Varje travsportland strävar efter ett stort årligt framsteg för sin avel. Det ger positiva effekter för alla aktiva i sporten. De faktorer som styr detta framsteg är generations-intervallet och det genetiska framsteget som sker i varje årskull.

Sveriges varmblodiga hästar har ett generationsintervall om cirka elva år och vi styr mot tävlingsdebut till juni/juli som treåringar och satsar på att hästarna ska tävla längre upp i åldrarna.

Övriga travvärlden arbetar för kortare generationsintervaller och tidigare tävlingsdebut. Hästarna blir allt tidigare utvecklade och bättre anpassade till tävlandet både fysiskt och mentalt.

Sverige drar inte nytta av denna utveckling utan har inriktning på senare tävlingsdebut och tävla långt upp i åldrarna. Ett sådant upplägg gör att vi inte når vårt mål att bli världsbäst.

Det innebär också med automatik att en hästägare får investera mer pengar innan det finns en starthäst och det tar längre tid innan chansen  till att ta del av prispengar.

Den svenska strategin minskar antalet uppfödare och hästägare med följdeffekten färre antal travdagar, lopp och spel och minskade prispengar. Samma strategi i minst 35 år och samma resultat utan korrigering.

Jo, vi har minskat de tidiga unghästarnas prispengar och öppnat upp för tävlingar med 13- och 14-åriga hästar och flaggar för att ston ska tävla ännu längre i åldrarna och det tas bort tävlingsdagar i stora befolkningsområden. Det har gjorts en hel del för att visa att vi är trogen strategin och är beredda att fortsätta så här.

Det är åt andra hållet vi måste gå och det måste ske snabbt innan gropen är för djup.

Roland Nordström

OBS! Elvaåriga generationsintervall motsvarar enligt vetenskapen en humanålder på att föräldrarna är 45 år.