Om man inte begriper som riksdomare att en häst som varit utanför bangränsen i 400 meter under ett lopp skall diskas för att den vunnit fördel mot konkurrenterna bör man ta konsekvenserna av sitt handlande och ställa sin plats till förfogande för någon som har ett hum om hur svenska travsportreglementet skall tolkas.

Oavsett slutplacering i loppet skall hästen naturligtvis diskvalificeras.  När sedan hästen är först i mål några centimeter före tvåan i mål blir det ännu mer obegripligt för spelarna hur en måldomarnämnd kan undgå att diskvalificera ekipaget, som under en väsentlig del av loppet dessutom varit utanför bangränsen med halva sulkyn och t.o.m mer därtill samt halva hästen, vilket betyder att den regelvidrigt tjänat åtskilliga meter.

En kusk måste bemöda sig om att hålla en häst innanför bangränsen. Gör man inte det utan låter hästen bryta inåt, som i det här fallet i sista kurvan, förutom på upploppet, så tjänar den hästen för det första mark i förhållande till konkurrenterna som inte kört regelvidrigt.

I klartext – hästen har i det här fallet inte tillryggalagt den stipulerade sträckan 2.140 meter. Därmed har den ju definitivt vunnit fördel av regelbrottet.

Alltså ställer man sig helt oförstående till att riksdomaren kan påstå att man inte med säkerhet kan veta om hästen vunnit fördel av att köras utanför bangränsen.

För det andra – om kusken måste korrigera sin häst när den bryter inåt tappar den också farten. Detta är ett ovedersägligt faktum, och det vet alla som har någon kännedom om hur hästar fungerar.

Rommes måldomarnämnd och framför allt riksdomaren, som lämnade den skrattretande förklaringen till friandet av den häst som var först i mål, borde alltså avgå, eftersom spelarna i fortsättningen kan vänta sig vilket domslut som helst från nämndens sida.

Många spelare blev blåsta på pengar och andra drog fördel i lördags av denna dundertabbe, och man kan bara föreställa sig hur konsekvenserna av  måldomarnämndens fullständiga och ödesdigra felbedömning  hade handlat om miljonutdelning för några spelare.

För att risken att spelarna i fortsättningen skall utsättas för liknande missbedömningar skall minska borde alltså även måldomarnämnden på Romme avgå, eftersom minst två av delegaterna i måldomarnämnden röstade med riksdomaren som har utslagsrösten av fem.