Åtgärder för att bryta och vända utvecklingen har det varit mera tunt av. Mindre försök har gjorts – till exempel Sommartravet – men inget har varit av den kalibern att det haft någon rejäl effekt. En mindre justering av prismedlen har också genomförts men i relation till vad som är nödvändigt för att bryta trenden så är det alltför tunt.
Hästägarnas täckningsgrad (relation prismedel/hästägarkostnader) har kraftigt försämrats från 1980 talet då den var 38 procent till dagens runt 15 procent. Historiskt finns dokumenterat hur hästantalet förändras i takt med täckningsgraden. Vid 35 procent eller högre ökar hästantalet, vid täckningsgrader under 30 procent minskar hästantalet. Under 1990 talet ökade hästantalet så starkt att det inom dåvarande STC diskuterades åtgärder för att begränsa antalet betäckningar. Vilket man gjorde i Frankrike vid den tidpunkten.
Slutsatsen är givetvis den alla redan vet – regulatorn är Ekonomin.
Då är det givetvis av intresse att se hur har det ekonomiska systemet sett ut över tid. För tiden före ATG var varje bana ”sin egen lyckas smed”. Spelet på och till banan (förtidsspelet var svagt utvecklat) var helt utslagsgivande för banans ekonomiska situation, möjligheter och överlevnad. Varje bana hade en procentuell utdelning på vinstavdraget. Lite högre procentsats för de mindre banorna än för de större.
När ATG 1974 etablerades blev allt spel centraliserat och ATG beslutade om utdelning till banorna. Tilldelningen var uppdelad för olika ändamål, drift, prispengar med flera. Modellen förändrades också flera gånger över tid. Men banorna hade fortfarande stor egen beslutsrätt över sin ekonomi och hur man disponerade erhållna medel. Investeringar skulle godkännas av ATG.
Det viktiga var att den totala nivån för varje bana baserades på spelet till banan och i banans spelregion. Det gav en stark drivkraft till varje bana att driva på för en positiv spelutveckling inom sitt område. Mitt dåvarande uppdrag som vice ordförande i STC gav mig tillfälle att resa runt i landet och träffa banrepresentanter, ta del av alla de initiativ och engagemang som fanns för att driva spelet. Aktiviteterna var otaliga och liknade närmast en folkrörelse. Flera banor hade anställda medarbetare som helt koncentrerade sig på ”att driva spel” i samverkan med spelombud och media.
Resultatet lät inte heller vänta på sig. Tillsammans med ATG:s övriga marknadsföring var tillväxten imponerande. Så också hästägarnas utveckling av prismedel och banornas ekonomi förbättrades radikalt. Det gav också banorna ekonomiska möjligheter till marknadsaktiviteter på lokalplanet. Framgångsrik travsport är ”local business”.
Hur bröts då detta framgångsrecept?
Några ”tänkare” inom sporten kom runt 2010 på att den ekonomiska fördelningen istället för att regleras av spelutvecklingen skulle ske efter antalet hästar i regionen. Detta genomfördes över ett par år och är vårt nu rådande system.
Dynamiken i spelutvecklingen upphörde, det har vi facit på. 2010 omsatte spel på hästar i Sverige 12,8 miljarder och 2024 var den siffran 12,3 miljarder. En total stagnation. Att ATG trots detta orkat medverka till några smärre prishöjningar kan tillskrivas spel i utlandet och mindre intäkter från sportspel. Givetvis också förklaringen till ATG:s kommande satsning på V85.
Istället för att gemensamt medverka till att driva spelutveckling så har sportens beslutsfattare de senaste 15 åren ägnat tiden åt att inbördes fördela en kaka som inte blivit större. Detta har man ägnat otaliga möte åt, men ”tårtan” är fortfarande lika liten. Någon har tidvis fått en större bit någon annan en mindre, men ”tårtan är fortfarande densamma!
För att åter få hjulen att rulla igång så krävs incitament och samverkan mellan sport och spel. Bryt centraliseringen och låt banorna komma in i matchen. Det finns så mycket duktigt folk därute som om de får resurser kan göra stordåd. Först då kan den negativa utvecklingen brytas och vändas. Först då kan vi se fram emot en positiv utveckling för den sport vi alla älskar så mycket.
– Claes Lundell
medlem Skånska Travsällskapet
