Fokustema
Insändare
Läs senare

De konkurshotades diktatur

Allt eftersom travsportens ekonomi urholkats har ST:s rådgivande och beslutande församlingar utvecklats till något som närmast kan beskrivas som de konkurshotades diktatur.
Av
Ewa Silfverberg Liljeros
Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen, skriver Ewa Silfverberg Liljeros i en insändare idag. Foto: Luis Del Rio Camacho
Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen, skriver Ewa Silfverberg Liljeros i en insändare idag. Foto: Luis Del Rio Camacho

Jörgen Westholm torgförde för inte så länge sedan tanken om ”en-häst-en-röst”, som grund för rösträtt i travsportens beslutande organ. Han gjorde det för att stora uppfödare och hästägare anser att de saknar inflytande i sporten. Deras investeringar i sporten värdesätts inte, samtidigt som de helt saknar inflytande över hur prismedlen fördelas. Det var en god tanke, men han utvecklade den inte. Kanske för att förslaget direkt lustmördades av ST:s ordförande. Anders Källström jämförde med det svenska 1800-talet när förmögenhet hade det avgörande inflytandet för rösträtt.

Svensk Travsport (ST) är ingen statlig institution. Det är en helt privatägd serviceorganisation bildat av och för de medlemsägda travsällskapen. Det är helt fel att jämställa medborgarnas rösträtt i en samhällsdemokrati med travsportens interna maktfördelning. Den kan till exempel vara demokratisk (folkvälde), en diktatur (envälde), eller oligarki (fåtalsvälde). Travsportens beslutsordning är formellt en demokrati, men styrs i praktiken av några få dominanta aktörer, ett litet elitskikt som ständigt återkommer på olika uppdrag och positioner.

Banorna ägs, som alla vet, av travsällskapen, och kompletteras i ST av BAS-förbunden. Varje sällskapsmedlem har en röst i sällskapet oberoende av antal hel- eller delägda hästar, eller inga ägda hästar alls. Om tanken är att det enskilt ägda hästinnehavet skulle avgöra röststyrka i ST:s fullmäktige blir det också fel. Enskilda hästägare äger inga travbanor.

Varje bana/BAS-förbund har ett visst antal förutbestämda mandat. Mandatfördelningen bygger däremot i n t e på respektive sällskaps medlemsantal. Det hade varit rimligt utifrån Källströms jämförelse med riksdagsval och ”allas lika rösträtt” som grundbult. Istället bygger rösträtten på ”någonting annat”. Oklart på exakt vad, men ungefär på ”banornas storlek”, ”antal tävlingstillfällen” etcetera. Mandatfördelningen fastställs av Fullmäktige med utgångspunkt från förslag utformat av tjänstemän på ST.

Det pågående stora tappet av hästar kräver en ny maktordning. Den måste bygga på den betydelse som olika travbanor har för travsportens framtid. Framtiden kan inte att bestå av andra banor än de som bidrar med hästar. Travsporten står och faller med tillgången på hästar. De banor som bidrar med flest borde därför väga tyngst när det gäller att påverka centrala beslut.

Antalet hästar på träningslistorna vid respektive travbana vid en viss given tidpunkt (till exempel 15 oktober när unghästarna börjar köras in) är ett utmärkt beräkningsunderlag för mandatfördelning. Ju fler hästar desto fler röster för banan.

Beräkningsunderlaget blir inte heller godtyckligt. Solvalla får samma centrala anslag 2024 som 2019. Det är ett konkret exempel på hur den nuvarande mandat- och maktordningen har blivit ”de konkurshotades diktatur”. Ju fler banor som får ekonomiska problem desto fler blir stråtrövarna i Sherwoodskogen.

Slutligen, BAS-förbunden äger inte heller några egna travbanor. De borde istället stå fria och oberoende och inte sitta i de beslutande rummen. Deras deltagande i ST:s Fullmäktige bör rimligen begränsas till närvaro- och yttranderätt.

– Ewa Silfverberg Liljeros

Fokustema
Insändare
Läs senare

Låt glädjen komma tillbaka!

Travsporten har haft en stark förankring i det svenska samhället. Umgänget med hästar, spänning och social samvaro har under decennier medverkat till att skapa glädje, avkoppling och gemenskap för många människor.
Därför är det smärtsamt att se hur glädjen är borta och hur missnöjet breder ut sig över landets stallbackar för att under senaste tiden övergå i folklig ilska, skriver Claes Lundell i en insändare idag.
Av
Claes Lundell
Claes Lundell vill se att ledarna inom travsporten skapar framtidstro genom att ett kliv framåt. Foto Burt Seeger/US Photo
Claes Lundell vill se att ledarna inom travsporten skapar framtidstro genom att ett kliv framåt. Foto Burt Seeger/US Photo

I media och på sociala plattformar kokar ilskan från alla kategorier av utövare mot travsportens högsta beslutande. Orsakerna är flera. Den ekonomiska situationen är pressad för många. Kostnaderna har under hög inflation ökat betydligt.

Detta är en process utanför sportens kontroll. Spelbolaget ATG har inte förmått att öka intäkterna i samma omfattning och därmed har många utövare hamnat i en prekär ekonomisk situation och tvingats avsluta sina engagemang.

En annan starkt bidragande orsak är också den kraftiga centraliseringen av verksamheten som skett. Mycket som tidigare hanterades ute bland travsällskapen och banorna och skapade engagemang och gemenskap, ibland närmast av folkrörelsekaraktär är borta. Man känner att det inte går att påverka utvecklingen för den ”egna” banan, vilket skapar uppgivenhet och minskad glädje.

Utspel som ATG-ledningens öppna brev till travsportens intressenter i Skåne som nyligen publicerades bidrar knappast till att öka glädjen. Att uppmana till att sätta demokratiskt fattade beslut ur spel är förvånande. Att anklaga travsällskapets medlemmar för att sakna förmåga till rationellt tänkande kan inte ses som något annat än en ren förolämpning. ATG:s ordförande Peter Norman menar att utspelet var väl förankrat med ägaren, ST:s ordförande Anders Källström.

Det finns ingen anledning att betvivla detta, men får väl ändå ses som en något udda arbetsmetod att väl förankra anklagelser och förolämpningar på förhand. Att Svensk Travsports ordförande stödjer utspel om att sätta demokratiskt fattade beslut ur spel ger också anledning till funderingar.

Den främsta uppgiften för våra ledare är istället att skapa framtidstro, engagemang och glädje. Möjligheterna att vända utvecklingen är fortfarande stora. Travsporten innehåller så många positiva inslag. Det räcker med ett besök på Travskolan för att se ungdomarnas engagemang och förväntningar på framtiden.

Stig fram! Ta ert ansvar som ledare och återskapa det positiva klimat vi verkat under i årtionden och låt glädjen komma tillbaka. Då kommer travsporten åter att växa och bli stark.

– Claes Lundell
medlem Skånska Travsällskapet

Fokustema
Insändare
Läs senare

Härskarteknik på hög nivå

Nu har ATG, genom dess ordförande Peter Norman och vd Hasse Lord Skarplöth, i ett öppet brev uppmanat trav- och galoppsällskapen i Skåne att samlokalisera.
Lutfi Kolgjini ger sin syn på det öppna brevet från ordförande och vd i spelbolaget.
Av
Lutfi Kolgjini
Härskarteknik kallar Lutfi Kolgjini utspelet från Hasse Lord Skarplöth och Peter Norman i det öppna brev som skrivits till travet och galoppen i Skåne. Foto: Alexander Belov
Härskarteknik kallar Lutfi Kolgjini utspelet från Hasse Lord Skarplöth och Peter Norman i det öppna brev som skrivits till travet och galoppen i Skåne. Foto: Alexander Belov

Nu har ATG, genom dess ordförande Peter Norman och vd Hasse Lord Skarplöth, i ett öppet brev uppmanat trav- och galoppsällskapen i Skåne att samlokalisera.

Låt oss ta det från början. De svenska travsällskapen äger Svensk Travsport. Svensk Travsport äger 91 procent av ATG, resterande nio procent ägs av Svensk Galopp. Det är ytterst tveksamt att ATG ska lägga sig i en process hos några av sina yttersta ägare.

Galoppen sade upp sitt avtal med Jägersro, Skånska Travsällskapet, för cirka tolv (12) år sedan. Galoppens mål och huvudinriktning var att bygga en egen bana i Bara utanför Malmö.

Jägersro och Skånska Travsällskapet har lagt sitt fokus på att bygga en modern travsportanläggning, i den aktiva Öresundsregionen med tre miljoner invånare i närområdet. Närheten attraherar även travsportidkare från Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Samtidigt har Jägersro de senaste tio åren blivit styvmoderligt behandlat av både Svensk Travsport och ATG. Planering av tävlingskalendern har gått från att vara en samrådsplanering av banornas sportchefer till att bli en diktering och kravställande av ATG. År 2025 får Jägersro 41 tävlingsdagar, varav tio är lunchtrav. Det tycks vara en främmande tanke hos ATG att några av våra tre miljoner skulle vilja njuta av en underbar sommarkväll på Jägersro. Nej, de förväntas komma i snålblåsten på vinterkvällar.

ATG bör fokusera på annat:

  • 1973 när ATG bildats gick 39 kronor tillbaka per satsad hundring tillbaka till hästägarna. 2024 kommer det tillbaka 18 kronor.
  • 2019 sänktes spelskatten. Detta borde ha skapat 500-600 miljoner kronor/år tillbaka till sporten och hästägarna. Jag saknar bortåt 3 MILJARDER, vilka skulle betytt mycket för sportens utveckling. Jag har ställt frågan mer än en gång, men ännu inte fått något svar på vart de tagit vägen. Ett fall för Uppdrag Granskning?

Ändå gick ATG:s ordförande Peter Norman ut nyligen i en intervju och sa att banorna måste hitta alternativa inkomstkällor, samt att ATG skämt bort banorna med prispengar. Det är upp till var och en att bedöma om 18 kronor tillbaka på satsad hundralapp är att bli bortskämd.

Det finns all anledning för Svensk Travsport att ifrågasätta ATG:s ledning. De måste förklara vart de tre miljarderna tagit vägen, och hur de ska öka de 18 kronorna uppåt för sportens fortsatta framtid.

Sporten står idag inför tuffa utmaningar. Antalet betäckningar minskade 2023-2024 med 21 procent. Det betyder 21 procent färre tävlingshästar om några år. Anta en fortsatt minskning med tio procent per år…

Vad gör ATG då? Virtuella hästar igen? ATG bör fokusera på detta, istället för interna processer hos ägande parter. I sitt öppna brev erbjuder ATG även Svensk Galopp att omförhandla ett lån på 100 miljoner kronor till bättre villkor. På vilket sätt skulle detta gynna travet på Jägersro?

Slutsummarum; ATG vilar på två ben, spelarna som ständigt terroriseras av ATG genom tvång att inkomma med kontoutdrag och lönespecifikationer, samt hästägarna som brottas med sänkt avkastning. Vilken investerare på börsen skulle premiera en sådan företagsledning?

– Lutfi Kolgini

***

Det öppna brevet till travet och galoppen i Skåne – med rubriken ”Den enda hållbara vägen framåt” från Peter Norman, styrelseordförande ATG Hasse Lord Skarplöth, vd ATG kan läsas nedan.

Den enda hållbara vägen framåt

Det handlar inte om att välja mellan trav och galopp – det handlar om att säkra framtiden för båda sporterna. Så släpp känslorna, lyft blicken och enas kring ett Jägersro för både travet och galoppen, skriver Peter Norman, styrelseordförande i ATG, och Hasse Lord Skarplöth, vd ATG, i ett öppet brev. Travet och galoppen i Skåne står inför ett vägskäl. Beslut som fattas nu kommer forma sportens framtid för lång tid framåt.

Trots att samtliga experter, tjänstemän och styrelser är överens om att en samlokalisering till nya Jägersro är den enda ekonomiskt och strategiskt hållbara lösningen, fortsätter känslomässiga argument att stå i vägen för rationellt tänkande.

ATG ser sig därför tvingade att bryta sin tystnad och belysa de obestridliga fakta som står på spel.

Ekonomiska realiteter kan inte ignoreras

Från och med den 31 december 2027 kommer det sannolikt inte att finnas någon galoppbana i Skåne. Samtidigt saknas en finansiär för att bygga en ny bana i Bara, vilket gör alternativet om en separat bana till just nu en vision utan verklig förankring. Att bygga två separata anläggningar är inte bara ekonomiskt oförsvarbart, det skulle innebära årliga kostnader på minst 20 miljoner kronor som travet och galoppen gemensamt måste bära. Detta är pengar som annars skulle kunna användas till prispengar för aktiva, något som direkt påverkar sportens konkurrenskraft och attraktionskraft.

Samlokalisering erbjuder inte bara möjligheten att minimera kostnader genom synergier, utan också att koncentrera ATG:s investeringar i spelupplevelser och tv-sändningar. Genom att samla allt på Jägersro kan vi garantera en upplevelse i toppklass för såväl åskådare på plats som tittare framför skärmen.

ATG:s åtaganden vid en samlokalisering

För att visa på vårt fulla stöd för en samlokalisering är ATG redo att bidra på två konkreta sätt:

  1. Förmånligt lån till Svensk Galopp: Svensk Galopp har idag ett finansiellt krävande lån på 100 miljoner kronor. Vi är beredda att omförhandla detta lån till betydligt bättre villkor, vilket skulle stärka deras ekonomiska position avsevärt. Vid en samlokalisering finns de ekonomiska förutsättningarna för ATG att ge ett motsvarande lån till bättre villkor.
  2. Investeringar i nya Jägersro: Vi kommer investera rejält i att skapa en världsledande spelupplevelse på plats och höja kvaliteten på tv-sändningarna till den högsta nivån. Det här är inte bara en satsning på dagens publik utan också på framtidens generationer av trav- och galoppentusiaster.

Vad är viktigast – egen bana eller sportens överlevnad?

Vill vi prioritera symboliken av en egen bana, trots att resurser saknas och konsekvenserna blir förödande för sportens ekonomi? Eller väljer vi att säkerställa att Skånes tränare och hästägare har bästa möjliga förutsättningar att verka och växa under de kommande 20 åren?
Beslutet måste fattas nu. Nya Jägersro är redan under planering, och för varje dag som går förloras möjligheter att realisera en hållbar lösning.

En uppmaning till ansvarstagande

ATG vädjar till trav- och galoppsällskapen i Skåne att lyfta blicken från den lokala rivaliteten och istället fokusera på helheten. Samlokalisering är inte bara en möjlighet, det är en nödvändighet. Det handlar inte om att välja mellan trav och galopp – det handlar om att säkra framtiden för båda sporterna.

Låt oss fatta ett modigt, rationellt och ansvarsfullt beslut. Framtiden väntar inte.

– Peter Norman, styrelseordförande ATG Hasse Lord Skarplöth, vd ATG

Fokustema
Insändare
Läs senare

Att rösta med fötterna

Rösta med fötterna är ett begrepp inom ekonomin som betyder att man drar undan sitt ekonomiska stöd alternativt säljer sitt ekonomiska engagemang. I föreningsvärlden får begreppet en annan betydelse, skriver Mats Gabrielsson i en insändare idag.
Av
Mats Gabrielsson
Mats Gabrielsson skriver idag vad det innebär att rösta med fötterna och en undermållig utredning.
Mats Gabrielsson skriver idag vad det innebär att rösta med fötterna och en undermållig utredning.

Dålig ledning, orealistiska och ofokuserade  målsättningar samt ”överstatlig” tjänstemannastyrning, gör att föreningsmedlemmarna till slut tappar sitt engagemang både känslomässigt och ekonomiskt. Detta är något som vår travsport, via ST, Travsällskapen och basorganisationerna, har fått erfara under de senaste 15-20 åren.

Föreningstanken bygger på principen att man skall tillföra medlemmarna en nytta, skapa demokratiskt antagna regler samt var behjälplig gentemot omvärlden. När en förening, eller en föreningshierarki, frångår sin ursprungliga idé och ger sig på sina egna medlemmar av skäl som, att vara politiskt korrekta, cementera tjänstemannaordningen, undvika opposition mot styret börjar förfallet. Medlemmar och intressenter röstar med fötterna.

Jag påbörjade min väg mot dörren ut från travvärlden för några år sedan av skäl som ovan, men har fortfarande knappt 100 tävlings- och avelshästar (på väg ned mot ett mycket mindre antal).

Jag har behållit mina medlemskap i föreningsorganisationerna runt travet, men nu är det dags börja gå ur en del av dem då man ser att ”bläckfiskens armar” börjar sätta sina sugkoppar på det fria ordet.

På Solvallas Hästägarföreningens (SHF) höstmötet i onsdags röstades en motion igenom om att lämna NÄT, det vill säga att inte medverka i det oberoende ordet som finns utanför det beslutande rummet. Med en knapp röstövervikt av rösterna från 39 av föreningens drygt 400 medlemmar (21–18).

Detta med stöd av en undermålig utredning som byggde på ett fåtal så kallade djupintervjuer från ej namngivna, vilket kan jämföras med en domstol inför stängda dörrar.

Hade man gjort en enkät bland medlemmarna och gjort en professionell utvärdering av den hade det varit godtagbart. Jag liksom ett antal andra (som jag känner) lämnar SHF och låter den sugas upp av bläckfisken.
 
– Mats Gabrielsson
uppfödare av Tooma-hästarna och ägare av Stall Oxalis