Jag hade verkligen hoppats på något annat från Travronden, men uppskattar att inlägget publicerades och bekräftade att det nämnda mötet existerat.
Det förvånar mig mycket att chefredaktören själv väljer att svara på kritiken då han är mycket väl insatt i frågan. Av den anledningen anser jag att han borde vara den förste att förstå varför han inte borde vara den som svarar offentligt.
När frågor väcks om hur klimatet inom travsportens medievärld upplevs – hur makt används, hur människor bemöts, hur bredden i sporten syns – då är det, enligt min mening, i första hand en ledningsfråga.
Min erfarenhet säger mig att när ansvar blandas ihop med försvar, är det ofta oskyldiga medarbetare som får ta smällen. Det förvånar mig att man inte tydligare vill skydda organisationen genom att då låta ledningen hantera frågan på rätt nivå.
Vad är anledningen till det?
För mig handlar det inte om en enskild artikel eller händelse utan om strukturen, kulturen och ansvaret bakom. Det är vd:n på TR Media som bär ansvar för värdegrund, kulturbyggande och förtroende att de sker i enlighet med styrelsens och ägarnas direktiv.
Jag hade givetvis – innan insändaren skickades – haft kontakt med TR Medias verkställande direktör och påtalat det inträffade. Den kommunikationen finns väl dokumenterad. För mig handlar det här inte om brist på dialog – utan om vem som tar ansvar när företagskulturen upplevs vara en del av problemet.
Jag noterar också att jag i svaret erbjuds att komma på studiebesök. Det är förstås en vänlig gest – men det förändrar inte sakfrågan. Ett studiebesök visar endast ytan på något mer komplext internt.
Chefredaktören påminner om att Travronden funnits sedan 1932. Jag påminner om att Svensk Travsport firar 100 års jubileum i år. Det är en vacker historia – men också en påminnelse om att respekt, förtroende och ansvar inte är något man har för att man funnits länge, utan något man förtjänar varje dag. Särskilt i en travsport med en bred folklig förankring. Det är tänkvärt.
