Fokustema
Insändare
Läs senare

Välja väg – en särlicens enbart för spel på levande hästar

Om man inte vet vart man vill är det svårt att fatta beslut om vägen. Vet travsporten vart den vill?
Av
Kenneth Dolk

I mänskliga sportsammanhang anser man vanligen att om man satsar på bredd får man fram en elit. Inom galoppsporten anser i alla fall Bo Gillborg tvärtom – om man satsar på eliten får man fram bredden. Med tanke på galoppsportens utveckling finns inget som talar för att påståendet är sant eftersom där finns vare sig bredd eller internationell elit. Min tro är att det bara är ett svepskäl för att motivera politiker att försörja en liten klick av tränare och hästägare.

Hur är det inom travsporten? Vad är målet? Bredd eller elit? Spelutredningen har ställt svensk travsport inför detta val.  Inte direkt utan indirekt eftersom detta val enligt min mening blir en konsekvens av ett annat val. Är spelet till för travet eller är travet till för spelet? Spelutredaren talar om Hästsporten som om den var samlad bakom ST och SG. Det är den definitivt inte utan djupt splittrad.

Linn Andersson politiskt engagerad och stor hästvän inleder sin första krönika i Sulkysport med orden ”Den svenska travsporten har historiskt varit beroende av spelet som intäktskälla”. Även om detta inte är helt korrekt (det fanns faktiskt travsport även under spelförbudstiden) så har hon rätt vad avser dess professionella del. Det är dyrt att äga häst och hålla den i professionell träning. Är det då den professionella delen som utgör travsporten? Ryms inte amatörsporten där? Måste amatörerna därför bilda en egen liga för att träffas, ha kul och tävla mot varandra?

Huvuddelen av pengarna i spelpotten kommer från allmänheten och hästägarna har investerat i en ”drömfabrik”. Vad händer med den fabriken när insatserna blir allt dyrare. Hoppar inte hästägarna av? Antalet uppfödare har halverats, antalet amatörtränare likaså.  Jag menar att det är precis här som svensk travsport befinner sig just nu.

I skydd av monopolet har ATG:s bidrag till sporten minskat och istället gått till ökad byråkrati och investeringar i algoritmer (för vadå? – virtuella hästar och andra dataprodukter bland annat) Detta håller inte. Spelutredningen ger oss möjligheter att bryta denna onda cirkel.

Linn Andersson skriver också: ”Det finns stor risk att svensk travsport initialt går samma öde till mötes som andra travnationer när en licensmarknad införs”.  Varför så pessimistisk när det finns möjligheter? Varför inga förslag? Hon avslutar sin krönika med förhoppningen att den av henne tidigare så hårt kritiserade ST:s ledning skall fixa skivan. Vilket de enligt min mening inte har visat i den riktningen tidigare.

Den stora kostnaden för ATG är driften av spelunderlaget, dvs. trav-och galoppsporten; idag cirka 1.700 miljoner.  Jag tror inte att ett privat bolag medvetet drar på sig stora kostnader bara för att några av dess aktieägare tycker det. Det tror Anders Jonsson – den politiske journalisten från Dalarna som tar allt mer plats i travsporten.

I en krönika i TR Medias livsstilsmagasin ”Travet” där Jessica Ortiz Bergström är chefredaktör och ansvarig utgivare, förmedlar han åsikten att denna lösning kommer att ge travet 500-600 miljoner mer per år. Tillåt mig tvivla.  Vi har inga garantier för att bolaget inte tar in nytt kapital och späder ut makten över bolaget. 

Vi har heller inga garantier för att bolaget blir effektivt och kan dela ut stora summor till sporten. Vi har inga garantier för att bolaget inte gör en exit från travsporten och satsar på annat spel.

Vi har nyligen beklagligt sett ATG:s kvartalsrapport där det så kallade pokalåret är som bortblåst och de kan inte hålla de lovade avtalet, ATG vill ta pengarna ur hästsportens fond. Det är totalt oacceptabelt. Tydligen har ST redan godkänt detta. Om så är fallet kan jag garantera att den fonden är tömd när licensavtalen är i kraft, dvs. vi blev blåsta på de pengarna också. Är det inte tid att byta ut hela ST:s ledning?

För egen del kan jag se en annan lösning – och det är inte den som ST:s och ATG:s ledning arbetat hårt för och som ger Hasse Skarplöth chansen att fiska i nya vatten – en gemensam licens för allt spel.  

Stoägarföreningen Sverige, där jag är vice ordförande, kommer att lämna in ett remissvar på spelutredningens betänkande och förorda en två-licens lösning.  Där spel på levande hästar skall skiljas från övrigt spel.

Då går det inte för ATG att tjäna pengar på levande hästar och investera dem i produkter för annat spel samt – om och när dessa produkter är lönsamma – göra sig av med kostnaden för travsporten, det vill säga de levande hästarna. Hästägarna har då betalat för sin egen undergång och den risken tycker jag inte travet skall ta.

 

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Kan en lösning vara att skippa försök till E3?”

Anders Ström var förra veckans krönikör och anser att ATG och dess ägare ST borde lobba för en gräns för låga cashspel på låt oss säga 2.000 kronor, som kan ske helt utan registrering och införa återbäringsbonusar.
Av
Anders Ström
Kontantspel är inte det lättaste för en utlännning under Elitloppshelgen… Foto Simon Hagen/Sulkysport
Kontantspel är inte det lättaste för en utlännning under Elitloppshelgen… Foto Simon Hagen/Sulkysport

Här kan du läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 23:

Spelsugen. Men som utlänning fick jag genomgå spelregistrering för att få cash-spela på Åby när jag var där nyligen. Glad i hågen frågade jag efter tio minuters ”red tape” om kundtjänst-personen kunde plasta in mitt ”spelkörkort” eftersom jag hade Elitloppshelgen i sikte inom kort? ”Går inte i alla fall”, sa han. ”Gäller bara idag!”, konstaterades.

Ridå.

Vanliga svenskar kan spela som vanligt – men då kommer nästa jobspost. Max tio lax i insats. När bordslappen med tolv delägare skall lämnas in för 15.000 kronor måste kreditkortet fram. Vilket krångel…

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Vad är problemet?! Inte sjutton kommer någon kunna ägna sig åt penningtvätt med sådana belopp?! Och skulle man vara orolig för det är det väl bättre att kräva registrering/ID vid u-t-b-e-t-a-l-n-i-n-g!!!

Den obligatoriska registreringen för att spela är ett grymt negativt filter – inte bara dåligt för omsättningen kortsiktigt – utan dåligt för travintresset på lång sikt.

ATG och dess ägare Svensk Travsport borde lobba för en gräns för låga cashspel på låt oss säga 2.000 kronor, som kan ske helt utan registrering. Uppmuntra sedan till registrering genom till exempel återbäringsbonusar på cashspel vid digitalt spel, så löser sig detta på sikt samtidigt som man värvat nya kunder!

Våra bordslappar får jag vika mig på och köra ”V75 Tillsammans” på i fortsättningen. Även om jag inte kommer kunna vara med själv, då jag är utlänning och inte får ha ATG-konto. Fast visst borde väl det också gå att ordna?

Om ordningsföljden i Elitloppet ska ju ”alla” ha en åsikt. Min uppfattning är att Dijon klarar sig från diskning med ett morrhår i finalen, men däremot skulle han solklart varit diskad i försöket för sin passgång.

Aubrion du Gers klarar sig också – enligt min uppfattning – på grund av en dålig och luddig regel. Jag är en förespråkare av det amerikanska regelverket när det gäller diskning. Ekipaget som är ansvarigt för förseelse placeras bakom den häst som drabbats, i det här fallet Next Direction.

I detta fall skulle således Aubrion du Gers placerats som sexa i den officiella resultatlistan. Makethemark, Propulsion, Milliondollarrhyme och Next Direction hade i sådana fall flyttats upp ett hack.

E3 står inför dörren och det betyder för många deltagare två tuffa lopp med inte sällan långa resor inblandade under en lång säsong som sedan skall krönas med Kriterie/Oaks- och Breeders Crown-deltagande.

Kan en lösning vara att skippa försök till E3? Kopiera i stället ”gamla” Colonial och kör tre klasser. Hästarna seedas efter prissumma och startpoäng och upp till 36 hästar delas upp i tre lopp. Två miljoner kronor i förstapris i A-gruppen, en miljon till segraren i B-gruppen och 500.000 kronor till vinnaren i C-gruppen? Mindre resande för människor, djur och fordon, lättare att matcha och fräschare hästar borde bli resultatet.

Blir det färre än 36 hästar till start delar man ändå loppet i tre men med färre i varje avdelning. Detta borde funka, speciellt i korta E3, av två skäl. Att springa så fort i två heat inom kort tid är inte optimalt för alla unga hästar. Dessutom skulle det kunna öka anmälningsgraden från europeiska hästar som har långt att resa! Om inte E3-organisationen gillar detta tänk kanske det vore något för organisatörerna i Breeders Course att fundera på?

Till slut – på förekommen anledning – gillar jag Daniel Redéns tweet från i söndags om Bollnästravets fina banunderlag. Ett bra underlag är A&O för fina tävlingar och fräscha hästar med lång tävlingskarriär.

Flera banor har ett rykte om sig att mer eller mindre ofta (eller till och med konstant) ha undermåligt underlag. Det vore intressant om mer fokus och resurser lades inom detta område.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anne Haglund.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Törnqvist: ”Årets Elitloppshelg bjöd på många inslag och intryck”

Maria Törnqvist var förra veckans krönikör om att hon ständigt tjatar om detta i sina krönikor. MEN det är viktigt att kunna identifiera och känna sig delaktig med våra största profiler, både två- och fyrbenta.
Av
Maria Törnqvist
Elitloppet bjöd på många fina ögonblick, även 2019. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Elitloppet bjöd på många fina ögonblick, även 2019. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Här kan ni läsa Maria Törnqvists krönika som publicerades i Sulkysport nummer 22:

Tiden springer i väg i vanlig ordning. I år var det tio år sedan Torvald Palema vann Eltloppet med Åke Svanstedt.  Det var grymt kul att tillhöra stallet och få dela segerglädjen vid bankanten med hästens skötare Martina Johansson som var och är en god vän.

Fakta

Maria Törnqvist

Namn: Maria Törnqvist
Född: 20 januari 1988
Uppväxt: Utanför Göteborg
Fritidsintresse: Att träna och laga mat
Karriär: Examen från travgymnasiet på Wången 2006. Arbetat som lärling hos bland andra Åke Svanstedt, Marcus Svedberg. Tog ut proffstränarlicens 2016.
Hästar i träning: 25
Bästa häst i stallet: Rolex Bigi, 1.11,2am/1.282.800kr
Träningsanläggning: Stall Däningsholm i Fåglum.

Expandera

Årets Elitloppshelg bjöd på många inslag och intryck. Vädret var växlande men sporten var av absolut världsklass.

Det är svårt att beskriva känslorna man känner för hästarna och deras prestationer för någon utanför travet, men det är lätt att identifiera sig med glädjekänslor som segrarna känner men också även besvikelsen och tomheten hos förlorarna.

Vi måste visa publiken uppskattning

Allt detta är väldigt viktigt att bevara och värna om. Jag tjatar ständigt om detta i mina krönikor. MEN det är viktigt att kunna identifiera och känna sig delaktig med våra största profiler, såväl tvåbenta som fyrbenta. Invigningen med kuskarna och tränarna som gjorde entré på ett nytt och uppskattat sätt, inifrån Kongressen och genom publiken ut på banan, är ett sådant inslag.

Några saker som värmde mitt hjärta lite extra i år var Lutfi Kolgjinis sätt att kommentera sonen Adrians uppträdande inför publiken.

”Vi måste visa publiken uppskattning”, var ”Luddes” kommentar.

Precis så är det. Gör det till mer show och visa mer känslor. Detta är varför Elitloppshelgen är min absoluta favorithelg. Med alla internationella inslag så blir det mer körning, mer ära och mervärde sportsligt sett.

Och det går inte att utelämna det absolut mest hjärtkrossande avsked jag varit med om på en travbana. När man såg Björn Goops tårar i ögonvrån när det stod klart att Readly Express inte skulle kunna vara med i finalen så blev man lipig själv.

För övrigt så är jag svag för Maharajahs avkommor

Grymt att få stående ovationer från E-läktaren och ta emot den publiken. Det är något visst med den där hästen som verkligen träffar en travälskare längst in i hjärtat.  Readly Express fick avsluta på topp efter ett grymt försökslopp. Hoppas det blir många fina Readly-avkommor på banorna i framtiden.

I övrigt så hoppas jag att Solvalla gör en återkoppling och utvärdering av helgen så dom vet vad som kan och behöver förbättras till nästa år. Det är viktigt att aldrig någonsin bli ”mätt” utan att ständigt vilja utveckla och förbättra.

Det sista jag tar med mig från profilerna i Elitloppet är Makethemarks debut i detta sammanhang (för övrigt så är jag svag för Maharajahs avkommor).

Och intrycket på Jean-Michel Bazires hästar. Sjukt bra på ren svenska… och att tränaren till vinnaren Dijon, Romain Derieux, endast är 35 år gammal. Han väckte en dröm för två år sedan när han mötte Elitloppspubliken, att en dag få vinna huvudloppet Elitloppet. Och nu besannades den.

ATG:s slogan ”Ingen dröm är för stor” är klockren och hästar ger verkligen allt.

Jag är glad och tacksam att jag varenda dag får kliva upp på morgonen och jobba med det jag älskar allra mest…. det är få förunnat.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Anders Ström

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fransson: ”Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss”

Fredrik "Frasse" Fransson om känslor som gör att han tror så enormt på travets framtid och att det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla.
Av
Cecilia Kristoffersson
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser 
Sulkysports krönikör.
Foto Christer Norin/ALN
Amatörtränaren Joakim Reiser ville ta hela världen i sin famn efter Klack Viljas seger i ett stolopp i Gävle. Sådana känslor ger hopp om travets framtid, anser Sulkysports krönikör. Foto Christer Norin/ALN

Här kan ni läsa Fredrik ”Frasse” Franssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 21:

Travfamiljen är ett spännande släkte får man lov att säga – det må vara tungjobbat många gånger, kallt, regnigt, skitigt och galopp i första sväng, trav på lördag förmiddag, kvällar, lunchtrav och långa resor.

Men går man på stallbacken vilken tävlingsdag som helst är det väldigt många glada människor man träffar på.

ren och skär kärlek till hästarna och travsporten

Två killar stack ut lite extra i lördags på Gävletravet. Per Linderoth hade tårar i ögonen och rösten darrade när han talade om Donners Am och Joakim Reiser efter segern med Klack Vilja som stod på knä fick knappt fram ett ord på stallbacken. Det var verkligen ren och skär kärlek till hästarna och travsporten. Vilka fantastiska känslor som våra hästar ger oss.

Det är dessa känslor som gör att jag tror så enormt på travets framtid, det finns så mycket vi kan göra och så mycket potential för oss alla – från uppfödare och ägare till tränare och kuskar.

Att hela tiden optimera arbetssättet ligger högt upp på min att-göra-lista. Det kan vara svårt och det ser jag själv på min egen livssituation som delägare i flera olika företag med folk som rycker i en från alla håll.

Det är ett pussel kan jag lova att ena dagen vara hingsthållare, nästa dag träna 20 hästar och sedan vara mitt uppe i en turistverksamhet och med vänstern vara delaktig i en reklambyrå.

Fakta

Fredrik Fransson

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Michaela. För övrigt består familjen av hund, katt och en massa hästar.

Bor: Järvsö.

Licens: A-tränare vid Bollnästravet.

Bästa travminnet: Vinst i V75-loppet Jon Olssons Minne på hemmaplan, Bollnästravet, med Monster Monsun.

Intressen förutom trav: Downhillcykling och att lära mig saker.

Expandera

Långa dagar har fått en helt ny innebörd i år då vi har sex stycken avelshingstar på gården – samtidigt är det helt fantastiskt skoj. När de första dräktighetsundersökningarna kommer igång och stoägarna nås av det glädjande beskedet att deras sto är dräktigt, då är det värt allt arbete.

När man har som mest att göra kan de enklaste optimeringarna göra underverk – bara en sådan sak som att vi ifjol installerade StudIT som journalsystem på stuteriet har gjort att vi sparat enormt mycket tid och arbete. Det ingjuter hopp om att det finns massvis med fler förbättringar man kan göra för både oss själva och för andra.

Framför allt blir man påmind om att pappersexcercis tillhör det förflutna. Enda gången jag tycker att det är befogat med papper är faktiskt tidningar, magasin och böcker. Även om jag läser den här tidningen nästan uteslutande i min iPhone så är känslan i handen ändå den bästa.

Vi väntar med spänning!

 

Apropå optimering – här är raka motsatsen; för några veckor sedan infördes ett nytt krav för föl som fraktas mellan Norge och Sverige med sina mödrar som ska betäckas. De nya reglerna, om än luddiga, kräver pass och chip på fölen. Något som för det första inte är speciellt lämpligt (att chippa fölen så tidigt) och för det andra tar tid (att få fram pass) gör att många missar minst en eller två brunstperioder och på så vis kanske hellre låter bli att betäcka sitt sto. Det här med att skicka sperma mellan länderna är inte helt enkelt. Trots att det många gånger är både närmare och enklare till grannlandet är det regler som sätter stopp eller bara gör det onödigt dyrt för att man passerar en osynlig gräns mellan länderna.

Ett annat exempel på byråkrati som inte är optimal är när du ska tävla eller importera häst från Norge – då krävs det att du åker förbi en tullstation som är öppen på rätt tider. En stämpel på ett papper kostar ibland flera tusen kronor extra och/eller omvägar på många mil. Helt i onödan så klart. För mig är det obegripligt att man inte försöker göra det bästa för sina ”kunder”.

Här finns det arbete för ST och DNT att bana vägen för våra uppfödar/hästägare, ta matchen med Mattillsynet och se till att vi kan göra det enklare och bättre för både hästar och människor.

Och… När Svensk Travsport (ST) visar handlingskraft och uppdaterar sina datasystem för hantering av hästägandet – då kommer vi hästägare, uppfödare, säljare, köpare, tränare och kuskar vara överlyckliga. Vi väntar med spänning!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Maria Törnqvist.