Fokustema
Insändare
Läs senare

”Pengarna finns inte!”

Måhända är alla inom travsporten lika naiva som jag. Och tror att ”Hästsportens fond” eller ”Balanserade vinstmedel” – som man valt att uttrycka det numera – är fonderade medel hos ATG som man skrapat ihop under åren och satt in på ett säkert konto. Icke sa Nicke!
Av
Anders Lindblad
Foto: Micke Gustafsson/ALN
Foto: Micke Gustafsson/ALN

Två utmärkta analyser av Lars G Dahlgren har gjort mig uppmärksam på hur illa ställt det är. Fler travälskare borde vara oroade på riktigt allvar och varför finns inga visselblåsare inom ST och ATG? Är det en tystnadskultur som råder?

Jag har studerat ATG:s delårsrapport per 30 september 2018. Och som Lars G rapporterar är likviditeten i princip på noll. Man lånar av kreditinstitut och andra (okänt vilka) för att kunna betala ut pokalårspengarna i år. Och kom ihåg pokalårspengarna var ju i sin tur ett lån från 2013. (Låter lite som ett fall för ”Lyxfällan”.)

”Hästsportens fond” är en bokslutspost och finns inte i verkliga livet. Den balanseras på balansräkningen av ”immateriella tillgångar”. Det vill säga det är inget som det går att ta på utan bara ett uppskattat ”värde” som bara kan realiseras i tillgångar vid en försäljning (om man har tur).

ATG har en mycket prekär ekonomisk situation såväl när det gäller likviditeten som förmågan att leva upp till de utfästelser man givit travsporten. Tillgångarna och resultaten finns inte i verkligheten. Och det blir oseriöst när man istället försöker vända blickarna mot att det viktiga i kråksången skulle handla om en aktie mellan travet och galoppen. I mina ögon det lättaste problemet av alla att lösa.

Men det som långsiktigt oroar mig mest – om nu ATG skulle rida ut stormen sista kvartalet och hamna i makligare vatten 2019 – är ST:s ledning och styrelse och deras agerande.  Med sin strategi om en marknadsavgift där man satsar allt på ett kort har man surrat sig vid masten på ATG. Istället för att utnyttja de möjligheter och den mångfald som det nya läget ger riskerar man att dra hela travsporten ner i djupet.

Jag vill verkligen inte vara någon domedagsprofet. Men som hästägare och travälskare vill jag heller inte ha på mitt samvete att jag sa inget trots att jag såg vad som höll på att hända. Vakna gott folk!

/Anders Lindblad

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Bäddar för bra sportsliga beslut”

Anders Ström var förra veckans krönikör och han tycker inte att man skall vara sämre än att man kan ändra sig och att det borde fler fundera över.
Av
Cecilia Kristoffersson
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 33:

Vi som älskar trav och våra hästar har en spännande tid just nu, både sportsligt och travpolitiskt. En stor förändring för trav-Sverige blir införandet av det nya ägardirektivet mellan ST och ATG. Här finns en möjlighet att rätta till saker som fungerade bra i den gamla ordningen med monopolspel, men som med den nya spelregleringen kastat om förutsättningarna.

Att travprogrammet styrts av spelbolaget ATG i jakten på omsättningsoptimering, i princip utan hänsyn till sporten och de aktiva är en sådan sak. Jag skall inte uppehålla mig vid frågan om V75:s starttid, som jag tidigare redogjort för varför den borde vara 15:00 i den här spalten.

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är såklart en strategisk fråga – ämnad för att bädda för fler bra sportsliga beslut.

Steg två efter att detta blir genomfört – för ingen kan väl tro något annat (?) – blir några andra åtgärder som behövs med tanke på det nya läget. Att ATG nu kan erbjuda andra spel än på hästar gör att behovet av att sprida ut tävlingsprogrammet så att det blir mer anpassat till de aktiva, inklusive hästägarna – som ju är en av de två viktigaste grupperna i travsportens ekosystem. För det är ju spelarna och hästägarna som i huvudsak står för fiolerna som får hjulen att snurra. Nästan alla ”die-hards” ingår i en – eller båda av dessa grupper. Det gemensamma namnet för dem är ”publik”. Nästan 12.000 av dem var på Axevalla Stochampionatshelgen. Bättre propaganda går inte att få för att bygga travsporten på lång sikt.

Lunchtävlingar på måndagar och fredagar uppfattas av många som väldigt störande för ett travstalls löpande verksamhet. Där borde man kunna använda sig av internationella samarbetspartners för att skapa innehåll. Vincennes tävlar nästan alltid måndagar och man borde kunna kalla på våra nordiska grannländer att hjälpa till med bra tävlingar på dessa tider eftersom man får vara med och skörda på svensk travsports rika V75-program.

När man ändå håller på bör för övrigt allt dagtrav på vardagar börja som på Vincennes, klockan 14:00.

Lördagskvällar uppfattas också som väldigt malplacerat av många jag frågat. Dessa meeting bör man kunna lägga på soptippen eftersom ATG borde kunna rulla in en hel del kulor via sport och kasino från de som absolut är spelsugna denna afton i veckan.

Söndagar är en annan fråga som kräver funderingar. En bra GS75:a ger fint spel och även här finns internationellt innehåll att använda för sax-tävlande, så man kanske inte behöver schemalägga extremt många ordinarie travdagar på söndagar? Här är frågan om man inte skall öka fokus på breddtravsdagar? Det skulle ge lite mindre börda till proffsstallen och jag antar att just söndagar borde vara en lämplig dag för trav i de lägre divisionerna?

Andra beslut som ST nu noga bör överväga är åtgärder för att förbättra hästarnas förutsättningar till hållbara långa karriärer. Sveriges travbanors underlag är en viktig del i detta. Man måste en gång för alla försöka sätta en högre standard. Generellt – för hästarnas skull.

Propositioner och tävlingsprogram för hästar i början av sina karriärer är en annan viktig del, där man kommit en bit på vägen, men där det fortfarande finns en del att göra. Personligen skulle jag vilja se en tydlig paus för de unga hästarna under tidsperioden då banunderlagen riskerar att vara som sämst, till exempel mellan 15 december och 15 mars. Under den tiden finns det äldre, mer rutinerade och färdigutvecklade hästar att tävla med. För spelets skull är även Vincennes i full gång denna period, där det också tävlas frekvent med de bästa skandinaviska hästarna.

När det gäller unghästarnas utveckling tror jag även att någon form av regel för skotvång bör diskuteras. Jag har tidigare varit tveksam till detta men möjligheterna att ”maxa” ser mer och mer ut att leda till ett chicken-race bland våra unga talanger och det är inte bra för någon. På samma sätt bör användandet av jänkarvagn utredas ytterligare.

Vissa kommer nu protestera och säga att de här åsikterna har du inte haft förut, Anders! Det stämmer. Men jag tycker inte man skall vara sämre än att man kan ändra sig. Det borde fler fundera över.

Grundbulten är givetvis avelsframtiden. Skall vi avla på 1) startsnabba hästar på för små banor är en fråga? Skall vi avla på 2) maxade unghästar där alla växlar dras som två-treåringar är en annan? Personligen tror jag inte att dessa två attribut kommer skapa morgondagens topptravare.

På tal om detta, avslutningsvis: Green Manalishi – svenskfödd, med en av de bästa möjliga stamtavlorna. Rekord 1.08,7* – sju miljoner kronor intjänat på 16 starter i karriären (till och med Hambletonian i augusti). Fyra järnskor och öppet huvudlag i samtliga starter. Fem segrar och fem andraplatser som tvååring i svåraste konkurrensen i Nordamerika.

Ja, ni läser rätt. Detta är ”reklam” för en framtida topp-avelshingst!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Vi kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar”

Anne Haglund lyfter ortopediska problem och tycker att det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:

Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.

Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.

Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.

Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?

Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.

Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.

I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.

Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.

Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.

Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.

Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.

Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Har 80 minuter sådan betydelse?”

Sulkysports krönikör Klaus Koch vände sig starkt mot starttiden 16.20 för V75 på lördagarna, innan han tänkte ett varv till.
Här är Kochs inställning i frågan.
Av
Klaus Koch
När ska V75 starta? Debatten går vidare.
När ska V75 starta? Debatten går vidare.

Här är Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nr 30-2019:

När känsliga ämnen diskuteras tenderar man ofta till att tänka i egen sak. En av de nu hetaste potatisarna är starttidpunkten för travets lördagstävlingar med V75.

Futtiga 1 timme och 50 minuter har fått stora delar av trav-Sverige att resa sig mot spelbolaget ATG som dikterat den nya starttiden till att vara något av de heligaste som finns inom svensk travsport.

När det bestämdes att senarelägga starttiden för den första V75-avdelningen från 14.30 till 16.20 uppstod nästan upprorsliknande scenarion i form av protester, muntliga som skrivna. Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för. När jag väl började att ställa för- och nackdelar ur andras än mitt eget perspektiv kom jag till konklusionen att den senare starttidpunkten borde vara bättre under förutsättning att spelomsättningen ökar och därmed generera ökade intäkter.

Själv anslöt jag mig direkt till de som protesterade, men utan att tänka mig för

Om detta är fallet så har ökningen i alla fall inte varit markant vilket naturligtvis talar emot ändringen, men knappast väger speciellt tung när ändringen väl hade genomförts. Att den nya starttiden förmodligen inte har haft någon större betydelse med hänsyn till publiktappet framgår av nedanstående. Där får vi nog leta efter helt andra orsaker.

Trots mitt stora intresse för spelutbud och spelbeteende (vilket torde framgå tydligt av mina tidigare alster) så är jag ingen spelare. Jag går på trav för att njuta av sporten och träffa vänner och kollegor. Ur den synpunkten är den senare starttidpunkten helt överlägsen de flesta tillfällen. Jag ser alla Solvallaomgångar på plats och resten på tv.

Någon enstaka gång under året blir det också besök på andra banors V75-tävlingar men då det oavsett vilken ort loppen kördes på redan innan starttidsändringen var svårt att ta sig med flyg tillbaka till Stockholm på lördagskvällen upplever jag det inte som någon större försämring.

Ofta blir det till övernattning och kör man bil eller åker tåg spelar det ingen större roll om man kommer hem 22.00 eller 24.00 på lördagkvällen. För min egen del blir lördagarna av mycket större värde med den senare starttidpunkten. Man hinner med en massa innan det är dags att gå på Solvalla eller sätta sig framför tv:n vid 14-14.15-tiden. Går loppen någonstans ute i landet hinner man vanligtvis dit om man åker under lördagsförmiddagen.

Tidigare var det nästan ett måste att åka till aktuell ort under fredagen med bland annat hotellkostnader som resultat.

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken

Jag förstår inte att de aktiva inte tänker likadant även om jag har förståelse för att det ligger allvar bakom den massiva kritiken. Men många som tidigare var tvungna att övernatta med sina hästar kan nu åka samma dag.

Självklart blir dagen extremt lång för en hästskötare som måste kliva upp innan klockan 05:00 på morgonen och är tillbaka först 20 timmar senare, men jag utgår ifrån att arbetsgivarna ordinerar ledigt eller åtminstone sovmorgon på söndagen genom att ha någon sorts backup – betald eller frivilligt – i stallet.

Vi får i sammanhanget inte glömma att det alltid har förväntats av sportens aktiva att vi är tillgängliga på de mest omöjliga tidpunkterna på dygnet.

Nu har det varit en omröstning bland tränarna som kommit fram till slutsatsen att första start för V75 bör gå 15.00 och inte som tidigare 14.30. Återigen, har 80 minuter verkligen så stor betydelse för om konceptet skall stå eller falla? Det tyder också på att det är fog för viss senareläggning. Jag hänger inte riktigt med i tänket.

Men det som skrämmer mig mest i starttidsdebatten är att vi – enligt min uppfattning – hakar upp oss på ett i sammanhanget relativt litet problem. Det finns långt större saker att ta tag i om man vill syna ATG.

Klaus Koch är verkställande direktör på Charlottenlund Travbane. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Vem ifrågasätter till exempel den envisa satsningen på V-spel och introduktionen av jättesvåra nyskapelser som Top7? Var finns marknadsföringen av de enkla spelformer som vinnare, plats och tvilling? Spelformer som genererar omsättningshastighet och därmed mer intjäning till sporten än spelformer där pengarna isoleras i flera timmar och – i tillfällen av jackpottar – i upp till en vecka? Måste vi ha tre V-spel på V75-dagarna?

Jag skulle vilja se en ATG-kampanj där de enklare spelformerna marknadsförs. Här kan de aktiva komma att spela viktiga roller, till exempel som ”reklamskådespelare” som med uppriktig begeistring berättar för spelarna om sin nästa vinnare.

Jag vet att många kommer att känna sig starkt provocerade av mina synpunkter men det är nu en gång mina överläggningar i sammanhanget. Jag vill upprepa att jag är full av beundran för våra aktiva – och då främst de som sköter om hästarna – då de måste leva med ett drömjobb som inte alltid är ett drömjobb.

***

Nästa veckas krönikör är veterinären Anne Haglund.

Sport