Express (e. Ready Cash).

Roger Walmann. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Året efter gick Walmanns duo Valley Brodde (e. Ready Cash) samt Destiny Am (e. Muscle Hill) lottlösa från loppet, men i år har han alltså chansen med en trio.
– Visst kände jag tidigt att jag hade en stark kull i denna årgång, men därmed inte sagt att jag skulle ha tre hästar i Kriteriet, säger Roger Walmann och fortsätter:
– Det här är första årgången på säkert 20-25 år som jag tränat själv hemma på min gård. Tidigare har jag haft ett samarbete med Per-Erik Pettersson som drivet verksamhet med de yngsta hästarna under mitt namn och det är ingen ett hymla om att det gjort skillnad att man kommer närmare hästar.

Varje individ har under en längre period helt sonika fått mer uppmärksamhet.
– Det är skillnad mellan att ha 40 hästar istället för 180. Man ser dem mer, kör dem mer och har en daglig uppsyn på ett helt annat sätt. Även om jag som tränare alltid varit väldigt förskonad och haft bra lärlingar och skötare så får man hoppas att det är jag som ytterst ansvarig tränare som har mest kunnande.
Få tänker på Roger Walmann som en tränare som startat överdrivet många tvååringar, men såväl Bedazzled Sox (e. Brillantissime) som Coquaholy (e. Orlando Vici) var igång redan under fjolåret.
– I alla år har jag låtit de starta som visat av egen maskin att de varit där och varit mogna. Aldrig satsat på det så utan det har handlat om tidiga hästar. Har de visat att de är med på noterna har jag givetvis tränat dem lite hårdare.

”Aldrig missnöjd”

En gemensam nämnare kring Bedazzled Sox och Coquaholy är därtill att de fortsatt visa stark form hela tiden trots att de tävlat på regelbundet, utan längre paus.
– Jag tror det handlar om att de är körda sedan lång tid tillbaka. De har en grund att stå på. Efter stora lopp får de ta igen sig ordentligt, men givetvis inte hur länge som helst. Det gäller att ligga på en träningsdos så de behåller formen helt enkelt.

Coquaholy. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Är det svårare att matcha en treåring idag än vad det var för 20 år sedan?
– Ja, det tycker jag. Man behöver ha klart för sig med varje häst vilka vägar man ska gå och inte heller vara rädd för att hoppa av något om det inte känns bra. Utbudet är så stort idag och de är relativt stora pengar att tävla om. Det gäller att tänka sig för vilka vägar man ska välja.

Medan Beddazled Sox och Coquaholy mestadels har haft ett eller tvåor i sin resultatrad så har Walmanns tredje Kriteriefinalist Every Day Elegant (e. Maharajah) några ”bommar” mellan varven.
– Form- eller fräschörmässigt har det inte krånglat något. Däremot har de varit två-tre lopp där det varit hästar överallt. Om man tittar på vad han gjort sista kilometern i loppen har han varit lika bra som de andra. Resultaten kan ha blivit sämre, men jag har aldrig varit missnöjd med honom.

”Norskt huvudlag”

Efter kvalloppen för två veckor sedan har allt varit till belåtenhet. Walmann har inget att anmärka på inför lördagens stora slag.
– När man har hästar i finaler så är det en av få gånger man inte behöver tänka på vad man ska göra utan det är bara att träna på enligt planen. Jag kommer med tre hästar som är exakt så förberedda som jag önskat och det är bara att hoppas allt går rätt för sig och ingen blir påkörd.

Roger Walmann-tränade Every Day Elegant och Per Lennartsson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vem är starkast av de här tre?
– Det är nog Coquaholy. Däremot är han mycket svårare att placera i fältet. Han är inte lika lätthanterlig som de två andra som man kan köra till med och få position. Sedan behöver man ju inte nödvändigtvis hamna långt fram i fältet utan det handlar väl främst om att inte få en dålig rygg som blir trött och bromsar.

Och vem är snabbast av dem?
– Bedazzled Sox på kort bit. Han är väldigt snabb, men även Every Day Elegant kan flytta på sig. Han ska dessutom gå barfota fram nu och utrustas med norskt huvudlag, men jag ändrar inget på Bedazzled Sox eller Coquaholy, avslutar Roger Walmann.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Tillbaka på V75 efter 20 år

Efter 20 års frånvaro från den stora V75-scenen kliver Mikael Ekström åter in i hetluften vid lördagens tävlingar på Färjestad när Zelma Laday startar i Klass II-försöket.
– Man känner sig speciell. Även en vanlig gubbe från Säffle kan vara med och slåss i det här sammanhanget, säger Åmålsamatören.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Mikael Ekström ser fram emot lördagens V75-start med Zelma Laday. Foto Lennart Kihlman/ALN
Mikael Ekström ser fram emot lördagens V75-start med Zelma Laday. Foto Lennart Kihlman/ALN
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

I en travvärld där travspelsiffrorna varit vikande under året, Kriterieauktionen fick en ytterst svag start och de aktivas omkostnader för bränsle och foder skjuter i höjden känns det uppfriskande att prata med en glad amatör som lyckas med att bara fokusera på det positiva.

Inte undra på det. Efter 20 års frånvaro från den stora V75-scenen är är 58-åringen tillbaka i hetluften och han är det med ett lyckoköp från 2019 års Kriterieauktion.
Zola Boko-dottern Zelma Laday ropades in för 30.000 kronor när det åter var dags att dra igång som aktiv amatörtränare efter ett åtta år långt uppehåll.
– Vi hade en hästgård i familjen som mamma och pappa bodde på. Jag, min bror och far höll på ihop med dem, men när inte brorsan hade orken för det längre slutade vi ganska plötsligt. Vi tröttnade lite grann på det och på sätt och vis var det en slump att jag kom tillbaka till travet igen, säger Mikael Ekström.

Efter mor och fars bortgång skulle gården säljas. Men…
– Det blev ingen riktig fart i försäljningen varpå jag köpte ut min bror och syster. Därefter sade min fru att ska vi nu bo på gården så är det klart att vi ska ha häst och så for vi upp till Kriterieauktionen.

”Kan ju inte ljuga”

Zelma Laday blev alltså som nu tagit Ekström hela vägen tillbaka till lördagsövningarna.
Under sommaren har hon bärgat tre segrar varav en togs i ett V86-lopp i Åmål trots startgalopp.
– Egentligen var treåringssäsongen en stor besvikelse. Hon var tidig och jag trodde det skulle bli en bra säsong, men hon hade inte orken med sig. Sista 100 meterna galopperade hon ofta bort sig. Hon behövde helt enkelt mer tid på sig.

Något Zelma Laday fick och som legat till grund för de ökade framgångarna.
– Jag har inget speciellt att träna på här hemma utan åker till Åmåltravet var tredje dag och kör. Jag har byggt upp bakkärran på henne och kunnat lätta henne. Träningen biter bra på henne utan att vi kör i några hiskelige farter och jag tycker hon är lättränad. Jag kör bara så hon känner att det är roligt och på gott humör.

Känns bättre än någonsin

Gott humör tycks som sagt även Ekström vara på. Lördagens startspår till trots.
– Hon känns bättre än någonsin. Frugan säger till mig att jag inte får säga så, men jag kan ju inte ljuga. Hästen är underbar för dagen! Sedan är det V75 och spår tolv. Det är tuffare givetvis, men förhoppningsvis kan hon tjäna någon krona.

Zelma Laday har löst sina segrar trots att hon fått anfalla bakifrån och hon har gjort det med skor på hovarna.
– Nu ska hon tävla barfota runt om för första gången någonsin om det inte kommer något regn och det verkar det inte som det ska göra. Morgan Ivarsson har sagt hela tiden att det här är en barfotahäst så det ska bli kul att testa nu. Det bor en liten kämpe i henne, hon ger sig ogärna.

Vunnit på V75

Från Säffle till Karlstad har Ekström blott sex mil. Något som också legat till grund för att han valt att spänna bågen.
– Hade loppet körts på Solvalla hade vi knappast gett oss iväg. Hon är ett av blott två ston i loppet så det är klart att det är tufft.

När Ekström senast härjade på V75 var alltså för 20 år sedan och då blev det mer än ”någon krona” med hem.
Fern Gully (e. Piper Cub) vann nämligen ett – just det – Klass II-försök och det hela ägde rum på Färjestad!
– Han startade i finalen två veckor senare vilket blev hans sista start. Hästen hade inte alls någon bra benställning och det var bara en bonus att han höll så pass länge som han gjorde.

Mikael Ekströms senaste rikstotoseger: Fern Gully vann tillsammans med Torbjörn Jansson på Färjestad i februari 2002. Foto Ulf Forsudd

Vad minns du från den dagen?
– Inte mycket mer än att det var ruskväder. Jag hade jobbat natt på pappersbruket här i Säffle före loppet och gick på nattskifte även efter så det blev inget firande den gången.

Väntar helgjobb på nytt eller hur skulle du kunna fira en eventuell framgång den här gången?
– Jag är kvar på pappersbruket, men nej, jag jobbar faktiskt inte förrän söndagkväll igen så skulle det bli en riktig överraskning är jag redo, avslutar Mikael Ekström.

Fokustema
Fokus: Auktionskrönika
Läs senare

Auktion: Full bok – tom arena

Registrera kampen för öppen ridå, den mellan borden, på plats eller följa ”Budgivare #7” och ”Budgivare #5” på en dataskärm hemma?
Varför undanhålls många ettåringar svenska auktioner?
Ulf Lindström har grävt djupt i auktionskulturen och om nya avelshingstars avkommor.
Av
Ulf Lindström
Upplåst för dig som är prenumerant
Auktioner – med eller utan publik? Med anonyma budgivare eller offentliga bud? Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Auktioner – med eller utan publik? Med anonyma budgivare eller offentliga bud? Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Alltför många ettåringar undanhålls auktioner, som nu blir alltför många. Särskilt illa är det när debutkullar skingras. De bör värderas av marknaden, vid en makalös auktion.

Utan auktionsarenor finns inte bärkraftig uppfödning, inte det ägande som tävlingar förutsätter, inte de lopp som ger lockande odds. Travets näringskedja utgörs av ömtåliga, överlappande gemenskaper. Vardagstravets öppna stallbackar är nu vår omistliga återsamlingsplats mellan auktioner och banornas stordagar.

”Dyringar,” åtminstone de vars fölavgifter sätts övermaga, är bländverk. De fyller inte kataloger, än mindre startfält. Så vad om det dessutom blir för många auktioner?

Forskning om auktioner belönades 2018 av Nobelstiftelsen. Forskning om auktioner av hästar är, i så fall, en portfölj för Stiftelsen Hästforskning. Som förstudie tar vi siffrorna för fem svenska årgångar. Vad hände med avkommorna efter de mest bokade (avidentifierade) debuthingstarna,* de tolv som 2003-2007 vardera betäckte fler än 100 ston?

Endast en av tio ettåringar efter vardera ”Adam”, ”David”, ”Filip” och ”Helge” äntrade auktionsringen (27 av 300). Det ger ingen ’marknad’ alls. Eftersom varannan av de utbjudna återropades, förfelades auktionen som format.

Ingen av de fyra förärvarna fanns kvar i svensk avel när dessa debutkullar avverkat sina treåringssäsonger.

Avelshingstar från betäckningsåret, via första kullen på auktion till antal betäckta ston när äldsta avkommorna är fyra år. Debutkullar kan ära sina fäder. Det visar lanseringen av ”Gustavs” avkommor: 44 av 101 togs till de två ledande auktionerna. Tolv av 34 såldes vid Kriterieauktionen för över 100.000 kronor. ”Gustav” kunde tre år senare räkna 44 betäckningar i Sverige och cirka 16 i övriga Norden.

Stefan Melander besiktar unghäst. Ser han nöjd ut? Eller håller han masken? Foto Mia Törnberg/Eqqulea

Årsföl som av hingsthållare sägs ”se fantastiskt fina ut” överraskar ingen. Debutkullar som inte tål dagens ljus bländar inte heller kunderna. Debutkullar som skingras ger inte hingstar ett värdemått (ens som stuteriers högfertila lågpris-alternativ) under avkommors tidiga treåringssäsong.

Hingstägare som i oktober av ST förunnats prestigen ’full bok’ tillråds att 30-talet månader senare schasa in produktionen i auktionsringar.

Uppfödare som sedan återropar dessa nummer, trots bud klart över produktionskalkylen, skadar hingstens utsikter i både kvantitet och kvalitet för kull nummer 3. Redan inför kull nummer 4 anas uppstallning i Estland, Ungern, Slovenien.

Samtidigt utmanar hybridauktioner självaste Lexington och Harrisburg. Men som robusta varumärken värderas där förärvare för vad de tål och mer. Det fanns undantag också i USA. Speedy Crowns första årgång mottogs med måttlig entusiasm på auktionerna. Oaktat format var, är och blir det en uppförsbacke för alla hingstar vars debutkullar möter förstrött intresse, ratas, som rent av fulpratas ut ur aveln.

I Nordamerika syndikeras årligen ett halvdussin nya hingstar under profitens kalla stjärna. Ett halvdussin stuterier tecknar betäckningsrätter i dem. Stuterierna förväntas erbjuda frukten av sina kvoter vid de två-tre viktigaste auktionerna. Kundkretsen purras, men inte för avslut. Återrop ogillas. Om kullen (trots uppsnack med Heather Vitale) mottas ljummet finns optioner. Kommande säsong stallas hingsten upp i delstat med lättare konkurrens i insatsserierna. Det omvända förekommer.

Svenska auktioner, till skillnad från amerikanska, har fortsatt publik. Hästmänniskor samlas kring en provisorisk arena

I Europa – och här skär sig jämförelsen brutalt – flyttas avelshingstar fördomsfullt mellan länder, som om gener förändras vid gränsövergångar. Däremot, förväntansfullt, erbjuds svenskregistrerade ettåringar vid europeiska auktioner. Det lyfter förmodligen prisnivån i respektive inhemska lågprissegment.

Svenska auktioner, till skillnad från amerikanska, har fortsatt publik. Hästmänniskor samlas kring en provisorisk arena. Igenkännande nickar utväxlas mellan bekanta från stallbackar, ponnyskolor och travklubbar. Tidigare amatörtränare ses tillsammans med barn och barnbarn.

Det är trivsel, man berömmer de välhanterade ettåringarna, det språkas om fina nummer, nya korsningar, om förväntade priser. ”Nej, nej, vi tittar bara.” Titta men inte röra, men kanske nästa år… Budgivare, som förr höjde handen som bud, lägger nu bud också eller enbart via nätet, i ökad grad av anonymitet.

På plats eller på nätet, vad bestämmer priset på ettåringarna? Omöjligt att avgöra efteråt. Hästen först som sist. Därefter prispengarna. Börskurser, skatteregler, ettåringens färg och rent av auktionsdagens väder, ingår också i ekvationen. Vid dagens slut avgörs priset av mänsklig sårbarhet. I forskningen låter det finare, ’agency.’

Passgångaren Somebeachsomewhere bär syn för sägen. En vänkrets herrar i Kanadas kustprovins firar 2006 omvartannat 60-årsdagar och pensioneringar. Vart ska de åka? Vem vill bli med? Någon i kretsen nämner Lexington, Kentucky, istället för Little Brown Jug i Ohio.

Det godkänns. De har inga avsikter att handla, inte ens Brent MacGrath, ägare och amatörtränare av lokalt material. Lika fullt: kretsen ger Brent okay för sex andelar om vardera tio tusen dollar för en åring med limit 40.000 och resten för omkostnader. Klubban föll på fyrtio.

Herrarna blev sårbara; 40.000 dollar brann i fickorna. ”Forty-five, forty-five?”

”Beach” bokförde 3.322.199 dollar i prispengar, tiofaldigt mer som kort tid i aveln, med avkommor som Beach Glass, 3 år, snart en miljon dollar insprunget. (Uppfödare och ägare? Just det, och varför vissa hästar blir ”lokala” i media är outgrundligt.**)

Herrarna var på plats, träffade bekanta, kunnigt folk. De bläddrade i katalogen, besiktade. Somebeachsomewhere, av MacGrath listad som tänkbar, var tredje kvällens första nummer.

Ännu var det glest i Fasig-Tiptons paviljong, Red Mile hade försinkats av ett skiljeheat. Herrarna blev sårbara; fyrtio tusen brann i fickorna. ”Forty-five, forty-two? Forty, in the back…” MacGrath var före uppfödaren tillbaka vid hingsten box, förhörde henne om alla hans egenskaper.

Och så kom corona. Alla banor och auktioner tvingades skruva på inramningen, öppna och stängda arenor. Lösningen förtjänar beröm: ”Om pandemin kommer” fanns inte i branschens manual.

Stefan Melander synar auktionshästar. Foto Mia Törnberg/Eqqulea
  • Närvaro I, är bäst på plats också på våra auktioner. Stuterier, ”två-märrar-uppfödare” och skrivbordsuppfödare, alla gläder sig till återseenden. Nu blir det att prata häst: minnen om tidigare årgångar, om årsföl, om dräktigt.
    Skötare får visa upp (och skiljas från) sina ögonstenar, träffa kompisar från andra gårdar och naturbruksgymnasier och kvällen blir sen.
    Reportrar, fotografer, utställare, E3, andelsförvaltare, försäkringsombud, hovslagare, massörer, transportörer, inackordörer, veterinärer: de hör naturligt till. För publiken blir det mest att beundra ettåringarna, särskilt exteriören hos de malliga korsningarna, att nypa ett par extra Snickers till kaffet. De yngre väljer Red Bull, twittrar och sänder instagram.
    Det är också att iaktta gurus besikta numren – varför kallas 37:an ut så ofta? Det är att utröna minspel, hur engagerat eller likgiltigt prominenta aktörer och deras ”side-kicks” antecknar i sina kataloger: ryktet går om fransysk VF. Publiken i boxområdet rör sig mot läktaren och budgivningen.
  • Närvaro II, är att följa kampen för öppen ridå, den mellan borden, buden från agenter och tränare i sällskap med omväxlande lojala och oinvigda, bullriga och lågmälda kunder. Utroparen triggar församlingen, bisittaren kryddar materialets potential. Vart går damen i ljusblått med kontraktet?
    Vänta, plötsligt bryts rutinen! Profilens diskreta bud från undanskymt hörn utlöser sent motbud från en bulvan, till publikens mummel och huvuden som vrids. Tränaren konfererar (via tolk), kontrar: en miljon! Såld! Applåder. Champagne! ”Den såg fin ut?” ”Äh, han hade mamman”.
I väntan på att någon ska skriva på köpekontrakt på auktionen. Foto Mia Törnberg/Eqqulea
  • Närvaro III, är just när även publiken löpande inflikar smått, gott och beskt i dramat. Åt vem köpte tränaren, hans storhästägare? Nej, ny fransk aktör, Ödegård intervjuade dom tidigare. Equidia och ”Kanalen” spanar efter kändisarnas köp, vem var bulvanen med underbudet? Zlatans?! Men varför återrop av 37:an? ”Skev, går nog till stuteriets stopark.”
    Unga A-tränarens stolthet att anförtros en dyring, kick för lärlingar, skötare och kids från Wången, Ypäjä och liknande skolor. Gratulationer också till den lilla uppfödaren som fick rejält betalt för sitt vågade hingstval. Ångrade återrop som blev affärer i boxområdet och lediga boxar hemma.
    Två-märrar-uppfödaren åker hem, nöjd med priset på den åring som har yngre helbror hemma på gården. Men ryggen värkte, ”två per år får räcka, grannens dotter flyttar hemifrån nu.” Omdömen om debutkullarna korrigeras tids nog i tabeller.
  • Frånvaro, är när ”Budgivare #7” och ”Budgivare #5” klickar in i kaklet. Underbud raderas. Framför skärmar vrids inga huvuden, hörs varken mummel eller gnägg. Första  fotot av kretsen tillsammans med åringen får vänta till tömkörningen. Istället flashar tweets förbi, emojs. (Det lindrar om gårdarnas skötare får fridag när de själva ska avskiljas.)
    Nästa häst, videon rullar: fram-och-tillbaka, inget hyss. I frånvaro noteras inte vilka vänner och bekanta i travets gemenskap – bland dem de runt 60 – som är närvarande eller frånvarande i boxområdet.
    I frånvaro ersätts kanske enstaka bortfall i etablerade ägargrupper per telefon. Nya konstellationer formas ur närvaro vid travets olika återsamlingsplatser. Veteranerna, ägarkvartetter med tummade kataloger för analys av varandras tänkbara nummer, skingras. Deras klipp, ”morfar på den hingsten,” som vid besiktningen dagen innan gav vink om tjugofem till var som limit, hanns inte klareras med alla fyra. ”Nej, den gick för 425.”
    På plats, på nätet eller både och: i vilket auktionsformat rullar slutbud oftare retligt över runda tal – för att måhända skena iväg mot och rygga tvärt inför nästa runda barriär…400…425…475, såld! Forskningsvärt.
Och så är budgivningen klar. Foto Mia Törnberg/Eqqulea

Till dess, var, hur och av vem vårdas ritualer till kommande års auktioner, vankas rykten till uppfödare om nya amerikanska frys-hingstar inför nästa vår? Folk, ’agency,’ utlöser budrundor och bokar hingstar i gemenskap. Anfield, Aintree, Anywhere: ”You’ll never walk, bid or breed alone.”

Vad om att nollställa analysen av näringskedjan, auktionsformaten: Factory Reset?

Internet är förträffligt instrument i omsättningen av travhästar, för antalet ägarskiften av äldre individer bland förstagångs-ägare. Auktionernas online-produktioner förbättras trots allt, tekniskt som informativt. Sociala media följer upp.

Ifall ”fåtöljköp” blir skarpa bud förmedlas de i något som liknar fansens support i elitserier

Det öppnar för möten på halva vägen om några år: vad om att – vid en hybridauktion av ettåringar – travsällskap i Norden utmanar varandra via auktionsträffar på respektive hemmabanor under ’trevliga former’?

Innan första utrop finns tid för hästprat, kanske ett webinar i Nordiska Travmuseets regi på YouTube, med Jimmy Takter om skillnaden mellan en bra och dålig video. Därefter givetvis en tipstävling, radpris 1 euro, om vilka nummer som tar pallplatserna. Ifall ”fåtöljköp” blir skarpa bud förmedlas de i något som liknar fansens support i elitserier.

Inget är så lokalt som lokala lyckoköp för lokala media, hemmahästen som enbart ges närproducerat foder. Det kan ge näringen en ”surge,” lyfta priset i lågprissegmentet, vällovligt för bredden i uppfödning.

Oavsett och underförstått – efter att vi erkänt fördelarna med en nordisk stambok –  måste Europa varje år förunnas en spektakulär gemenskap på plats: All-Nordic Yearling Sale. Den får Bilsalongen i Genève att förväxlas med ett bakluckeloppis!

”Bilparkering” för hästägare inom galoppen.

600 nummer erbjuds vid en fyra dagars slagauktion i september, i permanent paviljong inom SL:s trafik och (nästan)gångavstånd från Arlandas logistik inom transport, logi, konferens- och fest-lokaler (inklusive parkering för privatjet).

Auktionsloppen för tre- och fyraåringar, All-Nordic Futurity och Maturity, roterar mellan huvudstadsbanorna: 200.000 euro i förstapris. Om Bukowski insisterar att vid ett nachspiel till auktionen få klubba bort objekt av Jan Lundgren och Carl Fabergé är det, som en statsminister sa om taxfree, ”ett trevligt inslag.”

Jan Lundgrens statyett av Nevele Pride ägs av travmuseet i Goshen, New York. Den är inte till salu, dessutom blir varken statyetter i silver eller tusenlappar halta. Foto Harness Racing Museum & Hall of Fame, Goshen, New York, USA

* Anmärkning till tabellen: Avser från när hingsten stallats upp och är avelsbedömd i Sverige.

** Bok: M. Simmins, Somebeachsomewhere (2021). Uppföljning: HRU, 19 juli 2022, ”There’s still…”
Läs mer här!